Gåtan Jan Guillou

Foto: Scanpix

IB-utredaren:

Förklaringen till varför Guillou tror att Bratt golade

Publicerad: 2009-09-03 12:09, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Under avlyssningsperioden skrevs inte mindre än 7000 sidor av samtal ut. Det är säkerligen i det här materialet som Peter Bratt berörde posttillgreppet, kanske i samtal med Guillou eller med Isacson. Och det var säkerligen sådana uppgifter som spelades upp inför Guillou under IB-förhören. Det skriver IB-utredaren LARS OLOF LAMPERS.

283 millningar
25 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Lars Olof Lampers är statsvetare och författare till boken Det grå brödraskapet - en berättelse om IB. Han satt under tre år med i Säkerhetskommissionen som granskade IB-affären. Intresserade av ämnet kan fördjupa sig i SOU 2002:92 och 2002:95.

I dagens Expressen fortsätter diskussionen kring de anklagelser som Jan Guillou riktar mot Peter Bratt i sin nyutkomna självbiografi "Ordets makt och vanmakt". Det handlar förstås om IB-affären och vad som egentligen ligger till grund för de motsättningar som länge funnits mellan de båda journalisterna, i stort sett sedan de avslöjade den topphemliga underrättelsebyrån i artiklar i FiB/Kulturfront 1973.

I sin bok lyfter Guillou fram framför allt två händelser som han menar har bidragit till den mångåriga konflikten. Det gäller först det som i boken kallas "nådebluffen", alltså Guillous redogörelse för att regeringen via hans advokat inte bara skulle ha bestämt påföljden till ett år för de två journalisterna och deras huvudkälla, förre IB-mannen Håkan Isacson, man skulle också ha erbjudit samtliga nåd under den uttalade förutsättningen att de lät bli att överklaga domen. Den andra händelsen kan kallas "posttillgreppet" och går ut på att Peter Bratt under förhören skulle ha tjallat om att Jan Guillou, under arbetet med att avslöja IB, hade stulit underrättelsehandlingar från ett postkontor där byrån brukade hämta sin post.

I boken redogör Guillou i detalj för hur han utförde själva stölden men det som tas upp i Expressen idag handlar uteslutande om Guillous anklagelse mot Bratt. Denne har flera gånger skarpt tillbakavisat påståendet att han skulle "golat". Guillou hänvisar till faktorer som till synes är svåra att bortförklara. Han säger att förhörsledarna inte bara visade honom utskrifter från förhören utan de spelade även upp ett band där Guillou kunde höra Bratt med egen omisskännlig röst tala om posttillgreppet. Det är mer än att ord bara står mot ord - man föreställer sig att någon av dem helt enkelt måste ljuga eller annars uppvisa närmast mytomana drag. I debatten hänvisar Bratt till undertecknad som den som har gått igenom allt IB-material, hemligt som öppet och att jag därmed ska kunna avgöra saken.

Ja, det är lätt på ett sätt. Utifrån de tillgängliga handlingarna får Bratt utan tvekan tilldömas segern. Varken i det sedan länge avhemligade materialet, eller i det som ännu är hemligt, finns tillstymmelse till det som Guillou beskriver. Tvärtom är Bratt mycket noggrann med att inte berätta något om posttillgreppet liksom han över huvud taget är försiktig med att lämna ut uppgifter om känsliga detaljer i arbetet. Men ändå?

Varför är Guillou så påstridig? Finns det en tredje förklaring? Ja, det gör det faktiskt och vi får gå tillbaka till våren 1973 för att kunna ge den.

Som en följd av anklagelserna mot IB så som dessa framställdes av Bratt och Guillou i FiB/Kulturfront under 1973, så drog chefsåklagaren Carl-Axel Robért igång en förundersökning mot vissa av de IB-anställda. Han förhörde ett flertal av dem och - detta är inte känt sedan tidigare - det gick faktiskt så långt som att han tilldelade några, bland dem chefen Birger Elmér och operativa chefen Bo Anstrin, misstanke om brott. Vad som än sagts under de 35 år som gått sedan IB-avslöjandet så visste Robért att det fanns en hel del substans i anklagelserna. Misstanken mot Elmér togs upp i förhör med denne en dag i sena maj, samma dag som Bratt blev uppringd av en mystisk källa som sade sig ha heta informationer om IB. Dessa informationer visade sig sedan vara falska, de handlade bl.a om att IB-chefen Elmér sprang på täta besök hos Olof Palme närmast veckovis.

