Moderaterna blev inte mitt sistagångsparti

Maria Ferm skriver att Moderaterna är "sistagångsväljarnas" parti. Det ligger en hel del sanning i det Ferm skriver.

Det finns en process som är utbredd bland väljarna. De börjar med att rösta på Socialdemokraterna eller Folkpartiet, därför att de är anhängare av välfärdspolitiken. Allteftersom åren går blir de dock desillusionerade med välfärdspolitiken. Det börjar så småningom gå upp för dem att välfärdspolitiken förstör ekonomin, att den minskar välfärden, att den är orättvis och att den bara gynnar parasiterna bland folket, och de mest moraliskt korrupta bland politikerna och byråkraterna. De börjar se sig om efter ett alternativ till de partier som kramar välfärdspolitiken. Men allt de finner är Moderaterna.

De känner nog ingen entusiasm för Moderaterna, men Moderaterna pratar i alla fall om att ändra samhället "i rätt riktning". Så de röstar på Moderaterna.

Sedan blir de besvikna. De upptäcker att välfärdspolitiken består, att skatterna består, att välfärden fortsätter att minska i samma takt som den gjorde under sossarna o.s.v. Så de ger upp och slutar rösta. De blir "sistagångsväljare".  Moderaterna blir det sista partiet som de röstar på. Därför att nu har de uttömt alla möjligheter som de ser. Vem ska de rösta på, om inte ens Moderaterna vågar ifrågasätta välfärdspolitiken?

Jag känner igen mig. Jag gick igenom samma process själv, en gång i tiden. År 1976, första gången som jag röstade, röstade jag på Folkpartiet. Jag ville ha välfärdspolitik utan den där illviljan och hatiskheten som kännetecknade Socialdemokraterna, och i synnerhet dess´ förhatliga dåvarande partiledare, Olof Palme. År 1979, hade jag börjat inse att välfärdspolitiken var ett j-la sk-t (för att tala med Kjell-Olof Feldt), så jag röstade på Moderaterna. År 1982 hade jag börjat inse att Moderaterna bara kopierade Socialdemokraternas politik, så de var inte ett dugg bättre än de övriga partierna. Så i valet 1982 röstade jag blankt. Sedan gick det ca. 15 år då jag fortsatte att rösta blankt i varje val.

Men jag märkte något. När Moderaterna ledde regeringarna som satte vid makten, blev det ännu svårare att argumentera för kapitalismen. Eftersom de Moderatledda borgerliga regeringarna, visserligen felaktigt, betraktades som representanter för kapitalismen. Så eländet som deras kopia av den socialdemokratiska politiken orsakade, skylldes på kapitalismen. Och kapitalismen fick därmed ett ännu sämre rykte. Och politiken som fördes när Moderaterna ledde regeringarna, blev heller inte bättre, eller ens mindre dåligt, än politiken som fördes när vi hade sosseregeringar.

Så det var inte så att det *kvittade* fullständigt om vi hade en Moderatledd regering, eller en Socialdemokratisk regering. En Moderatledd regering *skadade* kapitalismens sak, genom att göra kampen som fördes av oss äkta anhängare av kapitalismen, ännu svårare än den var när sossarna satte vid makten. Det kan tyckas paradoxalt, och kontraintuitivt, att en regering som i teori står närmare kapitalismen kan skada kapitalismens sak ännu mera än en renodlad socialistisk regering. Men det är ju så att ens vänner kan såra en ännu mera än ens öppna fiender. En falsk vän, kan ju komma undan med mera skadegörelse än en ärlig fiende. När Socialdemokraterna sitter vid makten, då kan de ju inte gärna skylla deras egen välfärdspolitiks misslyckanden på kapitalismen. Det skulle ju sakna trovärdighet om en regering som *inte* försöker dölja att den är socialistisk, skyllde sina misslyckanden på kapitalismen. Men om en annan regering för precis samma sorts politik, men med skillnaden att den marknadsför den politiken som "marknadsekonomi" och "frihetsreformer" o.s.v., och kapitalismens *riktiga* vänner sedan försöker förklara att den politiken inte är kapitalistisk, saknar *det* trovärdighet, trots att det är sant.

Jag drog därför en principiell slutsats av eländet. När jag har att välja mellan två fähundar i politiken, då röstar jag aktivt på den fähund som står närmast socialismen, istället för att bara rösta blankt. En fähund som står närmare socialismen, kommer ju att skada socialismens sak mera än kapitalismens dito, medan en fähund som anses stå närmare kapitalismen i stället kommer att skada kapitalismens sak mera än socialismens dito.

Du förstår vart jag vill komma? I början av 2000-talet slutade jag att rösta blankt, höll mig i näsan och började rösta på Socialdemokraterna. Eftersom jag är anhängare av kapitalismen. Det viktigaste för mig är att hindra Moderaterna från att göra kampen för kapitalismen svårare för mig.

