Anna Odells läkare bröt mot läkaretiken

Inte vet jag hur det gick till, men en viktig paragraf i arbetsmiljölagen kräver att att vi som arbetar i risk-yrken t ex socialtjänsten, sjukvården, polisen osv ALLTID ska anmäla HOT- och VÅLDS-incidenter.
Kan det vara den lagen som är aktuell?
Förmodligen finns det någon lag inom sjukvården som gör att man ska anmäla patienter som spjärnar emot eller så, men det vet jag inte.

Är någon som kommer till sjukvården alltid patient? Även om hon inte är sjuk? Även om hon FÖRST gör våldsamt motstånd mot behandling?

Får inte en sjukskötare anmäla en patient som slår honom?
Får inte en läkare anmäla en patient som uppenbart utnyttjar och försöker få utskrivet läkemedel?
Tvingar inte lagen läkare att anmäla om en patient är t.ex. psykiskt sjuk och därmed olämplig att fortsätta äga vapen?
Är inte läkare skyldiga att meddela patienter att de inte får köra bil längre om de inte ser tillräckligt bra?

Så vad är då skillnaden mot Anna Odell?
Hon var våldsam, hon var frisk, hon var tillräknelig (?). SJÄLVKLART skall hon anmälas för våldet hon utövade. Självklart skall hon anmälas för att ha tagit samhällsresurser i bruk hon inte behövde. Allt annat är antingen vänsterkulturelt struntprat eller det vanliga daltandet med människor med eget ansvar för sina liv (oftast verkas iofs dessa två sammanfalla).

.. förövrigt undrar jag om det finns några 'högermänniskor' på kultursidorna?

"Anna Odell har gjort en installation". Så skriver Johan Frostegård.
Helt fel, hon har snarare gjort bort sig!
Desvärre gör denna "installation" henne känd och bidrar till hennes framtida försörjning.
Installationer gör jag själv ibland, senast en skrivare till datorn, men konstverk - knappast...........

Frågan är självklart aktuell ifall ”Anna Odells läkare bröt mot läkaretiken” om det verkligen handlade om en patient och i det sammanhanget har det ingen betydelse om det handlar om patientens subjektiva uppfattning helt utan objektiva symptom eller om patienten simulerar för att komma åt några subjektiva (medlidande exempelvis) eller objektiva (behandling exempelvis) ”fördelar” som man endast kan få som patient.

Men nu var det ett konstverk som blev patient om vi måste insistera med begreppet ”patient” i Anna Odells fall och detta konstverk utfördes kollektivt där polisen, läkaren och den övriga personalen blev statister eller aktörer. Den här slutsatsen grundar jag helt och hållet på Anna Odells egna utsagor: ”hon var inte ens sjuk” och ”konsten måste få vara fri”. Hon tolkade endast frihen som att den innefattar även att man kan manipulera folk att delta i sitt konstprojekt utan de delaktigas uttryckliga medgivande. Det är ett vedertaget begrepp inom konsten att den här typen konst kallas ”performance” när konstnären agerar i sitt konstverk som solo och/eller tillsammans med den närvarande publiken. Detta är inget ovanligt i sig.

Om vi skulle utöka läkaretiken att omfatta även konst så skulle man med Johan Frostegårds logik börja kräva att det måste vara legitimerade läkare i teaterpjäser när en tilltänkt läkare behandlar sina patienter. Läkaretiken måste i så fall omfatta konsten oberoende om konstverket utspelas på en akutmottagning eller på en teaterscen. Läkaren är nämligen inte fri ifrån sin etik bara för att han/hon lämnar sjukhusets fyra väggar, däremot har läkaren inte behandlingsansvar på sin lediga tid.

Oavsett vad vi andra tycker inklusive Johan Frostegård så kan vi inte omyndigförklara Anna Odell som konstnär angående hennes egen tolkning och hennes egen meningsfullhet som konstnär att hon har utfört ett konstverk. Hon har nämligen den friheten oavsett vad vi andra tycker! En konstnär behöver ingen legitimation eller godkännande av den stora publiken. Och i egenskap i den friheten har hon också ansvarat för sitt konstverk i rätten.

Den kvarvarande frågan är endast vad det var för tankesnurr som inträffat på huvudet på Johan Frostegård! Men en sak är jag säker på: om Frostergårds etiska tolkning är rätt så är livet sannerligen bara en lek inklusive läkarvetenskap och det menar jag i fullaste allvar. Med samma allvar menar jag också att det absolut är förbjudet (både oetiskt och olagligt) att ge injektioner (och speciellt med verksamma farmaka) till en livslevande människa i ett konstverk. Den principen måste gå före alla andra etiska ställningstaganden oavsett om läkaren var medveten om vad som pågår (skulden fallet på läkaren) eller vilseledd i ett konstnärligt syfte (skulden faller på konstnären).