Jag tror att såväl Guillou som Bratt senare uppfattat att dessa uppgifter var skickligt planterade av någon men min förklaring är att det var en följd av att en rasande Elmér riskerade att dömas för brott. Han ville därför se till att så att säga sprida riskerna genom att försöka dra in regeringen i det hela. Den mystiska källa som ringde upp Bratt hade nämligen en ganska nära relation till Elmér och var således inte sen att gå dennes ärende även om han inte var särskild lämpad för det.

Men chefsåklagaren hade problem att driva vidare misstankarna mot IB-männen. Samtidigt var han pressad från ett annat håll - militären. Överbefälhavaren Stig Synnergren var hysteriskt rädd för att det vimlade av läckor inom IB och att fler avslöjanden skulle följa. Han tog kontakt med Robért och presenterade en lista över de skador som avslöjandet åstadkommit för rikets försvar och ville med detta förmå åklagaren att vidta årgärder mot journalisterna. Det var bara ett problem enligt Robért - listan dög inte. Det fanns bara mindre skador listade, för att Robert skulle kunna agera mot FiB/Kulturfront krävdes "synnerliga men", den allvarligaste skada man kan tillfoga det svenska försvaret. Synnergren fick bakläxa men gjorde det enkelt för sig, han gick helt enkelt hem och ändrade några "icke obetydliga men" till "synnerliga men" och så var saken klar. Inte så etiskt försvarbart kanske, men effektivt.

Och nu kunde åklagaren börja arbeta på allvar. Den 6 juni kallade han Bratt och Guillou till förhör men förhören gällde (officiellt) inte deras eget eventuella brott utan skulle handla om förundersökningen mot IB. Men det är uppenbart att Robért gjorde sig till ett verktyg för överbefälhavarens krav att "källorna måste fram" - kanske tyckte han själv också att det var det riktiga. Han lade fram det så att han upplevde svårigheter att komma till rätta med anklagelserna mot IB, han behövde journalisternas hjälp och han fiskade efter deras källor:

Robért: ...alltså den bevisning som ni skulle kunna lägga fram på detta, den emanerar från befattningshavare vilkas anonymitet ni inte kan avslöja?
Guillou: Ja, det är riktigt.
(.......)
Robért: Det är samma bevissituation förstår jag, så att ert kunnande där kommer från befattningshavare hos IB?
Guillou: Ja, just det, det kommer därmed från källor som jag själv anser så absolut tillförlitliga, att jag vågar publicera det.

Även Bratt fick samma typ av fråga, bland annat rörande tidningens påstående om att IB tillsammans med israeliska agenter skulle ha begått ett inbrott på den egyptiska ambassaden i Stockholm:

Robért: Men då måste jag fråga, hur vet niu att det tillgick på det sättet?
Bratt: vi har haft kontakt med olika personer inom den här organisationen
Robért: Alltså ni har fått information av andra människor och vilka dom här människorna är kan ni avslöja namnen på dom?
Bratt: Nej
Robért: Det kan ni inte. Och anledningen till att ni inte kan avslöja namnen vad är det?
Bratt: En tidning skulle inte kunna arbeta om man inte kunde ha ett fullt förtroende, det skulle vara omöjligt att bedriva någon som helst journalistik.

Nej, Robért kammade noll men han frågade i alla fall om inte journalisterna kunde ta kontakt med sina källor och höra med dem om de inte kunde tänka sig att tala med åklagaren. Jo, det kanske de kunde göra. De skulle återkomma. Bingo! Åklagaren rusade till tingsrätten och begärde omgående telefonavlyssning av Bratt, Guillou och deras arbetstelefoner. Bandspelarna började snurra redan samma dag. Det var bara att luta sig tillbaka och vänta på att få höra de intressanta namnen. Och mängder av namn dök upp, så många att säkerhetspolisen, som administrerade själva avlyssningen, började samla lite grann vid sidan om, s.k. överskottsinformation. Den här avlyssningen pågick sedan ända fram till dess att journalisterna greps den 22 oktober 1973.

