Högutgiftspolitiken har förödande effekter på ekonomin.

Länktips
För den som vill ha kunskap om bakgrunden till och fortsättningen på USA´s finans kris vill jag varmt rekommendera Peter Schiffs förläsning från 2006
Det är 8st 5-10minuters avsnitt och för den som är intresserad av inflation och vad vi har att vänta oss under hösten från USA är denna föreläsning den bäst spenderade timmen på länge.

http://www.youtube.com/results?search_query=peter+schiff+mortgage+banker...

För veckovisa uppdateringar om finanskrisen rekommenderar jag Peter Schiffs video blogg.

http://www.europac.net/videoblog.asp

USA har en privat finansierad sjukvård som är dyrast i världen och trots det inte löser problemen...

Girighetens apostlar skyller alltid på alltför mycket socialism... Ett resultat av ett samhälle med stora klyftor är kriminalitet och våld...

Latinamerika är ett exempel på det... Människor som inte har en chans att klara sig tar till våld och det är inte ett bra samhällsystem...

Nyliberalernas evangelium predikas av personer som sedan skyllar alla kända exempel för att vara alltför socilistiska när det spricker... George W Bush är ett exempel på en mycket korkad politiker som körde sitt land i botten med nyliberalism... I ärlighetens namn finns det gott om fega korkade politiker i USA... Skattesänkningar ska inte finansieras med lån...

såg peters youtube klipp, han förutsåg aldeles lysande hur finanskrisen skulle uppstå. det är inte bankernas girighet som orsakade det som är orsaken utan just privatbostadsmarknadsbubblan i usa som orsakades av just politikernas regler på den marknaden i kombination med masshysteri i spekulation bland både husägare, husspekulanter och utlånare. de amerikanska instituten lyckADES kränga dessa lån till en massa andra banker och länder och privatpersoner, där islands banker är en av de största köparna av dessa dåliga lån. Han har så rätt i att det är de ineffektiva felaktiga investeringarna som orsakar att man inte får ökat välstånd utan måste börja att jobba igen på att få välstånd.

Peters underskattade dock centralbankernas förmåga att SÄNKA RÄNTORNA YTTERLIGARE TILL EXTREMLÅGA nivåer som så att säga nu har fått den där nedgången i priserna att stanna av...och få igång andra industrier men.....

obalanserna har ju bara skjutits fram i tiden igen. förr eller senare kommer ju dollarna att falla i värde rejält. vad som då händer är också ingen katastrof. Amerikanska varor kommer kunna säljas igen och amerikanarna måste börja arbeta igen mer än idag. Kineserna kommer då sitta på ett berg av dollars och lån som är i dollar. MEN DESSA berg av dollar och dollarutlåningar kommer ju vara värda en bråkdel av vad de är värda idag. och med sådana växelkurser kommer amerikanarna at kunna betala tillbaka lånen.

Det som finanskrisens inledning gav var just skyhöga räntor pga att ingen vågade låna ut pengar. Precis som Peter förutsåg. Men han underskattade regeringarnas förmåga att sänka räntorna och få tillstånd ytterligare kreditgivningar. Så nu vänder det igen. Hela världen har lägre räntor, mer kreditgivning, högre produktion och mer konsumtion. Igen.

Men kan amerikanska staten betala tllbaka trillioners och åter trillioners av dollar? När då? Hur då? Helt enkelt den dagen INGEN vill köpa dollar. Det länder och företag ska göra nu är att göra sig så oberoende av den amerikanska marknaden de bara kan. Eftersom amerikanarna måste betala tillbaka sina lån istället för att konsumera. Eftersom amerikanska staten behöver låna till sjukvård, MILITÄREN, etc kommer de at tvingas låna upp till mycket höga räntor vilket ger just argentina kollapsen som peter säger stor relevans i denna sak.

Men om amerikanska konsumtionen går ner drABBAas ju alla andra länder också men eftersom man kommer anpassa räntorna ännu mer så kommer ju precis som händer nu att kineserna, europeerna(inte islänningar,irländare, letter etc) och några till att öka sin konsumtion eftersom det är så billigt at låna.

Det gäller för riksbankerna att förhindra att en lågräntefastighetsbubbla uppstår igen i europa förstås. I sverige ser man det.

