Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv

Terrorism

Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv

Politiker och ersättningar

Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv

Biståndet

Göran Holmqvist om Biståndet

Det är jag som är det biståndsindustriella komplexet

Jag är en del av det "biståndsindustriella komplexet", det vill säga den svenska staten har betalt min lön för att arbeta med utvecklingsfrågor. Under flera decennier till på köpet. I somligas ögon, inte minst bland de som kommenterat på denna sida, reduceras jag därmed till ett särintresse utan trovärdighet.


Om författaren

Göran Holmqvist arbetar med forskning och policy-analys vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. Han har en bakrund på Sida, bland annat som t.f. generaldirektör och som chef för avdelningarna för Afrika och Latinamerika.

Argumentationstekniken att blanda samman sak och person, att angripa motståndarens motiv i stället för bemöta argument, är alltid effektivt för att snedvrida en debatt. Vi gör väl oss skyldiga till det i alla läger gissar jag. Med Fredrik Segerfeldts bok "Det Biståndsindustriella Komplexet" för något år sedan fördes denna argumentationskonst till en ny nivå, och det har inte blivit bättre sedan dess.

Det må vara politiskt intressant att spekulera i om Gunilla Carlssons motiv till sin artikel handlar om ett förhandlingsspel i biståndsvolymfrågan inom alliansen, eller att positionera sig inför den stundande moderatstämman, men vad hon skriver förtjänar faktiskt att debatteras sakligt oavsett detta. Och när Jesper Sundewall (Karolinska) visar på att skandalen i Zambia har blåsts upp med hjälp av innovativ matematik; när Per-Ola Mattson (UD) påpekar att svenskt bistånd aktivt bidragit till att stärka de kontrollsystem som avslöjade skandalen; eller när Torbjörns Petterssons (Afghanistan-kommittén) stillsamt påpekar att logiken haltar i argumentationskedjan "mindre bistånd blir bättre bistånd", ja då förtjänar också det att bemötas sakligt. Oavsett vem dessa herrars arbetsgivare må vara.

Sammanblandningen av sak och person är bara ett av flera trista stickspår i svensk biståndsdebatt. Låt mig peka ut några fler:

"Sikta på Sida" skriver Expressen i en läsvärd ledare (27/8) med anledning av Gunilla Carlssons artikel. Otaliga kommentarer här på Newsmill går till oerhört hätskt angrepp på just Sida. Men ett obestridligt faktum är följande: Sida verkställer politiska beslut. Sida verkar inte i något samarbetsland eller någon sektor utan att regeringen i särskilda samarbetsstrategier slagit fast att så ska ske. Regeringen har beslutat att Sida skall ge både budgetstöd och hälsobistånd till Zambia, i former som samordnas med andra givare. I årets regleringsbrev till Sida fastslår regeringen också att "andelen programstöd ska öka", det vill säga just den biståndsform som varit under debatt i Zambia. Sida gör vad Sida instrueras att göra, men på var och varannan ledarsida som debatterar bistånd så är det Sida som ställs i skottgluggen, inte våra politiker. Sida agerar inom av regeringen synnerligen tydligt definierade ramar i kontroversiella länder som Zimbabwe, Kuba och Nordkorea, men när detta bistånd ifrågasätts riktas kritiken återkommande mot Sida. Hur kommer det sig att denna sammanblandning blivit så oerhört populär? Jag ska avstå från att spekulera i motiven. Men ansvar måste utkrävas av den som har makten.  När den tredje statsmakten inte förmår skilja på vad som är politiska beslut och vad som är deras verkställande (det senare är Sidas ansvar) så gör den inte sitt jobb. Och debatten förs in på stickspår.

"Biståndet är en etablissemangets heliga ko som inte får kritiseras eller debatteras." Jag måste ha läst snart hundra biståndskritiska artiklar som inleds med en snarlik ordvändning på våra största nyhetstidningars ledarsidor och i mängder av biståndskritiska inlägg från aniti-biståndslobbyn. Biståndskritiken positionerar sig som David mot Goliat, som djärva sanningssägare mot det förtryckande etablissemanget.  Vem har lust att delta i debatt som försvarare av en helig ko?; det är en smart inledningsreplik för att slippa mothugg. Men kan verkligen biståndet vara etablissemangets heliga ko om denna kossa tämligen konsekvent kritiseras i våra mest inflytelserika dagstidningar, år ut och år in? Om näringslivets närstående tankesmedja bedriver kampanj mot den? Om den högste makthavaren på området ständigt återkommer till att hon välkomnar att kossan kritiseras? Kom igen! Låt oss slänga det heliga-ko snacket på gödselstacken och konstatera att biståndskritiken i Sverige sedan länge är synnerligen väletablerad, ja faktiskt har sin tydliga plats inom etablissemanget. Liksom det finns biståndsvänner inom etablissemanget. Låt oss diskutera i sak i stället.