Under avlyssningsperioden skrevs inte mindre än 7000 sidor av samtal ut, ett enormt material av vilket det idag inte finns något kvar och det ska enligt lagen inte heller finnas något. Men det är säkerligen i det här materialet som Peter Bratt berörde posttillgreppet, kanske i samtal med Guillou eller med Isacson, vilka var de enda med vilka han egentligen förde riktigt förtroendefulla diskussioner. Och det var säkerligen sådana uppgifter som spelades upp inför Guillou under IB-förhören.

Det finns uppteckningar kvar som visar ungefär vad journalisterna talade om i telefon och det rör ofta om en samordning med andra medier om hur man ska få så mycket genomslag som möjligt för avslöjandet. Som man skriver på ett ställe: "Bratt har många kontakter med medarbetare inom massmedia, främst huvudstadstidningarna och Sveriges Radio TV". Större delen av de någorlunda radikala delarna av journalistkåren i Sverige hamnade på det här sättet i säkerhetspolisens handlingar.

Detta är den enda rimliga förklaringen till Bratt och Guillous diametralt motsatta uppfattning om posttillgreppet. Min uppfattning är emellertid klar - ingen ljuger och ingen har heller riktigt rätt. Men båda talar i god tro.

Lars Lampers (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10570

25 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jan Guillou en skicklig journalist och författare, och urskicklig marknadsförare, som inte kan skilja på sanning och lögn. Som historieberättare väntar han bara på att bli avslöjad. Se tex: http://www.expressen.se/1.57963 och nu Peter Bratt på Newsmill.
Dessutom, han är ingen lagspelare, utan behöver vill ta åt sig all ära själv. Peter Bratt beskriver detta med all önskvärd tydlighet. Att de båda hade etablissemangets att styrka emot sig vid tiden för IB-affären var tydligt. I efterhand gör detta att de på flera sätt kan framstå inte bara som hjältar utan sinsemellan ömkliga personer med egna intressen.
Som människa framtår nu Guillou som en tragisk och beklagansvärd person. Som andra mytomaner lever han i sin fantasi, och tror på sin egen historia.
Som människa visar Peter Bratt resning, kan tillstå sina brister, och verkar åldras mer i harmoni än sin gamla stridskamrat. Han har helt rätt, Hamilton och Arn kommer att förgå, men IB-affären kvarstå. Isacsson och Bratt är därvidlag de största namnen medan Guillou förbleknar i ljuset av sin egen självtillräcklighet.

Permalänk | Anmäl #1 Per, 2009-09-03, 13:13

Jan Guillou och Olof Palme spelar två huvudroller här och det gemensamma är att vi egentligen inte vet något om "personerna" bakom "rollerna".. Trots att båda levde och lever sina liv i media vet vi egentligen ingenting om dom ?

Permalänk | Anmäl #2 algoriker, 2009-09-03, 13:53

Härmed är det klarlagt att Guillou gick på ett enkelt förhörstrick. "Din kompis har redan berättat hur det är så det är lika bra att du också..."
Då Guillou tycks leta efter fiender i varje buske så gick han naturligtvis på det. Skulle tro att det grämer Guillou mer att en vanlig förhösledare lyckades lura honom, än om Bratt verkligen hade tjallat.

Permalänk | Anmäl #3 Behärskad, 2009-09-03, 14:29

Bra artikel!

Permalänk | Anmäl #4 Cassandra, 2009-09-03, 14:42

Här är den klangbotten som hela IB-Affären egentligen handlar om
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_249217.svd

Permalänk | Anmäl #5 algoriker, 2009-09-03, 15:44

Mycket intressant. Alltid kul att få ett nytt perspektiv på gammalt drama som IB-affären.

