Om författaren
Peter Bratt är journalist. Han var den som tillsammans med Jan Guillou avslöjade IB-affären.
På sid 230 i sin bok Ordets makt och vanmakt skriver Guillou att jag skulle ha angett honom i förhören inför rättegången och skvallrat om att det var han som hade stulit posten till IB. Han skriver att hans förhörare visade förhörsprotokoll som bevis och att de senare även spelat upp ljudbanden från samma förhör.
"..han gjorde sig till angivare, en golbög", skriver Guillou.
Det är märkvärdigt att han skriver så, för det är inte bara osant, det går att kontrollera. Jag fick frågan vad jag visste om saken, enligt min förhörsledare Karl Hugo Jansson var det uppenbart att Guillou stulit posten, för hans fingeravtryck fanns på kuvertet och det var poststämplat två gånger. Dessutom var det alldeles buggligt och klumpigt öppnat och lika klumpigt återslutet.
Jag svarade att jag inte visste någonting om den saken, det fick de fråga Guillou om.
Saken hade ingen som helst betydelse i rättegången, åklagaren tog inte ens upp saken, även om det nog hade varit enkelt att få honom fälld, den tekniska bevisningen var ju solklar. Min gissning är att åklagaren tyckte det var pinsamt och generande för försvarsmakten att vi hade lyckats stjäla deras post.
Idén att ta posten tyckte jag var utmärkt och någonting jag helt stödde. Håkan Isacsson hade berättat att de hämtade posten på Nybrogatan i postboxar och jag hade därför ställt mig där en morgon och noterat vilka boxar de använde sig av. Numren gav jag till Jan. Han berättade att en partikamrat till honom arbetade på postexpeditionen och lånade ut posten till honom under några timmar.
Det brev som hans fingeravtryck återfanns på innehöll komprometterande dokument om hur en svensk sjökapten på ett svenskt handelsfartyg från Broström-koncernen lämnade rapporter om förhållandena i Alexandrias hamn till IB. Det var upplysningar som bara kunde ha intresse för Israel och ytterligare ett indicium på samarbetet mellan svensk och israelisk underrättelsetjänst.
Dokumentet visade hur det svenska spionaget arbetade och det var naturligtvis mycket skadligt rent affärsmässigt för rederiet. Vi visade tillsammans upp dokumentet i Kvällsöppet och Jan gjorde helt rätt ett stort nummer av saken.
Efter att vi sluppit ut ur fängelset var vi fortfarande vänner och träffades flera gånger de närmaste åren. Han nämnde aldrig någonting för mig då om att jag skulle ha skvallrat på honom till våra förhörare inom Säpo. Det borde han ju rimligen ha gjort om han verkligen trodde det.
Första gången han drog till med den beskyllningen var i ett TV-program 1993, som hette Sommarnattens skeenden. Vid det laget var jag hjärtligt trött på hans felaktiga version av hur IB-avslöjandet hade gått till.
Han vidhöll under många år efter vår frigivning 1974 att, först vi två, sedan alltmer han själv, under flera år skulle ha arbetat med att kartlägga IB, på egen hand. Mot slutet av arbetet skulle vi ha fått kontakt med avhoppare som bekräftade en del detaljer.
Han gjorde alltmer IB-affären till sin egen. Håkan Isacsson, den avhoppade IB-agenten, som var den verkliga hjälten i historien och utan vars insats det inte hade blivit någon affär, låtsades han knappt om. Håkan berättade för mig att han knappt ens hälsade om de råkade mötas på gatan.
Jag tyckte det var djupt ohederligt och hade bestämt mig för att säga det i TV-programmet. Under många år hade jag valt att tiga. Först därför att jag inte med vårt käbbel ville förstöra saken för vänstern, sedan därför att min trovärdighet åren efter Geijer-affären inte v ar den bästa, milt uttryckt. (Saken blev inte bättre därför att det spreds en myt att jag skulle ha avslöjat Leif GW Persson som källa till den historien. Det gjorde jag nu inte, jag berättade det i förtroende för Jan Guillou, vilket är en helt annan sak, men det är nu en annan historia.)
Jan kände nog på sig vad som komma skulle den kvällen i tv och slängde plötsligt ur sig att jag skulle ha angett honom för att ha stulit IB:s post. Jag blev totalt överrumplad, vilket säkert var hans syfte. Jag fick i alla fall sagt att jag tyckte det var ohederligt att stoltsera med lånta fjädrar, vad gällde IB-affären.
Varför i all sin dar skulle jag skvallra på Guillou om det där brevet? Gå till läggen, heter det. Förhörsprotokollen från rättegången mot oss i tingsrätten 1973 finns bevarade och där står att läsa vad jag svarade på frågorna om denna behjärtansvärda poststöld. Jag vet ingenting om den saken, fråga Guillou varför hans fingeravtryck finns på kuvertet, om det nu är så, svarade jag.
Moraliskt sett är det en förfärlig beskyllning att skvallra på en kollega, det är därför jag går i svaromål här. Men inte bara därför. Jag har många gånger fått frågan vad det var som orsakade fiendskapen mellan oss utan att svara.
Det är enkelt, som en viss skribent brukar uttrycka sig. Jan hade ett oerhört revanschbehov, den misshandel han hade tvingats utstå under barndomen har satt djupa spår. Han måste visa världen hur stor han är - att han är värd beundran, också och kanske viktigast inför sig själv. Han såg genast att IB-affären var en trampolin till hans egen berömmelse, driften att göra affären till sin kanske var honom övermäktig.
Men för mig fick denna drift den trista konsekvensen att han länge gjorde allt för att förringa och förnedra mig. Jag var ju den ende som visste i detalj hur allting hade gått till, i verkligheten. Och jag ville inte finna mig i hans beskrivning. Jag stod emellan honom och berömmelsen.
Men idag då, 36 år senare? Det mesta han rört vid har blivit stora kommersiella framgångar, med Hamilton och Arn och filmer och annat. Kunde han inte slå sig till ro med allt detta nu, varför framhärda i en lögnaktig beskrivning av historien om hur IB avslöjades. Han vet att om tjugo år är Arn och Hamilton glömda, men minnet av IB kommer att leva länge. Det är där den bestående äran finns.
När jag skrev mina memoarer Med rent uppsåt var det med viss vånda, jag visste att Jan var kapabel att komma med medvetet falska beskyllningar och jag hade ingen lust att behöva ägna lång tid åt att rota i arkiven för att bevisa att de var osanna.
Till min förvåning har han till nu varit tyst, och när jag satte mig att läsa hans memoarer gjorde jag det med onda aningar. Han har rättat historieskrivningen i mycket och övergivit den gamla versionen, men för att bli nummer ett av de tre inblandade måste han krossa de andra två, därav golbögen och att Håkan fann Kristus i cellen (blev galen). I hans värld räknas bara nummer ett, annars duger han inte.
En randanmärkning är att han vill ha det till att han själv fick Håkan att namnge infiltratören Gunnar Ekberg vid ett blött möte hemma hos mig. I själva verket fick han Gunnars namn av mig vid en tidigare tidpunkt, då jag ännu inte namngivit min källa Håkan Isacsson för honom. Men det kan vara ett minnesfel.
Men det här med golbögen kvarstår och det sväljer jag inte.
Inte heller sväljer jag hans beskrivning av att polisen skulle ha hotat mig med fysisk misshandel för att mjuka upp mig i förhören. Tvärtom försökte Karl-Hugo, Säpo-kommissarien, muntra upp mig med att straffet nog inte skulle bli värre än att jag skulle komma ut till primörerna, dvs till våren, vilket visade sig vara riktigt.
Säpomännen var snarare ganska hyggliga och kom oftare med smicker över hur skickligt vi arbetat. Det begrep jag inte då, men senare har jag förstått att de på Säpo var glada över att bli av med IB. De betraktade dem som politruker, liksom militären gjorde.
Det där med misshandel har Jan fått från att bisittaren under förhören sa till mig att jag skulle få mycket stryk när jag kom ut till ett vanligt fängelse.
-Varför det?
-Det är klart, du är ju intellektuell och dom andra är tjyvar, då får du stryk. Det hade ingenting med straffets längd att göra, det var hans personliga syn på mänskligt beteende. Vilket visade sig vara helt fel. Jag blev tvärtom kamratföreningens ordförande när jag väl kom ut på en anstalt, just med motiveringen att jag var intellektuell, det tyckte dom andra var fint.
Guillou vill ha det till att jag på grund av polisens hot, isoleringscellen och min egen familjs påtryckningar bröt samman och gav upp. Om jag hade brutit samman, hur kunde jag då leverera det försvar som jag gjorde under rättegången? Jag talade i över en timme och jag minns att min försvarare, när jag tystnat lutade sig mot mig och sa: -Grattis, där pratade du bort ett år av straffet.
