Därför har Jan Myrdal fel

det var mig en besynnerlig analys. du skapar en halmdocka utan dess like. dessutom dikotomiserar du individualistikt frihetligt tänkande och kollektivism på ett rentutav löjeväckande sätt. man behöver inte vara bevandrad i politisk filosofi för att rodna.

Newsmill borde verkligen välja ut artiklar med större omsorg. Vad en till nyliberalismen omvänd socialist har att säga om Jan Myrdal, Vietnam och hela baletten är lika förutsägbart som ointressant, och skulle dessutom kunna uttryckas mer elegant av andra artikelförfattare. Myrdal bör bemötas med sakargument, eftersom han så uppenbart har fel i frågan om Kambodja.

Till axel: Är jag naiv, eller gör jag mig skyldig till överförenkling när jag hävdar att det bara finns två grundläggande alternativ - individualismen och kollektivismen? Känner du till ett tredje alternativ - som varken är individualism *eller* kollektivism, och varken frihet *eller* förtryck?

Till Peter: Jag har aldrig varit socialist, och jag är inte idag nyliberal heller. Jag har i hela mitt vuxna liv varit anhängare av kapitalismen. Jag har aldrig varit anhängare av vare sig socialismen eller av nyliberal anarkism. Jag skrev bara i anslutning till min artikel att jag en gång i tiden, för länge sedan, hade ett visst mått av respekt för Myrdals intellekt. Men jag skrev *inte* att jag någonsin har hållit med Myrdals socialism.

Det är snällt att intellektuellt utmanade människor får skriva. Heja Henrik, du kan skriva, bry dig inte om vad alla de andra säger.

Bra talat av sign. Peter. Själv är jag både individualist och kollektivist. Kollektivism betyder, för mig, individens rätt att få stöd av kollektivet, eftersom ingen klarar sig på egen hand. Kollektivism
betyder inte nödvändigtvis en rätt för kollektivet att mörda en sjättedel av sitt lands befolkning.

Jag tycker synd om artikelförfattaren. Förmodligen den sämsta artikeln jag har halvläst. Dagisnivå

Låt oss börja med Vietnam. Det framgår att författaren anser att Nordvietnam (och FNL? - han använder USA beteckningen Viet Cong) försökte errövra Sydvietnam med militära medel.
Det som inte framgår är varför författaren anser att Vietnam skall vara två stater. Detta är specillelt egendomligt då han inte generellt hävdar rätten till nationell självständighet.
Orsaken till det USAmerikanska militära engagemanget var för den som är lite mera påläst att Ho Chi Minh förväntades vinna allmänna val i fall de i enlighet med tidigare överenskommelser fick genomföras i hela landet. Vilket innebär att författarens beskrivning av USA som altruistiskt verkar obefogad.
Det handlade i stället om en tillämpning av dominoteorin.

Fred Tossander, Viet Cong är inte en "USA särskrivning beteckning". Viet Cong och FNL var två olika militära organisationer. Den första var en irreguljär gerillastyrka som skickades in i Sydvietnam, eller rekryterades bland sydvietnameser för att leda revolutionen och det ideologiska arbetet. FNL var den reguljära armén för Nordvietnam. De senare slogs i uniform med synliga nationsbeteckningar och gradbeteckningar och agerade i divisions styrka med tunga vapen och stridsvagnar. De förra agerade normalt inte i större grupper än bataljon och förde krig genom överfall och minering. (Enstaka undantag finns som vid överfall mot s k firebases där kraftsamling skedde) De fungerade i detta avseende ung som Jedburgh-enheterna i Frankrike 44-45, eller USA:s A-teams under första halvan av vietnamkriget.

Viet Cong är alltså inte en nedsättande term utan en specifik term för en specifik organisation.

Nordvietnams armé betecknades av USA som NVA. FNL står däremot för Federation National de Liberte, den sydvietnamesiska befrielserörelsen.Se http://sv.wikipedia.org/wiki/FNL
I engelskpråkiga länder användes i stället NLF

Och det är som sagt ingen tvekan om att USA även i Vietnam använde sig av metoden att tillsätta en lydregering (Diem) vilken sedan begärde USAmerikansk militär hjälp för att kunna behärska, det vill säga errövra landet. "80 per cent of the population would have voted for the Communist Ho Chi Minh" enligt president Eisenhower (se http://en.wikipedia.org/wiki/Vietnam_War )

Till Fred Torssander: Det hade givetvis varit bättre om Vietnam hade varit ett enda *fritt* land. Men att hälften av Vietnam, den södra delen, är halvfritt, medan den andra hälften, den norra delen, är en slavstat, är ett mindre ont än att *hela* Vietnam är en slavstat. Men om USa skulle kriga i Vietnam överhuvudtaget, då borde USA ha invaderat och befriat Nordvietnam, i stället för att bara försöka "contain" kommunismen, genom att bara hindra kommunisterna från att ta över Sydvietnam också.