Permalänk | Anmäl #6 Tomas Fredriksson, 2009-09-03, 16:06

@algoriker
länkar till lite förklaringar - Sverige är en ankdamm
men det finns mer att förstå!!!
Vad vi behöver förstå är att detta är en gammal historia:
http://www.whale.to/b/mullins5.html

Svenskarna fattar inte:
Khazarerna är ett gammalt handelsfolk som byggde Birka som en del av norra sidenhandelsvägen:
http://home.swipnet.se/~w-14723/birka/birka010.html

Svenska media tiger om vilka det är som kallar sig för judar och påstår sig vara semiter. Shlomo Sand - professor i historia i Tel Aviv Israel har skrivit en bok om de som bebor Israel.

Hans bok har legat etta på bokförsäljninslistan i 19 veckor i Israel men svenska media tiger om hans forskning.

Han har tagit reda på att de flesta som påstår sig vara israeler inte är semiter. De är ett turkfolk kallat Khazarerna som övergick till judendomen på 700-talet - förlorade sitt rike och spreds över öst- och västeuropa vidare till USA.

Läs själv om Shlomo Sand och hans forskning i den stora israeliska tidngen Haaretz:
Shattering a 'national mythology' - Haaretz - Israel News
http://www.haaretz.com/hasen/spages/966952.html

läs vad christopher bollyn tagit reda på - skriv ut det - 70 sidor!!! - läs det! Sprid det till dina vänner:
http://tiny.cc/solving911pdf

http://www.bollyn.com/solving-9-11-the-book

@algoriker
länkar till lite förklaringar - Sverige är en ankdamm
men det finns mer att förstå!!! våra=deras media tiger så de flesta fattar inte!!!

Permalänk | Anmäl #7 ut, 2009-09-03, 17:03

@algoriker
länkar till lite förklaringar - visar att Sverige är en ankdamm - men det finns mer att förstå!!!

Vad vi behöver förstå är att detta är en gammal historia:
http://www.whale.to/b/mullins5.html

Det är så mycket större än Palme och Guillou!!! De är bara ankor i en svensk ankdamm! Det handlar om banker!!! under hundratals år:
http://www.whale.to/b/mullins5.html

Palme och Guillou är bara deras ankor!

Permalänk | Anmäl #8 ut, 2009-09-03, 17:34

Ha, fiffigt värre!! Geniet Guillou (& bratt med) helt bortdribblade av Robert. Satt de och snackade i TELFON om känsliga saker!? Och den pajasen ska yttra sig om underrättelseverksamhet och skriva agentromaner!? Herreyeeezus, vilken amatör! Det tr
odde jag faktiskt inte, det är ju bara för grovt. Vilka sagolika KLANTARSLEN!!
.
*skakar bedrövad på sitt arma huvud*

Permalänk | Anmäl #9 Peter Ingestad, 2009-09-03, 17:52

Och så tar vår Nationalhjälte SJÄLV & aktualiserar "bravaden" i sin nya BOK! Magplask i eget mål & glashus. Kvadruppel salchow avslutad med en präktig hjärnskakning plus ett antal benbrott; publiken jublar. Det kallar jag Cirkus.

Permalänk | Anmäl #10 Peter Ingestad, 2009-09-03, 18:03

egentligen är inte IB-Affären grundbulten utan Bordellhärvan det är där det bränner till och frågetecknen kvarstår.. Samma huvudpersoner
Bratt ,Guillou och Palme ... GW ..där kan man snacka om att Guillou var en "golbög" .... Men skit i det ... 1) Varför pekar fd. SÄPO-chefen Winje ut Palme som en säkerhetsrisk? Sen kompletteras "härvan"av Hans Hollme'r och en viss Ebbe .... Det är det här som är varbölden
Och varför .. uppträdde Palme som han gjorde ?????

Permalänk | Anmäl #11 algoriker, 2009-09-03, 20:15

Egentligen är inte IB-Affären grundbulten utan Bordellhärvan det är där det bränner till och frågetecknen kvarstår.. Samma huvudpersoner
Bratt ,Guillou och Palme ... GW ..där kan man snacka om att Guillou var en "golbög" .... Men skit i det ... 1) Varför pekar fd. SÄPO-chefen Winje ut Palme som en säkerhetsrisk? Sen kompletteras "härvan"av Hans Hollme'r och en viss Ebbe .... Det är det här som är varbölden
Och varför .. uppträdde Palme som han gjorde ?????