Mitt förslag är förstås att den avdragsrätt på skatten som låntagare har omedelbart ska trappas ned NU så bolånekalkyler blir 30% dyrare på några års sikt. men avtrappas i den takt som priserna striger, dvs så att folk tillslut får bära sina egna räntekostnader helt själva. I svenska banker finns också en kunskap om hur man ska se till att få tillbaka sina pengar. man kräver inkomst, viss kapitaltillskott etc som gör att färre är ute på marknaden och gör att priserna inte stiger lika mycket

att man i usa kunde låna till 5-6 hus i olika delstater e ju befängt. att de banker som nu gått i konkurs struntade i dénna kontoll borde åtgärdats.

den dagen amerikanska staten får svårigheter att låna i dollar....blir det en ny krash som kommer kollapsa amerikanska konsumtionen.

frågan är bara om usa nu får igång produktionen och kan börja betala tillbaka sina statliga utgiftslån...inget tyder på det.
usa kommer tvingas skära ned i sina utgifter. Sjukvårdsreformen kan de glömma och militärutgifterna med. Då är jag mycket orolig för vad som kommer hända politiskt i världen. Vem ska då hålla ordning på galningarna runt om i världen?

Men kanske lyckas amerikanarna som är hårt arbetande (???) och välutbildade (???) och vet hur man inivesterar rätt (???) och är slipade affärsmän (????) att skapa den nya produkttionen som skulle kunna finansiera usas statsutgifter. Kan vi se ett nytt amerikanskt under? vem vet. EN del tror på raskrig och total kollaps, andra tror fortfarande att den amerikanska kapitalismen och self made man atmosfären är så stark att den kla´rar så gott som allt (ja möjligen inte ett kometnedslag i NYC).

Intressant är det i alla fall.

Tänk att det vimlar av folk som förstår precis vad som är orsak och verkan i världsekonomin. Hemmasnickrade förklaringar byggda på sunt förnuft. Minns ni den där killen från Sundbyberg i Lorry?
Tänkte inte på det...

Till Jonas Melander: Jag håller med dig att skattesänkningar inte skall finansieras med lån. Och välfärdspolitik skall inte heller finansieras med lån. Och välfärdspolitik skall inte heller finansieras genom att staten stjäler mina pengar med skatter och inflation. Det skall helt enkelt inte finnas någon välfärdspolitik. Parastism är en styggelse.

Henrik Unné
Du är inte på allvar.
Men jag tror inte din farsartade högersvingar fungerar som du tänkt. Istället för att bli en skrattspegel för nyliberalism och allianspolitik så ökar du manöverutrymet i fascistisk riktning. Alliansen kan införa ännu mer segregering och ge bort ännu mer av våra gemensamma tillgångar till privatpersoner utan att verka galna så länge det finns ännu galnare fanatiker som krattar kaserngården åt dom.

Till Olof Lindberg: Min lön är *min* egendom, den är inte "vår gemensam resurs". *Jag* har jobbat för min lön. Det är inte *du* som har inte jobbat för att skapa min lön. Du har därför inte rätt till ett rött öre av min lön, Olof.

Jo, jag har faktiskt rätt till en del av din lön Henrik. Vi lever i en demokrati och dom som vi röstat på är klokare än du, lyckligtvis, så det är bara att finna sig i att dela med sig.
Du har fortfarande kvar din frihet om vi definierar den som nyliberaler gör. Du kan alltid låta bli att tjäna några pengar så slipper du underordna dig. Bli uteliggare och känn dig fri.

Henrik,
"*Jag* har jobbat för min lön. Det är inte *du* som har inte jobbat för att skapa min lön. Du har därför inte rätt till ett rött öre av min lön, Olof."

Du är alltså för en skattesats på 0%? Då blir det nog väldigt svårt att bygga ett samhälle, men du kanske bor på en självförsörjande öde ö?

Vi andra gör inte det...

Jag skulle gärna göra så att den skatt jag betalar in inte kom just dig till del på något sätt, men det är tyvärr praktiskt omöjligt - så du får fortsätta ta del av vägar, sjukhus, skolor, med mera - sorry.

Till Olof Lindberg: Alla tjuvar tycker att de är klokare än sina offer, det gäller enskilda brottslingar likaväl som demokratiska majoriteter. Men jag vidhåller att jag har rätt till min rätt till min egendom. Vad har du gjort för att ha en rätt till min egendom. Bara haft "turen" att tillhöra en moraliskt depraverad majoritet, som anser sig ha rätt att ta för sig?