Sist men inte minst är det värt att notera följande inlägg:

#1 Dorinda, 2009-09-03, 12:00

Det finns våld med i bilden och som vi alla vet så kan våld vara både psykiskt och/eller fysiskt till sin natur. Våldet i detta fall ingår inte ens som symptom i patentens psykopatologi. Det fanns inga psykopatologiska omständigheter överhuvudtaget kring Anna Odells roll helt enkelt.

Är någon som kommer till sjukvården alltid patient? Även om hon inte är sjuk? Även om hon FÖRST gör våldsamt motstånd mot behandling?

Får inte en sjukskötare anmäla en patient som slår honom?
Får inte en läkare anmäla en patient som uppenbart utnyttjar och försöker få utskrivet läkemedel?
Tvingar inte lagen läkare att anmäla om en patient är t.ex. psykiskt sjuk och därmed olämplig att fortsätta äga vapen?
Är inte läkare skyldiga att meddela patienter att de inte får köra bil längre om de inte ser tillräckligt bra?

Så vad är då skillnaden mot Anna Odell?
Hon var våldsam, hon var frisk, hon var tillräknelig (?). SJÄLVKLART skall hon anmälas för våldet hon utövade. Självklart skall hon anmälas för att ha tagit samhällsresurser i bruk hon inte behövde. Allt annat är antingen vänsterkulturelt struntprat eller det vanliga daltandet med människor med eget ansvar för sina liv (oftast verkas iofs dessa två sammanfalla).

.. förövrigt undrar jag om det finns några 'högermänniskor' på kultursidorna?

Frågan är om inte det mest intressanta i hela den här historien, är det pöbeltåg som frammanats av bland annat en folkvald fp-politiker. Grundparollen som bärs längst fram i tåget är:
Förbjud allt vi inte förstår!

En av de bästa artiklar jag någonsin läst på Newsmill.

Johan Frostegård skriver om nedskärningarna i psykvården och hur politikerna låtsas "att psykiska sjukdomar inte finns eller bara delvis finns." Det tycker jag vore ett viktigt ämne att diskutera, och hoppas att det kan få ett eget tema.
Varför sker t ex ingen rationell uppföljning och konsekvensanalys av politiska beslut? Varför utvärderar man inte hur det gick för de schizofrena när de slängdes ut, inklusive den oerhört höga dödligheten?
Och kanske viktigast av allt i dag: vad ska hända nu när hundratusen psykiskt sjuka förklarats 'nyfriska' och ska ut på arbetsmarknaden?

#6 Behärskad, 2009-09-03, 12:51: Förbjud allt vi inte förstår!

Din tes skulle säkerligen passa perfekt i många andra sammanhang dock definitivt inte här: vi är väl rörande överens om att vi förstår att hon anser sig ha utfört ett konstverk, rent av kanske ett mästerverk mätt enligt hennes mått. Den rätten har hon absolut att tycka som hon gör.

Att vi just förstår att hon har utfört ett konstverk följer även det faktum att hon blivit åtalad. Om vi hade misstolkat hennes roll, dvs vi skulle ha uppfattat henne som patient så hade detta aldrig hänt eller hur? Med andra ord om vi inte förstått att hon utförde ett konstverk så hade vi felaktigt tagit för givet att hon var och kanske fortvarande är en psykpatient.

Dessutom är det en av våra grundläggande friheter att inte behöva tycka ens om så kallad riktigt bra konst, man behöver inte gilla eller förstå Picassos konst oavsett att många har deklarerat honom som geni.

Frostegård vill väcka frågan om anmälan mot Odell strider mot läkaretiken. Att det var befogat att anmäla ur en juridisk synvinkel är ju visat nu, när anmälan har lett till fällande dom. Jag kan hålla med om att det mycket väl kan vara klokt av en läkare att avstå från att anmäla en patient som har gjort sig skyldig till straffbarheter, men jag har svårt att förstå vad läkaretiken har med saken att göra. Frostegårds långa resonemang om hur illa psykvården fungerar är insiktsfulla, men t ex Skatteverket har också sina brister. Vad skulle Frostegård tycka om en konstnär som skickade in en falsk självdeklaration i syfte att konstnärligt problematisera det sätt som landets taxeringsväsende fungerar på?

Det är vidare fullt möjligt att sjukvården rent allmänt skulle bli bättre av någon form av kvalitetskontroll som innefattar stickprov med någon form av wallraffinslag. Men en sådan kvalitetskontroll måste naturligtvis utföras av fackkunniga människor på tydligt uppdrag från en myndighet med tillsynsansvar, och inte utföras på eget initiativ av studerande vid utbildningar utan varje medicinsk anknytning, vars enda fackmässiga merit är att själv ha haft en sjukdom som behandlats av den specialitet man vill undersöka.

