Euron överraskar

Men importen hade också varit betydligt högre...
Vad är egentligen totala nettoeffekten?

Läs vad Calmfors säger i år:
http://www.internetional.se/emucalm.html#tellmewhy

Och för att parafrasera Sagan om Ringen:
One interest rate to rule the all....

Fungerar det egentligen med en enda ränta för euro-området?

Spanien och Irland är exempel på länder som först fick överhettade ekonomier pga för låg ränta och sedan fick för hög ränta, och vi kan inte utesluta att det framtiden blir någon slags stabiliseringspolitik mellan euro-länder.

Svenska makthavare ville extremt gärna att Sverige skulle gå med i EU. Nu är vi med, och vi är en av unionens allra största nettoinbetalare. Det vill säga, varje år betalar vi mycket mer i avgifter till EU än vi får tillbaka från EU i form av bidrag från dem. Varje år förlorar vi stora pengar på att vara med i EU på de stora avgifter vi betalar till dem.
-
Andra länder, till exempel Danmark, är stora netoobidragsmottagare från EU. Det vill säga, varje år får dessa länder mycket mera betalt från EU än de betalar in till unionen. Många bedömare har konstaterat att Danmarks ekonomi har utvecklats starkare än Sveriges, och många har förklarat detta med att Danmark har en liberalare ekonomi med färre regler på arbetsmarknaden och ingen LAS. Men vad sägs om förklaringen att Sverige "blöder" pengar till EU varje år, medan EU-pengarna däremot "rinner in" i Danmark?
-
Även Irland har varit en mycket stor nettomottagare av bidrag från EU. Landet har fått mycket mer pengar från unionen än man har betalat in till den. Men skattesänkningsanhängare har pekat på Irland som ett lysande exempel på hur ett land blir rikare av sänka skatterna. Fiffigt nog har dessa skattesänkaranhängare "glömt bort" att tala om att de skatteintäkter som Irland har gått miste om genom sina skattesänkningar har kompenserats av generösa EU-bidrag som har strömmat in i landet.
-
Som sagt, Sverige gick med i EU därför att den politiska eliten så gärna ville att vi skulle göra det. Politiska och ekonomiska makthavare drog igång en enorm propagandakarusell för att locka svenskarna att säga ja till EU. Jag minns till exempel att Lasse Holmqvist hade ett TV-program som hette "Ja är roligare".
-
Tja, så Sverige gick med, och vi har blött pengar till EU ända sen dess. Men än är vårt oberoende inte helt slut, för vi har ju fortfarande kvar vår svenska valuta. Den ekonomiska och politiska eliten gjorde en lika stor kraftansträngning för att få Sverige att gå med i EMU som man gjorde för att vi skulle gå med i EU, men svenskarna sa nej till EMU, till makthavarnas förtvivlan. Dock har man förstås inte gett upp, och Per Altenberg försöker nu slå i oss lögnen att Sverige i själva verket har förlorat massor av pengar på att ha kvar vår svenska valuta.
-
Men Per Altenberg representerar ju också vårt allra mest EU-entusiastiska parti, folkpartiet, vilket bör tas med i beräkningen när man värderar hans artikel.

Eftersom jag driver en e-handels butik här i Sverige undrar jag vad Per Altenbergs poäng är riktigt? Kunderna kan se priserna direkt i Euro, svenska kronor, danska kronor eller norska. Jag handlar inköp i USD och Euro. Praktiskt har det alltså inte någon större betydelse att vi inte har Euro i Sverige.

Samtidigt tillåter det här oss att driva en lite självständigare ekonomisk politik, min butik fick dyrare priser för oss svenskar, men jag tömde lagret pga jag kunde sänka priserna till eurolandet Finland.

Så Per, vad menar du? Min handel påverkas inte om vi har Euro eller kronor här i landet vad jag kan se, eller kan du visa att jag skulle få en 26%-ig ökning i omsättning om vi hade Euro här?

Vad är det med våra politiker? Varför vill de alltid sälja ut vårt land? Är det för att de inser att de är fullständigt inkompetenta och hoppas att andra länders politiker är bättre, och alltså mer lämpade att styra vårt land? Nu delar jag visserligen den åsikten, men jag ser hellre att vi byter ut våra politiker än att vi ger "EU" ännu mer makt över Sverige.