Permalänk | Anmäl #12 algoriker, 2009-09-03, 20:21

ut, måste du bomba var och varannan debatt med samma kommentarer och länkar om och om igen? Ju mer du håller på ju mindre bryr sig folk (detta var sista gången jag brydde mig).

Permalänk | Anmäl #13 Håkan Thorsell, 2009-09-03, 20:44

Snyggt av IB - så split bland fienden, ty din fiendes fiende är din bästa bundsförvant... Eller hur var det nu Jan?

Permalänk | Anmäl #14 florella, 2009-09-03, 20:54

Jag var bara i tioårsåldern när den här affären utspelade sig och har bara vaga minnesbilder. IB-äffaren är ju så pass stor att den fortfarande lever och det är väldigt inressant att ta del av vad som skrivs även idag. Guillou känner ju alla till oavsett ålder, jag hyser väl något som kan kallas hatkärlek till honom där dock det negativa har tagit överhanden. Bratt är betydligt mer anonym, men han lockar mitt intresse.
När man läser kommentarer, artiklar mm i detta ämne så uppstår känslan av att det fortfarande saknas en helhetsbild. Jag väntar på den slutliga redogörelsen för sambanden mellan IB-affären, bordellhärvan, sjukhusspionen och socialdemokratins maktkoncentration som leder fram till avslutningen med palmemordet. Vem eller vilka kan leverera sanningen?

Permalänk | Anmäl #15 Håkan Thorsell, 2009-09-03, 20:56

SNYFT, snyft...
Den enda med ett skarpt och hederligt intellekt här är Guillou!
Bedrövligt att läsa diverse 40-talistkommunisters försvarstal för Bratt och smutskastande av JG.

Skaffa er ett pensionärsliv! Ingen (utom nörd nr 17 ovan) under 60 bryr sig ett skvatt om Bratt! Eller sandlådebråk om IB!

Permalänk | Anmäl #16 Heja Janne, 2009-09-03, 21:54

Jag tycker det är utmärkt att Lars-Olof Lampers tagit sig tid att försöka reda ut de här frågeställningarna. Få vet att han satt som expert i Säkerhetstjänstkommissionen och hade tillgång till material och sammanhang som inte är allmänt åtkomliga.

Permalänk | Anmäl #17 Jan Mosander, 2009-09-03, 22:49

Kan vi inte reservera tjuvslang som "gola" åt gamla kåkfarare som Guillou annat än efter anföringstecken?

Permalänk | Anmäl #18 Arthur, 2009-09-04, 00:14

Efter att ha läst artikeln, och med gott minne av att dessa båda kontrahenter gjort skickliga journalistiska gärningar, dessutom är Bratt en lysande stilistiker som tillochmed när han blev förvisad till TVsidorne, efter bastartiklarna för den minnesgode, skrev så att man häpnade. Vad gäller Jan G. så vet vi ju vad han har åstadkommit inte minst då han fick möjlighet att bedriva Janne Josefssonjournalistik i TV men även flera av hans böcker är läsvärda inte minst hans förstlingsverk ? om det svenska flygvapnets egentliga styrka, Ondskan, om penalism är mycket bra, Så det är bara att gratulera de båda till att de kan bli vänner igen och uppskatta varandra, ett möjligt samarbete ser åtminstonde jag fram emot, så grå är de inte att de inte skulle kunna bli ense och tillochmed samarbeta.

De står båda över slikt vill jag tro !

Permalänk | Anmäl #19 Kenneth, 2009-09-04, 00:46

Ouh, så vackert sagt.

Permalänk | Anmäl #20 Peter Ingestad, 2009-09-04, 08:49

Från svammel till sak. Både Guillou och Bratt agerade otroligt amatörmässigt och snackade i TELEFON, blev självfallet avlyssnade och helt utmanövrerade av den svenska rättsapparaten. Guillou lät sig enkelt luras genom en planterad bandinspelning saxad ur sitt sammanhang, prat om "golbögen" Bratt saknar alltså kort sagt täckning, och av uppgifterna i den nya boken blev det parktfullt självmål. Och, ja, med det här envisa hänvisandet till "hemligt material" som ingen kan kolla har ju Guillou dragit "löjets skimmer" över sig själv. Han måste nu kvickt som attan hosta upp all evidens han har på lager, annars: Bortgjord För Evigt.