Den anmälande läkaren skulle naturligtvis ha kunna avstå från att anmäla av rena mänskliga hygglighetsskäl. Men med läkaretiken har saken ingenting att göra, när det rör sig om en av den föregivna patienten själv trovärdigt erkänd simulering. Och jag ser faktiskt en samhällelig anledning att anmäla, som inte har med sjukvården utan med konsten att göra. Det finns, om man läser kultursidekommentarerna till det här fallet, uppenbarligen en massa människor som har en ytterst elitisk, snarast fascistisk konstnärssyn, där konstnärligt utövande står, eller borde stå, över lagen. I ett sådant åsiktsklimat förefaller det mig mycket nyttigt om rättsväsendet, till ganska liten kostnad för den enskilda, bestämt slår fast att konstnärer och konstnärlig verksamhet visst inte står över lagen, utan att en lagbrytande konstnär bestraffas precis som alla vi andra.

@ Johan Frostegård: Hej Johan! Jag hade en gång i tiden - för mycket länge sen - på 1950-talet - en lärare i engelska i Folkskolan (han var tillika överlärare). Namnet på denne lärare som jag nästan älskade: Emil Frostegård. Han "såg" mig och indirekt blev det han som gjorde det möjligt för mej att efter 6 år där bryta mej loss från Folkskolan och börja i Realskolan och sedan oxå gymnasiet på latinlinjen .. (PS: Jag brukar vara lite malplacerad här på newsmill med mina kommentarer - och så även nu...)

Ja e kär i dej Anna Odellen.
Du e tuff, du e envis å kul.
Å ja längtar till dej hela kvällen.
Kan ja få dej som klapp nu till jul.
-
Många svenskar e fega å dumma.
Å som avundsjukt ser på din fejk.
Snälla du bli min älskade gumma.
Annars går halva sverige i strejk.

Johan

Du måste bestämma dig om Anna Odell är patient eller konstnär.

Är hon patient skall hon naturligtvis inte betraktas som konstnär och naturligtvis inte vinna påfåglingsstatus ens inom konstnärskretsar.

Det går liksom inte att vara både och i samma skeende.

Skall vi klassa henne som sjuk eller frisk konstnär.

David E. valde det sista.

Det märkligaste med Odells iscensättning var att hon hade erfareheter som borde ha gjort henne medveten om det lidande andra i behov av akut vård kunde ha utsatts för eller utsattes för. Sitter man i ett väntrum på en psykakut är varje sekunds väntan en plåga. Det vet Odell, men personalen verkar mest bry sig om att de blivit kränkta och utsatta för obehag? Det beror antagligen på att hon snuddat vid något verkligt känsligt, att personalen av olika skäl inte kan erbjuda patienterna en värdig vård. Om de inte skäms, borde de göra det.

I övrigt är den här debattartikeln nästan unik, en företrädare för vården som öppet erkänner att psykvården är i akut kris på grund av ekonomisk-ideologiska skäl.

Proportionerna på reaktionerna i delar av media är märkliga - stora delar av psykvården är en enda utdragen landsomfattande skandal. Varför talar inte fler läkare och vårdpersonal om det? Varför skriver de inte upprop, protesterar och berättar om misären och besparingarna, slakten, för allmänheten? Varför ägnar sig inte grävande journalister åt psykvården? Och varför kommer ansvariga politiker så billigt undan?

Svaret är lika enkelt som förfärande - de som är mest sjuka kan inte göra sin röst hörd. De har oerhört låg status, har inget ekonomiskt eller politiskt inflytand och kan lätt misstänkliggöras. Det var den stora förtjänsten med Odells verk, att hon berörde ett känsligt ämne, men debatten handlar tyvärr mindre om vårdskandalen än om konstskandalen. Det i sig är en mindre skandal, men tyvärr symptomatiskt. Vår tids förakt för svaghet, maskerad som ekonomisk rationalitet, vet inga gränser.

Trevlig läsning, Johan! Men jag tror nog Hamlet snarare var vårdare än patient.

Om man vill läsa lite om hur det fungerade på de svenska mentalsjukhusen, eller om man har något att berätta om Beckis - Beckomberga Sjukhus - så är man varmt välkommen till Gotiska Klubben

http://goterminnen.blogspot.com/2008/12/beckomberga-sjukhus-en-julsaga.html

"...Etter värre blir det om man använder ekonomiska argument - som om de är centrala i läkar-etiken. Läkare och övrig sjukvårdspersonal behöver inte bortse från ekonomiska faktorer, men om de tar överhanden minskar trovärdigheten på ett fatalt sätt och frågan uppstår vems sida man står på, patientens eller maktens. ...

Jo... - Johan Frostegård - i det här är Du "rätt på det", verkligen...

Överläkare Stig-Helmer i Filmen Riget, går hårt åt simulanten, Fru Drusse! Kanske en sådan behandling Odell borde fått!?

