Förälskelsen är en lyckofälla

Men va sjutton Agneta vad sysslar du med... läste jag inte alldeles nyss att du skulle skilja dig? Tycker det verkar som om du inte ens har fattat vad kärlek är, utan förväxlar det med egoistiskt ägande. Nu när du har sålt din lyxvilla i Nacka...

Jag vet att du är en gullig tjej, men vad döljer sig under ytan? Ett jagande efter vadå? Jag har nån bok av dig för den fick min son när han fixade taket hemma hos dig (hoppas han fick betalt också) men det var sån där copy-cat-litteratur. Alltså du gick in i nåt som var aktuellt just då och skrev som du trodde man skulle skriva.

Hoppas din nya bok är bättre. Förälskelse är inte något som bara finns när det gäller nya människor, utan det finns inför allt möjligt i livet. Och också inför samma människor, som man lever ihop med. Även om man har sett dom i större delen av sitt liv.

Ja jäklar nu slog jag dig i skallen med mina argument och får naturligtvis dåligt samvete för det. För du är en gullig tjej ju... och du jobbar på att bli en 22 i ditt liv, dvs hjälpa människor övergripande. Och det är ett bra livsmål. Så lycka till!

Dalai Lama kunde inte sagt det bättre själv...

"...Varje dag spenderar jag tid med mig själv - jag ser relationen till mig själv som den allra viktigaste. Att jag tar hand om mig själv både fysiskt, mentalt, känslomässigt och andligt. Ingen annan är ansvarig för min lycka eller olycka - den makten är helt och hållet min."

Så sant så sant... - Agneta Sjödin - och inspiration till bekräftelse på detta så bortglömda faktum - finns det en hel del om här - som jag ser det i vart fall.

Lycka är personligt. Det finns inget patentsätt att nå dit, utan alla måste vandra sin egen väg.

Är verkligen livets mening att söka lyckan? Den inställningen kan göra oss till förbrukningsvaror åt varandra och vi hamnar som urlakade disktrasor! Arbetet, det mödosamma knegandet, kreativiteten ger innehållet åt livet. I relationerna bekräftar vi och korrigerar vi varandra. Förälskelse är ett psykotiskt rus och är knepigt att bygga ett liv på.

Enda gången jag varit genuint lycklig var när jag tog så kallade lyckopiller. Men det får man inte säga, för det är fult. Nu är jag bara lagom halvlycklig, men minnet om lyckan har jag kvar.

Egocentrismen är inget nytt, men desto obehagligare!

Jag jag jag jag jag jag jag jag ,,,,,

Inte kontigt att vi har den värld vi har med tanke på att diverse C/D/Ö "kändisar" som frkn /fru (?) Lundin sprider sånt här trams.

Varje dag spenderar jag tid med mig själv - jag ser relationen till mig själv som den allra viktigaste. Jahapp, då vet vi det. Den extrema självcentreringen och egofixeringen fick just ett nytt ansikte. Tänk på det nästa gång hon lallar runt under nån gala till förmån för nåt på TV4.

Varför ej accepera olycka? Varför ej? När den faktiskt finns.... Varför inte ta den på allvar? Varför förneka olycka? När den - faktiskt - finns ! Vad är olycka? Och hur kommer det sig att olycka finns? Borde man inte i stället koncentrera sig på detta faktum ? !

Agneta: Du skriver "Det handlar väldigt mycket om vilka tankar du sänder ut om dig själv till dig själv. Överhuvudtaget är det viktigt att tänka på hur man tänker både om sig själv och om andra."

Jag känner spontant att det du talar om är självkänsla. Att jag är trygg i mig själv. Jag har ett värde utan att jag för den skull måste prestera något. Tyck om mig (själv) för den jag är. Det är svårt, ofta blandar vi ihop självkänsla med självförtroende. Självförtroende kan pendla upp och ner flera gånger t.o.m. samma dag, men självkänslan har vi hela tiden.

Detta var rentav obehagligt att läsa. Är det inte dags för henne att landa någon gång?

Kära Agneta, lyckan är att göra någon annan glad. Hur kan du ha missat det som varit med som programledare för en massa faddergalor, eller var det bara för att synas själv? Obegripligt.

Prova att skänka bort alla dina pengar och var volontär i ett år så ska du se att även du hittar lyckan och kan skriva ytterliggare en ny bok ;)

Rena rama struntpratet!

ja lyckorus vid förälskelse är det lätt att få.

jag och min pojkvän började dejta samtidigt som en jobbarkompis och vi var både oerhört kära. båda var vi oerhört glada i våra pojkvänner och ni skulle sett oss, både vi och de värsta kastade oss i famnen på varandra varje gång vi sågs. fast vårt förhållande var på distans första året medans de snabbt flyttade tillsammans till att bli sambos, ändå var de så glada att se varandra efter att bara ha varit ifrån varandra för några timmar på jobbet. nu, två år senare, har de flyttat isär till olika länder mitt i att hon är höggravid. vi å andra sidan är väldigt lyckligt gifta.