Att jag inte överklagade hade en rad orsaker, där isoleringscellen var en, och en annan en stigande olust över att jag skulle bli till en politisk marionett åt Jan Myrdal, som han skisserade det i ett brev.
Hovrätten hade inte ändrat sin bedömning, men det är klart att det skulle ha kunnat bli ett lysande spektakel i en tryckfrihetsrättegång. Guillou skulle ha passat utmärkt i rollen, men jag ville inte vara med i den pjäsen.
Åter till golbögen. Jag skulle alltså ha skvallrat på Guillou om en brevstöld. Kort tid därefter, i förhandlingarna i hovrätten, skyller Guillou de värsta brotten som vi står åtalade för på mig.
Det var jag ensam som bar ansvar för två av de tre synnerliga men (skada) som vi var åtalade för. Ett synnerligt men är som att stjäla ritningarna till Bodens fästning och sälja dem till ryssarna. Det är det grövsta man kan göra som spion, och det var spioneri som vi stod åtalade för.
De tre menen var att vi avslöjat IB som organisation, att vi avslöjat IB:s operationer i Finland riktade mot Sovjet och de länder vars koder FRA lyckats knäcka. -Finland och FRA är Bratt ensam skyldig till, jag är oskyldig, hävdade Guillou. Jag kallades som vittne i hovrätten och bekräftade att det var sant. Jag var ensam skyldig till samtliga tre punkter. Det var därför som Guillou fick sitt straff sänkt från tolv till tio månader.
Samtidigt vill han sprida bilden av att det var han ensam som överklagade för sanningens skull. Det är märkvärdigt hur vissa myter får fäste och sprids. Hovrätten gjorde exakt samma bedömning som tingsrätten och där vann ingen sanning. Jag hade överklagat ett häktningsbeslut till hovrätten för att se om den ansåg det möjligt att tolka lagen som tingsrätten gjorde, det vill säga medge ett åtal enligt brottsbalken trots att det rimligen borde ha varit ett tryckfrihetsmål, och hovrättens svar var att det var helt korrekt.
Vad som hände var att i och med att jag avstod från att överklaga till hovrätten så passade justitiekanslern på att lägga ned tryckfrihetsåtalet mot mig i en annan rättegång. Hans motiv var att det straffet rimligen inte skulle bli värre än vad tingsrätten redan dömt mig till.
Så anklagelsen mot mig går ut på att jag borde ha överklagat till hovrätten för att tvinga JK till en tryckfrihetsrättegång. Då kunde jag ha blivit friad av tryckfrihetsjuryn och fälld av hovrätten. Att det var så för mig och inte för Guillou beror på att jag var tryckfrihetsrättsligt ansvarig för IB-boken. Guillou var inte tryckfrihetsrättsligt ansvarig för artiklarna i FiB/K, det var ansvarige utgivaren, Greta Hofsten.
Detta må man tycka vad man vill om, men det har ingenting att göra med att Guillou överklagade till hovrätten. Det var en symbolhandling där han dessutom nekade till de grövsta åtalspunkterna.
Jag tyckte hela tiden -boken IB och hotet mot vår säkerhet är genomsyrad av detta - att IB:s utrikespolitik var det kanske allvarligaste i hela affären. Allvarlig därför att den pekade på den socialdemokratiska högsta ledningens dubbelmoral. Inför riksdagen och utåt predikades neutralitetspolitik mellan Sovjet och USA. I verkligheten bedrevs en samarbetspolitik med väst som gjorde att Sovjet uppfattade Sverige som en hemlig allierad med Nato och därmed ett krigsmål redan i inledningen till en storkonflikt. Detta risktagande hade folket i val ingen aning om.
Operationerna i Finland mot Sovjet var oerhört farliga för finländarna. Sovjet kunde hävda att det var ett brott mot vänskaps- och biståndspakten och att den sovjetiska närvaron i Finland måste stärkas.
Det här hade Guillou ingenting med att göra, det skyllde han helt på mig. Och det tog jag på mig.
Och så skulle jag ha skvallrat på honom för stöld av ett brev.
I sin bok nu skriver han att jag var ointresserad av utrikesfrågorna. Den som vill veta hur det var kan ta fram IB-boken från 1973 och döma själv, den inrikes övervakningen avhandlas på ett par sidor, helt enkelt därför att vi visste så litet om den.
Det skändliga med IB var hemlighetsmakeriet, det politiska dubbelspelet, angiveriet på arbetsplatserna," the dirty tricks" i form av inbrott och stölder - folkhemmets hemligt inhyrda MC-gäng som ordningsvakter.
IB var en stor skändlighet, men det är historia nu - bortsett från att ingen från ansvarigt håll någonsin framfört en ursäkt för rättsövergreppet och fängelsestraffet .
Det är en sak med överheten, men en annan, mer beklämmande, är att bli sviken av sin stridskamrat.
Pingbacks som länkar till denna artikeln
[...] spåret samt den s.k. sjukhusaffären. Intressant? Bloggat: Röda Lund, Borgarmedia: AB1, 2, Fokus, NM1, 2, EX1, 2, SVD, GP, Läs även andra bloggares åsikter om Gunnar Ekberg, IB, Informationsbyrån, [...]
Blogg: Gunnar Ekbergs arbetsmetoder – bombhot, inbrott, , 2009-10-26, 08:14
[...] Borgarmedia: AB1, 2, Fokus, NM1, 2, EX1, 2, SVD, GP, Läs även andra bloggares åsikter om Gunnar Ekberg, IB, Informationsbyrån, [...]
Blogg:Gunnar Ekbergs arbetsmetoder - bombhot, inbrott, förtal och , 2009-10-25, 14:43
[...] Newsmill Guillous lögner om IB-affären Publicerad i: [...]
Blogg:Jan Guillou: Ikaros – ingen Judas! « KLA, 2009-10-25, 08:41
[...] avslöjandet oense och sedan har deras olika historieskrivningar och legendstatus gjort dem än mer bittra på varandra. Bratt är nästan en än viktigare journalist, förutom att ha avslöjat IB-affären [...]
Blogg:Tuffa män « L. A. Brandstation, 2009-10-02, 14:36
[...] Swedish journalists Peter Bratt and Jan Guillou, who together in 1973 exposed an illegal spy organization inside the Swedish military (the so called IB affair), use now the best of their writing skills to scratch at each others’ honour. [...]
Blogg:Guillou’s rage will kill his name « Anti, 2009-09-06, 13:18
[...] dag som jag skrev om Guillou och undrat hur det står till med hans trovärdighet egentligen kom en bredsida från hans forne sidekick Peter Bratt på Newsmill. Jag tänker inte gå in på vem som har rätt [...]
Blogg:Enligt Min Humla » Men int ska ni slåss med nytnäv, 2009-09-04, 09:19
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10539
Jag tycker synd om dig.
Permalänk | Anmäl
Helena Palén Olofsson, 2009-09-02, 18:26
"...Det är en sak med överheten, men en annan, mer beklämmande, är att bli sviken av sin stridskamrat."
Jo... - Peter Bratt - det håller jag med Dig om, verkligen... - enär jag själv råkade ut för det 1990-91. Jag är tämligen säker på att din flest råkar ut för sådant här i någon form någon gång under sina liv, faktiskt... I o f s kan jag ha fel i det - men det tror jag ej alls själv på.
That´s life ! - "Så varför gråta " över spilld mjölk !
Permalänk | Anmäl
Josef Boberg, 2009-09-02, 18:35
jag tror på Peter Bratt .. rakt av... JG ....? Var finns personen ?
Vem är han egentligen ? Ja och vem var Philby Burgess?
Permalänk | Anmäl
algoriker, 2009-09-02, 18:40
Peter Bratt har säkert helt rätt i sin analys, "Han vet att om tjugo år är Arn och Hamilton glömda, men minnet av IB kommer att leva länge. Det är där den bestående äran finns."
Permalänk | Anmäl
Hasse, 2009-09-02, 19:02
Så här berättar Svein Tryti, som var den som tipsade FiB Kultrufront: "Jag fick löfte om att källan skulle hållas hemlig men Jan Guillou skrev att källan var en nära släkting till en av IB:s chefer. Det resulterade i att min väninna utsattes för långa, pressande förhör och blev psykiskt knäckt."
Dessutom trodde inte Jan Guillou till en början på Tryti, han uppmanade honom att gå hem och läsa Kriminaljournalen. En annan medarbetare på FiB/Kulturfront tog kontakt med Tryti, och på så sätt rullades hela affären upp.
Här kan du läsa mer: http://sveintryti.blogspot.com/2009/03/svein-tryti-tipsade-guillou-och-b...
