Forskningsfanatismen fortfarande farlig

Jag börjar med min syn på vetenskap, eftersom LoS verkar ha tolkat in saker i min artikel som inte står där. LoS skriver att jag "vid ett flertal tillfällen ger uttryck för tvivel mot den vetenskapliga metoden" och inte ser vetenskapen som en nödvändig resurs för folkhälsan och demokratin. Jag har inga tvivel alls gentemot den vetenskapliga metoden. Bara mot hur en del människor förhåller sig till och använder den. Jag kritiserar inte vetenskapen, jag kritiserar LoS.

Bra genomförd forskning inom områden som intresserar mig tycker jag är underbart vackert. Och mycket, mycket användbart. I mitt jobb är jag noga med att försöka arbeta utifrån den vetenskap/forskning som finns inom området. Jag är mycket medveten om att jag står på giganters skuldror, och försöker förvalta det arvet så gott jag kan. Men forskning och vetenskap har sina begränsningar.

Jag kommer att tänka på uttrycket "den som har en bra hammare tror att allting är spik". Forskning är en väldigt bra hammare. Men det är väldigt mycket mindre här i livet som är spik, än vad somliga, inklusive LoS, verkar tro.

Jag vill ha mer forskning. Jag vill ha bättre forskning. Jag vill ha nya forskningsmetoder inom psykologin, där man bl.a. bättre kan mäta vad som händer i verkliga situationer, i stället för att som nu ofta mäta vad som händer i konstruerade situationer som försöker härma verkliga situationer. Jag vill, precis som LoS, att seriös psykologi ska få mer utrymme i media. MEN INTE PÅ DERAS SÄTT!

LoS: "Vi förhåller oss också kritiska till att poppsykologernas tips och råd i medierna tillåts (min kursivering) framföras som absoluta allmängiltiga sanningar ..."

Detta är ett exempel på varför jag anser att deras synsätt är en fara för demokratin. I min version av demokrati ska det VÄLDIGT mycket till innnan man förbjuder någon att framföra en åsikt eller uppfattning i media. Ska vi förbjuda tvärsäkra religiösa och partipolitiska uppfattningar i media också, om de inte har forskningsstöd?

Angående forskningsrapporten Feeling Validated Versus Being Correct: A Meta-Analysis of Selective Exposure to Information: Jag har inte hunnit sätta mig in i alla detaljerna, men utifrån det jag läst har jag svårt att se hur den skulle stödja er tes om att folk överlag har dåliga bullshitfilter. Jag tycker snarare att den stöder min uppfattning om det motsatta. Jag tycker inte den ger OTVETYDIGT stöd för någondera uppfattningen.

Rapporten säger, något förenklat, att det tar emot att ta till sig saklig information som strider mot en bestämd uppfattning man har sedan tidigare. Effekten beskrivs som liten till måttlig. Den effekten MINSKAR också tydligt om man verkar kunna få rejäl nytta av att ta till sig den obekväma informationen. Jag har inte hittat något om långtidsuppföljningar i rapporten, och alltså säger den inget om hur folk reagerar om de får lite tid på sig att smälta det hela.

För mig blir det här ytterligare ett exempel på LoS övertro på (och övertolkning av) forskningen, och på potentialt farliga sätt att använda den. För att överdriva lite: "Forskningen visar att folk är dumma och inte vet sitt eget bästa, så då måste vi, som är mycket klarsyntare, hjälpa dem att tänka rätt."

Angående operationalisering: Engelska Wikipedia: "Operationalization is the process of defining a fuzzy concept so as to make the concept measurable in form of variables consisting of specific observations." Det är snart tio år sedan jag pluggade forskningsmetodik, så jag kan ha fel i nyanserna, men kärnan är att definiera ett begrepp så tydligt att det blir mätbart.

Min kritik kvarstår. poppsykologin enligt LoS definition är i mina ögon ett så fuzzy concept att det är både kvantitativt och kvalitativt omätbart, och därigenom direkt ovetenskapligt att försöka förhålla sig till det som helhet. Att jag efterlyser redan etablerade metoder att jämföra med, är för att det är ett tämligen normalt förfarande i behandlingsforskning.