Fängsla samtliga förrädare i riksdagen, byt ut dem mot kompetenta människor som vill Sverige väl.

Först och viktigast, EMU (och Euro) är ett politiskt projet och endast i andra hand ett ekonomiskt projekt.
Argumentet att Sverige är bättre att sköta svensk ekonomi än vad Bryssel eller ECB kan, faller på att Sverige under många decenier varit tvingade att följa vad de stora europeiska ekonomierna gjort och fortfarande måste följa. Det är oberoende av existerande traktat eller det som kan kallas egna nationella beslut..
Anekdotiskt kan nämnas att när Tyskland för 10-15 år sedan ändrade diskontot, gjorde England detsamma nästan omedelbart. Det sades då att det engelska oberoendet var 28 minuter.

Mona Salin vill höja skatterna och öka de offentliga utgifterna. Jag är ingen nationalekonom, men borde inte en sådan åtgärd också sänka penningvärdet? Det betyder att utanför EMU är en sådan åtgärd möjlig och det svenska folket blir därigeom ytterligare en aning fattigare jämfört med kusinerna inom EMU.
Med ett Sverige som medlem i EMU skulle en ändring av penningvärdet inte vara möjlig, alternativt blockeras av övriga EMU-länder och av Monas våta dröm skulle det inte ens bli en tumme.

Det pratas mer och mer om ett G2, dvs en värld där USA och Kina gör upp ¨de ekonomiska reglerna utan att höra med övriga stater. Europas chans är att göra ett G3 så själklart att det inte kan ifrågasättas.

Nedan några kommentarer från författaren på era synpunkter.

Mats: Visst, även importen ökar men från en nationalekonomisk utångångspunkt är det den totala handeln som är viktig. Jag använde bara exportsiffran som exempel eftersom den allmänt förknippas med om det går bra eller dåligt för Sverige. Jag tar vidare bara upp eurons handelsaspekter i dagens artikel. Avsikten är att återkomma till penningpolitiken senare.

Ann: Läs gärna min artikel i UNT om just euron och EU-avgiftens nettoeffekter: http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=2-AV_ID=914586,00.html?from=read_more

Anders: De forskningsresultat jag hänvisar till visar att effekten av att gå över till euron har varit mycket stark för de länder som har gjort det. Det är inte prognoser och teori vi talar om utan utväderingar av eurons reella effekter på handeln i de länder som har infört den (jämfört med de som står utanför). Forskningen haandlar om den faktiska reaktionen från miljontals privatpersoner och företag inom Europa på att euron infördes. Euron kanske inte påverkar just dig men uppenbarligen många andra européer.

Illwill: Du får chansen att byta ut politikerna nästa år, dock inte fängsla dem.

Christer: Notera min kommentar mot slutet om tonvikten mellan politiska och ekonomiska argument.