Permalänk | Anmäl
Agneta Lindhag, 2009-09-02, 19:05
Gunnar Ekberg berättar i Go´kväll 1/9 på tv om hur Jan Guillou vränger berättelsen om avslöjandet. Gunnar har ju också skrivit en bok om detta nyligen: "De ska ju ändå dö"
http://svtplay.se/v/1674717/gokvall/1_9?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1...
Permalänk | Anmäl
René Sans, 2009-09-02, 19:26
IB-affären var en skitgrej. Kolla hur dom hållerm på!
Permalänk | Anmäl
lunchdröm, 2009-09-02, 19:27
Ni verkar ju vara överens om det mesta. Jag tycker det är lite löjligt att bråka om småsaker. Tänk positivt istället. IB-affären avslöjade att det fanns parallella strukturer under andra världskriget. Det är stort. Förminska inte det genom ert privata bråk om småsaker. Den bästa sammanställningen av de parallella strukturerna finns här:
http://www.bergrum.se/sverige/gemensamt/hemligt/motstandsrorelser.html
Se även de SOU:er som länkas i början. (SOU 2002:92 "Det grå brödraskapet", och SOU 2002:87 "Rikets säkerhet och den personliga integriteten").
Permalänk | Anmäl
Lars J., 2009-09-02, 19:26
Under kalla kriget menar jag, efter andra världskriget.
Permalänk | Anmäl
Lars J., 2009-09-02, 19:27
"Jan hade ett oerhört revanschbehov, den misshandel han hade tvingats utstå under barndomen har satt djupa spår."
Peter Bratt har uppenbart förstått det fel, i det här citatet ovan, eller ska vi inte tro på Janne's egen lilla mamma?
http://www.expressen.se/1.57963 "Min son ljuger om Ondskan"
[...]
"Hon väljer nu att bryta tystnaden. - Jag är en fullt normal människa och jag älskar mina barn. Jag är 81 år men gudskelov helt klar i huvudet. Att han skulle vara misshandlad varje dag, det är helt fel. Det är hemskt synd att Jan går så in i sin fantasivärld. Det gjorde han redan som barn. Jan har alltid haft svårt att skilja på fantasi och verklighet. "
Permalänk | Anmäl
Dannie, 2009-09-02, 20:06
Varför skulle man inte ifrågasätta Guillou's "sanning" i hans beskrivande handlingar/romaner, som vilken annan skribent som har fantasi och övertolkningar som yrke.
Spelar det någon som helst roll?
Jag är lika kritisk till "sanning" oavsett vem det kommer ifrån och knappast lidit skada av den hållningen.
Permalänk | Anmäl
Pia "Vilda" Nordin, 2009-09-02, 20:24
Det är sorgligt att se två självgoda män i pensionsåldern bråka med varandra som två femåringar. Att någon eller båda av dem ljuger är solklart men varför göra det här tjafset till en offentlig angelägenhet? Ställt mot FRA-lagen är IB-affären rena skämtet och något som kommer vara glömt så fort 40-talisterna accepterat sin pension.
Permalänk | Anmäl
Munin, 2009-09-02, 20:27
Möjligt att jag överskattat det svenska folket, men är det någon som trott att Jan Guillou gjorde hästjobbet runt IB? Alla jag snackat med om detta ämne har ansett att av Bratt och Guillou så var det Bratt som gjorde jobbet och Guillou mer eller mindre hängde med.
Vad vet vi om Guillou? En väldigt liten man som har ett mindervärdeskomplex som heter duga (faktiskt bara träffat en människa med lika stort). Han tycker om att mörda djur, typiskt beteende för "män" som inte kan känna sig som riktiga män om de inte ger sig på någon/något annat. Freud hade kallat det penisavund...nu var visserligen Freud en klåpare, men han kan ha haft rätt i detta fall.
Guillou är stolt över sitt jobb som "journalist", på Aftonbladet....en tidning som ligger snäppet över Hänt i Veckan. Robert Aschberg är mer journalist än Guillou för f*n.
Bratt, du behöver inte oroa dig, förutom Guillou själv så är det nog rätt få som tror på vad han säger (om någonting). Han kanske har synts och hörts mest ang IB, men "alla" vet att det var du som gjorde jobbet (av er två då).
Plus att jag tror att de flesta noterat att Guillou först var emot IB när han tjänade på det...men nu är helt för FRA/Ipred, för han tjänar på det. En skrattretande person, en svag liten tönt som pga sitt mindervärdeskomplex (antagligen skapat av hans barndom, visst) har ett behov att synas och höras och vill avgudas. Håller med dig.
Just ja, om Jan Guillou mot förmodan skulle läsa detta: Janne, jag klarade en halv sida av Coq Rouge när jag var 16 år. Garvade och stängde boken efter det, tyckte det var för larvigt skrivet. Folk kanske gillar dina alster, men "öööh, hjärnsubstansen stänkte" var inte min grej då (eller nu). Ondskan var bättre och filmatiseringen av Fiendes Fiende var riktigt bra (främst pga Haber såklart). Du bör ha dragit in en hel del stålar vid det här laget. Mitt tips till dig (valfritt om du lyssnar): sälj dina vapen och flanellskjortor, anlita en psykolog (eller tre) och snacka igenom din barndom. Tror du skulle må bättre med ett självförtroende och utan dina komplex. Men speciellt när det gäller att mörda djur: väx upp, lilla pojke.
Permalänk | Anmäl
Illwill, 2009-09-02, 20:55
Och så driver karln förlag ihop med Liza Marklund. Fantasy verkar vara en lukurativ inriktning. Eftermäle för bägge; lögnaktigt författarskap. Så fort han sänker garden p g a ålderdom och fetma kommer sanningen ikapp.
Permalänk | Anmäl
Peter Lindkvist, 2009-09-02, 21:06
Glöm inte att även den "sanna lögnen" kan göra en riktigt bra roman.
Permalänk | Anmäl
Pia "Vilda" Nordin, 2009-09-02, 21:15
Re: Pia. Visst, men då bör den ju stå i rätt hylla på biblan.
Permalänk | Anmäl
Peter Lindkvist, 2009-09-02, 21:37
Jösses, Guillou är ju en patologisk lögnare.
Och Bratts förklaringsmodell, att "Jan hade ett oerhört revanschbehov, den misshandel han hade tvingats utstå under barndomen har satt djupa spår", håller inte. Redan 2003 avslöjade ju Guillous mamma och syster samt massa folk från internatskolan Solbacka att hela hans "självbiografiska" bok Ondskan är ett fantasifoster. Karln blev relegerad för att han rökte inomhus (!) och hans egen mamma sa att han inte kan skilja på fantasi och verklighet.
Se http://www.expressen.se/1.57963
Nån som kan diagnostisera honom?
Permalänk | Anmäl
Torbjörn Karfunkel, 2009-09-02, 21:51
"Nån som kan diagnostisera honom?"
Sammanställer man alla närståendes publika personomdömmen, d.v.s det hans egen familj, mamma, syster, forna klasskamrater och nu även f.d exkollega Peter Bratt vittnat om i media, verkar deras utsagor matcha på alla punkter (se länk nedan) för någon med profilen narcissistisk personlighetsstörning?
Här finns en enklare beskrivning och diagnosticeringskriterier:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsstörning
Tydligen behandlingsbart med psykoterapi och medicinering.
Permalänk | Anmäl
Dannie, 2009-09-02, 22:31
Peter Bratts artikel visar hur komplicerade sakerna i själva verket är. På en punkt kan jag unerstödja Bratts uppfattning, då jag personligen opererat som personlig frilans lite grand vidsidanom i den nationella säkerhetens dunkla och riskabla utmarker, och förvisso bevakats av Säpo, som jag underhand med omvänd taktik och på eget initiativ hållit fullt uppdaterad i fråga om mitt eget engagemang, som nu är i huvudsak avslutat, eftersom jag inte längre har personligt intresse av dylik konfrontation, och jag har klarat mig ganska bra, varför jag delar Bratts uppfattning om Säpo som en relativt anständig organisation. Jag delar inte Bratts uppfattning om IB:s skändlighet. Det är såhär spelet går till och ser ut, och det skall man inte moralisera för mycket över.
Permalänk | Anmäl
Peter Ingestad, 2009-09-03, 01:39
Vem bryr sig om IB efter 9/11? Skyskrapor som bara imploderar ner i sina egna fotskaft. Där har ni stoff till riktiger deckar underhållning. Peace Out.