LoS: "Först och främst så får vi hoppas att Arnqvist inte enbart utgår från SBUs tidsskrift vid inhämtandet av psykologisk kunskap utan ser till att gå direkt till källorna i grundforskning och tillämpad forskning publicerade i internationella vetenskapliga tidsskrifter som använder så kallat peer-review förfarande."

Get real. Hur många ickeforskare tror ni har tid och möjlighet att läsa särskilt mycket av den forskning man skulle vilja i original? Skulle jag läsa ens en tiondel av alla nya forskningsrapporter som har relevans för mitt arbete skulle jag inte hinna med NÅGONTING annat. Jag har dagarna fulla med patienter och skrivarbete. Jag är glad att jag något så när hinner läsa SBUs rapporter (som är något helt annat än de lättillgängliga artiklarna i deras tidskrift). De gör dessutom ett ofantligt mycket bättre jobb med att utvärdera och sammanställa forskningsläget än jag någonsin skulle kunna göra. Det är det dom har betalt för.

LoS: "Arnqvist ger själv ett antal exempel på egna erfarenheter där han sett värdet av PPs metoder hos sina patienter. Hur kan han veta att det inte berodde på naturlig variation i patientens beteende och känsloliv eller att hans klienter blev bättre trots läsandet av någon PP bok?"

Svar: Genomförd ingående beteendeanalys, något som är KBTs "kärna" och därför ungefär det vetenskapligaste man kan göra i sådana här sammanhang. Dubbelkollat mot, och bekräftat av, beprövad erfarenhet och övrig psykologisk kunskap jag har. Om någon under många år inte kan franska, går en franskakurs, och sedan kan franska, tycker jag det är rimligt att anta ett samband. Ungefär så tydligt har det varit. Men säker kan man ju aldrig vara...

Jag tycker att LoS grovt underskattar den psykologiska forskningens begränsningar. Jag tycker de grovt underskattar även den riktigt bra forskningens möjligheter att komma gemene man tillgodo, åtminstone inom sjukvården. Jag tycker att de grovt underskattar behovet av alternativ i de ofantligt många situationer där det inte FINNS några evidensbaserade metoder att tillgå, eller där man prövat det evidensbaserade och det inte har hjälpt.

Jag tycker att de gravt underskattar så kallat vanligt folks omdöme och resurser. Jag tycker att de är nedlåtande och respektlösa mot människor som valt andra kunskapsvägar än deras egen.

Offentligt finansierad sjukvård ska självklart vara under samhällets kontroll och så vetenskaplig det går. Organisationskonsulter av blandade slag är det arbetsgivarens och fackets skyldighet att göra research på innan man köper tjänsten. Men börjar man ge sig på personlig utveckling-branschen för enskilda är man farligt nära att staten börjar tala om för folk vilka böcker som är lämplig läsning, och det ger åtminstone mig kalla kårar att tänka på.

Jag håller med om att det vore mycket bra om den forskningsbaserade psykologin fick mer utrymme i media. Det vore bra om mediaredaktioner hade lite bättre koll på vad som är vad, och om journalister visste lite mer om vilka frågor det är bra att ställa till både PP och riktiga psykologer.

Om riktiga psykologer vill synas mer i media så är det de psykologernas ansvar att se till att det händer. Ingen annans. Att sätta av rejält med tid till att plugga och träna mediakompetens. Att sätta sig in i hur de redaktioner man vill bli inbjuden av tänker, känner och beter sig, och agera utifrån det. Att sätta sig in i hur den publik man vill nå ut till tänker, känner och beter sig, och agera utifrån det. Att formulera och förpacka budskapet så att det konkurrerar framgångsrikt i mediaformatet. Att, kort sagt, ta den tredje uppgiften på fullt allvar.

Lägg inte skulden för de riktiga psykologernas massmediala misslyckande på någon annan än på psykologerna.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10441

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för debatten Jonas, jag upplever att det är viktigt att denna fråga förs upp till ljuset och antagligen så är vi närmare varandra i uppfattning än vad våra artiklar ger sken av, men det bör nog vara en något dikotom framställan då man debatterar för att det ska bli något intresse. Jag tror inte att vi gör någon ny replik på din artikel, det här är viktigt och intressant men tar en hel del tid i anspråk har jag insett :-)

Hursomhelst, tack för dina inlägg/artiklar, kanske får vi möjlighet att råkas någon gång igen i framtiden.

mvh Stefan Söderfjell

Permalänk | Anmäl #1 Stefan Söderfjell, 2009-08-31, 09:54

@ #1 Stefan Söderfjell:

Jag skulle uppskatta åtminstone en kommentar om vad det är ni tycker jag har missat eller misstolkat i min läsing av metaanalysen som ni refererar till.

