Tuppfäktning döljer de viktiga frågorna

Nyligen släpptes IB-mannen Gunnar Ekbergs bok "De ska ju ändå dö...". Boken avslöjar Jan Guillous kontakter med sovjetiska säkerhetstjänsten KGB i samband med sitt IB-avslöjande i början av 1970-talet.

I stället för att fråga sig hur legitimt det är att samarbeta med en kommunistregim som har miljontals människor på sitt samvete och som via olika terrorgrupper dirigerade terrorattacker mot Västeuropa, vill de båda stridstupparna Guillou och Bratt få oss att tro att den riktigt stora frågan i sammanhanget är vilken av de två som har störst ego.

Det viktiga spörsmålet är nog snarare hur nära Sovjetunionen var att invadera Sverige och vilka kollaboratörer som Moskva hade i Sverige.

I dag vet vi att Sovjet hade detaljplaner på en invasion av Sverige vid ett eventuellt europeiskt storkrig (Aftonbladet 2002-03-21). Detta faktum tycks varken bekymra Jan Guillou eller Peter Bratt, snarare tvärtom. Strax före den sovjetiska invasionen i Tjeckoslovakien 1968 befann sig Guillou i Prag. I IB-förhören 1973 beskriver Guillou hur han i början av augusti skrev en artikel i tidningen Veckojournalen där han "varnade lite för vad som eventuellt skulle komma".

När han ville få en intervju med en officer i den sovjetiska ockupationsmakten publicerad i samma tidning, sade tidningens dåvarande chefredaktör Gustaf von Platen nej.

- Jag var antagligen en av de utomordentligt få, kanske den enda västerländska reporter som lyckades få en intervju med en sovjetisk sergeant, alltså en sovjetisk ockupationssoldat, beskriver en stolt Jan Guillou sina goda kontakter med den sovjetiska militärledningen (polisförhör utfört av kriminalkommissarie K-E Friberg den 23 oktober 1973 kl 13.45).

I Prag lärde Jan Guillou känna Jan Buda, chef för internationella avdelningen på industridepartementet. Buda blev efter ockupationen befordrad till industriminister, på grund av sin lojalitet mot den sovjetiska ockupationsmakten.

När Jan Guillou greps av polisen i oktober 1973 hade han Jan Budas visitkort i plånboken. Ett annat visitkort kom från Ri Sung Ryol, andresekreterare vid den nordkoreanska ambassaden.

- Han har besökt oss på redaktionen två gånger. Det har varit frågan om relativt formella besök av en tradition som kommunisterna har, erkände Guillou och berättade att han besökt Nordkoreas ambassad och "tittat på propagandafilmer och ätit koreansk bläckfisk".
(polisförhör utfört av kriminalkommissarie K-E Friberg den 26 oktober 1973 kl 09.35)

Förundersökningsprotokollet inför IB-rättegången slår fast att Jan Guillou var fransk medborgare. Svensk medborgare blev han först efter sin fängelsevistelse. Hans far var politiskt aktiv för Frankrikes sak när Frankrike var ockuperat av Tyskland, då hans far och farfar öppnade de Fria Fransmännens Informationskontor i Stockholm (källa: piratforlaget.se).

I säkerhetspolisens PM (7/11 1973) om Peter Bratt förklaras att han var gift med den franska medborgaren Philippe Francoise, född Jeannin. Och i polisförhören med Jan Guillou berättar han att departementssekreterare Pierre Schori var en samtalspartner och en källa inför IB-avslöjandet:

"Jag har i mitt delvis privata, delvis, vi kan kalla det politiska umgänge, med departementssekreterare Pierre Schori på Utrikesdepartementet diskuterat denna fråga i förväg... Det har hela tiden i förbindelsen mellan mig och Pierre Schori varit underförstått självklart, att dom informationer som jag lämnat till Pierre Schori gått vidare... regeringen." (polisförhör utfört av kriminalkommissarie K-E Friberg den 25 oktober 1973 kl 13.45)

Enligt Skatteverket blev Pierre Schori svensk medborgare den 11 januari 1960, sedan länsstyrelsen i Malmöhus län befriat honom från hans schweiziska medborgarskap.