Permalänk | Anmäl
Toby av Wasaätt, 2009-09-03, 01:41
Detta måste väl ändå ses som ett bråk i sandlådan om vem som hittade den röda spaden först, JG har byggt hela sin karriär på IB affären och det ligger ju i hanses intresse att upphålla myten. Bratt har ju tilldelats rollen som "golbög" och offfer i detta drama. INget nytt där. Det tragiska är att dessa två fortsätter att tjata om en skitsak som hände för en massa år sedan. Men gamla gubbar som har sin framtid bakom sig och dessutom tillhör den där generationen som alltid skall ha rätt i allting har väl inget annat för sig än att tjata om deras ungdom och hur jävla häftiga dom var.
Jag håller inte med Bratt i att IB skulle vara nåt som kommer att leva kvar. I det större perspektivet är det ju bara en fotnot. Men återigen - se det som ett tecken i tiden att 40-talisternas bravader skall rullas fram än en gång nu när de flesta av dem står med en fot , minst, i graven.
Permalänk | Anmäl
Mike Rossi, 2009-09-03, 07:10
Folk pratar om IB som om det vore en negativ grej.
Se vad kommunisterna gör i Sverige idag.
River staden, kastar sten, misshandlar...
Vi skulle behöva dom nu.
Permalänk | Anmäl
Danne, 2009-09-03, 07:13
Peter Bratt
Jag håller helt med dig. Och jag ser - efter att faktiskt haft möjlihet att både ganska tidigt möta och att sedan följa Guillou genom åren - ingen anledning till att betvivla din version av utvecklingen. Faktum är att Guillou redan under åren i Malmö på 70-talet visade påtagliga tecken på en egocentrisitet med tydliga behov av att själv bli bekräftad och tävlade intensivt med sin dåvarande polare Göran Skytte som dpå skrev i tidningen Arbetet om "att vara den bästa journalisten". Och i den striden var - som man som betraktare stående utanför skaran som samlades kring den diskussionen kunde uppfatta - i stort sett det mesta av vad gäller självhävdande medel tillåtna.
Vad sedan IB-affären anbelangar så kan man väl i historiens sken notera att den var en fjäder som blåstes upp till en höna. Det IB gjorde var väl att i en begränsad omfattning hålla kontroll på att de då fortfarande Moskvatrogna kommunisterna och alla de många bokstavskombinationer som utgjorde kommunistfalangen i Sverige inte skulle förmå nästla sig in i för landets säkerhet vitala verksamheter. Det ska svensk socialodemokrati och fackföreningsrörelse ha mer heder än skäll för...
Permalänk | Anmäl
Notarius, 2009-09-03, 07:41
" Han vet att om tjugo år är Arn och Hamilton glömda, men minnet av IB kommer att leva länge. Det är där den bestående äran finns."
Jag skulle säga att Arn/Hamilton är mer aktuella idag än vad IB-affären är, *gäsp*
Permalänk | Anmäl
Calle, 2009-09-03, 08:31
Det är ganska uppenbart för mig att Peter Bratt är en hederlig människa. En god journalist. Han behöver inte vara orolig, vi tror mer på honom än på Guillou.
Och till Sara vill jag säga: Herregud vad elak du är! Men jag skrattade gott åt din kommentar.
Permalänk | Anmäl
Dr Gyllensnabel, 2009-09-03, 09:12
Att Guillou är en uppblåst ballong har man märkt länge han behöver stickas hål på för att inse att hans sanningar inte ska stå för hela sanningen
Permalänk | Anmäl
eva, 2009-09-03, 10:06
Krig är helvetet. så även det kalla kriget.
Sverige befann sig mitt emellan blocken. Hotet från Sovjet och hänsynen till Finland gjorde neutralitetspolitiekn nödvändig. Men samtidigt måste Sverige för sin säkerhet militärt samarbeta med Väst.
Om detta skedde öppet skulle neutralitetspolitiken äventyras.
Därav hemilghetsmakeri, IB och annan inre "säkerhet".
Det låg ingenting ärofullt i avslöjandet av IB, snarare avspeglade detsamma vänsterns idylliska syn på Sovjetunuionen och det kalla kriget, och pojkaktig naivitet i största allmänhet.
Permalänk | Anmäl
loveforsale, 2009-09-03, 10:24
Jan Guillou är en begåvning, och KUNDE ha blivit något verkligt stort, om hans streberanda kanaliserats i självkritisk permanent förkovran - men han föll som så många offer för sin egen banalt uppblåsta självbild, körde fast itäckningslös förhävelse med billiga manér, blev mediokert slapp och inbilsk, och nu är det inte längre någon som respekterar honom.
Permalänk | Anmäl
Peter Ingestad, 2009-09-03, 11:23
Tack Peter för en klarläggande kommentar. Självklart talar man alltid i eget intresse, men det är inte svårt att se en klar skiljelinje mellan Bratt-Guillou.
Tyvärr är Guillou en skicklig journalist och författare, och urskicklig marknadsförare, som inte kan skilja på sanning och lögn. Som historieberättare väntar han bara på att bli avslöjad. Se tex: http://www.expressen.se/1.57963 och nu Peter Bratt på Newsmill.
I sin uppblåsta lansering av memoarerna, maskerat till ”Sommar”, hörde vi hur Guillou hade mage att under en lång passage reprisera hur han hänsynslöst med lögner och överdrifter försökte förgöra sin gamla antagonist Olof Palme.
Som människa är Guillou en beklagansvärd person. Som andra mytomaner lever han i sin fantasi, och tror på sin egen historia.
Som människa visar peter Bratt resning och verkar åldras mer i harmoni än sin gamla vapenbroder.
Permalänk | Anmäl
Per, 2009-09-03, 11:47
Ärligt talat - vad tror ni Jan Guillou egentligen menade när han kallade Dagens Nyheter för "den malliga morgontidingen"?
Gotiska Klubben tror att det var en väl inlindad "antisemit-attack".
Vad tror ni?
Permalänk | Anmäl
Gotiska Klubben, 2009-09-03, 11:54
Jan Guillou ,har visat på ett mod som få kan uppvisa, man skall veta att under den tid som detta utspelade sig hade (s) total kontroll över hela statsapparaten, dagens förhållanden går inte att jämföra. vilka motiv han hade för att avslöja IB är något oklara, men det var rätt att göra det.
IB använde facket, som villigt ställde upp på att kartlägga sina medlemmars politiska åsikter, "Goda" socialdemokrater utpekade "farliga" personer i facket.
IB var en del av socialdemokraternas organisation, gränsen mellan var staten började och var partiet började flöt, och de båda sammanblandades och agerade utanför lagar och riksdagens kontroll,
Idag kan FRA sköta samma uppgifter som IB.
Permalänk | Anmäl
Borgare, 2009-09-03, 12:01
IB-affären avslöjade för mig ett stycke av SAP:s inre ansikte. Jag sålde FiB/K på mitt jobb,ett järnbruk i Torshälla. Hade många köpare ända fram till IB-avslöjandet. Från ca 30 fasta köpare sjönk min upplaga till 3 ex. Frågade naturligtvis mina fd köpare om varför de inte ville ha tidningen. Fick svävande svar. Några år efteråt så var jag på en blöot fest med bla fackets ordförande. Han talade då om för mig att de fick ett centralt utskick från SAP där de uppmanade sina medlemmar att påverka alla till att bojkotta FiB/K.
En slags Stalinism inom SAP blottlades , demokratisk centralism med ett finare ord!
Vad gäller Jan G så har mina sporadiska kontakter med honom genom åren bara givit galla i munnen. Minns hans oförsonliga diskussioner inom SKP som hemska och tillplattande.
Andra skulle inte göra sig besvär, trist att en begåvning ska ha en sådan personlighet att alla andra ska klämmas åt.
Läser Peter Bratts inlägg med stor sympati och jag vet ju sedan mina år inom SKP hur det känns att bli påhoppad osakligt och lögnaktigt!
Permalänk | Anmäl
Bo Högrelius, 2009-09-03, 12:14
Bra artikel. När man tänker på IB-affären så är det namnet Peter Bratt man kommer ihåg.
När man tänker på Hamilton och ARN, så är det namnet Jan Guillou man kommer ihåg. Jan Guillou är populärkultur för unga idag.
Permalänk | Anmäl
doh, 2009-09-03, 12:15
Guillou har sedan länge förverkat sin trovärdighet, något som i sig inte förminskar hans roll som underhållande författare om man är intresserad av deckarnoveller.
Bratt har däremot ständigt hållit vid sin ursprungliga utsago under alla dessa år, medan Guillou har hoppat vitt och brett åt alla håll och kanter. Det är inte konstigt att man i gemen tillskriver Bratts version fullständig trovärdighet.
Permalänk | Anmäl
Jörgen Pedersen, 2009-09-03, 12:28
ELITEN SOM HOTAR VÅRA MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
Jan Guillou har sålt sin själ till PK-establishment. Det märktes inte minst under Liza Marklund-affären. Ingen ryggrad, bara en massa lösa floskler. Han är liksom mänga andra inom ny-eliten, den nya klassen, ett hot mot demokrati och mänskliga rättigheter.
