Mediamörkret sänker sig

Människor som jag, alltså den sort som befinner sig på "fel" sida om det politiskt korrekta staketet, är inte så manipulativa och förslagna som Dror Failure, Gahrton, Helle, Åsa, Guillou & Co - därför får vi så sällan in foten innanför debattdörren. Men vad kan vi göra!? Manipulera, ljuga, breda på, fantisera, fabulera och köra med samma fula knep som våra meningsmotståndare? Tveksamt om det vore så klokt - även om det isåfall skulle innebära att man då (äntligen) spelar på lika villkor. Bland konspirationsteoretikerna påstås ju som bekant (utom för Åsa Linderborg som inte känner till några klassiska antisemitiska stereotyper om de så hoppade upp och bet henne i ändan) att judarna styr pressen. Men det står för mig nu väldigt klart - särskilt med tanke på Boströmgate - att det är våra vänstervinklade media i ohelig allians med extremvänstern som gör det. Om detta råder ingen tvekan. För annars skulle väl nyheterna luta mer till vår fördel? Fast det är klart - om de gör det någon gång, så är vi inne på den judiska konspirationen igen för då "tystar" vi våra motståndare - och styr medierna. För hur man än vänder sig har man ändan bak och i slutänden är det ändå alltid judarnas fel. Vi gräsrötter får sällan tillfälle att yttra oss. För vi kommer sällan in på debatt- eller kultursidorna, hur mycket vi än försöker, för det saknas för det mesta utrymme när det borde vara vår tur och i debattprogrammen på TV ger man som nu senast dubbelt så lång tid till de som anklagar, som till de anklagade. Eller hur var det nu? Var det inte AB som anklagade IDF/Israel först med substanslöst och fabulerat skvaller? Och sedan "attackerade" Israel stackars lilla AB som genast föll in i offerrollen och det Blev Synd Om. Så var det. Så vem är egentligen offret här? Vi kan konstatera att det inte är tryckfriheten. Vi kan också konstatera att det inte är yttrandefriheten. Det bryts inte mot några grundlagar om en politiker eller två med lite intelligens skulle uttrycka sin avsky för sådan grundlösa och monstruösa spekulationer som AB presterat utan att ens rodna. Vi vet att det inte är AB som är offret.

Nu står de där, AB-folket, med de tomma eller halvfulla bensindunkarna i händerna. De tittar på elden som brinner friskt där borta och säger "nej, men oj då" och "hoppsan". Inte kunde de väl förutse vad som skulle hända? Det var nog bortkastade pengar på fina utbildningar det. För inte lärde de sig mycket när de gick i skolan, det står ju solklart att se.

Men samtidigt, mitt i allt detta aftonbladsspektakel och elände kände man sig ändå lite hoppfull. Varför? Jo, nu drogs gammal byk fram på redaktionerna, särskilt i träsket på AB. Nu bars det ut i dagsljuset och skärskådades av andra, mer respektabla, media. Och nu började försvarstalen komma från AB - den ena mer nersmetad med brunt träsksump än det andra. Mitt i eländet var det ändå lite glädjande. Nu satt de där, Helle, Åsa, Guillou & Co och fabulerade fram den ena fantastiska konspirationsteorin efter den andra. Deras uppfinningsrikedom kände inga gränser och deras förakt och hybris visade sig vara tänjbart bortom allt förnuft. För de trodde verkligen på fullt allvar att de kan prata sig ur detta. Vad som helst kläcker de ur sig, hur vansinnigt det än verkar för oss mer sansade och mindre politiskt korrekta människor som inte bär på bruna skygglappar. Man har verkligen så låga tankar där på AB-redaktionen om oss gräsrötter att man inbillar sig att vi, pöbeln, ska gå på vad de säger och skriver. Men det gör vi förstås inte.

Därför är jag rätt glad idag faktiskt. För nu visar de verkligen sitt rätta ansikte, hela gänget där uppe på parnassen som flinat överlägset åt oss från löpsedlarna och heluppslagen där de raljerat om och häcklat oss, deras meningsmotståndare. Men deras självgoda visshet och deras bergfasta tro att de sitter på Sanningen har nu skakats i sina grundvalar. Plötsligt ser de att människorna där nere på golvet - vi - faktiskt inte tror på allt de säger och skriver. Att vi har förmåga att tänka självständigt och söka information bortanför smutsbruna kulturredaktioner. Istället för att erkänna att man klantat sig (vilket hade ingivet åtminstone en gnutta respekt) står man istadigt på sig och vägrar erkänna att man gjort något fel.