jag håller med agneta om att det kräver arbete med att lära känna sig själv och uppnå lycka i sig själv och att detta inte är ett steg man kan hoppa över för att istället söka lycka ngn annan stans. ett förhållande är ett komplement till det goda mående man bidrar med inifrån sig själv.

men precis som det kan uppnås att man får ordning på sig själv kan man även få ordning på ett förhållande. men som agneta påpekat kanske man inte förstår vikten eller betydelsen av råden förränn långt senare. jag känner många par som varit gifta i åratal och de är lyckliga, just därför att de tagit till sig av bra råd.

bara för att man själv har makten över sin egen lycka betyder inte det att ett lyckligt förhållande inte kan uppnås, eftersom att man då blandat in en annan person vars tankar eller handlingar man inte kontrollerar. ge inte upp, ni som inte lyckats bibehålla ert/ett äktenskap/förhållande, det är precis lika kontraproduktivt och onödigt som att ge upp om att få ordning på sig själv.

det går om man vill och gör det på rätt sätt, det bästa är att ta till bra och fungerande råd :)

- Nothing to be said... Nothing...

Fördumningen har nått nya höjder...
hallelulja!

Oerhört bra skrivet Agneta. Du skall älska din nästa såsom dig själv, heter det ju. Såsom dig själv...det betyder att du måste/bör älska dig själv FÖRST. Och vägen till att känna personlig lycka går sannolikt ej genom att skaffa sig ytliga yttre attribut, precis som skrivs i artikeln.

Visst, det betyder nog att man måste fokusera (centrera) på sig själv först, med det behöver väl inte "drabba" omgivningen, eller...?

/NL

Lycka är en tolkning av verkligheten, precis som depression. Båda är likvärdiga, det är en smaksak vad man dras till av dem två. Jag tycker tillfredställelse är ett fullkomligare tillstånd. Både lycka och depression hänger på varsin sida av en måttstock, men tillfredsställelse hänger inte på måttstocken utan den måste man arbeta fram. Lycka och depression gör människan, men människan "gör" tillfredsställelse.

Min kommentar tidigare här beträffande lycka/olycka blev tydligen ej godkänd av administratör: Jag förstår ej varför.

Jag förstår ej censuren i detta fall.3 st kommentarer har jag nu skrivit som ej gått igenom censuren. Jag förstår ej varför. Är mina kommentarer så mycket sämre/värre än andras. Jag tycker ej det.

#8 Ego Centrik, 2009-09-08, 15:39

Men allt annat vore ju absurt. Ska man tycka att 1 annan människa är viktigare än en själv? Att 2 andra är vikigare? 10? 100? 1000?
Eller att alla är precis lika viktiga? Vilka konsekvenser skulle det innebära? Att man delar upp sin lön lika mellan alla dessa människor eller att man behåller hela lönen själv?

Vad gör du själv som tyder på att du inte tycker att du är den viktgaste av alla?

"Och är det en förälskelse kan lyckoruset vara i flera månader." skriver Agneta.

Nä men det kan faktiskt vara längre. Förälskelsen till min fru till exempel. Den är snart inne på tjugonde året. Kanske kan man inte beskriva det som ett enda långt "lyckorus", men då och då händer det fortfarande att hon får mig att tappa andan på samma sätt som när jag såg henne på stadshotellets dansgolv för första gången i sena tonåren.

Och kärleken till barnen. Den lever man med till dödsbädden. Det kan inget i hela världen ändra på. Inte ens de själva. Oavsett allt. En enda lång helt villkorslös tonårsförälskelse som får det att pirra under fötterna varje dag, dag efter dag.

Själv tycker jag att livet är mycket roligare och intressantare när jag verkligen lyssnar på min omgivning, och inte är så självcentrerad. Istället för att fundera vad jag själv tänker och uppfattas hela tiden utan låter andra personer komma in i "min" värld blir tillvaron mer färgrik. Som människa är vi födda till att vara sociala varelser. Utan andra är vi ganska olyckliga.

Visst ska fokus i vissa stunder ligga helt på en själv, för att få tid och andrum, för reflektion och att känna in.

Men det betyder inte att man får glömma de andra - som är så viktiga för oss att mår bra. En artikel om lycka skulle vinna mycket på att ta in denna komplexitet och det intressanta, tjusningen, med att finna andra att dela tillvaron med - oavsett om det är kärlekar, barn eller vänner. No man is an island.....

Lycka, eller vad det nu kallas, är kanske att hitta balansen och inte haka upp sig på bara det ena???

Din utgångspunkt för artikeln- att vi alla vill vara lyckliga - är helt felaktig. Jag vet det med bestämdhet eftersom jag själv aldrig har eftersträvat lyckan och sen jag blev djupt olycklig som ung har jag fokuserat mig på att till hög personlig kostnad angripa de mekanismer i samhället som skapar olycka. Något som ofta efterfrågar inortodoxa metoder vilka förstås av få människor oavsett hur minutiöst man förklarar dem

Min poäng med denna kommentar är att det är helt fel att vi alla eftersträvar lycka. Glöm det !