Två kommentarer:
1) Frostegård jämför Odells agerande med undersökande journalistik. Det är det flera som gjort tidigare. Jag delar denna uppfattning och tycker att den aspekten kommit bort i debatten. Odell går nämligen på konstfack och förväntas vara (bli) konstnär. Hon har haft ett uttalat pragmatiskt syfte att påverka en opinion. Det gör henne till debattör - inte konstnär. Det är förvisso helt OK att debattera, men epitetet "konstnär" ger henne ett moraliskt övertag i debatten som är helt omotiverat.
2) Johan Frostegård: Menar du att du anser att Odell är lika galen som Hamlet? Jag kan ju inte bedöma graden av hennes psykiska ohälsa lika bra som du, men om det är så illa ställt hade hon ju kunnat föra den argumentationen i rättssalen och yrka rättspsykiatrisk vård som påföljd - det hade ju varit minst sagt ett komiskt utfall. Nästan poetiskt på något sätt - då hade man kanske kunnat förstå hennes verksamhet som konst!

Allmänt om debatten Anna Odell
Ska man nu också börja polisanmäla patienter som söker vård för olika sjukdommar som egentligen beror på hypokondri? Dessa patienter slösar ju också på sjukvårdensresurser......

En gång läkare till en patient, som friskförklaras - alltid patientens läkare? Orimligt givetvis... Varifrån kommer alla proffesorer som för offentliga medel ges tid och kraft att alltid komma med konstiga åsikter? Man bryter ingen etik mot en icke-patient utan ser till allmänt omdöme och framför allt andra patienter.
Läkare

jaha här kommer en tomte och börjar prata om etik och moral, och drar paraellet med hamlet till råga på allt. 1. att wallraffa är och förblir ingen form av konst. 2.vart tog läkarnas prat om etik när deras förbund tvingade igenom en minskad läkarutbildning så vi fick en alarmerande läkarbrist? jaja ni fick mer kulor i pengapungen av förfarandet cyniskt javisst, etiskt?

# psykaritireformen var och är en katastof för de inblandade men politiker fattar inte beslut bara sådär, måste ju varit högvis med läkare och sakkunninga som lade fram argumument på hur den skulle utfomas, att som professor och överläkare stå brevid och säga "vad var det jag sa" tyder på en inbyggd feghet och i slutändan brist på moral och etik hos artikelförfattaren.

Det är inte särskilt allvarligt att en patient ödslar lite läkartid. Under en kväll träffar en läkare rätt många patienter, det bör knappast ha föranlett några direkta katastrofer, och argumentet att hon kastat bort resurser faller ganska platt jämfört med saker som konstnärlig frihet och liknande. Jämfört med de pengar som staten redan slängt ut på henne under utbildningen på konstfack är det inte ens märkbart.

Att hon betett sig hänsynslöst mot andra, även om det inte varit våldsamt, är däremot värre. Man har inte rätt att skada andra för ett konstprojekt, och om det fanns svårt psykiskt sjuka på akutmottagningen så är det allvarligt.

Hon blev bältad och nedsövd, om jag förstått det rätt. Ingen kan säga att det var orimligt med tanke på omständigheterna. Läkare kan inte sitta och utgå från att människor simulerar. Visst, om de blir misstänksamma och förstår, men sannolikheten att någon aktivt vill komma till ett läge där de riskerar bältning och nedsövning måste ändå anses löjligt liten.

Hon tog då upp en plats på en avdelning resten av natten. Även här svider det lite grand, men återigen, det fick med all sannolikhet inga katastrofala följder. Att någon får vänta på akuten några timmar till, kan väl inte anses fruktansvärt.

Sammantaget finns det väl inte särskilt mycket att bli vansinnig över. Hade hon hittat på det här själv och genomfört det själv, hade historien förmodligen stannat där. Nu var även konstfack inblandat, och hade godkänt alltihop, och därför håller inte argumentet att hon som tidigare patient inte skall anmälas. Hon var frisk, hon visste vad hon gjorde, hon visste vad konsekvenserna skulle bli, hon hade stöd hos konstfack. Det finns alltså ingenting som betyder att hon skulle omfattas av patientsekretess eller att hon skulle vara i behov av vård eller ett bemötande som förbehålls (riktiga) patienter.

Inom sjukvården, och särskilt på ett så utsatt ställe som en psykakut, finns en större tolerans och förståelse för patienter och deras beteenden, eftersom personalen är kunnig gällande psykisk sjukdom. Detta gör bland annat att man är något mer förlåtande än man hade varit om någon gjorde samma saker mot en ute på stan. Anna Odell var inte patient, och behandlades fullt korrekt i alla avseenden, inklusive anmälningen.

Jättebra och välskriven artikel. Mycket tänkvärt.

Skulle psykvården vara så illa däran att den faller ihop av en enda simulerande patient? I den somatiska vården finns, det vet alla läkare, många hyokondriker, men ingen har hittills på allvar påstått att det påverkar vården av de riktigt sjuka.
Är det inte snart dags att sudda ut den knivskarpa gränsen mellan psykiskt och fysiskt sjuka? Sjuk som sjuk kan man tycka.
Tack Anna att du försökt göra våra röster hörda. Som "psykpatient" är man annars totalt maktlös.

Kan bara lyfta på hatten för en intressant och saklig text.