Ska IB-artiklarnas hätska tonfall mot Nato delvis ses mot bakgrund av att Frankrike under Charles de Gaulle lämnade det militära Nato-samarbetet med buller och bång år 1966? En intressant fråga blir hur den franska och den sovjetiska säkerhetstjänsten förhöll sig till varandra.

Guillou var i slutet av 60-talet gerillasoldat i den moskva-trogna, kommunistiska palestinska terrororganisationen Demokratiska Folkfronten (DFLP). Guillou berättar i en tidningsartikel (Lektyr nr 38, 1969) hur han tillsammans med andra kommandosoldater förberedde angrepp mot israeliska mål från södra Libanon. En bild från reportaget visar Guillou med en svensk k-pist.

I sin nya bok berättar Gunnar Ekberg bland annat om hur Expressen-journalisten Arne Lemberg vid ett tillfälle ringde för att berätta om en händelse i slutet av 1960-talet. Gunnar Ekberg skriver:

"Det kröp fram att Jan och Arne träffat en man vid namn Gergel på restaurang Tennstopet i Stockholm. Jevgennij Gergel var verksam i Sverige för KGB 1964-1970, varav 1969-1970 som KGB:s resident i Stockholm, och han var mycket intresserad av inflytelserika vänstermänniskor.

- Gergel satt ofta på Tennstopet, sade Arne. Jan och jag träffade honom där."

Gergel bad Jan Guillou ordna visumhandlingar från den amerikanska ambassaden åt honom.

"Det var ett tilltag som först kunde förefalla oskyldigt. Men, som sett i sitt sammanhang som en tjänst åt en KGB-representant, låg farligt nära spionage. Det luktade agentvärvning lång väg!" skriver Gunnar Ekberg, som konstaterar att den svenska säkerhetstjänsten hade observerat mötet mellan Gergel, Jan Guillou och Arne Lemberg.

I boken finns också ett citat från Boris Grigorjev, före detta sovjetisk underrättelseofficer, stationerad i Sverige: "Guillous avslöjanden gjorde stor nytta för oss." Boken konstaterar dessutom att Demokratiska folkfronten, där Jan Guillou var aktiv, hade nära KGB-förbindelser.

"Ett av KGB:s syften med dessa kontakter var att plantera desinformation och propaganda från sin avdelning A genom Demokratiska Folkfronten", skriver Gunnar Ekberg.

"De palestinska rörelserna var bland annat genom sina utbredda sympatisörsgrupper i Europa lämpliga kanaler för KGB:s desinformationskampanjer."

Även polisförhören med Jan Guillou i samband med IB-affären bekräftar Ekbergs uppgifter om att Guillou hade en central roll som agent i ett spion-nätverk. Beslagtagna skriftliga instruktioner avslöjar hur Guillou ger order till sina underordnade om hemlig spaning och avlyssning på svenska medborgare.

Beslagtagna skriftliga instruktioner visade hur Guillou, vid en tidpunkt som ligger efter IB-avslöjandet, ger order om hemlig spaning och förberedelser för avlyssning av svenska medborgare. Guillou beklagar sig över kändisskapets följder: "Mitt eget ansikte är numera för känt för att jag skulle vara annat än värdelös för denna typ av fältarbete, skriver han i instruktionerna om skuggning, något han beskriver, som "spionens trista vardag" (bilaga G i förundersökningen).

I samma bilaga finns ett beslagtaget brev där Jan Guillou ger instruktioner om hur en kvinna med förnamnet Doris ska bevakas: "Undersök om det finns någon Clarte-medlem i huset, dvs någon pålitlig person som man eventuellt kunde inviga... skaffa er kunskaper om vilka grannar hon har, dvs vilka som bor vägg i vägg... förfölj henne... försök att luska ut vilka kurser hon läser..."