Till Alexis: Det måste förvisso finnas en stat, som tillhandahåller ett försvar och ett rättsväsende. Jag vill inte ha anarki. Och staten måste förvisso få in pengar till att betala poliserna, domarna, soldaterna o.s.v. Men alla skatter är brott emot egendomsrätten. En skatt tas ju definitionsmässigt ut med våld. Lösningen på detta skenbara dilemma är att finansiera statens verksamhet med frivilliga försäkringar. Man kan strunta i att betala försäkringspremien, men då gör staten inget om man blir utsatt för brott. Försäkringspremien skulle tas ut på alla ekonomiska kontrakt (hyresavtal, anställningsavtal, låneavtal o.s.v.). Om man betalar försäkringspremien, skyddar staten en mot kontraktbrott. Om man väljer att strunta i att betala försäkringspremien, då blir det fritt fram för ens avtalspartner att bryta sina löften, utan att staten gör något. Sådana våldsbrott som rån, mord, våldtäkt o.s.v. skulle beivras av staten oavsett huruvida offret hade betalat en försäkringspremie.

Henrik,
"Om man väljer att strunta i att betala försäkringspremien, då blir det fritt fram för ens avtalspartner att bryta sina löften, utan att staten gör något."

Så de människor som av olika anledningar inte kan skaffa sig en inkomst genom ett arbete (t ex fysiskt eller mentalt handikappade, ensamstående med småbarn, arbetslösa osv) ska alltså stå helt utanför samhällets skydd (bortsett alltså från de riktigt grova våldsbrott du beskriver)?
Hur försvarar du denna elaka inställning?

"Men alla skatter är brott emot egendomsrätten."

Jaså? Hur ser den rätten exakt ut, och vilka har kommit överens om den? Menar du att alla stater i världen begår lagbrott gentemot denna rätt (eftersom alla stater tar ut skatter av sin befolkning, vilket du i och för sig borde känna till without saying)? Varför har de i så fall beslutat att den ska gälla?

Krisens orsak är inte fiatvalutan, den är blott anledningen till att krisen tagit sig de uttryck den har. Krisen beror på profitkvotens fall, det har blivit allt mindre lönsamt att investera i reell produktion och kapitalet har därför vänt sig till spekulation.

Genom kapitalismens historia har såväl kostnaden för arbete, kostnaden för investeringar och kostnaden för infrastruktur och skatt stigit i förhållande till det totala producerade värdet.

Detta är självklart någonting som kapitalisterna är väl medvetna om, de diskuterar ständigt om att sänka kostnaderna och "effektivisera produktionen"; d.v.s. om att använda mindre arbetskraft för att tillverka samma mängd varor (vilket likväl får profitkvoten att falla då andelen arbetskraft som kan skapa nytt värde minskar i förhållande till produktionsmedel som blott kan överföra sitt eget värde) eller göra billigare investeringar (vilket i princip handlar om samma sak). Har produktionen blivit mer "effektiv" de senaste 500 åren? I bemärkelsen att man kan tillverka fler varor med mindre arbete, ja. Men knappast i bemärkelsen att kostnaderna minskat i förhållande till det totala producerade värdet.

Alla framsteg för effektiv produktion är endast försök att begränsa den nedåtgående kurvans fall (det är också så genom historien att kapitalismen stimulerar uppkomsten av ny produktionsteknik när lönekostnaderna är höga, därför tenderar systemet endast att vara måttligt bra på att ta fram ny teknik men förstås bättre än ex. romarriket som misslyckades med att utveckla mekanisk produktionskraft eftersom slavar ändå var gratis). Den sk. nyliberala offensiven f.o.m. 1973 (lite senare i Sverige) får också förstås som ett stort försök att begränsa de ökade produktionskostnaderna genom att sänka kostnaderna för löner och skatter, men framgången tycks begränsad även om den varit smärtsam för de som fått ta emot konsekvenserna av offensiven, vilket i huvudsak har varit arbetarklassen.

Om vad annat än just det här handlar det ständiga ylandet om inflationshot som all världens riksbankschefer ägnat sig åt? Det är nog sant som de säger att orsaken till inflation är att arbetarna får högre löner och regeringarna spenderar mer (och därför beskattar mer). De hyser uppenbarligen inga illusioner om varifrån hotet mot kapitalackumulationen kommer.

