Upp till kamp mot kvacksalvarna!

Forskarna i psykologi, Magnus Lindwall och Stefan Söderfjäll, skriver i en artikel här på Newsmill, att det är bekymmersamt att "poppsykologer" får ett stort utrymme i massmedierna. Jag håller absolut med Lindwall och Söderfjäll på den punkten. Men jag anser att etablissemanget inom den psykologiska vetenskapen har ett enormt behov av att "rensa sin egen h-k". Jag har fått intrycket (jag är lekman så jag kan inte bevisa denna ståndpunkt vetenskapligt, men jag anser att jag kan i alla fall göra min ståndpunkt väldigt sannolik) att den etablerade psykologiska vetenskapen är nedlusadd med teorier som inte är mycket bättre än ren kvacksalveri. Jag vill nu framhäva att jag *inte* anklagar just Magnus Lindwall och Stefan Söderfjäll för att vara kvacksalvare. Jag vet inget om dem och deras forskning, så jag kan inte bedöma dem personligen. Men deras artikel ger mig förekommen anledning att ventilera mina kritiska åsikter om dagens psykologiska vetenskap.

Vad är det då som är fel med dagens psykologiska vetenskap? För att uttrycka det kort - den är intellektuellt korrumperad av irrationella filosofiska premisser. Jag ska nedan ge några exempel på detta.

En av de mest uppenbara villfarelserna inom den etablerade psykologin är den utbredda tron på *determinismen*. Determinismen är den filosofiska principen att människor saknar fri vilja. Enligt determinismen är människor som robotar, eller rättare sagt som vanliga djur. Deras medvetanden sägs fungera *automatiskt*, deras tankar bestäms antingen av yttre eller av inre faktorer utanför deras kontroll. Av yttre faktorer som "betingning" (behavioristernas version av determinismen), ekonomiska faktorer (marxisternas version av determinismen), den omkringliggande kulturen (multikulturalisternas version av determinismen), o.s.v. Eller av inre faktorer, som generna (somliga biologers version av determinismen), det undermedvetna (freudianernas version av determinismen), känslorna (en version av determinismen som är mycket utbredd i populärkulturen) o.s.v.

Determinismen är en irrlära vid första påseendet. Var och en kan direkt varsebli, genom introspektion, att de har fri vilja. Den fria viljan är faktiskt ett axiom. Om inte varje individ själv hade kontrollen över sitt medvetande, kunde hon inte vara säker på ett enda dugg av sin kunskap. Utan fri vilja skulle hon nämligen inte kunna själv anpassa sitt förnuft till de tillgängliga beläggen. Hon skulle vara hjälplös. Deterministerna själva skulle inte ens kunna veta att människan är determinerad. En determinist säger ju - "Jag bestämmer inte själv vad jag tror på. Faktorer utanför min kontroll bestämmer det. Så jag kan inte rå för att jag tror på determinismen. Mina känslor (eller ekonomiska faktorer eller "betingning" eller vad det nu är) har bestämt att jag ska tro att determinismen är sann. Precis som de har betingat dig till att tro på den fria viljan." Men deterministen säger ju att jag har *fel* när jag tror på den fria viljan. Så deterministen medger att faktorerna som bestämmer vilka idéer människor ska tro på, ibland betingar dem till att tro på en *felaktig* idé. Men hur i hela världen vet då deterministen att dessa faktorer inte i det här fallet har bestämt att *han*, och inte jag, skall tro på en felaktig idé? Han har ingen aning. Så deterministen har inte kunskapsteoretiskt fog för att säga att han *vet* att människor är determinerade. Hans egen idé upphäver sig själv.

Men detta till trots finns det åtskilliga skolor inom den psykologiska vetenskapen som förfäktar determinismen. De skiljer sig angående *vilken eller vilka* faktorer det är som determinerar människan. De tvistar om huruvida människan är determinerad av "nature" (generna) eller av  "nurture" (miljön). Men de tar det för givet att människan är determinerad.

Den mest *äckliga* av de deterministiska skolorna måste vara freudianismen. Freudianismen hävdar, litet överförenklat, att människan är determinerad av sin potträning. Freudianismen är så depraverad att den förfäktar att faktorerna som formar människans själ är hennes kiss- och bajsfunktioner. Den skolan av psykologin är alldeles bedrövlig! Freudianismen kan inte motbevisas, eftersom den är *godtycklig*. Den har en rationalisering för i stort sett varenda invändning folk kommer mot den. En Freudian kan säga (på engelska, jag är inte säker på vad de tekniska termerna heter på svenska) - "That boy hates his mother." Du invänder - "Men han visar inga tecken på att hata sin mor!" Freudianen kommer tillbaka med - "Doesn´t matter! He´s repressing it." Du invänder - "Men pojken visar massor av tecken på att han *älskar* sin mor!" Freudianen kommer tillbaka med - "Doesn´t matter! He´s sublimating it." En Freudian kan "bevisa" i stort sett vad som helst om en patients psykologi. Därför är freudianismen kognitivt värdelös.