Efter att ha läst kommentarerna till artikeln så får jag intryck att det råder etisk förvirring i detta land som har så komplicerade regelverk att folk inte snart vet vad som är etiskt korrekt eller inkorrekt utan att riskera göra verkliga klavertramp och även i god tro efter sitt bästa förstånd. Jag kan ärligt sagt inte undgå detta intryck även om majoriteten av alla tyckare verkar anse att domen mot Anna Odell var riktig och läkarens agerande korrekt. Men det är symptomatiskt att man kan säga så mycket ändå om olika aspekter som möjligen kan ha felat i hela händelsekedjan från allra första början till det bittra slutet när hon fick sin dom.

Många av dem som försvarar Anna Odell eller hittar suspekta aspekter övrigt tycks förbise att etik och moral är också hierarkiskt uppbygga strukturer. Etiska frågor har olika relevans när de råkar samverka i ett och samma fall. Det är ett problem som vi måste lösa med det sunda förnuftet precis som folk menar i allmänhet med förnuft. En etisk princip är inget självändamål utan är menat att guida vederbörande i sin yrkesverksamhet exempelvis. Men dess meningsfullhet måste också mätas mot andra omsständigheter som brott exempelvis. Detta är helt grundläggande i vårt rättssystem. I vissa fall är detta definierat i lagen så att ingen läkare kan gömma sig bakom sina etiska regler som när barn exempelvis misstänks ha blivit misshandlade av sina föräldrar och fått tydliga skador utan någon annan medicinsk etiologi.

De fall där lagen inte reglerat yrkestikens spelregler specifikt måste det sunda förnuftet ändå råda och när tvivel fortvarande kvarstår måste vi väl i slutändan erkänna domstolars auktoritet som tongivande hur etik och lag ska tolkas och tillämpas. I Anna Odells fall skingrar domslutet det eventuella tvivlet vad som är etiskt rätt eller fel. Man behöver inte gilla alla domslut men de utgör en tydlig markör vad som gäller och det borde duga som rättesnöre även för Johan Frostegård.

Rätta mig om jag har fel, men Anna Odell körde inte till sjukhuset och sa att hon skulle skrivas in för hon var sjuk. Det var polisen som mot hennes vilja körde henne till sjukhuset och personalen där som sa att hon skulle skrivas in (mot hennes vilja).

hmmm... vari ligger felet?

#24 En patient, 2009-09-03, 15:25: I den somatiska vården finns, det vet alla läkare, många hypokondriker, men ingen har hittills på allvar påstått att det påverkar vården av de riktigt sjuka.

Men då har du helt missförstått Anna Odells roll i det hela: hon var varken patient eller hypokondriker…hon var inte ens simulant utan hon var väl medveten att hon utförde ett konstverk och helt utstuderat!!!

En simulant är ute efter att få några subjektiva fördelar (medlidande exempelvis) eller objektiva fördelar (behandling med smärtstillande exempelvis) som man kan få endast i rollen som patient. Då är det fortvarande frågan om ett förhållande patient – läkare oberoende att det handlar om en simulant eftersom det är själva det medicinska som är målet och motivet. I Anna Odells fall handlade det om ett konstverk och förhållandet uppstår mellan hennes verk (som hon visserligen var delaktig i) och vårdpersonal. Och allt detta sker utan medgivande från den som blivit delaktiga i hennes verk.

Det finns ingen juridisk eller etisk grund för att ett konstverk ska kunna få behandling på en psyk- eller vanlig akutmottagning. Och att det verkligen var så menat kommer tydligt fram i hennes egna utsagor: ”jag var inte ens sjuk” och ”konsten måste få vara fri”.

Men nu råkar vi alla människor ha den medborgerliga rätten att få välja vilka välmenande ändamål vi vill vara involverade i, vi måste få välja utan pardon vilka konstverk vi gillar, vill vara delaktiga i osv. Denna valfrihet ska gälla oss alla i en demokratisk ordning och konstens eller konstnärens integritet kan aldrig gå före alla andras. Den tanken är fascistisk i den meningen att en del människor på grund av sina egenskaper eller intresse skull ha större värde, dvs deras integritet går före andras.

Hennes kostverk och hennes agerande har inget med sjuk- eller psykvården att göra utan det handlar endast om hennes egen livsåskådning och personliga intresse med tron att det hela väger mer än andras, med tron att hon åtnjuter konstnärlig straffimmunitet.

Jag är så jävla trött på att höra om Anna Odell!!!!!!!

Bra och intressant artikel. Jag håller med Frostegård.

Gör om konstfack till en sluten psykiatrisk vårdklinik - dårarnas paradis!

Intelligent och humanistisk artikel, det bästa som skrivits hittills. Jag tycker att du själv verkar representera den brygga du efterlyser. Konsten, filosofin och medicinen har mycket att vinna på korsbefruktning.

Tack Johan Frrostegård!

Mycket läs- och tänkvärd artikel.
En fundering i detta - om jag har förstått det rätt blev anna "tvångsinskriven" (heter det så?) genom omhändertagande av polis. Det var inget hon bett om utan hon frihetsberövades och poliser såg till att hon blev patient. Snarare gjorde hon motstånd mot detta. Då måste väl i rimlighetens namn också tystnadsplikt och etiska regler för läkaren som tar emot denna person gälla?