Så varför stiger dessa kostnader konstant trots alla ivriga försöka att hålla nere dem?

Lönerna stiger eftersom arbetarna organiserar sig, så enkelt är det faktiskt även om sätten att organisera sig är många. När arbetskraften därför blir för dyr och särskilt under de cykliska Kontratiev-nedgångarna då den kapitalistiska konkurrensen hårdnar, så har kapitalisternas strategi i alla tider varit att flytta produktiva processer till zoner som nyligen inkorporerats i den kapitalistiska ekonomin (eller flytta den rurala, agrara befolkningen till den urbana, kapitalistiska sektorn) där arbetarna är villiga att arbeta för lägre löner eftersom det för dem likväl innebär högre inkomster än vad de är vana vid. Men efter ungefär 25-30 tenderar dessa nya arbetare att ändra sina jämförelsestandarder, lära sig hur det går till i den nya världen, börja organisera sig och pressa upp sina löner. Problemet i dag är efter 500 år så finns det ganska få platser kvar som inte integrerats i den kapitalistiska världsekonomin, processen av ökade löner har blivit extremt svår att sakta in. I dag är de reella inkomstalternativen för en lönearbetare, t.o.m. i sydländernas mest eländiga slumområden, mycket högre än för dennes lantliga farföräldrar.

Och på samma sätt som kapitalismen förbrukat lågkostnadszoner så har man förbrukat sina möjligheter att hålla nere investeringskostnaderna. Den viktigaste strategin som kapitalisterna använt på det här området har varit att helt enkelt inte betala för investeringarna utan låta det betalas kollektivt, d.v.s. att externalisera kostnaderna. Detta har skett t.ex. genom miljöförstöring som skattebetalarna sedan betalat för, i dag är miljökrisen i det närmaste akut och för att undvika en ekologisk kris så måste kostnaderna internaliseras. Ett annat sätt är att köpa investeringar till den kostnad som krävs för att få tillgång till dem men utan att betala för att återställa dem, eller för den delen att använda infrastruktur som byggts på kollektivets bekostnad. Skattebetalarna subventionerar kapitalet konstant vad gäller miljö, infrastruktur, utbildning av arbetskraft och massa annat. Allt detta betyder oerhört mycket för att minska kapitalisternas kostnader och därmed öka dess profitandelar.

Sist men inte minst så har skatterna hela tiden gått upp genom kapitalismens historia, någonting som alla vi dagligen påminns om från alla håll. Skatterna har gått upp för i stort sett alla och de har gått upp av ett enkelt skäl som politologer kallar för världens demokratisering vilken har orsakat att välfärdsstaten expanderat. Folk har krävt bättre skola, vård, omsorg och bättre pension, starkare socialförsäkringar o.s.v. Dessa krav har inte bara stärkts utan också hela tiden spridit sig till nya delar av världen. Att blidka dessa krav har varit priset för en någorlunda politisk stabilitet och även om de tillfälligt kan tryckas tillbaka så är den långsiktiga tendensen att de snabbt ökar och kommer att göra det även i fortsättningen.

Nettoresultatet är således en massiv ökning av kostnaderna vilket leder till ett globalt tryck på profitandelarna. Själva galenskapen i vår nuvarande spekulationsmani, mest akut i systemets centrum USA, är bara ytterligare ett tecken på att krisen börjar bli akut. Finanskrisen är därför bara en kris som är ett symptom på en otroligt mycket allvarligare kris.

Men åter till diskussionen om fiatvaluta vs. guldmyntfot!

Vi måste komma i håg att under guldmyntfoten så såg vi depressioner nästan vartenda årtioende, sedan den avskaffades så har vi inte sett någon.

1821 så införde Storbritannien en full guldstandard, runt 1870 så hade USA och resten av Europa hakat på sedan man hittat stora guldfyndigheter i den amerikanska vänstern. 1931 så avskaffade Storbritannien guldmyntfoten och USA gjorde det 1933. 1937 avskaffade de sista länderna sin guldmyntfot. Innan WW2 och keynesianismen så utvecklades åtta amerikanska recessioner till depressioner: 1807, 1837, 1873, 1882, 1893, 1920, 1933, 1937. Därefter ingen.