En annan motbjudande deterministisk skola är behaviorismen. Behaviorismen förkunnar att människor är determinerade av "betingningar" (conditioning på engelska). Behaviorismen förkunnar att människor är som djur. På samma sätt som en hund kan betingas till att dregla när en klocka ringer, kan, enligt behaviorismen, en människas beteende betingas av belöningar och/eller bestraffningar. Hur "vet" behavioristerna det de tror sig veta. De har utfört experiment. På råttor. De har "forskat" i sådana saker som hur laboratorieråttor lär sig att hitta i en labyrint. Och, till sin stora överraskning, upptäckte de att råttorna lärde sig utan bruk av förnuftet och den fria viljan. Behavioristerna drog av detta slutsatsen att *människor* också lär sig saker utan bruk av förnuftet och den fria viljan. Hur rationellt är detta tillvägagångssätt? Nå, anta att ett gäng forskare ville ta reda på hur människor livnär sig. Och de gjorde detta genom att studera daggmaskar. De upptäckte att daggmaskar livnär sig genom att käka jord. Och de drog slutsatsen att tillvägagångssättet att rädda mänskligheten från svält vore att lära människorna att käka jord!

Freudianismen och behaviorismen är inte speciellt viktiga skolor inom den kliniska psykologin och psykiatrin nuförtiden. De mera utbredda skolorna är dock som regel i hög grad deterministiska också. Inte ens den bästa skolan, den "kognitiva" skolan, är fullkomlig. Den "kognitiva" skolan hävdar att medvetna idéer visst spelar en roll i människans psykologi, men de sätter inte riktigt förnuftet i "förarsätet" i människans själ. "Kognitiva" psykologer och psykiatriker velar nog om huruvida förnuftet är *viljestyrt*.

En annan utbredd irrlära inom den moderna psykologin är subjektivismen. Denna idé kan ta många uttryck. Den kan påverka psykologers och psykiatrikers metodologi, den kan påverka deras syn på vad som ut gör bevisning, den kan ta sig uttryck i substansinnehållet i den psykologiska vetenskapen. Ett vanligt fenomen är att psykologer och psykiatriker delar den utbredda uppfattningen att det inte finns objektiva "rätt" och "fel", i synnerhet i värderingsfrågor som etik, men även i rena faktafrågor. Psykologer och psykiatriker vill t.ex. ofta inte ta ställning till olika etiska teorier, som altruismen respektive egoismen. Till stor del därför fattar de flesta psykologer och psykiatriker idag, utanför objektivismen, inte hur destruktivt moralläran altruismens inflytande är i människors psykologier. Vilket får till följd att de kan behandla en djupt olycklig människa i åratal, utan att ta itu med orsaken till dennes olycka, som mycket väl kan vara idén att det är omoraliskt att sträva efter ens egen "själviska" lycka.

Ytterligare en utbredd irrlära inom den moderna psykologin lär vara motviljan till "systembyggande". Psykologer och psykiatriker är dåliga på att "integrera" sina kunskaper på ett systematiskt sätt. Detta är naturligt, då de saknar vägledningen som en rationell kunskapsteori skulle kunna ge dem. Så de samlar ihop olika observationer av olika konkreta kausalitetssamband i människans psyke, men de knyter inte ihop det hela. Därav den utbredda övertron på rollen som kemikalier i hjärnan spelar i människors psykiska hälsa. I synnerhet psykiatriker är ofta *mycket* kunniga om vilka kemiska substanser kan hjälpa mot den ena och den andra psykiska åkomman, men de har egentligen inte mycket till aning om *varför* en viss substans hjälper mot en viss åkomma.

Eftersom psykologer och psykiatriker ofta misstror "systembyggande", och eftersom de inte har en bra heltäckande teori om människans psykologi, utövar de praktisk psykologi och psykiatri på ett rätt så "pragmatiskt" sätt. Praktiserande psykiatriker och psykologer, skaffar sig erfarenheter av att behandla patienter, och de lär sig av erfarenheten, med hjälp av resterna av den aristoteliska kunskapsteorin, som fortfarande flyter omkring i universiteten där de utbildades. Det är nog *därför* som de kan göra nytta överhuvudtaget. De gör nytta *trots* de gängse teorierna inom den psykologiska vetenskapen, inte så mycket *på grund* av den. Men detta innebär ju att dagens praktiserande psykologer och psykiatriker bedriver sitt yrke medelst en "seat-of-the-pants" metod. Och det är inte bra. Även om det skulle vara ännu värre om de försökte tillämpa de gängse teorierna inom psykologin på ett konsekvent sätt.

Det är hög tid att några nya intellektuella rensar ut de augiska stallarna (Augean stables) som den moderna psykologiska vetenskapen utgör. De praktiserande psykologerna och psykiatrikerna menar väl, men de behöver bättre teoretiska verktyg att arbeta med, för att kunna göra så mycken nytta som de helst borde göra. Dessa nya intellektuella skulle behöva en rationell filosofisk grund att stå på, och i synnerhet en rationell kunskapsteori. Jag är själv en f.d. psykotiker, och jag har erfarit att filosofin objektivismen, som jag upptäckta ungefär 5 år efter mitt tillfrisknande, gjorde det möjligt för mig att för första gången förstå mina tidigare problem, ända ner till roten. Jag är därför, p.g.a. mina egna personliga erfarenheter, övertygad om att framtidens psykologer och psykiatriker, skulle ha stor nytta av att sätta sig in i denne förnuftets filosofi. Upp till kamp! "Kick out the quacks!"