Krisen inget argument för svenskt euro-inträde

Posted on april 24, 2009 by Sloped Mind
Under finanskrisen och i samband med kronfallet, så har frågan om en svensk euro-anslutning blivit allt mer aktuell. I måndags presenterade dessutom SVT och Sifo en opinionsundersökning som visade på ett icke statistiskt säkerställt övertag för ja-sidan1.
År 2003 röstade jag för att Sverige skulle införa euron som valuta. Jag såg då ett antal goda skäl för ett euro-inträde.
För det första skulle svenska företag få en enklare situation genom att utgifter och inkomster i högre utsträckning skulle kunna tas i samma valuta. Mindre tid och pengar skulle behöva läggas på finansiella frågor som valutaförändringar och valutasäkringar och mer på den produktiva verksamheten. Att ge människor möjlighet att fokusera på rätt saker är oerhört viktigt.
För det andra såg jag det som lockande med en överenskommelse stater emellan om långsiktigt stabila statsfinanser. Ett starkt internationellt ramverk skulle kunna hålla svenska politiker, som annars haft en historia av svag kostnadskontroll, i skinnet. Det är lockande för enskilda politiker att inför ett stundande val brassa på med stimulans utan att ta hänsyn till vad som sker efter valet, men med ett starkt internationellt regelverk skulle sådant kunna bli mindre lockande.
För det tredje såg jag det som lockande att cementera centralbankens oberoende och penningpolitikens fokus på inflationstakten.
Slutligen, för det fjärde, såg jag det som att vi faktiskt indirekt styrs väldigt påtagligt av den penningpolitik som förs i ECB. Sveriges Riksbank kan inte alltid sätta en ränta helt baserad på svenska faktorer, och svenska företag finansierar sig inte enbart i svenska kronor och placerar inte enbart i svenska kronor, utan ECBs agerande påverkar oss högst påtagligt. Det går att argumentera för att det då är bättre att bli en del av ECBs underlag för deras penningpolitik, än att påverkas av den utan att påverka den.
Sedan dess har två av dessa argument börjat kännas som allt svagare.
Under de senaste åren har stödet för långsiktig finanspolitisk balans stärkts bland Sveriges politiker. Samtidigt har EUs stabilitetspakt urvattnats allt mer. Idag är Sveriges finanspolitiska ramverk överlägset de flesta euroländers vad gäller att skapa långsiktigt stabila statsfinanser. Att få hjälp av den europeiska stabilitetspakten för att åstadkomma inhemsk stabilitet känns idag som ett svagt argument. Tvärt om kan man argumentera för att vi inte vill fastna i en situation där vi påverkas av andra euroländers svaga finanspolitik. Jag har tidigare skrivit om problemen med spreadar mellan euroländernas obligationer här. Dessa spreadar påvisar de utmaningar som finns för en valutaunion utan en gemensam finanspolitik eller i varje fall ett starkt gemensamt finanspolitiskt ramverk.
Stödet för den oberoende Riksbanken och för inflationsmålet har också stärkts. Givetvis kommer dessa företeelser alltid att ifrågasättas men idag känns systemet som väldigt etablerat jämfört med hur det kändes för sex år sedan när vi stod inför folkomröstningen. Ironiskt nog kändes det som att detta stöd för Riksbankens oberoende utvecklades just under euro-debatten. Politiker som tidigare ställt sig skeptiska till Riksbankens oberoende och till inflationsbekämpning hyllade plötsligt Riksbanken och deras förmåga att balansera ekonomin och uttryckte stor oro över att ECB aldrig skulle kunna göra ett för Sverige lika bra jobb.
Det har även tillkommit nya argument mot en euro-anslutning.
Valet att stå utanför euron har inneburit att svenska problem blivit synliga väldigt snabbt via kronans utveckling. I Sverige uppstår vid varje större kronförsvagning en debatt om vilka problem som finns. Att problemen omedelbart blir synliga via valutan gör att vi hela tiden måste hålla oss på alerten vad gäller balanserna i ekonomin. Inbäddade i eurozonen kan enskilda länder bygga upp enorma obalanser utan att tydligt se konsekvenserna. Ett flertal euroländer har idag valutor som är väldigt starka i förhållande till de makroekonomiska realiteter som råder inom landet. Så länge vi hade tillväxt överallt kunde dessa obalanser odlas utan att valutan straffades av marknaden. Först när tidvattensvågen av tillväxt och billigt kapital drar sig tillbaka exponeras till slut de håligheter som tillfälligt fyllts igen av snabbt flödande krediter. När situationen går så långt att marknaden börjar applicera en ordentlig riskpremie på landets räntepapper blir krisen ordentligt synlig.
Länder med egna små valutor, såsom Sverige och Island, drabbas mer omedelbart vid en kris. Detta kan lätt misstolkas som att de drabbas hårdare. Jag skulle påstå att motsatsen gäller. Med en egen liten valuta drabbas du snabbare och detta hindrar allt för stora obalanser från att uppstå. Möjligen hade ett euro-anslutet Island fått en mindre dramatisk utveckling på krisen, men man hade fått betala genom att krisen skulle ha blivit värre och mer utdragen när den väl kom. Irland är typexemplet. Efter en investeringsboom pådriven av att man satt med en penningpolitik lämplig för ett stillastående Tyskland, som innebar alldeles för låga räntor, så sitter man nu i motsatt situation, med deflation och utan möjlighet att ta till de åtgärder som de skulle behöva. Medlemskapet i euron maskerade länge Irlands obalanser, men förr eller senare måste de ändå rättas till, och kan de inte rättas till via valutan, så får det ske på annat vis.
Den gemensamma valutan kan på detta sätt lätt bli en medicin som stoppar den första huvudvärken som uppstår vid en sjukdom. Ifall sjukdomen inte blir något mer än en mild förkylning så har värktabletten gjort sitt jobb väl. Om huvudvärken däremot är ett första tecken på allvarlig, men botbar, sjukdom, så kan värktabletterna innebära att man inte hanterar sjukdomen förrän värre symtom uppstår. Den svaga svenska kronan är inte problemet i den här krisen; den är ett symtom på en sjukdom. Att få symtomen att försvinna gör inte att vi blir av med sjukdomen.
Sverige tvingas genom sin lilla egna valuta att vara lite bättre än omvärlden och hantera sina problem snabbare. Ifall man lyckas med detta får man å andra sidan ordentlig utdelning. De länder som lyckas med att långsiktigt förvalta en öppen ekonomi med en egen valuta, såsom Schweiz, klarar också av djupa kriser mycket bättre eftersom utgångsläget är mer balanserat.
Det allra starkaste skälet mot en snabb euroanslutning är dock enligt mig att det fortfarande inte finns något starkt och övertygande folkligt stöd för att byta valuta. Det är oerhört viktigt att stora genomgripande förändringar har ett folkligt stöd. Vi har haft en folkomröstning, och givetvis ska resultatet i den folkomröstningen inte gälla för alla framtida generationer svenskar, men innan man river upp den folkomröstningen måste man kunna argumentera för att folket faktiskt bytt åsikt på ett djupare plan. Det är absurt att kalla till en ny folkomröstning i syfte att återstarta debatten, eller för att några enstaka opinionsundersökningar visar på ett övertag för Ja-sidan.
Därför vill jag idag inte se en ny euro-omröstning. Om ett antal år kan dock situationen återigen se annorlunda ut. Kanske lär sig euroländerna något av krisen och skapar bättre och mer livskraftiga statsfinansiella ramverk som ett reslutat av dem. Men vi bör inte stressa in förrän vi ser att euron faktiskt kan bidra med något mer än värktabletter för ekonomin.
Min slutsats är att jag hade fel när jag röstade ja till euron 2003. Jag missbedömde utvecklingen för stabilitetspakten och för det svenska finanspolitiska ramverket, samt för Riksbankens oberoende. Jag vill idag inte se en svensk euro-anslutning, eller någon ny folkomröstning.
1 Diverse medier rapporterade förstås om undersökningen som att en majoritet av svenskarna är för euro-inträde, men det vet vi förstås inte.