Bretton Woods som var ett liknande koncept får dock sägas varit mycket mer framgångsrikt, antagligen tack vare Keynes och den allmänt uppåtgående tendensen i ekonomin.

Men det var nog bra att det försvann i.a.f. för sedan -71 så har priset på guld ökat med flera hundra procent (i 2006 års dollarvärde från 196$/oz till 979$/oz) medan konsumentpriserna endast stigit med omkring 250%. Detta skulle rimligtvis ha ledit till en enorm deflation alt. massarbetslöshet och depression.

Nog för att fiatvalutan är knepig, men guldmyntfoten är ju ett ännu konstigare och mer oflexibelt system. Mängden guld hos ett land har ju ingenting att göra med den ekonomiska aktiviteten, så varför ska det styra? Med fiatvalutan så kan man i.a.f. anpassa pengatillgången till vad som faktiskt händer i ekonomin och man kan bekämpa inflation, arbetslöshet o.s.v. Börskrashen i USA 1987 var värre än den 1929 men den här gången kunde FED svara med att kraftigt expandera pengatillgången och därmed förhindra depression och massarbetslöset. Det blev inte ens en recession.

Med guldmyntfot så är det ju också så att man vill behålla så mycket guld som möjligt inom landets gränser (för att undvika deflation) vilket resulterar i att folk tar ut sitt guld från bankerna innan det försvinner vilket leder till massvis med bankkonkurser.

Till Alexis: "Exakt hur ser den egendomsrätten ut?" Ja, det är tämligen enkelt. Ingen, inte ens staten, får ta en människas egendom *med våld*. När staten tar ut en skatt, säger den till skattebetalaren - "Betala din skatt! Annars sätter vi dig i fängelse för skattebrott!" Det kallar jag för *våld*.

Skall de fattiga och handikappade stå utan skydd, om polisen och försvaret finansieras med kontraktsförsäkringar (d.v.s. frivilliga försäkringspremier på omslutningen av samtliga kontrakt)? Nej, om en människa är så fattig och medelslös att hon inte ingår i några kontrakt, då behöver hon självfallet inte betala några försäkringspremier på några kontrakt - men hon skyddas av polisen mot våldsbrott ändå, och hon åtnjuter militärens skydd mot eventuella angripande främmande makter också.

Om en människa överhuvudtaget har råd att ingå ett kontrakt, t.ex. ett hyreskontrakt eller ett anställningsavtal, då har hon också automatiskt råd att betala försäkringspremien. Om en människa har ett heltidsarbete, har hon självfallet råd att betala en försäkringspremie på några promille av sin lön. Och om en människa har råd att betala några tusen kronor i månaden i bostadshyra, då har hon självfallet också råd att betala några promille av hyran i försäkringspremie på hyreskontraktet.

I detta system som jag har skisserat skulle huvuddelen av statens inkomster komma från de relativt rika, som ingick de största kontrakten. Och det skulle på sätt och vis vara rättvist. De skulle ha störst råd att betala, och de skulle ha de största ekonomiska intressena som skulle ha ett behov av statens skydd. Men systemet skulle ändå inte vara ett "Robin Hood"-system, eftersom ingen rik människa skulle vara med våld *tvungen* att betala någon försäkringspremie.

Jag tycker att detta system är rätt så sympatiskt. Vad är ditt problem med det, Alexis? Att systemet *inte* innebär förtryck av de rika? Är du en sådan där avundsjuk socialist, som tycker att det är ett självändamål att plåga de rika, som straff för att de är mera produktiva än du själv är?

Till Alex: Du inbillar dig att profitkvoten måste falla, därför att produktionen blir alltmera kapitalintensiv. Men du "glömmer" att när utvecklingen gör produktionen mera kapitalintensiv, då *faller* priset för varje enhet kapital. Det går ju åt allt mindre arbetskraft till att producera varje maskin. Så om utvecklingen gör att det krävs tio maskiner i produktionen, i stället för bara en förut - då säger logiken att var och en av dessa tio maskiner kommer att kosta en tiondel så mycket arbetskraft att tillverka jämfört med förut. Produktionen har ju blivit mera maskinintensiv, eller hur? Och om det går åt tio maskiner för att producera en maskin, och var och en av dessa maskiner kostar en tiondel så mycket som förut - då är ju den totala kostnaden för kapitalet som går åt i produktionen densamma som förut. Så profitkvoten *faller inte*.