Permalänk | Anmäl
Tommy Sandström, 2009-09-03, 13:06
Av dessa två personer har den ene ändrat sin utsaga kraftigt genom åren. Den andre har stått fast vid sin och nu även skrivit denna artikel. Det är synd och skam att Janne tillåts fortsätta sitt egocentriska korståg i svensk media.
Permalänk | Anmäl
Lars Fredriksson, 2009-09-03, 13:17
Bäste Peter Bratt,
Det finns ingen "ära" i det ni gjorde! Ni solidariserade er med krafter som ville förstöra det samhälle ni levde i. Efter snart 40år borde ni bägge, istället för att stoltsera och slåss om vem som gjorde mest ont, be om ursäkt för ert svek!
Permalänk | Anmäl
Pravda Kopalowski, 2009-09-03, 13:26
Vem hade väntat sig något annat? Jan G är sin egen mytolog.
Permalänk | Anmäl
Ola Persson, 2009-09-03, 13:27
För 25 år sedan gick jag en kurs om barns utveckling och behov inom ramen för en arbetsplatsutbildning på kommunen. Vi hade en lärare som undervisade på Erikastiftelsen i Stockholm.
Man tog exempel på personer som kanske inte fått sina grundläggande som barn tillfredsställda. Bl a Guillou kommer jag ihåg. Vår lärare diskuterade om man inte kunde tänka sig att Guillou hade en psykopat-personlighet. Det glömmer jag aldrig. Antingen det nu var rätt eller fel.
Permalänk | Anmäl
Anna Helena, 2009-09-03, 13:37
Jan Guillou tycks sina framgångar till trots inte ha tittat sig själv i spegeln och funderat över varför han beter sig som han gör. Han verkar försöka leva upp till en myt om sig själv som han själv har fabrikerat ihop - den store jägaren, sanningssägaren, rättskämpen. Men han kan uppenbarligen inte leva upp till denna bild. Ändarna går inte ihop. IB-affären nafsar honom i hasorna. Det är tråkigt att läsa hur eran vänskap har skadats av detta spel. Jag beklagar att du blev så illa behandlad. Men Jan Guillou tycker jag uppriktigt synd om.
Permalänk | Anmäl
Martin Ekdahl, 2009-09-03, 13:53
Det finns saker jag ångrar och andra jag är glad över.
Bland glädjeämnena finns det att jag aldrig sammarbetat med Jan Guillou. Karln verkar finna ett nöje i att hugga gamla medarbetare i ryggen.
Permalänk | Anmäl
Tomas Fredriksson, 2009-09-03, 15:27
Om Jans ega är vida känt. Framgångsrika män är icke sällan hänsynslösa och helt utan empatisk förmåga. Det kanske hänger ihop, för att komma längst fam måste du ha vassa armbågar och ett hänsynslöst psyke.
När Jans Mamma berättade om Jans fria fantasier och påhitt om sin tuffa uppväxt så föll den sista biten på plats. Jan är helt utan moral, men måste hitta på en "legend" till sitt beteende. Det är här internatskolan och hans familjeuppväxt kommer in. Jag tror nästan att Jan tror sig själv när han sitter o hittar på.
Sedan detta med alla hans konspirationsteorier. Det hänger sas ihop.
För den skull kan vi gilla Jan, kanske inte hans obehgalgia lätt psykopatiska personlighet, men han uppträdande som "clown", för dfet är han, en mycket god underhållare. När han dräpte Palme i sitt sommarprogram var det synnerligen underhållande, ingen annan skulle kommit undan med det. kanske för att vi alla medvetet eller undermedvetet uppfattar Jan som en klassiskt mytoman.
Till ansvaret, att det finns ohederliga och människor med rutten moral är inget nytt, problemet är nog snarare journalisternas och pressens egen roll. Vi har en tendens att hylla styrka och pinka på svaghet, även när dessa förhållanden är osanna, dvs Jan är den egentligt svagen, peter den egentligt starke. Den starke behöver inte gå över lik eller fuska, den svage fuskar och tar genvägar. Men vi ser inte detta, för vil hyllar bara den som tull synes har framgång.
Jag tycker vi kan jämställa hela affären med doping, Likt Ludmilla och Mylegg borde vi stoppa in Jan på fuskhyllan där han hör hemma. Men har är underhållande, så låt honom hållas, men ta ner honom från hans uppblåsta pidestal.
Det roligaste av allt är att Jan är en beräknande typ, han visste vad han skrev, antingen har han en plan B, elller så ljuger Peter Bratt, eller så tror Jan på vad han själv skrivit. och jag misstänker att den sista hypotesen är mest nära sanningen, så vi kommer kunna fortsätta detta spekatakel och ha hög underhållning av Janne - för han är ju urkul.
Permalänk | Anmäl
Sven Svensk, 2009-09-03, 16:01
Efter att ha läst genom en hel del av det digra material som finns producerat om affären vet man att Bratts version överensstämmer med fakta som finns i fallet.
Guillous ego är det enda som är mer uppblåst än universum samtidigt det är mer innehållslöst Linda Rosings CV. Guillou framstår altmer som en mytoman som mer litar på sina dikter än på omvärldens fakta.
Jan "mytoman" Guillou och Liza "lögnerskan" Marklund är ett rejält radarpar i den litterära vrälden. Deras gloria är för stor och den hänger på sne. Men trots det så skyddas de av en kompakt journalisteskader likt kultureliten försvarade Jesús Alcalá i kampen mot nyhetsjournalisterna.
Jag är stolt över att inte äga en enda bok av Jan Guillou.
Permalänk | Anmäl
Gunnar Arnkvist, 2009-09-03, 16:08
Jan Guillou blir bara mer och mer patetisk, tråkigt han har betytt mycket för samhällsdebatten. Stå på dig Peter!
Permalänk | Anmäl
Sören K, 2009-09-03, 16:37
Peter, du behöver inte bevisa något. Vi vet att det var Håkan och du som avslöjade IB. Det är väl dokumenterat.
Att Jan Guillou är mytoman är också allmänt känt.
Glöm det här och gå vidare! Det finns så mycket mer att ägna sin energi åt.
Vi saknade dig i debatten om FRA. Vi saknar dig i debatten om Internet. Vi saknar dig i diskussionen om CIAs hemliga flygtransporter.
Permalänk | Anmäl
Jonas, 2009-09-03, 17:09
Vi får hoppas att Jan Guillou donerar sitt "ego" åt eftervärlden så att vi kan forska i det. Hoppas en som gick i Ondskans klass.
Permalänk | Anmäl
Peter Ahlm, 2009-09-03, 17:56
Bratt och Guillou kan tävla om vem som var den värsta landsförrädaren bäst de vill.
Den riktiga hjälten i historien är enligt mitt tycke Gunnar Ekberg.
Hur f*n kan en människa i sina fulla sinnens bruk gola för en terroristledare att en landsman jobbar som dubbelagent?
Bratt och Guillou är båda landsförrädare men Guillou är golbögen.
Permalänk | Anmäl
PATRIOT, 2009-09-03, 19:00
Den enda bok jag äger av Jan Guillou är "Ondskan", som jag trodde hade någon slags grund i sanningen. Nu verkar det som om även den är rejält påhittad. Får väl lämna in den till Röda Korset då.
Guillou må vara en habil framgångsrik miljonärsförfattare som har sålt massor av pojkböcker (för stora pojkar) men hans persona och arroganta sätt gör att han inte känns trovärdig. Både Bratt och faktiskt Gunnar Ekberg gör trovärdigare intryck bara genom att inte vara så in i norden bombastiska och skrytiga.
Permalänk | Anmäl
Lisa Janowsky, 2009-09-03, 19:06
Jan vidhåller golbög, och hänvisar nu till de hemligstämplade protokollen, som han uppenbarligen har läst och kommer ihåg, därtill bandinspelningar. Sannolikt är att Jan inte läst hemligstämplade protokoll, däremot sannolikt att förhörsledarna spelat upp urklipp av telefonkonversation som i Jannes minne transformerats till att Peter pratat vid sidan.
Det är för bedrövligt.
Nu väntar vi på att någon men insyn släpper delar av de hemligstäplade protokollen, vi har ju ändå en borgerlig regering, så djälva hemligt kan inte just dessa protokoll vara. Alla ansvarig inom sososeriet har ju slutat. Kom igen nu SÄÅO, eller snarare ansvrig minister Beatrice. ´Släpp åtminstone in en historiker som kan bringa reda i moraset det är faktiskt av stort allmänintresse.
Permalänk | Anmäl
Sven Svensk, 2009-09-03, 19:42
Kanske helt troligt att Stigsons artikel hamnat fel på Newsmill som någon av kommentatorerna skriver.