Vad är det med våra politiker? Varför vill de alltid sälja ut vårt land? Är det för att de inser att de är fullständigt inkompetenta och hoppas att andra länders politiker är bättre, och alltså mer lämpade att styra vårt land? Nu delar jag visserligen den åsikten, men jag ser hellre att vi byter ut våra politiker än att vi ger "EU" ännu mer makt över Sverige.

Fängsla samtliga förrädare i riksdagen, byt ut dem mot kompetenta människor som vill Sverige väl.
------------------------------------------------------------
certification dumps |ase training | a+ exams

Det är vår generations uppgift att förverkliga visionen om ett helt och fritt Europa.
.
POLITISKA VISIONER. Jahaja. Varför skulle Altenberg säga just DET. Det kunde ju gått bra.
.
Nu kan ju ingen lita på honom.
.
För ta det igen: det är INTE ekonomens uppgift att ha tjUsiga visioner.
.
Intellektuell spaghetti, som sagt var!

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande

Nu har Reinfeldt näpst de bindgalna folkpartisterna och gjort klart att några galenskaper som uppgivande av den svenska kronan för euroidiotin under nästa mandatperiod, om de vinner valet, blir det inte fråga om.

Vad är detta för galningar som vill ansluta oss till euron och det europiska banksystemet just när de håller på att falla.

Här oroar sig folk för att resurserna i framtiden inte skulle räcka för att ta hand om våra gamla och sjuka när det verkliga problemet är degenereringen till närmast infantil nivå hos de som skal föreställa intelligentsia här i landet, vad har vi för utbildningssystem egentligen som producerar alla dessa nollor.