Vad skall vi göra med brottslingarna?

Brottslingarna idag får inte bara ett straff, för att sedan lämnas vind för våg. De får också "kriminalvård". Det ligger något i idén att brottslingar bör få hjälp med att "komma tillbaka". Om de inte fick hjälp med att återanpassa sig i samhället, skulle risken vara oerhört stor att de bara skulle begå nya brott så snart de kom ut ur fängelset. Och det skulle ju alla skötsamma medborgare förlora på. En brottsling har ju ofta ingen aning om hur ett annat sätt att leva livet, förutom det att begå brott, går till. Och en brottsling behöver också så mycken motivation som möjligt för att bryta sitt destruktiva livsmönster.

Men dagens kriminalvård gör helt fel. Den är inriktad på att få brottslingen att känna sig *bättre*. Dagens kriminalvård försöker *bygga upp* brottslingens självkänsla. Psykologerna eller socionomerna eller vad behandlarna nu kallas för, de "förklarar" brottslingens beteende med faktorer som ligger utanför brottslingen egen kontroll. De meddelar brottslingen att han var ett offer för negativa influenser under barndomen - som t.ex. dåliga föräldrar, olämpliga vänner, en osund boendemiljö o.s.v. - och de meddelar brottslingen att den "kapitalistiska" samhällsordningen är orättvis, så att det på sätt och vis är naturligt att det går illa för människor i ett sådant samhälle, men att han, brottslingen, måste lära sig att bekämpa orättvisorna som han utsätts för på ett "bättre" sätt än genom att begå brott. Så behandlarnas sätt att försöka få brottslingen att förbättra sitt beteende, är att meddela honom att han visserligen är ett offer, men att det finns bättre sätt för honom att bekämpa orättvisorna än att begå brott.

Detta är fullständigt bakvänt! För att få brottslingen på bättre tankar, måste han uppmuntras till att bli realistisk. I synnerhet måste han bibringas en *realistisk självuppfattning*. Han måste sluta upp med att inbilla sig själv att han är ett offer, och att han bara hämnas de påstådda orättvisorna när han begår brott. Brottslingen måste få ett tryck på sig att inse att han är en *dålig människa* så länge som han begår brott, och att *det är hans eget fel* när han begår brott. Om brottslingen bringas att förstå att han rår för det han gör, och att han är en usel, rutten varelse, så länge det han gör är att begå brott - *då* får han de psykologiska förutsättningarna för att avsluta sin brottskarriär, och bli en anständig människa.

Den grundläggande principen här är att det *aldrig* lönar sig att förfalska verkligheten. "Vita lögner" kan inte åstadkomma något gott. Att få brottslingen att *må bra*, när han objektivt sett inte förtjänar att må bra, kan inte föra något gott med sig. Om man meddelar en brottsling att han är ett offer, då uppmuntrar honom bara. Han kommer ju att kunna fortsätta med att rationalisera sitt fördärv, om hans behandlare förstärker hans inbillning att han är ett offer. "Jag rår ju inte för det!" eller "Samhället förtjänar det!" kommer brottslingen att tänka nästa gång han begår ett brott. Det enda sättet att motivera brottslingen är att "hjälpa honom" med att mera intensivt känna den självförakt som han förtjänar att känna. Men det räcker förstås inte med att känna självförakt. Brottslingen måste också fås att inse att han kan göra något åt det. Behandlarna måste förklara för honom att det är hans eget fel när han begår brott, och att han *kan* göra bättre, om bara han vill.

Här kan man se värdet av att ge brottslingar kännbara straff. Ett straff visar brottslingen på ett handfast sätt, att de anständiga människorna (och han vet innerst inne att han själv inte är en av dem) ser ner på honom så länge som han begår brott, och att de inte kommer att bara finna sig i det, om han begår brott i fortsättningen. Straffet visar brottslingen på ett handfast sätt att han inte kan räkna med att hans offer och dess´ kompisar bara kommer att vända andra kinden till, om han begår ett brott igen. Om han väljer att begå ett brott igen, då kan han räkna med att få ett obehagligt *straff* igen.