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10364

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag har respekt för dej som person och människa - med de unika erfarenheter du har - men varför har ingen - hittills - brytt sej att skriva en enda kommentar?

Permalänk | Anmäl #1 Marianne Johansson, 2009-08-30, 09:26

Nu tilltalas jag visserligen av determinismen, och det här kan du säkert bättre än jag, men den existentiellt inriktade psykologin utgår väl inte från determinism? Är det något du förespråkar?

Permalänk | Anmäl #2 Anders E., 2009-08-30, 10:55

Till Anders E..: Du har nog rätt i att den existensiellt inriktade psykologin inte förespråkar determinismen. Jag kan inget om just den psykologiska skolan, men om den är baserad på den existensiella filosofin, måste den rimligen vara subjektivistisk. Jag tycker att subjektivismen är precis lika skadlig och ond som determinismen. Jag förespråkar definitivt inte subjektivismen. Jag anser att fri vilja bara är förenlig med rationalitet. Förnuft och fri vilja här ihop. Man kan inte ha det ena utan det andra.

Permalänk | Anmäl #3 Henrik Unné, 2009-08-30, 16:43

Jag håller med Henrik Unné vad gäller det mesta av hans kritik av föråldrade och felaktiga uppfattningar och riktningar inom psykologin.
Däremot delar jag inte hans entusiasm för 'objektivismen'. Det är för mig en sönderkritiserad och marginell skola. Det finns bättre och sundare förebilder för vetenskapen, t ex kritisk realism ( Roy Bhaskar) eller kloka analytiska filosofer som Ernest Nagel.

Permalänk | Anmäl #4 Mats Forssblad, 2009-08-31, 05:39

Till Anders (#2): - Kan du, Anders E, förklara lite vad som menas med existensiellt inriktad psykologi? Det vore intressant att få veta lite ... (Men om du är av den typen som Magnus Lindwall och Stefan Söderfjell så kanske det är svårt att i några få ord förklara detta... ? Till Henrik Unne - artikelförfattaren:` Med din unika erfarenhet - så vore det intressant att ta del lite mer av din historia - du verkar ju vara ganska öppen - och verkar inte ett dugg skämmas över det du i ditt liv har erfarit - vilket det ju verkligen inte heller finns någon anledning till - men väl fortfarande hos många människor är något av ett trauma man helst inte vill tala om - med tanke på alla - nästan alla - människors förutfattade inställning - och därmed stigmatisering av dessa människor som oxå är människor med fullt mänskliga behov att få bli acccepterade för sin egenart... (PS: Jag har ännu inte tagit del av sajterna du rekommenderat... Jag har inte heller speciellt noggrant läst din artikel - men jag fastnade för din presentation av dej själj...)

Permalänk | Anmäl #5 Marianne Johansson, 2009-08-31, 05:46

Till Marianne Johansson: Tack för att du uppskattar min öppenhet. Själv betraktar jag min öppenhet och ärlighet som två av mina bästa karaktärsdygder.

Jag har faktiskt skrivit 2 långa essäer om mina erfarenheter med den psykiska sjukdomen schizofreni. Dessa 2 essäer "The Causes of My Schizophrenia" respektive "Objectivism and My Recovery From Schizophrenia" redogör för min livs- och sjukdomshistoria, presenterar min egen hypotes om hur det var dåliga filosofiska idéer, som jag matades med när jag var barn, som orsakade min psykos, och berättar slutligen om hur filosofin objektivismen hjälpte mig att återhämta mig från skadorna som schizofrenin hade orsakat mitt liv. Om du vill läsa dessa två essäer, som är skrivna på engelska, kan du läsa dem på min egen blog, där jag har postat dem. Min blog finns här
http://henrik-unne.blogspot.com . De två essäerna är postade i februari, 2009.

Permalänk | Anmäl #6 Henrik Unné, 2009-08-31, 11:21

Tack för ditt vänliga svar Henrik! Jag har ännu inte vågat mej på bloggosfären - datornybörjare som jag är - men kommentarsfunktionen har jag upptäckt och utnyttjar sedan några veckor tillbaka ganska flitigt... PS: Dock: Rent intuitivt (jag tror på intuition) så tror jag mej inte riktigt vara mogen (ännu i alla fall) att ta steget in i de filosofiska tankegångarna som du är inne i...

Permalänk | Anmäl #7 Marianne Johansson, 2009-08-31, 12:55

oversized aviator sunglasses, designer inspired louis vuitton evidence sunglasses and many other sunglass styles and celebrity accessories at great prices.burberry style is fantastic. While prada is a name synonymous with elite wealthy social circles

Permalänk | Anmäl #8 520qing, 2010-07-02, 06:37