På STV Debatt tog sin vana trogen Dror Failure över. Någon  tog tiden och kom fram till att AB & Co fick ganska exakt dubbelt så mycket tid som vi, de icke politiskt korrektas sida, fick att yttra sig på. Sedan att Belinda Olsson ställde en del för vänsterextremisterna väldigt obekväma frågor är en sak - hon är fortfarande f d debattredaktör och kolumnist på Aftonbladet! Fast kan "f d" innebära något positivt...? Spelet mellan Dror, Gahrton och Boström var tydligt (den sistnämnde svettig och skakig men fick uppmuntrande tummar upp av Failure som han lutade sig helt mot) - men på webb-TV efteråt fick Failure ett finger i ansiktet på sig och fick höra en och annan sanning - fick smaka lite av sin egen medicin vilket verkade skaka honom lite. Synd att mannen med fingret försvann - TV-kameran med tillhörande röst beklagade detta faktum. Många fick aldrig ordet under själva den så kallade debatten medan andra tog det - det var enda sättet. Kanske vore det dags för en debatt som sköts lite snyggare och där tidsfördelningen blir lite mer rättvis? Det ska väl ändå inte vara så att den som skriker, gormar och avbryter är den som får mest utrymme? Failure har en hel del att lära sig om hur man uppför sig i möblerade rum, men detta är hans gimmick och han njuter av uppståndelsen han orsakar. Han samvete är, ska vi säga... rymligt? Han vräker ur sig propagandistiska nyckelord och tror att han därmed kan hjärntvätta folk att tro på de lögner som han och hans 16 medlemmar starka lilla vänsterextremistiska ytterkantsorganisation tycker är ett bra och fungerande knep.

Vad ska man ta sig till med sådana människor? Man känner en evigt växande känsla av vanmakt och förtvivlan och man känner hur det drar ihop sig mer och mer; hur mörka moln samlas över horisonten - nej, över oss. Därför att våra ögonvittnen lämnar oss och för varje överlevande vi mister så höjs ribban i media för vad som är acceptabelt. Sedan är det bara att inse att man inte kan förändra människor som är fanatiska i sin övertygelse om sin egen förträfflighet - det är inte mottagliga för argument och man kan inte vädja till deras goda sida för många av dem - de flesta, om inte alla - verkar inte ha någon sådan.

Anlitar man typer som Gahrton och Guillou som "experter" då är man illa ute. Med sitt skanderande om "folkrättsvidrig ockupation" avser inte dessa självutnämnda mellanösternexperter på några specifika gränser utan på staten Israels existens per se. Israel ska inte finnas helt enkelt och dess delegitimerande är syftet med dessa mantran som gång på gång rapas om och om igen i den bruna sörja som kallas Aftonbladet. Man seglar under falsk flagg i form av egenutnämnanden som exempelvis "fredsälskande Israel-kritiker" och "israelkritiska demokratiförespråkare" tillsammans med mer våldsromantiska epitet som "frihetskämpar" och "martyrer".

Ytterligare ett ljus i mörkret kom när Jonathan Leman avslöjade den taffliga översättningen av AB's litterära stordåd där man nogsamt friserat bort allt som kunde göra artikeln mera... eh... anti-judisk. I Timbro-debatten härförleden informerade Helin oss om att den tagit några timmar att göra, översättningen alltså! Skrattretande! För det kan ju knappast innebära att det då var det påstådda hastverk man villa påskina utan en noga planerad översättning med ett specifikt syfte. Den ena praktankan efter den andra pluppade upp till ytan i Aftonbladets dyngpöl i träsket. Vad kommer härnäst? Dum fråga, det vet vi ju numera. För nu är det ju högsäsong igen och jakten på judiska pensionärer har ju börjat än en gång. Igår stod man och vrålade utanför judiska ålderdomshemmet i Göteborg. Lite oklart varför men antagligen hittade de väl inga andra judar att ge sig på.

För att återgå; man slingrade sig nu desperat på träskredaktionerna och försöker med den ena avledande manövern efter den andra. Men för varje gång verkar det som att man från AB's håll istället sjunker längre och längre ner i kvicksanden (det finns många typer av gölar, pölar och annat i träsket) och nu börjar det bli svårt att hitta på argument. Vad som verkar ha gått AB totalt förbi är att kopplingen de gör med organdonationsskandalen där det bland dem som häktades (och som sedan släpptes på fri fot i avvaktan på domstolsförhandlingen) inte stod att finna en enda rabbin. Övriga involverade är inte på något sätt relevanta vad gäller innehållet i Boströms blaskanka.

Många av dessa "detaljer" i Boströms skröna "tvättades bort" som sagt, i den engelska översättningen vilket AB's ansvarige utgivare Jan Helin förnekade efter bästa förmåga i SVT Debatt och sedan drog sig för att medge - ja, han skruvade sig så och gled så på sina formuleringar att det snart stod ganska klart att han mycket väl vad medveten om detta. Och hur mycket han är skruvar på sig och slår ifrån sig så finns det en antisemitisk karaktär i artikeln vilken är konstruerad genom association. Detta påpekades också av Benjamin Gerber under debatten (som tog ordet eftersom han aldrig fick det). Här har vi åter igen det förakt som AB visar sina läsare och oss gräsrotsmotståndare. Vi anses så ointelligenta att vi inte förväntas vara kapabla att upptäcka AB's små klurigheter, glidningar, undanflykter och svammel.