För att straffen skall fylla denna funktion, måste de förstås vara riktigt obehagliga. Därför skulle det nog vara en fördel om samhället började använda kroppsbestraffning mot brottslingar, och mot ungdomar som uppför sig illa i skolan. Det svenska samhället har ju blivit *mera* våldsamt, inte mindre, sedan agan i skolorna avskaffades på 1950-talet. Idag är det inte helt ovanligt att tonåringar drar kniv på sina lärare. Hur skall lärarna inge respekt hos ungdomarna, om de inte har någon befogenhet att utsätta ungdomarna för några kännbara straff? Vuxna brottslingar skulle nog också reagera på kroppsbestraffning. Fysisk smärta som straff har fördelen att den är direkt varseblivningsmässig och intensiv. Smärtan man upplever vid en omgång aga, är omedelbar och intensiv, på ett helt annat sätt än den långvariga, lågintensiva uttråkning en brottsling lär känna på kåken. Därför vore nog kroppsbestraffning ett mera effektivt straff än fängelsestraff (man skulle förstås behöva sätta grova brottslingar i fängelse ändå, efter det att de hade fått sin aga, för att isolera dem från resten av samhället, och därmed skydda de skötsamma medborgarna).

Men även om det är viktigt att ge brottslingar ett kännbart straff, räcker det inte. Det är minst lika viktigt att reformera deras tänkande. De måste bibringas två insikter - att de rår för vad de väljer att göra, och att så länge det de väljer att göra är att begå brott, är de riktigt usla varelser. Brottslingar kommer inte att komma på bättre tankar, förrän de förmås att känna starka skuldkänslor och ånger över sina brott.

Så kriminalvårdens yttersta målsättning bör vara att bibringa brottslingarna en realistisk verklighetsuppfattning, och i synnerhet en realistisk självuppfattning. Inga inbillningar om att de är offer, tack!

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10412

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"för att hjälpa dem att förstå att de är usla varelser så länge som de väljer att begå brott, och att det är deras eget fel närhelst de begår brott."

Det är samhällets fel att folk "begår brott".

Då samhället stiftar lagar så vet man - eller hoppas man - att människor kommer att bryta mot dom.

Lagstiftandet har till syfte att få alltfler människor i fängelse, inget annat.

Åtminstone delvis är det individens beslut att bli brottsling, men ansvaret bör delas av samhället.

Permalänk | Anmäl #1 lunchdröm, 2009-08-30, 17:35

VERKLIGHETSFLYKT

Lunchdröm ägnar sig åt sådan verklighetsflykt att han vänder upp-och-ner på verkligheten. Man kunde tro att han ironiserar, om det inte vore för diverse andra inlägg han gjort.

Verklighetsflykt ägnar sig många brottslingar också åt. De tror att de skall klara sig. Även om de flesta till slut åker fast.

Rättssamhällets viktigaste uppgift är nog inte att straffa de som åker fast hårdare utan att se till att fler åker fast och att det sker så snart de begått ett brott. Jag är inte anhängare av kroppsstraff, möjligen med undantag för vanartiga ungar under 15 år, som går helt fria nu.

Däremot tycker jag att brottslingar under ganska lång tid kan övervakas med en "Lokator", som föreslås i en annan artikel här.

Har dom visat sig ohederliga, bör vi begära att de visar oss att de blivit hederliga på ett övertygande sätt. I många fall borde då övervakning med lokator kunna vara det effektivaste och samtidigt det billigaste sättet att nå det målet.

Unné har nog rätt i att de måste fås att inse sitt eget ansvar.

Permalänk | Anmäl #2 Erik i Lund, 2009-08-30, 18:55

Till lunchdröm: Skämtar du?! Innebörden av ditt resonemang är att vi avskaffar problemet med brottsligheten om bara vi avskaffar lagarna mot brottslighet! Men tror du verkligen att exempelvis ett våldtäktsoffer mår bättre efter en våldtäkt, bara för att lagstiftarna *säger* att en våldtäkt inte är ett brott? Ditt resonemang är subjektivismen driven i absurdum (fast all subjektivism är egentligen absurd, men jag tror att alla här kan förstå vad jag menar).