Gunnar Ekbergs bok avslöjar även att Jan Guillou arbetade med den så kallade "motståndsgruppen" i Stockholm för att värnpliktiga skulle totalvägra i stället för att bara vägra värnplikt. Motivet var enligt boken att totalvägran skadade samhället mer än att infiltrera försvaret för att skaffa information och slå till mot samhället senare, vilket var KFML:s officiella linje.

På 1970-talet infiltrerade Gunnar Ekberg palestinska rörelser som planerade terrordåd i Europa. Jan Guillou beordrade att han skulle hotas till livet.

I ett brev, som beslagtogs i samband med den husrannsakan då Guillou åtalades, fanns noggranna instruktioner till den kommunistiska organisationen DFLP, en palestinsk terrororganisation verksam i Libanon.

"Gunnar är under alla omständigheter mer värdefull i levande tillstånd än död. Även om jag vill att ni skall göra det klart för honom att han kommer att bli skjuten om han inte samarbetar, vill jag inte att han skall skjutas..." skrev Jan Guillou i brevet, som var daterat till november 1972.

Guillous brev, som undertecknats med täcknamnet Abu Iad, innehåller order om mordhot, tortyr och utpressning. Polisförhören i samband med IB-avslöjandet avslöjar att Guillou var agent i ett kommunistiskt nätverk med förgreningar till Mellanöstern. De avslöjar även gangstermetoder som mordhot, utpressning och illegal telefonavlyssning.

I sin bok "IB och hotet mot vår säkerhet" förordade även Peter Bratt tätare kontakter med Warsawa-pakten, som en motvikt till Sveriges Nato-förbindelser - trots att Nato inte planerade någon invasion av Sverige. IB-förhören avslöjar för övrigt att Peter Bratt hade kontakt med den sovjetiska ambassaden i ett samarbete kring en dokumentär om den sovjetiska planekonomins framgångar. (förhör utfört av kriminalkommissarie K-H Jansson den 14 november 1973 kl. 15.25)

Han gjorde en reseguide till Polen i samarbete med den statliga polska resebyrån Orbis (förhör utfört av kriminalkommissarie K-H Jansson den 23 oktober 1973 kl. 14.30) i ett läge där ÖB Stig Synnergren fastslog att Polens och Östtysklands underrättelsetjänster var de viktigaste aktörerna att motverka i Sverige (IB-målet, förhör med Stig Synnergren, sid 8).

IB-affären har många bottnar. En aspekt som det fortfarande finns mycket att forska kring är hur det socialdemokratiska partiet kunde sköta partisysslor och åsiktsregistrering via försvarsbudgeten.

En fråga som dock tyvärr ofta kommer i skymundan i den svenska debatten är vilka svenska makthavare och opinionsbildare som kollaborerade med Moskva under det kalla kriget.

Ruben Agnarsson (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10700

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mja, det här var för svårt för mig. Jag avstår.

Permalänk | Anmäl #1 Eklund, 2009-09-23, 17:36

'Den demokratiske terroristen'.

Permalänk | Anmäl #2 Snälla, 2009-09-23, 19:08

Nya och intressanta uppgifter men inget som förvånar. Vänsterfolket på 60- och 70-talet gick Moskvas ärenden antingen medvetet eller omedvetet. Många var "duktiga idioter", förblindade av hat mot USA och väst tydde de sig till det de såg som en motpol. Våld ansågs som en legitim del i skapandet av det kommunistiska samhället och det fanns ingen nåd för de som betraktades som förrädare eller klassfiender. Mysgubbar som Mikael Wiehe hade inte tvekat en sekund att låta bilan falla över både skyldiga och oskyldiga, vad är då inte Jan Guillou kapabel till... Som våldsfixerad och resultatinriktad terroristkramare är det bara logiskt att han var aktiv i kampen mot Israel och USA med alla till buds stående medel.

Permalänk | Anmäl #3 Arne, 2009-09-23, 21:00

Guillou har tydligen varit spion på riktigt. Hans Hamilton-böcker är en liten megalomanisk fantasi då baserad på hans egna eskapader.