Men det handlar inte om han gjort en "Marklundare" eller så det handlar om flera "Marklundare".
Att påsta eller kunna bevisa, etik och moral. Socialt ansvar för det man skriver som journalist och författare. Klart och tydligt tala om, om det handlar om roman eller sanning. Våga möta sanningar
Det handlar om viljam, förmåga och lämplighet. Där envar skall erbjudas en chans att kunna bevisa sin lämplighet .
Ärlighet baserat på fakta inte på påståenden.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/15/guillou-har-ocksa-gjort-en-mar...
Jag tror mer på dig Bratt och Svein Trytti. Man skall stå för det man gjort. Man mår säkert bättre då man inte talar om dockument som inte kan visas. Dolda agendor eller saker.
Finns det sådant så skall man ta fram det inte säga att man har lådor på vinden eller att man sett annat hemligstämplat material.
Gömma sig bakom sekretess eller källlskydd när dessa hävts.
Sanningskommision ?
Leroy
Permalänk | Anmäl
Leroy, 2009-09-03, 20:08
92 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag tycker synd om dig.
"...Det är en sak med överheten, men en annan, mer beklämmande, är att bli sviken av sin stridskamrat."
Jo... - Peter Bratt - det håller jag med Dig om, verkligen... - enär jag själv råkade ut för det 1990-91. Jag är tämligen säker på att din flest råkar ut för sådant här i någon form någon gång under sina liv, faktiskt... I o f s kan jag ha fel i det - men det tror jag ej alls själv på.
That´s life ! - "Så varför gråta " över spilld mjölk !
jag tror på Peter Bratt .. rakt av... JG ....? Var finns personen ?
Vem är han egentligen ? Ja och vem var Philby Burgess?
Peter Bratt har säkert helt rätt i sin analys, "Han vet att om tjugo år är Arn och Hamilton glömda, men minnet av IB kommer att leva länge. Det är där den bestående äran finns."
Så här berättar Svein Tryti, som var den som tipsade FiB Kultrufront: "Jag fick löfte om att källan skulle hållas hemlig men Jan Guillou skrev att källan var en nära släkting till en av IB:s chefer. Det resulterade i att min väninna utsattes för långa, pressande förhör och blev psykiskt knäckt."
Dessutom trodde inte Jan Guillou till en början på Tryti, han uppmanade honom att gå hem och läsa Kriminaljournalen. En annan medarbetare på FiB/Kulturfront tog kontakt med Tryti, och på så sätt rullades hela affären upp.
Här kan du läsa mer: http://sveintryti.blogspot.com/2009/03/svein-tryti-tipsade-guillou-och-b...
Gunnar Ekberg berättar i Go´kväll 1/9 på tv om hur Jan Guillou vränger berättelsen om avslöjandet. Gunnar har ju också skrivit en bok om detta nyligen: "De ska ju ändå dö"
http://svtplay.se/v/1674717/gokvall/1_9?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1...
IB-affären var en skitgrej. Kolla hur dom hållerm på!
Ni verkar ju vara överens om det mesta. Jag tycker det är lite löjligt att bråka om småsaker. Tänk positivt istället. IB-affären avslöjade att det fanns parallella strukturer under andra världskriget. Det är stort. Förminska inte det genom ert privata bråk om småsaker. Den bästa sammanställningen av de parallella strukturerna finns här:
http://www.bergrum.se/sverige/gemensamt/hemligt/motstandsrorelser.html
Se även de SOU:er som länkas i början. (SOU 2002:92 "Det grå brödraskapet", och SOU 2002:87 "Rikets säkerhet och den personliga integriteten").
Under kalla kriget menar jag, efter andra världskriget.
"Jan hade ett oerhört revanschbehov, den misshandel han hade tvingats utstå under barndomen har satt djupa spår."
Peter Bratt har uppenbart förstått det fel, i det här citatet ovan, eller ska vi inte tro på Janne's egen lilla mamma?
http://www.expressen.se/1.57963 "Min son ljuger om Ondskan"
[...]
"Hon väljer nu att bryta tystnaden. - Jag är en fullt normal människa och jag älskar mina barn. Jag är 81 år men gudskelov helt klar i huvudet. Att han skulle vara misshandlad varje dag, det är helt fel. Det är hemskt synd att Jan går så in i sin fantasivärld. Det gjorde han redan som barn. Jan har alltid haft svårt att skilja på fantasi och verklighet. "
Varför skulle man inte ifrågasätta Guillou's "sanning" i hans beskrivande handlingar/romaner, som vilken annan skribent som har fantasi och övertolkningar som yrke.
Spelar det någon som helst roll?
Jag är lika kritisk till "sanning" oavsett vem det kommer ifrån och knappast lidit skada av den hållningen.
Det är sorgligt att se två självgoda män i pensionsåldern bråka med varandra som två femåringar. Att någon eller båda av dem ljuger är solklart men varför göra det här tjafset till en offentlig angelägenhet? Ställt mot FRA-lagen är IB-affären rena skämtet och något som kommer vara glömt så fort 40-talisterna accepterat sin pension.
Möjligt att jag överskattat det svenska folket, men är det någon som trott att Jan Guillou gjorde hästjobbet runt IB? Alla jag snackat med om detta ämne har ansett att av Bratt och Guillou så var det Bratt som gjorde jobbet och Guillou mer eller mindre hängde med.
Vad vet vi om Guillou? En väldigt liten man som har ett mindervärdeskomplex som heter duga (faktiskt bara träffat en människa med lika stort). Han tycker om att mörda djur, typiskt beteende för "män" som inte kan känna sig som riktiga män om de inte ger sig på någon/något annat. Freud hade kallat det penisavund...nu var visserligen Freud en klåpare, men han kan ha haft rätt i detta fall.
Guillou är stolt över sitt jobb som "journalist", på Aftonbladet....en tidning som ligger snäppet över Hänt i Veckan. Robert Aschberg är mer journalist än Guillou för f*n.
Bratt, du behöver inte oroa dig, förutom Guillou själv så är det nog rätt få som tror på vad han säger (om någonting). Han kanske har synts och hörts mest ang IB, men "alla" vet att det var du som gjorde jobbet (av er två då).
Plus att jag tror att de flesta noterat att Guillou först var emot IB när han tjänade på det...men nu är helt för FRA/Ipred, för han tjänar på det. En skrattretande person, en svag liten tönt som pga sitt mindervärdeskomplex (antagligen skapat av hans barndom, visst) har ett behov att synas och höras och vill avgudas. Håller med dig.
Just ja, om Jan Guillou mot förmodan skulle läsa detta: Janne, jag klarade en halv sida av Coq Rouge när jag var 16 år. Garvade och stängde boken efter det, tyckte det var för larvigt skrivet. Folk kanske gillar dina alster, men "öööh, hjärnsubstansen stänkte" var inte min grej då (eller nu). Ondskan var bättre och filmatiseringen av Fiendes Fiende var riktigt bra (främst pga Haber såklart). Du bör ha dragit in en hel del stålar vid det här laget. Mitt tips till dig (valfritt om du lyssnar): sälj dina vapen och flanellskjortor, anlita en psykolog (eller tre) och snacka igenom din barndom. Tror du skulle må bättre med ett självförtroende och utan dina komplex. Men speciellt när det gäller att mörda djur: väx upp, lilla pojke.
Och så driver karln förlag ihop med Liza Marklund. Fantasy verkar vara en lukurativ inriktning. Eftermäle för bägge; lögnaktigt författarskap. Så fort han sänker garden p g a ålderdom och fetma kommer sanningen ikapp.
Glöm inte att även den "sanna lögnen" kan göra en riktigt bra roman.
Re: Pia. Visst, men då bör den ju stå i rätt hylla på biblan.
Jösses, Guillou är ju en patologisk lögnare.
Och Bratts förklaringsmodell, att "Jan hade ett oerhört revanschbehov, den misshandel han hade tvingats utstå under barndomen har satt djupa spår", håller inte. Redan 2003 avslöjade ju Guillous mamma och syster samt massa folk från internatskolan Solbacka att hela hans "självbiografiska" bok Ondskan är ett fantasifoster. Karln blev relegerad för att han rökte inomhus (!) och hans egen mamma sa att han inte kan skilja på fantasi och verklighet.
Se http://www.expressen.se/1.57963
Nån som kan diagnostisera honom?
"Nån som kan diagnostisera honom?"
Sammanställer man alla närståendes publika personomdömmen, d.v.s det hans egen familj, mamma, syster, forna klasskamrater och nu även f.d exkollega Peter Bratt vittnat om i media, verkar deras utsagor matcha på alla punkter (se länk nedan) för någon med profilen narcissistisk personlighetsstörning?