Moderaterna förstör debattklimatet. De gör det svårare för oss äkta liberaler att bli tagna på allvar när vi förespråkar kapitalismen. Så snart vi börja säga - "Kapitalismen är bra därför att . . . " börjar åhörarna småle och säga - "Jaja, de där Moderata stollarna och bedragarna har sagt det där förut, så . . . "

Att jag röstar på Socialdemokraterna, betyder det att jag är en sådan där cyniker som resonerar - "Ju sämre det blir, desto bättre!" Nej, ingalunda. Jag *eftersträvar* inte att det skall bli sämre. Det är ju inget som jag rår för att samtliga de politiska partierna är så urusla som de är. Jag jobbar faktiskt arsl-t av mig för att få till stånd en *bättre* politik. Var och en kan t.ex. se att jag skriver hur många radikala debattartiklar som helst här på Newsmill. Och mina vänner kan intyga att jag har ägnat en *väldigt* stor andel av min fritid åt att bedriva opinionsbildning och filosofisk upplysning i mera än 30 år. Så skyll inte på mig. Jag är objektivist.

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10439

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

IDEALISM KONTRA PRAGMATISM

Jag beundrar din konsekvens och uthållighet. Men jag måste göra en liten invändning: I den verkliga världen kan inga ideal uppnås. Den kommer alltid att vara ofullkomlig.

Jag tycker att den blir väldigt mycket mer ofullkomlig med sossestyre än med Alliansens styre. Jag har respekt för Alliansens insikt att man inte plötsligt kan ändra på en hel befolknings fördomar, i vika socialisterna under 70 år indoktrinerat generation efter generation.

För att vissa frågor skall omvärderas måste helt enkelt de mest indoktrinerade lämna denna jorden. Jag har respekt för politikernas beroende av "allmänna opinionen" för att de skall våga ta i kontroversiella frågor. Det är ingen vits att säga sanningar, om du inte kan få folk att tro på dem. De flesta behöver lång tid för att radikala omvärderingar skall sjunka in i deras medvetande.

Så jag föreslår att du fortsätter med din opinionsbildning, men röstar borgerligt. Radikala röster behövs i debatten, för att "allmänna opinionen" så småningom skall glida åt rätt håll.

Permalänk | Anmäl #1 Erik i Lund, 2009-08-31, 11:28

Till Erik i Lund: Problemet med att jag fortsätter min opinionsbildning, men röstar samtidigt på Moderaterna, är att Moderaterna, när de sitter vid makten, agerar så att det bara blir *mycket* svårare för mig att bilda opinion för kapitalismen. När jag börjar säga - "Kapitalismen är bra därför att . . . " så skrattar ofta de som jag försöker övertyga, och säger - "Jaja, det där har de där Moderata clownerna och bedragarna sagt förut . . . ", och så slutar de att lyssna på mig. Hur skall jag vinna någon för kapitalismen, när Moderaterna förstör marknaden s.a.s. Och för övrigt, vad *vinner* jag på att rösta på Moderaterna? Inte ett skvatt. Politiken blir ju densamma ändå. Moderaterna åstadkommer bara antingen insignifikanta förändringar i marginalerna, eller rena försämringar.

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Unné, 2009-08-31, 12:19

Grattis till att ha lyckats slå en såväl logisk som politisk och moralisk hårdknut på en och samma gång. Det är en prestation som hör hemma i den seriösa gycklarbranschen!

Permalänk | Anmäl #3 Fritänkare, 2009-08-31, 14:41

OPINIONEN MÅSTE VINNAS FÖRST

Alliansen har börjat vägen mot ett samhälle med lägre skatter. Det är faktiskt många andra små ändringar i den förut så socialistiska administrationen.

Du måste ha respekt för att partierna inte kan springa ifrån "allmänna opinionen". De måste lirka med den så försiktigt att de kan vinna makten nästa gång också. Det är realpolitik.

Alternativet är att inte åstadkomma någonting, d.v.s. räkna med "Ju sämre det blir, desto bättre!". Underförstått att sedan skall även de slöaste väljarna begripa att de måste rösta för ett alternativ.

Kan Sverige få det värre än med okunniga och slarviga Mona Sahlin som statsminister ?

Permalänk | Anmäl #4 Erik i Lund, 2009-08-31, 15:10

Till Erik i Lund: Mona Sahlin kommer att kunna göra större skada i framtiden, än vad hon annars hade förmått, om Moderaterna röjer vägen för henne, genom att ge kapitalismen ett dåligt rykte. Och det är ju just på grund av att de borgerliga politikerna är så fega, som socialisterna fortfarande vågar något. Om i synnerhet Moderaterna började morska upp sig, och började resa ett moraliskt *kraftfullt* försvar för friheten - då skulle vi ha en chans. En riktigt bra chans faktiskt!

Permalänk | Anmäl #5 Henrik Unné, 2009-09-02, 13:55