Och om du tittade på verkligheten, Alex, skulle du se att våra faktiska erfarenheter bekräftar mitt "teoretiska" bevis för att marxismen är helt åt fanders. *Alla* socialistländer misslyckades med att skapa ett arbetarparadis. De skapade allihopa i stället arbetarhelveten.

Apropå guldmyntfot - Jo, mängden guld har visst att göra med den ekonomiska aktiviteten i en ekonomi. Det som styr efterfrågan på guldpengar är graden av arbetsdelning i ekonomin. Ju mera arbetsdelning, desto större behov av pengar för att möjliggöra handel. Jag har inte utrymme här för att ge dig en utförlig utläggning om hru guldmyntfoten skulle fungera. Du kan i stället hålla ett öga öppet för ett framtida nummer av nättidskriften Radikalen, som skall behandla frågan om fiatvalutor, guldmyntfot och ekonomiska kriser. Nättidskriften Radikalen finns på denna webbadress - www.radikalen.se .

Henrik,
" Ingen, inte ens staten, får ta en människas egendom *med våld*. När staten tar ut en skatt, säger den till skattebetalaren - "Betala din skatt! Annars sätter vi dig i fängelse för skattebrott!" Det kallar jag för *våld*."

Mmmm... men jag tror att du missar att samhället är ett komplext maskineri, och att en klar majoritet av alla människor anser att man ska hjälpas åt - utbyte du vet.
Du får något av mig, jag får något av dig.
Du får skatt av mig, jag får sjukvård, skolor, vägar, polis, med mera av dig.

Att kalla alla jordens stater skurkaktiga för att de tar ut skatt skulle aldrig falla mig in. Att du känner på det viset... ja, det är klart att du har rätt att ha den åsikten...

"Vad är ditt problem med det, Alexis? Att systemet *inte* innebär förtryck av de rika? Är du en sådan där avundsjuk socialist, som tycker att det är ett självändamål att plåga de rika, som straff för att de är mera produktiva än du själv är?"

Nej Henrik, och jag tycker inte att de rika är särskilt ekonomiskt plågade heller - eftersom de ju fortfarande är rika.
Det innebär förstås inte att de inte kan ha andra former av plågor, kroppsliga eller existentiella eller psykiska - och då är det lika tråkigt och synd om dem som om någon annan förstås.

Men att såna som jag plågar de rika... nej, det gör jag verkligen inte.
Och alla de 99% av befolkningen eller så som anser att vi bör ha skatter är faktiskt inte vare sig avundsjuka eller socialister :-)

Till Alexis: Så du plågar inte de rika - därför att de ju fortfarande trots allt är rika, du har ju inte stulit *allt* de har med din stats skatter. Med samma logik skulle en hustruplågare kunna säga - "Jag plågar inte min hustru - därför att hon lever ju fortfarande. Jag har inte misshandlat henne *så mycket* att hon har avlidit!".

Att 99% av världens befolkning vill att det skall finnas skatter betyder *inte* att det är moraliskt rätt att det statens verksamhet skall finansieras med skatter. En gång i tiden trodde också säkert mera än 99% av jordens befolkning att jorden var platt. Var jorden *i verkligheten* för den skull platt?

Henrik,
nej, jag tror inte jag orkar med diskussionerna med dig längre - det känns som om man måste starta från noll hela tiden.

Jag tycker att du är i grunden fel ute - ibland överraskar du positivt med sammanhängande tankar, men så dippar det igen, med "jorden är platt"-prylar. Tonårs argumentation.

Och att du tror att dina "hook-ups" bygger på Sanningen med stort S är lite skrämmande, men du är uppenbarligen oruckbar. Det är synd, för du är ju inte dum. Tänk om du kunde förstå att det är VÄRDERINGAR du vädrar, och inte en objektiv bild av verkligheten...

Jag överlåter vidare diskussioner till någon med ännu bättre tålamod och pedagogisk förmåga än vad jag har.

Tack ändå, jag uppskattar att du ägnat tid och energi åt mina kommentarer - ha det bra

Till Alexis: Jag anser att jag har rationella skäl för mina värderingar, så jag argumenterar för dem. Och jag anser att många av mina värderingar är objektivt bättre än många av dina.

Inflationen är i realiteten en bra skatteform som finasierar vår nödvändiga välfärd. Den bör ligga runt 10% årligen.