Jag bävar för vart psykriatrin är på väg. Att en så högt ansedd läkare (enligt sig själv i alla fall) låter sig luras tycker jag är mycket mer intressant än vad anna gjorde eller inte gjorde. Att han dessutom i besvikelsen över att inte ha kunnat avgöra den inkommande patientens verkliga psykiska hälsa på ett korrekt sätt borde ha gjort honom generad. Uppenbarligen har han behandlat en frisk person. Det är i all fall vad han själv säger. Annars hade tystnadsplikt och behandling gällt än idag.

Istället svarar läkaren med att bli arg som ett bi, näe en hel getingsvärm, och polisanmäla händelsen. Dessutom går han ut i pressen med ytterligare anklagelser mot tilltaget. Vad säger det om denna psykriatrikers egna psyke?

Har han inget ansvar för det han gör, och är det inte hans bedömning som är den "rätta"???? Ska inte karln anmälas för felbehandling då, om hon nu inte var sjukt??????
¨

Det är uppenbart att ingen skall göra sig besväret att besöka den inrättning som Anna Odell besökte annat än om man är psykiskt sjuk och eller galen. Så den som har ett beroende till droger eller alkohol, den som är äldre och plågas av ensamhetsproblem, den som saknar en bostad och behöver värme en kall natt skall inte söka sig dit där Anna Odell hamnade. Risken är nämligen stor att man möter en av samhällets grindvakter som utnämnt sig själv till domare över människor väl och ve. En av dessa föll ut och tyckte att AO skulle klippa sig och skaffa sig ett jobb. En annan blev väldigt upprörd och polisanmälde henne. I mitt arbete som psykolog så möter jag människor som av en eller annan orsak besöker en psykiatrisk verksamhet utan att de egentligen behöver detta. Men de kan inte avstå ifrån att utnyttja möjligheten när annat är stängt eller inte tillgängligt. Det rör sig snarare om behov som kan tillgodoses på annat håll. En langare, ett systembolag, PRO eller ett socialt sammanhang men i sin desperation försöker de på en chansning och få ett piller, en pratstund eller en varm säng och lite mat. Att bli förbannad på dessa människor förefaller ganska omoget och ur en professionell mening synnerligen oetiskt. Här borde man allvarligt fundera över sina bevekelsegrunder för sitt yrkesval och sin förmåga till professionell hållning. För lite humanism och för mycket formalism. Kanske också för lite egen psykoterapi? Det verkar som om ekonomisterna lyckats förblinda en de av sjukvårdspersonalen att bara se kronor och ören. Det är nog detta som är den psykiatri i kris som Anna Odell ville bringa ljus över. På så sätt kan man säga att hon gjorde något som var bra och nödvändigt för psykiatrins framtid.

Om Anna Odell skall anmälas för "missbruk av vården" borde majoriteten av de "akuta" patienterna som frekventerar närakutmottagningarna och öppenmottagningstiderna på våra vårdcentraler också anmälas. "ont i halsen sedan igår kväll", "sticka i fingret", "ont i foten sedan 3 månader", "jag ska ha en magnetkameraundersökning", "jag KRÄVER att få den här medicinen, annars anmäler jag er". Dessa kräver att få träffa doktorn för saker som aldrig ens borde uppta någons skattebetalda vårdinsats, och definitivt inte en jourläkare. Men detta missbruk är ju politiskt sanktionerat. Man får samma ersättning för tant Agda, 79 år med hjärtsvikt och astma som för "ont i halsen sedan igår kväll". Tant Agda tar 1 timme och ont-i-halsen tar max 5 minuter. Vilken patientkategori väljer då vårdcentralen att boka fullt på sina tider med?

Anna Odell gjorde en modig och enormt viktig insats som vågade påpeka att "Kejsaren har inga kläder". Det är också förklaringen till den starka reaktion och det brott mot sekretessen som vårdpersonalen sto för efteråt. Att inte alla ser igenom de falska flosklerna är för mej obegripligt.

/Distriksöverläkare

Tack Johan Frostegård! Det är hemskt tycker jag att så många tar den starkares parti men kanske typiskt mänskligt.Den lättkränkte, hämndlystne Eberhard har handlat på ett sätt som är ovärdigt en läkare. Dyrt blev det ju också för skattebetalarna.

Johan Frostegård har åter tänt det hopp om en bättre svensk psykiatri som David Eberhardt blåste ut för att han kände sig kränkt.

Läkaren bröt mot lagen:
han gick ut i media (bl a DN) och lämnade ut sekretessbelagda uppgifter om Odell som patient.
Varför anmäler ingen honom??? Helt klart värt fler dagsböter än Odells tilltag!