Till Fred Torssander: Även om 80% av vietnameserna stödde kommunisterna, hade det varit moraliskt berättigat att bekämpa kommunisterna med militärt våld. En majoritet har inte heller rätt att införa slaveri och massmord. Om 80% av tyskarna hade stött Hitler, hade det likväl varit moraliskt berättigat att bekämpa Nazityskland med militärt våld. Och kommunismen är inte ett dugg bättre än nazismen.

Därmed var det bevisat att hela resonemanget inte är något annat än ett uttryck för antikommunism.
Sådan antikommunism som dessutom förnekar rätten till nationellt oberoende.
En typ som även den så kallade Anti-kominternpakten tillhörde.
Något som dess anhängare sedan dömdes för enligt de så kallade Nürnbergprinciperna.
De principerna tillämpas även idag av ICC. Men USA har som bekant valt att ställa sig utanför.
Och USAs lojala anhängare förnekar sig inte. De låtsas liksom USA att folkrätt, FN-stadga och Nürnbergprinciper blivit irrelevanta.

Därmed var det bevisat att hela resonemanget inte är något annat än ett uttryck för antikommunism.
Sådan antikommunism som dessutom förnekar rätten till nationellt oberoende.
En typ som även den så kallade Anti-kominternpakten tillhörde.
Något som dess anhängare sedan dömdes för enligt de så kallade Nürnbergprinciperna.
De principerna tillämpas även idag av ICC. Men USA har som bekant valt att ställa sig utanför.
Och USAs lojala anhängare förnekar sig inte. De låtsas liksom USA att folkrätt, FN-stadga och Nürnbergprinciper blivit irrelevanta.

Till Fred Torssander: Bara *fria* länder har rätt att existera. Rätten till nationellt självbestämmande tillhör därför endast *fria* länder. Hade Nazityskland någon rätt till självbestämmande? Nej? Nåja, på vilket sätt var exempelvis Sovjetunionen, Kommunistkina, Nordvietnam och Kambodja bättre än Nazityskland?

Till Fred Torssander: Ja, FN-stadgan är irrelevant. Vilken vettig funktion spelar en brottsbekämpningskommission som låter maffiabossar vara medlemmar? Och vilken vettig funktion spelar en "fredsorganisation" som låter en del av världens värsta diktaturer vara medlemmar?

Henrik Unné glömmer av någon anledning bort att avfärda folkrätten och Nürnbergprinciperna. Vare sig de eller FN-stadgan medger att någon viss stat eller grupp av krigsvilliga stater ensidigt definierar begreppet *fria* länder.
Men till skillnad från FN-stadgarna, vilka USA har förklarat som varande irrelevant, har de krigsvilliga ännu inte kunnat förklara bort vare sig Folkrätten eller Nürnbergprinciperna. Bara garanterat att USA och USA-medborgare inte skall kunna bli dömda enligt dessa.

Avslutningsvis framgår att Unné är oförmögen att se skillnad på Anti-kominternpaktens medlemmar och de Allierade.
Vilket är en oförmåga som anammades av lojalistiska väst-medborgare efter 2:a världskrigets slut.
Den dogmatiska anti-kommunistiska historiesynen har dock faktiskt blivit irrelevant genom det socialistiska lägrets sammanbrott.
Det är lite pinsamt att den USA-lojala högern än i dag fortsätter att försvara sådana övergrepp från USA:s sida som de tidigare ursäktade med hotet från världskommunismen.
Det visar på en avsevärd osjälvständighet i analysen gentemot USA och en total oförmåga att orientera sig i de nya förhållanden som kallas marknadens (eller bland mindre eufemistiska skribenter kapitalismens) globalisering.

Till Fred Torssander: Nej, jag är inte "osjälvständig". Jag är *mycket* kritiskt mot det som är dåligt hos dagens USA. Som t.ex. välfärdspolitiken, papperspengarssystemet, tendenserna till fascismen, det ökade inflytandet av religion, hotet från de nyliberala anarkisterna o.s.v. Men jag uppskattar också det som är bra hos USA. Som t.ex. de inslag av frihet och kapitalism som trots allt finns kvar i USA. Jag tillhör förresten inte den konservativa högern. Jag är en *radikal* anhängare av kapitalismen. Och jag är utstött ur det borgerliga etablissemanget, eftersom jag är objektivist.

Jag förmodar att *radikal* anhängare av kapitalism innebär att hävda att den reellt existernade kapitalismen - imperialismen - beror på att det så kallade etablissemanget valt att föra en *ond* politik och alltså inte är en oundviklig funktion av den globala strävan efter maximal profit.
Fast att det skulle vara de i detta fall *onda* idéerna eller deras etablerade företrädare som härskar över det förment goda ekonomiska systemet i basen brukar kallas idealism, inte objektivism.