Här finns en enklare beskrivning och diagnosticeringskriterier:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsstörning
Tydligen behandlingsbart med psykoterapi och medicinering.
Peter Bratts artikel visar hur komplicerade sakerna i själva verket är. På en punkt kan jag unerstödja Bratts uppfattning, då jag personligen opererat som personlig frilans lite grand vidsidanom i den nationella säkerhetens dunkla och riskabla utmarker, och förvisso bevakats av Säpo, som jag underhand med omvänd taktik och på eget initiativ hållit fullt uppdaterad i fråga om mitt eget engagemang, som nu är i huvudsak avslutat, eftersom jag inte längre har personligt intresse av dylik konfrontation, och jag har klarat mig ganska bra, varför jag delar Bratts uppfattning om Säpo som en relativt anständig organisation. Jag delar inte Bratts uppfattning om IB:s skändlighet. Det är såhär spelet går till och ser ut, och det skall man inte moralisera för mycket över.
Vem bryr sig om IB efter 9/11? Skyskrapor som bara imploderar ner i sina egna fotskaft. Där har ni stoff till riktiger deckar underhållning. Peace Out.
Detta måste väl ändå ses som ett bråk i sandlådan om vem som hittade den röda spaden först, JG har byggt hela sin karriär på IB affären och det ligger ju i hanses intresse att upphålla myten. Bratt har ju tilldelats rollen som "golbög" och offfer i detta drama. INget nytt där. Det tragiska är att dessa två fortsätter att tjata om en skitsak som hände för en massa år sedan. Men gamla gubbar som har sin framtid bakom sig och dessutom tillhör den där generationen som alltid skall ha rätt i allting har väl inget annat för sig än att tjata om deras ungdom och hur jävla häftiga dom var.
Jag håller inte med Bratt i att IB skulle vara nåt som kommer att leva kvar. I det större perspektivet är det ju bara en fotnot. Men återigen - se det som ett tecken i tiden att 40-talisternas bravader skall rullas fram än en gång nu när de flesta av dem står med en fot , minst, i graven.
Folk pratar om IB som om det vore en negativ grej.
Se vad kommunisterna gör i Sverige idag.
River staden, kastar sten, misshandlar...
Vi skulle behöva dom nu.
Peter Bratt
Jag håller helt med dig. Och jag ser - efter att faktiskt haft möjlihet att både ganska tidigt möta och att sedan följa Guillou genom åren - ingen anledning till att betvivla din version av utvecklingen. Faktum är att Guillou redan under åren i Malmö på 70-talet visade påtagliga tecken på en egocentrisitet med tydliga behov av att själv bli bekräftad och tävlade intensivt med sin dåvarande polare Göran Skytte som dpå skrev i tidningen Arbetet om "att vara den bästa journalisten". Och i den striden var - som man som betraktare stående utanför skaran som samlades kring den diskussionen kunde uppfatta - i stort sett det mesta av vad gäller självhävdande medel tillåtna.
Vad sedan IB-affären anbelangar så kan man väl i historiens sken notera att den var en fjäder som blåstes upp till en höna. Det IB gjorde var väl att i en begränsad omfattning hålla kontroll på att de då fortfarande Moskvatrogna kommunisterna och alla de många bokstavskombinationer som utgjorde kommunistfalangen i Sverige inte skulle förmå nästla sig in i för landets säkerhet vitala verksamheter. Det ska svensk socialodemokrati och fackföreningsrörelse ha mer heder än skäll för...
" Han vet att om tjugo år är Arn och Hamilton glömda, men minnet av IB kommer att leva länge. Det är där den bestående äran finns."
Jag skulle säga att Arn/Hamilton är mer aktuella idag än vad IB-affären är, *gäsp*
Det är ganska uppenbart för mig att Peter Bratt är en hederlig människa. En god journalist. Han behöver inte vara orolig, vi tror mer på honom än på Guillou.
Och till Sara vill jag säga: Herregud vad elak du är! Men jag skrattade gott åt din kommentar.
Att Guillou är en uppblåst ballong har man märkt länge han behöver stickas hål på för att inse att hans sanningar inte ska stå för hela sanningen
Krig är helvetet. så även det kalla kriget.
Sverige befann sig mitt emellan blocken. Hotet från Sovjet och hänsynen till Finland gjorde neutralitetspolitiekn nödvändig. Men samtidigt måste Sverige för sin säkerhet militärt samarbeta med Väst.
Om detta skedde öppet skulle neutralitetspolitiken äventyras.
Därav hemilghetsmakeri, IB och annan inre "säkerhet".
Det låg ingenting ärofullt i avslöjandet av IB, snarare avspeglade detsamma vänsterns idylliska syn på Sovjetunuionen och det kalla kriget, och pojkaktig naivitet i största allmänhet.
Jan Guillou är en begåvning, och KUNDE ha blivit något verkligt stort, om hans streberanda kanaliserats i självkritisk permanent förkovran - men han föll som så många offer för sin egen banalt uppblåsta självbild, körde fast itäckningslös förhävelse med billiga manér, blev mediokert slapp och inbilsk, och nu är det inte längre någon som respekterar honom.
Tack Peter för en klarläggande kommentar. Självklart talar man alltid i eget intresse, men det är inte svårt att se en klar skiljelinje mellan Bratt-Guillou.
Tyvärr är Guillou en skicklig journalist och författare, och urskicklig marknadsförare, som inte kan skilja på sanning och lögn. Som historieberättare väntar han bara på att bli avslöjad. Se tex: http://www.expressen.se/1.57963 och nu Peter Bratt på Newsmill.
I sin uppblåsta lansering av memoarerna, maskerat till ”Sommar”, hörde vi hur Guillou hade mage att under en lång passage reprisera hur han hänsynslöst med lögner och överdrifter försökte förgöra sin gamla antagonist Olof Palme.
Som människa är Guillou en beklagansvärd person. Som andra mytomaner lever han i sin fantasi, och tror på sin egen historia.
Som människa visar peter Bratt resning och verkar åldras mer i harmoni än sin gamla vapenbroder.
Ärligt talat - vad tror ni Jan Guillou egentligen menade när han kallade Dagens Nyheter för "den malliga morgontidingen"?
Gotiska Klubben tror att det var en väl inlindad "antisemit-attack".
Vad tror ni?
Jan Guillou ,har visat på ett mod som få kan uppvisa, man skall veta att under den tid som detta utspelade sig hade (s) total kontroll över hela statsapparaten, dagens förhållanden går inte att jämföra. vilka motiv han hade för att avslöja IB är något oklara, men det var rätt att göra det.
IB använde facket, som villigt ställde upp på att kartlägga sina medlemmars politiska åsikter, "Goda" socialdemokrater utpekade "farliga" personer i facket.
IB var en del av socialdemokraternas organisation, gränsen mellan var staten började och var partiet började flöt, och de båda sammanblandades och agerade utanför lagar och riksdagens kontroll,
Idag kan FRA sköta samma uppgifter som IB.
IB-affären avslöjade för mig ett stycke av SAP:s inre ansikte. Jag sålde FiB/K på mitt jobb,ett järnbruk i Torshälla. Hade många köpare ända fram till IB-avslöjandet. Från ca 30 fasta köpare sjönk min upplaga till 3 ex. Frågade naturligtvis mina fd köpare om varför de inte ville ha tidningen. Fick svävande svar. Några år efteråt så var jag på en blöot fest med bla fackets ordförande. Han talade då om för mig att de fick ett centralt utskick från SAP där de uppmanade sina medlemmar att påverka alla till att bojkotta FiB/K.
En slags Stalinism inom SAP blottlades , demokratisk centralism med ett finare ord!
Vad gäller Jan G så har mina sporadiska kontakter med honom genom åren bara givit galla i munnen. Minns hans oförsonliga diskussioner inom SKP som hemska och tillplattande.
Andra skulle inte göra sig besvär, trist att en begåvning ska ha en sådan personlighet att alla andra ska klämmas åt.
Läser Peter Bratts inlägg med stor sympati och jag vet ju sedan mina år inom SKP hur det känns att bli påhoppad osakligt och lögnaktigt!
Bra artikel. När man tänker på IB-affären så är det namnet Peter Bratt man kommer ihåg.
När man tänker på Hamilton och ARN, så är det namnet Jan Guillou man kommer ihåg. Jan Guillou är populärkultur för unga idag.
Guillou har sedan länge förverkat sin trovärdighet, något som i sig inte förminskar hans roll som underhållande författare om man är intresserad av deckarnoveller.
Bratt har däremot ständigt hållit vid sin ursprungliga utsago under alla dessa år, medan Guillou har hoppat vitt och brett åt alla håll och kanter. Det är inte konstigt att man i gemen tillskriver Bratts version fullständig trovärdighet.