Anna Odell är en människa i dagens värld!
Hur ser då dagens värld ut?
Vilken historia bygger den på?
Vad tiger media om?
Israel låg bakom 9/11 - ALLA BEVIS I VÄRLDEN!!
http://www.nyapolitiken.biz/911/israel-bakom9-11.html

Demolition access to the World Trade Center towers
http://www.scoop.co.nz/stories/HL0907/S00124.htm

Vad är det vi inte ska få förstå?
The 9-11 Solution - The Myth Begins
Terrorism expert Jerome Hauer starts the PSYOP off full-force.
http://www.youtube.com/watch?v=_nVFWevtIyk

Jerome Hauer, ABC, 9/11, 14:53
http://www.youtube.com/watch?v=Dj0Rz9ZsDAg
läs vad christopher bollyn tagit reda på - skriv ut det - 70 sidor!!! - läs det! Sprid det till dina vänner:
http://tiny.cc/solving911pdf

http://www.bollyn.com/solving-9-11-the-book

Vi är lurade!
Anna Odell är en okunnig människa i dagens värld!
Hon delar sin okunnighet med de flesta svenskar.

Tack för vettigaste inlägget i frågan!

Eberhard bröstar sig till försvar för sin egen fina institution -att så hårt attackera en egen f d patient, och sedan spendera skattebetalatnas pengar på en juridisk proscess, tyder tyvärr på en narcissistisk läggning mycket ovärdig en själavårdare...

Det är stor skillnad mellan att lida av hypokondri och att gå till vården frisk som en nötkärna och simulera sig som sjuk tills man blir medicinerad... Hon gjorde fel, men konstnärer kan skylla på den "fria konsten", och samtidigt förstår jag inte riktigt vad resultatet av hennes "konst" var bra för. Hon påstår att hon skapat debatt. Jag påstår att hon gett andra konstnärer dåligt rykte genom att producera meningslös konst.
Att konst skapar ilska gör den inte mera djup och genialisk...

Att sätta något slags likhetstecken mellan Gyllensten och Odells alster är att dra saker lite väl långt. Med tanke på att Odell tagit samhällets resurser i anspråk på bekostnad av behövande så är det inte vara fel av läkaren att anmäla henne. Odells handlingar har nu i domstol fastställts som kriminella och Odell skall också betraktas som den skurk hon är.

Att vara på en psykiatrisk akutmottagning gör dig inte till patient. Anna Odell var inte patient. Hon var frisk, visste vad hon gjorde redan på bron, visste vad som skulle bli konsekvensen, och hade uppbackning från Konstfack. Nej, läkaren gjorde inget fel.

Att man blir lurad som läkare händer. Det viktiga då är att man så långt det är möjligt försöker begränsa möjligheter till skada. Därför tar man in en person som man tror kan vara suicidal, även om man inte kan bevisa det. Att hon fick vård var inget fel. Det hade varit mycket värre om hennes läkare hade bedömt att hon fejkade, skickat hem henne, och hon sedan tog sitt liv på grund av en äkta sjukdom än det här.

Och Leif Pettersson: Psykiatriska akutmottagningar är INTE ställen dit du skall gå för att få lite värme, en kopp kaffe, och någon att prata med när du känner dig ensam. Gör du det, är det svårt sjuka människor som är livshotande sjuka som kanske inte får vård i tid, eller vård alls. Akutmottagningen är en inrättning hårt specialiserad på att göra svåra bedömningar gällande svårt psykiskt sjuka. Besvär gällande värme, kaffe och ensamhet sköts bäst annorstädes, t.ex. din lokala församling, någon förening, eller liknande. I så fall kommer psykakuten att ha bättre tid att ta hand om dig när du verkligen behöver det, t.ex. om du får en akut psykos, svår depression eller annat.

.

.
Honnör för denna spirituella artikel.

Artkelförfattarns tankar breddar samtalet kring konstnären Odells verksamhet.

Dock är jag inte enig med hur begreppet..simulering...förekommer /används.
Varken i SVD eller nu här.

Försök att förstå följande:

FF hänvisar till att värnpliktiga soldater simulerar.
Jag påstår med stöd av vetenskapen att svenska soldater under sin grundutbildning simulrerar i 0.001% av fallen.

Dock AGRAVERAR ca 50 % av soldaterna sina medicinska bekymmer... av olika anledningar... däri... faktiskt soldaten förhandlar om sitt tillstånd mht tänkt verksamhet och hur han nu skall inkluderas i denna. Alltså sodaten / individen vill delta men på sina vilkor utifrån sitt tillstånd.

Likadant i samhället förövrigt.

Det stora problemet är de soldater / individer som Disaggraverar..undertrycker för omgivningen sin medicinska status...deltar...och får ett fatalt försämrat allmänn tillstånd
Typexempel är kustjägarnas snabbmasch 2 mil full stridsutrustning...där soldaterna vill vara med till... varje pris.

Männ undertrycker ofta sitt medcinska tillstånd.

Per Hagman

.

#35 Doktor Dan, 2009-09-03, 21:14: Om Anna Odell skall anmälas för "missbruk av vården" borde majoriteten av de "akuta" patienterna som frekventerar närakutmottagningarna och öppenmottagningstiderna på våra vårdcentraler också anmälas.