Till Fred Torssander: Imperialismen är en variant av étatismen, inte av kapitalismen. Och imperialism uppstår därför att politiska ledare eftertraktar makt och prestige, inte därför att privatpersoner eftertraktar pengar. Om du studerade imperialismens historia på ett objektivt sätt, skulle du upptäcka att imperialismen har genomgående varit *olönsam*. Det kostar mycket mera att genomföra militära erövringar, än vad erövringarna ger tillbaka i vinst. Tyskland och Japan, t.ex. ruinerade sig själva i Andra världskriget, när de försökte skaffa sig bl.a. råvaror genom att erövra världen. Däremot blev de två av världens rikaste och mest välmående länder *efter* Andra världskriget, då de blev fredliga, och skaffade sig sina råvaror via fredlig handel.

Kollektiv eller individ är skiljelinjen. Myrdal är kollektivist med en oförmåga till självkritisk analys. Han vore skrattretande om det inte vore för de människofientliga åskådningar han representerar.

Vart har "Myrdal Light" (fast utan den retoriska talangen) tagit vägen? Jag talar naturligtvis om "Lunchdröm". Han har inte gett sig på USA än i den här tråden. Jag väntar med spänning på några "compulsive obsessive"-kommentarer.

En sådan antiintellektuell svada bemängd med sådana mängder faktafel och teoretiska missförstånd kan inte sägas göra annat än att stödja Myrdal. Ingen normalt begåvad person skulle kunna läsa Myrdal och sedan Unné utan att inse att Myrdal har poängen som motståndarna inte KAN bemöta.

Jag kan för min del inte se att Unnés folkmordförhärligande skulle vara mindre ont än Myrdals konstaterande om att han i Kambodja inbjuden av regimen inte fick se något folkmord. Det senare låter inte särskilt ont alls, medan det förra är något objektivt ont.

Bara ett tips till artikelförfattaren: använd inte asterisker på det sätt som du gör i artikeln. Vad menar du egentligen att *inte* betyder?

Till profanum_vulgus: Det där tar priset! Hur får du det till att jag "förhärligar folkmord", och att Jan Myrdal är "objektiv"? Det är ju Jan Myrdal som har hyllat massmördare som Stalin, Mao och Pol Pot till skyarna. Och jag har ju, samtidigt som jag har sagt en del "snälla" saker om USA, också poängterat att jag anser att USA har stora brister. När har Jan Myrdal medgett att Stalin, Mao och Pol Pot hade stora brister?

Om man har läst Myrdal så vet man att hans kritik av Stalin och Pol Pot är minst sagt svidande, för att inte säga tillintetgörande. Självkritik är inget som är unikt för liberalismen, och för liberalismen finns numera självkritiken bara som en gest, för att framstå som trovärdig, den används som ett propagandamedel. Om man läser de gamla nazistiska tidskrifterna kan man förbluffas av likheterna med dagens liberala tidningar. Inte sällan fanns kritik mot Hitler. Man kan ofta hitta ord som övergrepp och terror och brutaliteter. Men summan av det sagda landade alltid i en outtalad känlsa av att "Hitler på det hela taget inte är så dum ändå", om man "inte fördömer utan försöker förstå". Självkritik kan lätt bli artificiell, ett billigt medel för att just framstå som objektiv, för att göra den egna ideologin till ett metasystem och upphöja den till något överpolitiskt. F.ö. sade sig nazisterna och även fascisterna (under erövringen av abbessinien) vara tvingade och t.o.m. skyldiga att invadera andra länder för att "sprida friheten" och skapa "fred". Exakt så uttryckte de sig, och trodde på det själva.

Om man har läst Myrdal så vet man att hans kritik av Stalin och Pol Pot är minst sagt svidande, för att inte säga tillintetgörande. Självkritik är inget som är unikt för liberalismen, och för liberalismen finns numera självkritiken bara som en gest, för att framstå som trovärdig, den används som ett propagandamedel. Om man läser de gamla nazistiska tidskrifterna kan man förbluffas av likheterna med dagens liberala tidningar. Inte sällan fanns kritik mot Hitler. Man kan ofta hitta ord som övergrepp och terror och brutaliteter. Men summan av det sagda landade alltid i en outtalad känlsa av att "Hitler på det hela taget inte är så dum ändå", om man "inte fördömer utan försöker förstå". Självkritik kan lätt bli artificiell, ett billigt medel för att just framstå som objektiv, för att göra den egna ideologin till ett metasystem och upphöja den till något överpolitiskt. F.ö. sade sig nazisterna och även fascisterna (under erövringen av abbessinien) vara tvingade och t.o.m. skyldiga att invadera andra länder för att "sprida friheten" och skapa "fred". Exakt så uttryckte de sig, och trodde på det själva.

Till Jon: Jag vill inte att de fria länderna skall göra det till sin uppgift att befria resten av världen. Jag är inte anhängare av den altruistiska moralläran. Jag tycker inte att de fria länderna skall offra sig för att bringa frihet, eller ens "demokrati" till de efterblivna delarna av världen.

""USA gjorde sig inte skyldig till någon moralisk förseelse mot Vietnam eller Kambodja, bara för att det ingrep."" ????????????????????