Permalänk | Anmäl #4 Ping Lin Pong, 2009-09-23, 23:36

Hehe, snacka om enkelspårig artikel. Alla påståenden ovan diskuteras för övrigt i Guillous nyligen utkomna memoarer där en lite mer nyanserad bild ges. Självfallet ska man vara källkritiskt och inte tro helt och hållet på vad Guillou skriver, men man ska inte heller enbart bara tro det värsta och helt tvärtom som artikelförfattaren gör.

Permalänk | Anmäl #5 JV, 2009-09-24, 09:02

Till JV.
Mer nyanserad bild i Giullios bok? Snarare är det hans version av verkligheten. Sedan är det upp till var och en att välja vilken som eventuellt ska ses som mest sann.

Permalänk | Anmäl #6 Martin Hallén, 2009-09-24, 10:07

Man skall alltid vara källkritisk, förhoppningsvis kan vi lära nya generationer det.

Gamla gubbar som Agnarsson, Arne ovan eller Bo T i sin bunker på Lidingö däremot kommer för alltid vara märkta in i själen av 60-talet och kommunistskräcken.
Alla onda är kommunister och allt ont som nånsin hänt är på grund av kommunister. All kritik mot väst eller kapitalism är påhittad av kommunister och alla som nånsin säger nånting annat är kommunist - och hör sen!
Ja, ni fattar - skittråkigt att lyssna på och nyanserat som en kolbit i beckmörker.

Nej, jag sätter mitt hopp till nästa generation - den som inte vet vem Guillou är eller ens hört talas om IB-affären. De är iaf ärliga nog att erkänna att de inte vet nåt om hela den soppan - till skillnad från alla tvärsäkra gamla gubbar...

Permalänk | Anmäl #7 Nisse Hult, 2009-09-25, 01:22

Nisse Hult är knappast uppdaterad. Ryssland genomför just precis nu en gigantisk militärövning i Östersjön som inkluderar fartyg från Svartahavs- och Östersjöflottorna, styrkor från Leningrads militärområde, samt Sibiriens militärområde och Norra flottan.
Ruben Agnarsson, 47 år.

Permalänk | Anmäl #8 Ruben A, 2009-09-25, 10:12

Nisse Hult är knappast uppdaterad. Ryssland genomför just precis nu en gigantisk militärövning i Östersjön som inkluderar fartyg från Svartahavs- och Östersjöflottorna, styrkor från Leningrads militärområde, samt Sibiriens militärområde och Norra flottan.
Ruben Agnarsson, 47 år.

Permalänk | Anmäl #9 RA, 2009-09-25, 10:14

hej
I wikipedia för Jan Guillou står att han är svensk medborgare sedan födseln,, Vad gäller ?
Hr för mig att Palme ville utvisa Guillou till frankrike ?,, Då kunde han väl inte vara svensk medb,
likadant repotaget i FIB /aktuell när Guillo blev inkallad till lumpen,, och gjorde några dar där,, innan ett repotage ,,typ '' försvaret kallar in fransmän till svensk värnplikt '

/Hans

Permalänk | Anmäl #10 hans blikstad, 2009-10-25, 18:01

hej
I wikipedia för Jan Guillou står att han är svensk medborgare sedan födseln,, Vad gäller ?
Hr för mig att Palme ville utvisa Guillou till frankrike ?,, Då kunde han väl inte vara svensk medb,
likadant repotaget i FIB /aktuell när Guillo blev inkallad till lumpen,, och gjorde några dar där,, innan ett repotage ,,typ '' försvaret kallar in fransmän till svensk värnplikt '

/Hans

Permalänk | Anmäl #11 hans blikstad, 2009-10-25, 18:05

IB-förhör och IB-dom slår fast att Jan Guillou var fransk medborgare. Svenskt medborgarskap fick han när han lämnade fängelset efter spion-domen.

Permalänk | Anmäl #12 Ruben Agnarsson, 2009-10-25, 19:41