”Hard to believe” att du är läkare, för mej helt obegripligt att en läkare skulle uppvisa sådan begreppsförvirring angående var, när och hur sjukvården kan och bör betrakta en annan människa som patient.

Avgörandet ligger nämligen hos patienten initiellt (och oberoende om det handlar om hypokondri eller verkliga krämpor) om det inte finns särskilda skäl att misstänka att personen i fråga saknar sjukdomsinsikt men är svårt sjuk enligt de vedertagna psykopatologiska diagnostiska kriterier och sjukvårdens regelverk som gäller vid sådana fall.

Med andra ord måste läkaren alltid övrigt utgå ifrån patientens subjektiva info tills han/hon är konstaterad frisk enligt den medicinska praxis som gäller. Grundläggande måste ändå vara att patienten är av den åsikten att han/hon personligen är i behov av något medicinskt som sjukvården kan hjälpa med.

Så har det aldrig varit i fallet med Anna Odell. Och denna slutsats grundar jag på hennes egna utsagor: hon fick behandling trots att hon inte var sjuk och konsten måste få vara fri. Hon har aldrig under sin performance ansett sig vara i behov av något medicinskt, varken då eller ens i eftertankens klokhet, varken personligen eller ens för någon annan persons räkning, dvs inget mer psykopatologiskt har kommit fram i något skede, något som skulle vara mer medicinskt än vilken annan teaterföreställning eller konstnärligt verk som helst.

Om Anna Odell hade kommit in och sagt att hon inte är sjuk och i behov av någon vård men hon måste fixa sitt konstverk och behöver låna faciliteter och personal för sitt projekt hade det i så fall fortvarande gällt en relation mellan patient och läkare? Knappast! Och att hon valt att dölja sina motiv gör inte läkarens till hennes läkare utan läkaren blev en del av hennes konstverk.

Men det tragiska i sammanhanget är att oavsett vad vi andra tycker om hennes tilltag eller läkarna ansåg vara rätt eller fel så måste vi ALLTID utan pardon utgå ifrån personens egen uppfattning om sitt tillstånd och sitt behov av medicinsk vård om man inte kan bevisa dessa särskilda skäl. . Ingen har kunnat konstatera att hon var sjuk och hon har gett fullgott motiv till sitt beteende. En läkare kan inte omyndigförklara hennes konstnärliga auktoritet om hon ANSER att hon utförde ett konstverk! Hon har all rätt till det och det måste vi alla respektera oberoende av vårt eget gillande eller ogillande, oberoende av läkaretikens varande eller icke varande.

Inte ens en läkare har den rätten i strid med hennes egen uppfattning så till vida hon är medicinskt frisk, det räcker nämligen inte med läkarens egen subjektiva ensidiga tolkning och konstigare än så är det inte!

Däremot kan vi konstatera att hon hade ett konstnärligt behov och motiv vilket även rätten har konstaterat stred mot vad som kan tolereras inom ramen för vår allmänna sjukvårdsservice.

@Burr # 45

Och samhället ansåg att priset för Odlles "trots" var 250:-

perhagman

En bra artikel. Förhållandet mellan läkare och patient kan inte torgföras i medierna. Läkaren skall och bör anmäla patienter som utgör samhällsfara eller kan vara farliga för sig själv. Men att torgföra detta i medier är trams och synnerligen oskickligt. Kritisera Eberhard för bristen på integritet. Märkligt att vi har sådana cry babies inom psykiatrin.

#47 A Smith, 2009-09-04, 11:18: ”Kritisera Eberhard för bristen på integritet.”

Avgörandet vilken roll med allmänt intresse olika brott får i media tillhör trots allt hemma på redaktionernas bord. Det handlar inte alls om någons integritet ty han måste löpa linan ut ifall han menar allvar med att anmäla Anna Odell.

.

"Kanske sjukvården egentligen skulle må bra av fler wallraffande "patienter". skriver artikel författaren Frostergård

Tja eller att sjukvården i sin verksamhet förstår eller har förmåga
till självkritik.

40 % av patienterna följer ej läkarnas föreskrifter.

30 % av diagnoserna är felaktiga.

Patienterna inom psykiatrin anser att de blir brutalt bemötta och behandlade.

Förtroende för läkarkåren?

Per Hagman

ovan % sats gäller ej för den kirurgiska disciplinen

Det beror rakt av på patientens uppsåt.
Många patienter småmyglar och överdriver för att försäkra sig om att de får hjälp. Missbrukare blåljuger, för att försäkra sig om att de får hjälp med sitt bekymmer, nämligen pillerbristen.
De söker ändå hjälp och i sitt hjälpsökande riskerar de att avslöja mer om sig själva än de skulle vilja göra. De är patienter.

Anna Odell visste utmärkt väl att hon var frisk och ville inte ha någon behandling. Hon är ingen patient och förtjänar ingen skydd av tystnadsplikten.