Permalänk | Anmäl #3 Henrik Unné, 2009-08-30, 21:27

Till Erik i Lund: Det här är kanske en bifråga i din kommentar - men apropå Lokator - tycker du inte att det är en mycket mera "elak" och kränkande behandling av brottslingarna att ustätta dem för totalitära kontroller och övervakning, istället för att "bara" ge dem några rapp med rottingen, eventuellt kompletterat med en period i finkan?

Permalänk | Anmäl #4 Henrik Unné, 2009-08-30, 21:30

ÖVERVAKNING EFFEKTIVARE ÄN SMÄRTA

Jag blev helsåld på beskrivningen av lokatorn, även om den kan ha tekniska tillkortakommanden än ett tag.

Lokatorn är inte det minsta grym. Man kan göra vad man vill när man vill. Nota bene: Så länge man inte är på fel ställe vid fel tidpunkt. Jag kan knappast tänka mig en mildare reaktion från samhället.

Det viktiga är att den i anden svage får hjälp att besluta sig för att avstå från brott så fort han tänker på det.

Rappen tar några sekunder. När brottslingen träffar sina kompisar en vecka senare gör de ingen verkan, eftersom han räknar med att vara smartare denna gång och inte åka dit.

Övervakningen bör pågå något år, tillräcklig tid för att brottslingen skall ha skaffat sig de vanor som grundlägger ett hederligt liv. Något han kan få hjälp med.

Integritetsintrånget är mindre än det du måste utsätta dig för, när du går till doktorn. Då får du klä av dig ibland. Bildligt gör du detsamma med lokatorn, för att få bot mot en själslig "sjuka".

Det är både logiskt och konsekvent.

Permalänk | Anmäl #5 Erik i Lund, 2009-08-31, 20:41

Till Erik Lund: Jag känner ändå en "instinktiv" motvilja mot Lokatorn.
Även om det bara är dömda brottslingar som skall tvingas bära den, och de kan sägas ha "förtjänat det" och "dragit det på sig själva", tykcer jag att det luktar "Storebror". Jag anser att Lokatorn endast bör andändas när det är nödvändigt att se till att en brottsling inte kommer närmare ett tidigare brottsoffer än t.ex. 100 meter. Det lär hända i åtminstone en del länder att hustrumisshandlare, efter skilsmässan, döms till att aldrig komma närmare sin tidigare hustru/offer än 100 meter. Det är uppenbart att en Lokator skulle fylla en vettig funktion i ett sådant fall.

Permalänk | Anmäl #6 Henrik Unné, 2009-09-01, 08:12

"Men tror du verkligen att exempelvis ett våldtäktsoffer mår bättre efter en våldtäkt, bara för att lagstiftarna *säger* att en våldtäkt inte är ett brott?" (Henrik U.)

Självklart är det så att den propaganda som föregår alla lagförslag har till uppgift att "förankra" lagarna hos allmänyheten.

För inte så många år sen så ansåg de flesta tobaksrökare att det var en njutning att röka. Nu skäms dom. Och varför är det så tror du?

Det är politikernas fel att folk begår "brott", allt annat är naivitet och en barnslig förståelse av hur samhället funkar.

Permalänk | Anmäl #7 lunchdröm, 2009-09-01, 14:07

Till lunchdröm: Om det är politikernas fel att folk begår brott - då bör vi väl, rent logiskt, sätta Reinfeldt och Sahlin i finkan när någon gangster rånar en bank? Tja, gärna för mig - de där politikerna förtjänar egentligen att sitta inne, så som de missköter sig.

Permalänk | Anmäl #8 Henrik Unné, 2009-09-02, 13:58

"...då bör vi väl, rent logiskt, sätta Reinfeldt och Sahlin i finkan..."

Logik är kanske inte min starkaste sida - om du inte med "logik" menar "gränsöverskridande logik" - men lås gärna in dom.

Permalänk | Anmäl #9 lunchdröm, 2009-09-02, 15:11

Till lunchdröm: Då är vi i alla fall ense om att vi inte tycker om dagens politiker. Men jag misstänker att du vill ha *ännu* mera egalitära politiker istället. Jag vill däremot ha mera *rättvisa*, och därför mindre egalitära, politiker.

Permalänk | Anmäl #10 Henrik Unné, 2009-09-03, 11:25