Ännu en detalj som är värd att notera är att ingen påpekade det absurda i att organ från en död person är fullständigt oanvändbara för transplantation. För att göra saken än värre så fanns det läkare på plats i panelen på SVT Debatt som deltog i den senare delen av programmet - men ingen av dessa hade en kommentar (eller fick ordet i alla fall). 
Sverigeambassadören i Israel var den enda officiella svenska person som fördömt artikeln och dess innehåll utan att för den sakens skulle beröra pressfriheten. Detta var en självklar mänsklig reaktion och en klart hedervärd sådan. Ambassadören hade dessutom mejlat innehållet i sitt uttalande i förväg till UD i Stockholm utan att få någon negativ respons. Allt efterföljande snack om pressfrihet missade det väsentliga; att pressfriheten gäller under ansvar. Tidningar kan publicera vad de vill men de har också laga ansvar för innehållet. Enkelt.

Många av de som nu skriver och vädrar sina åsikter har uppenbarligen aldrig varit i Israel och inte i PA heller. De som skriker om "antisemitism" är förstås "sionisterna" (det är väl vi det?). Alltså är det som drabbar judarna alltid judarnas eget fel. Unket värre. Vad som förvånar mig är inte dessa märkliga så kallade journalisters och skribenters uppkräkta propagandamantran som de uppenbarligen aldrig får nog av; vad som är märkligt är att någon faktiskt publicerar dessa fekalier. Man bevisar ju bara gång på gång hur okunnig och obegåvad man är och inte minst hur låga tankar man har om sin publik. Det är bara "Internationalen" i bakgrunden som saknas. De riktiga gamla svenska socialisterna roterar väl i sina gravar - för dem tycker jag faktiskt inte att det var några större fel på - tanken var ju god.

Men sen kom Upsala Nya Tidning som kallar Åsa Linderborgs dravel för "Journalistik när den är som sämst". (Även om jag inte skulle vilja kalla den journalistik över huvud taget.) Karl Rydå fortsätter "Åsa Linderborg vet mycket väl att den verklighetsbild hon målar upp i dagens Aftonbladet inte stämmer. I stället för att göra avbön och erkänna sina misstag gör hon sitt bästa för att fortsätta att misskreditera sina kritiker. Det är inget annat än mycket ohederlig journalistik." Expressen skriver om "Helle Kleins moraliska sammanbrott".

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Jag känner redan att jag börjar få tillbaks min tro på mänskligheten. Finns det hopp? Jag vill gärna tro det. Kan något gott komma av denna träskaffär? Har vi lärt oss något? Det återstår att se. Helle Klein har nu tack och lov slutat på Aftonbladet efter vad jag har hört, även om hon fortsätter med sina uppkastningar emellanåt. Jag tror Vår Herre kommer att ha en del att diskutera med denna lilla präst när det är så dags.

Och nu är det dags igen för nästa omgång och hatmånglandet i svensk press vet inga gränser och hela svenska mediaeliten vet precis vad som hände, hur och varför - utan att ha en aning. Och när sanningen till sist kommer fram - för det gör den ju - så begravs den som en lite notis i ett hörn långt bak i nån tidning. Kanske. I bästa fall. Men förmodigen inte alls. Och för att citera en nylig skribent (har glömt vem det var): Hur Israel än gör så gör de alltid fel.

Mi Grandin (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10490

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jo jo det finns nog en hel del hatmångel, men det gäller ju båda sidor.

Jämför till exempel den sansade ton man finner hos tänkande Judiska Israeler som kommenterar artiklar i Haaretz på nätet jämfört med SD-liknande fasoner på kommentarerna i Jerusalem Post - stor skillnad !

Ärligt Mi , Extrem-Nationalism [oavsett vem som för fram den] är negativt för en människas hjärta, hjärna och grundläggande moraliska värderingar.

Ingen är immun mot främlingsfientlighet och rasism. Inte ens Judar som kanske har mor- eller farförädrar som gick under i förintelsen.

Permalänk | Anmäl #1 Pasha, 2010-06-02, 21:41

Now, everyone knows about my unabashed love for the louis vuitton speedy.You can see that the design and the color of the designer handbags outlet are all lead the fashion of the filed.In our store you can chanel handbags outlet but a price you can afford.

Permalänk | Anmäl #2 520qing, 2010-07-02, 06:30

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #3 k247br, 2010-07-31, 03:39