Permalänk | Anmäl #2 Jonas Arnqvist, 2009-08-31, 12:49

@ Jonas Arnqvist

Jag vill inte påstå att du missuppfattat nånting av det du läst, och jag får be om ursäkt ifall det sätt som vi refererade till meta-analysen kunde uppfattas som att människor alltid i alla situationer söker bekräftelse snarare än korrekt kunskap. Så är det naturligtvis inte, utan det vi talar om är en tendens som varierar över situationer och individer. Det var detta som vi försökte få fram i de avsnitt som behandlade psykologin som probabilistisk och det som behandlade modererande variabler. Det tar väl ett tag för oss forskare att kommunicera begripligt :-)

Hur som helst, det den meta-analysen behandlar är just en tendens som varierar beroende på situationen. Det finns ett antal dylika källor till subjektivt färgade tolkningar varav bekräftelsetendensen är en. Exempel på andra tendenser till skeva tolkningar är det som kallas för base-rate fallacy som innebär att vi tenderar förlita oss mer på enstaka exempel än på gruppbaserad statistik, hindsight bias (efterklokhet) vilket innebär att vi har en tendens att uppleva att vi skulle ha kunnat förutse ett utfall då vi är medveten om vad utfallet faktiskt blev i större utsträckning än innan vi känner till utfallet. Det finns en lång rad fler exempel på olika färgningar, många är antagligen nära besläktade eller samma fenomen beskrivet med olika ord. Jag kan varmt rekommendera böckerna How to think straight about psychology av Keith Stanovich och House of cards av Robyn Dawes ifall du är intresserad av trevlig och intressant läsning.

Fortfarande så handlar det som sagt om svaga till måttliga färgningar i tolkningar och i de flesta vardagliga situationer så spelar detta ingen roll, dessa färgningar fyller antagligen viktiga funktioner för vårt välbefinnande och vår känsla av kontroll. Men då man ska fatta viktiga beslut exempelvis avgöra om en viss behandling, en viss coaching, en viss grupputvecklingsinsats etc. är lämplig så kan det vara bra att känna till dessa eller då man ska utvärdera huruvida en insats var av godo.

Vetenskapen är på inga sätt fullkomlig och jag tycker att det är olyckligt ifall det är den bild vi förmedlar, vi är på inget sätt fanatiska. Det är den vetenskapliga processen, som går ohyggligt långsamt förvisso, som jag tycker är så viktig. Sedan kan det säkerligen dröja många år, kanske når man aldrig helt fram, men strävan efter att hela tiden lägga bit för bit i kunskapspusslet är så viktig.

Det är inte heller så att vi vill att människor inte ska få uttala sig i medier, utan det vi vänder oss mot är när medier själva ska producera någon form av kunskap inte ägnar större möda åt att kvalitetssäkra vilka källor de själva kontaktar och tar in som experter. Däremot är det självklart att vem som helst har full rätt att uttala sig.

Jag förstår till fullo problematiken man hamnar i som terapeut där den klient man möter sällan lider av enbart ett isolerat problem. Förhoppningsvis så leder den långsamt framskridande vetenskapliga processen till att vi når en förbättrad förståelse och kunskap om hur olika problem samvarierar och hur situationen påverkar. Tills dess så tvingas vi självklart göra det bästa vi kan och hitta bra forum där forskare och praktiker kan mötas för att prata om dessa svårigheter och förhoppningsvis tillsammans skapa design för morgondagens viktiga frågeställningar. Jag hoppas att vår debatt kan bidra till detta om än i liten omfattning.

Vänliga hälsningar

Stefan

Permalänk | Anmäl #3 Stefan Söderfjell, 2009-08-31, 14:08

.

Söderfjäll skriver:

"utan det vi vänder oss mot är när medier själva ska producera någon form av kunskap inte ägnar större möda åt att kvalitetssäkra vilka källor de själva kontaktar och tar in som experter.

Detta ovan uttalande är inget annat än ..prinsessan på ärten...

Permalänk | Anmäl #4 Per Hagman, 2009-09-05, 14:09