Så ser det ut. Hur dum är Guillou? Den bandinspelning han har hört, exakt hur lät den? Om den härrör från en telefonavlyssning, borde ljudkvaliteten vara därefter, och om Gullou haft något annat än krollsplint i huvudet, borde han ju omedelbart förstått hur det legat till. Sagolikt klantigt av Bratt i så fall, att ha surrat i telefon, lika illa som "golbög" om man så vill men åtminstone i god tro. Om bandinspelningen däremot höll fullgod kvalitet, vad ska man dra för slutsatser? Ah, Bratt kan ju helt enkelt ha varit olagligt mikrofonbuggad, vilket ingen som vet kan säga iofs. Hursomhelst framstår både Bratt och Guillou som "glada amatörer" inom ett fält de undersökt men på intet sätt bemästrat själva, alltså underrättelsetjänst. De var för korkade av allt att döma. Guillou eviga skrävel blir allt pinsammare som det ser ut. Han är en uppblåst medelmåtta och har aldrig varit något annat.

Guillou kan alltjämt rädda sig genom att lägga fram sitt skarpa material, om han HAR något. Gör han inte detta, får man dra slutsatsen att han bluffar, och då är det en gång för alla God Natt.

Permalänk | Anmäl #21 Peter Ingestad, 2009-09-04, 09:46

Ja, och oavsett vilket är det ju fananamma självklart att man ska grunda en grov anklagelse med bevis. En sak är fullständigt klar: Guillou har anklagat Bratt utan att presentera täckning. Så gör en man utan heder. Vad IB-utredningens fortsatta utredning långt efteråtangår har vi hursomhelst nu nått åtminstone nått så långt att Guillou en gång för alla kan klassas som en skit, och det snäppet bjöd han på SJÄLV, minsann. Det är fullständigt fantastiskt om man tänker efter!

Permalänk | Anmäl #22 Peter Ingestad, 2009-09-04, 09:53

Väldigt intressant och klarläggande artikel! Det är klart att en person som JG som i sina egna ögon är ofelbar inte ens vill tänka tanken att han blev så grundlurad av underrättelsetjänsten utan istället anklagar den som är närmast till hands. Otroligt naivt av bägge att inte tänka på risken att de blev avlyssnade.

Permalänk | Anmäl #23 Arne, 2009-09-04, 13:21

Angående "Pers" första inlägg.
Jag är den siste som vill försvara Guillou men att använda hans mors dementier av misshandeln av honom är lågt. Föräldrar i den typen av familjer brukar förneka, det säger i sig ingenting

Det som är olustigt är här snarare att Guillou trots vad han själv varit med om rutinmässigt brukar avfärda andra överlevare från övergrepp i barndomen som lögnare och mytomaner,
Därför tycker jag på sätt och vis det är en form av högre rättvisa att Guillou här fick en dos av sin egen medicin.

Permalänk | Anmäl #24 Kiremaj, 2009-09-04, 13:43

Från artikeln: "Den andra händelsen kan kallas "posttillgreppet" och går ut på att Peter Bratt under förhören skulle ha tjallat om att Jan Guillou, under arbetet med att avslöja IB, hade stulit underrättelsehandlingar från ett postkontor där byrån brukade hämta sin post."

Själv minns jag att Guillou under en dokumentärkväll om IB på STV för några år sedan, konfronterade Bratt personligen med just detta. Bratt blev tillintetgjord och kunde bara försvara sig med ett svagt "Men det var ju så länge sedan!"

Eftersom detta, fångat på band inför hela svenska folket, blev så pinsamt för Bratt, förstår jag att han i efterhand försöker återupprätta sin heder. Och det finns förstås åtskilliga Guillou-kritiker som opportunistiskt hänger på.

Permalänk | Anmäl #25 Rickard Berghorn, 2010-08-02, 16:29