Om djup - ibland blandad - tillfredsställelse med att - trots allt - fortfarande finnas till. - Varför detta tunna - i a f i mitt tycke - tunna ord lycka... Känns för mej som något ytligt ... Men det beror ju på vad man lägger in i ordet - kanske har just ordet lycka missbrukats för mycket - det ordet har därigenom förlorat något av sin djupa och rika innebörd . F ö materiell lycka vad är det ? Men var det kanske lycka av ren och djup besvarad kärlek det var fråga om - jag vet inte vad det är - eftersom jag aldrig har upplevt det ...

Börje Lundberg, 2009-09-09, 00:28

Tja, Agnetas artikel är fortfarande lika tänkvärd och viktigt för de som vill bli lyckliga. Att alla inte är lika dana eller vill samma sak är väl något av en allmänt vedertagen sanning.

Lycka är inte något som finns, det är en konstruktion för att beskriva vissa kemiska reaktioner i din kropp.
Det som gör det hela problematiskt är att media har bestämt sig för att fokusera på ett visst antal givna situationer där denna kemiska reaktion uppstår - för att sedan framhålla dessa få som den sanna beskrivningen av lycka.

Att hitta ett sätt att leva på, så att vi får uppleva en såpass stor del som möjligt av dessa kemikalier - är att missförstå - inte bara sig själv, utan livet i stort.

Våra hjärnor är känslocenter med förmågan att måla upp olika känslolägen - en del uppfattas behagliga andra obehagliga.
Men alla känslors värde är lika stora.

För att uppleva lyckokänslor på ett livsbejakande och meningsfullt sätt - måste du även uppleva sorg och obehag på ett rakt och naket sätt.

Den enda sanna vägen till lycka är att falla fritt.
Upplevelsen på färden är den bensin du behöver för att nå igenom till de nya dimensioner av ditt egna jag, som kan förverkliga det du ännu inte tänkt.

Att söka ett givet mål, är däremot en begränsning av din egna kapacitet.

Skrev dett a på FB 17 augusti
Just här där jag är hör jag en röst på radion som säger att lyckan inte kommer förrän man glömt bort att man söker den. Fint sagt av en tonårstjej som sagt nej till alla attribut.

#27 Aribus, 2009-09-09, 12:40

Tja, är inte alla mänskliga begrepp konstruktioner för att förenkla och hantera verkligheten? ilska är väl lika konstruerat som lycka och trötthet.

Total egofixering skulle jag vilja säga - lycklig blir man av att glädja andra - lycka smittar! Allt detta snack idag att du måsta satsa på dig själv - förvekliga dig själv...jag blir så trött!

Agneta Sjödin: en Tänkande - och! - Kännande människa... (kanske oxå en på Djupet Sökande människa!) - Vad är det för fel med det? - Inget! - as far as I can see... / PS: Jag kommer ihåg ett TV-program för längesen med Adam Ahlsing och Agneta Sjödin - med mycket humor - ganska så kul - faktiskt... - Kändisskap - en representant för det som kallas kändisskapet - är det det hon är - förutom - då förståss (kanske förstås med ett s på slutet?) - detta att vara Författare / Författarinna - välj själv passande alternativ! Vilket smäller högst? Högre upp än att bli/vara Författare kan man väl knappast komma? - What next? ...

#29 Johan
Trötthet är väl kanske inte så konstruerat.. Om man inte sover så dör man. Annars är det väl så att känslolägen hänger ihop med kemiska reaktioner - vissa starkare än andra. Däri ligger konstruktionen. Dock så har media fått oss att börjat "skapa" känslolägen - eftersom vissa händelser kräver en viss reaktion, enligt den rådande "normen". Det är falska konstruktioner som urholkar vår potential som känslobringande kraftverk.

Bra sagt och jag håller med... Jag älskar texten!

Ja, what can I say. En sökande människa som har ett behov av att se och höras. Om Agneta tänkte på sig själv och sitt välbefinnande skulle hon hålla en låg profil och inte mästra på det sätt hon gör. Jag har sökt i hela livet och jag har funnit....mig själv men inte mästrar jag utan tar ett steg tillbaka. Lycka, ja vad är det????? Peace of mind, jag lyssnar på mig själv, jag lyssnar på andra utan att döma och tala om hur man söker lyckan, alla gör det på sitt sätt. Trovärdighet - ja, ena stunden är hon trött på offentligheten och vill dra sig undan för att efter ett tag inse att hon vill vara i rampljuset igen. Detta fenomen är vanligt bland kändisar och därför tappar man trovärdigheten när de ploppar upp i alla sammanhang såsom galor, festtillställniongar osv..... Det bästa är att vara en "positiv egoist" att finnas till för andra men inte på bekostnad av sitt egna välbefinnande. Förresten hur många andliga varelser finns inte kring oss som "bara" lever i sitt universum utan att behöva raljera om det - men så fort en kändis fått en aha-upplevelse av detta fenomen så är det något mycket,mycket speciellt!!!!! Från en sökare som funnit sig själv och det är den största lycka som finns.......