ELITEN SOM HOTAR VÅRA MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
Jan Guillou har sålt sin själ till PK-establishment. Det märktes inte minst under Liza Marklund-affären. Ingen ryggrad, bara en massa lösa floskler. Han är liksom mänga andra inom ny-eliten, den nya klassen, ett hot mot demokrati och mänskliga rättigheter.
Av dessa två personer har den ene ändrat sin utsaga kraftigt genom åren. Den andre har stått fast vid sin och nu även skrivit denna artikel. Det är synd och skam att Janne tillåts fortsätta sitt egocentriska korståg i svensk media.
Bäste Peter Bratt,
Det finns ingen "ära" i det ni gjorde! Ni solidariserade er med krafter som ville förstöra det samhälle ni levde i. Efter snart 40år borde ni bägge, istället för att stoltsera och slåss om vem som gjorde mest ont, be om ursäkt för ert svek!
Vem hade väntat sig något annat? Jan G är sin egen mytolog.
För 25 år sedan gick jag en kurs om barns utveckling och behov inom ramen för en arbetsplatsutbildning på kommunen. Vi hade en lärare som undervisade på Erikastiftelsen i Stockholm.
Man tog exempel på personer som kanske inte fått sina grundläggande som barn tillfredsställda. Bl a Guillou kommer jag ihåg. Vår lärare diskuterade om man inte kunde tänka sig att Guillou hade en psykopat-personlighet. Det glömmer jag aldrig. Antingen det nu var rätt eller fel.
Jan Guillou tycks sina framgångar till trots inte ha tittat sig själv i spegeln och funderat över varför han beter sig som han gör. Han verkar försöka leva upp till en myt om sig själv som han själv har fabrikerat ihop - den store jägaren, sanningssägaren, rättskämpen. Men han kan uppenbarligen inte leva upp till denna bild. Ändarna går inte ihop. IB-affären nafsar honom i hasorna. Det är tråkigt att läsa hur eran vänskap har skadats av detta spel. Jag beklagar att du blev så illa behandlad. Men Jan Guillou tycker jag uppriktigt synd om.
Det finns saker jag ångrar och andra jag är glad över.
Bland glädjeämnena finns det att jag aldrig sammarbetat med Jan Guillou. Karln verkar finna ett nöje i att hugga gamla medarbetare i ryggen.
Om Jans ega är vida känt. Framgångsrika män är icke sällan hänsynslösa och helt utan empatisk förmåga. Det kanske hänger ihop, för att komma längst fam måste du ha vassa armbågar och ett hänsynslöst psyke.
När Jans Mamma berättade om Jans fria fantasier och påhitt om sin tuffa uppväxt så föll den sista biten på plats. Jan är helt utan moral, men måste hitta på en "legend" till sitt beteende. Det är här internatskolan och hans familjeuppväxt kommer in. Jag tror nästan att Jan tror sig själv när han sitter o hittar på.
Sedan detta med alla hans konspirationsteorier. Det hänger sas ihop.
För den skull kan vi gilla Jan, kanske inte hans obehgalgia lätt psykopatiska personlighet, men han uppträdande som "clown", för dfet är han, en mycket god underhållare. När han dräpte Palme i sitt sommarprogram var det synnerligen underhållande, ingen annan skulle kommit undan med det. kanske för att vi alla medvetet eller undermedvetet uppfattar Jan som en klassiskt mytoman.
Till ansvaret, att det finns ohederliga och människor med rutten moral är inget nytt, problemet är nog snarare journalisternas och pressens egen roll. Vi har en tendens att hylla styrka och pinka på svaghet, även när dessa förhållanden är osanna, dvs Jan är den egentligt svagen, peter den egentligt starke. Den starke behöver inte gå över lik eller fuska, den svage fuskar och tar genvägar. Men vi ser inte detta, för vil hyllar bara den som tull synes har framgång.
Jag tycker vi kan jämställa hela affären med doping, Likt Ludmilla och Mylegg borde vi stoppa in Jan på fuskhyllan där han hör hemma. Men har är underhållande, så låt honom hållas, men ta ner honom från hans uppblåsta pidestal.
Det roligaste av allt är att Jan är en beräknande typ, han visste vad han skrev, antingen har han en plan B, elller så ljuger Peter Bratt, eller så tror Jan på vad han själv skrivit. och jag misstänker att den sista hypotesen är mest nära sanningen, så vi kommer kunna fortsätta detta spekatakel och ha hög underhållning av Janne - för han är ju urkul.
Efter att ha läst genom en hel del av det digra material som finns producerat om affären vet man att Bratts version överensstämmer med fakta som finns i fallet.
Guillous ego är det enda som är mer uppblåst än universum samtidigt det är mer innehållslöst Linda Rosings CV. Guillou framstår altmer som en mytoman som mer litar på sina dikter än på omvärldens fakta.
Jan "mytoman" Guillou och Liza "lögnerskan" Marklund är ett rejält radarpar i den litterära vrälden. Deras gloria är för stor och den hänger på sne. Men trots det så skyddas de av en kompakt journalisteskader likt kultureliten försvarade Jesús Alcalá i kampen mot nyhetsjournalisterna.
Jag är stolt över att inte äga en enda bok av Jan Guillou.
Jan Guillou blir bara mer och mer patetisk, tråkigt han har betytt mycket för samhällsdebatten. Stå på dig Peter!
Peter, du behöver inte bevisa något. Vi vet att det var Håkan och du som avslöjade IB. Det är väl dokumenterat.
Att Jan Guillou är mytoman är också allmänt känt.
Glöm det här och gå vidare! Det finns så mycket mer att ägna sin energi åt.
Vi saknade dig i debatten om FRA. Vi saknar dig i debatten om Internet. Vi saknar dig i diskussionen om CIAs hemliga flygtransporter.
Vi får hoppas att Jan Guillou donerar sitt "ego" åt eftervärlden så att vi kan forska i det. Hoppas en som gick i Ondskans klass.
Bratt och Guillou kan tävla om vem som var den värsta landsförrädaren bäst de vill.
Den riktiga hjälten i historien är enligt mitt tycke Gunnar Ekberg.
Hur f*n kan en människa i sina fulla sinnens bruk gola för en terroristledare att en landsman jobbar som dubbelagent?
Bratt och Guillou är båda landsförrädare men Guillou är golbögen.
Den enda bok jag äger av Jan Guillou är "Ondskan", som jag trodde hade någon slags grund i sanningen. Nu verkar det som om även den är rejält påhittad. Får väl lämna in den till Röda Korset då.
Guillou må vara en habil framgångsrik miljonärsförfattare som har sålt massor av pojkböcker (för stora pojkar) men hans persona och arroganta sätt gör att han inte känns trovärdig. Både Bratt och faktiskt Gunnar Ekberg gör trovärdigare intryck bara genom att inte vara så in i norden bombastiska och skrytiga.
Jan vidhåller golbög, och hänvisar nu till de hemligstämplade protokollen, som han uppenbarligen har läst och kommer ihåg, därtill bandinspelningar. Sannolikt är att Jan inte läst hemligstämplade protokoll, däremot sannolikt att förhörsledarna spelat upp urklipp av telefonkonversation som i Jannes minne transformerats till att Peter pratat vid sidan.
Det är för bedrövligt.
Nu väntar vi på att någon men insyn släpper delar av de hemligstäplade protokollen, vi har ju ändå en borgerlig regering, så djälva hemligt kan inte just dessa protokoll vara. Alla ansvarig inom sososeriet har ju slutat. Kom igen nu SÄÅO, eller snarare ansvrig minister Beatrice. ´Släpp åtminstone in en historiker som kan bringa reda i moraset det är faktiskt av stort allmänintresse.
Kanske helt troligt att Stigsons artikel hamnat fel på Newsmill som någon av kommentatorerna skriver.
Men det handlar inte om han gjort en "Marklundare" eller så det handlar om flera "Marklundare".
Att påsta eller kunna bevisa, etik och moral. Socialt ansvar för det man skriver som journalist och författare. Klart och tydligt tala om, om det handlar om roman eller sanning. Våga möta sanningar
Det handlar om viljam, förmåga och lämplighet. Där envar skall erbjudas en chans att kunna bevisa sin lämplighet .
Ärlighet baserat på fakta inte på påståenden.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/15/guillou-har-ocksa-gjort-en-mar...
Jag tror mer på dig Bratt och Svein Trytti. Man skall stå för det man gjort. Man mår säkert bättre då man inte talar om dockument som inte kan visas. Dolda agendor eller saker.
Finns det sådant så skall man ta fram det inte säga att man har lådor på vinden eller att man sett annat hemligstämplat material.
Gömma sig bakom sekretess eller källlskydd när dessa hävts.
Sanningskommision ?
Leroy