Jag håller med Fredrik Segerfeldt: Det är olyckligt att biståndsministern väljer att inleda denna debatt med hänvisning till den zambiska biståndsskandalen (även om "medialt klokt" som Fredrik uttrycker det). Den frågeställning som Fredrik tar upp, och som han har sitt tvärsäkra svar på, är betydligt angelägnare att debattera: Hur förhåller vi oss till att våra samarbetsländer ofta styrs av eliter inom ramen för system som är demokratiska till namnet men där den politiska praktiken präglas av varierande grad av klientelism, svågerpolitik, korruption och bristande insyn? För så ser det ut: Jordens fattiga bor till stor del i sådana länder. De där eliterna och korrupta strukturerna finns. Men där finns också ärliga statstjänstemän, engagerade medborgare, renhåriga politiker, företagare som försöker driva sina företag affärsmässigt, studenter som brinner för att få se sitt land utvecklas, ett civilt samhälle som försöker höja sin röst. Och där finns försök att etablera den typ av sociala kontrakt som krävs för att få en nation på fötter, den typ av kontrakt som Fredrik framhåller som så viktiga. Hur förhåller vi oss på bästa sätt till allt detta med den lilla skärv vi delar med oss av i form av bistånd? Den som tror att det finns enkla svar på detta tror fel. Ge oss därför mer av den stora och viktiga debatten, om det som det inte står att läsa om i revisionsrapporter.

Ohälsan i Zambia då, den som de där försvunna miljarderna (som kanske är 5-8 miljoner) skulle råda bot på? Hur går det med hälsan i Zambia, är alla biståndspengar bortkastade? Spädbarnsdödligheten (<1år) i  Zambia har under de senaste 10 åren sjunkit med en tredjedel, från 95 till 70 per 1000 födda enligt den senaste mätningen (DHS). I Sverige tog motsvarande utveckling två decennier, 1900-1920. Har biståndet med saken att göra? "Där finns några välkända och slående biståndssuccéer" skriver William Easterly (världsledande biståndskritiker) och exemplifierar med hälsobiståndet till Afrika som ett område där det går att peka på otvetydiga resultat. Och nu har alltså biståndet till Zambia medverkat till att en korruptionshärva på hälsoministeriet avslöjats av de egna kontrollsystemen. Jag sträcker på mig som skattebetalare.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10349

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Göran Holmqvist hävdar, att det skulle vara "osakligt" att uppmärksamma, att de som har biståndsindustrin, genusindustrin, diskrimineringsindustrin osv etc som sin personliga födkrok knappast förespråkar, att den egna födkroken bör minska i omfång eller försvinna. Det torde emellertid vara uppenbart för de flesta (förmodligen också för Göran Holmqvist), att människor är ytterst ovilliga att såga av den gren, som de själva sitter på. Egenintresset ljuger inte.

Göran Holmqvist frågar: "Hur förhåller vi oss till att våra samarbetsländer ofta styrs av eliter inom ramen för system som är demokratiska till namnet men där den politiska praktiken präglas av varierande grad av klientelism, svågerpolitik, korruption och bristande insyn?"

Men det är inte den frågeställningen, som är aktuell, utan frågan är: Hur förhåller vi oss till att biståndet uppmuntrar och permanentar klientelism, svågerpolitik, korruption och bristande insyn?

Göran Holmqvist kallar Sveriges bistånd - ca 100 miljarder på tre år - för "en liten skärv". Under samma tid kostade Sveriges försvar ca 120 miljarder.

Anser vi verkligen, att Sveriges försvar kostar "en liten skärv"?

Skulle en ökning av fösvarskostnaderna med dryga 80% innebära, att försvarsmakten blott erhöll "en liten skärv"??

Att Göran Holmqvist kallar en summa, som är i samma storleksordning som försvarskostnaden, för "en liten skärv", det kanske avspeglar det biståndsindustriella komplexets lättvindiga inställning till hur skattebetalarnas pengar spenderas.

Permalänk | Anmäl #1 Anders S, 2009-08-29, 17:06

> Biståndskritiken positionerar sig som David mot Goliat,

Det är David mot Goliat, folket mot aristokratin, de små mot de stora, de som har att lyda mot de som tar makten för given, de ensamma som ropar i öknen mot etablissemanget och johannes döparen mot templets präster.

Hur skulle det kunna vara någonting annat när alla som normalt har en röst i vårt samhälle ser biståndet som en bekväm källa till, i praktiken redovisningsfria, pengar för projekt som inte öppet går att motivera. Kritiker är hänvisade till internet och resurssvaga media i samhällsdebattens periferi, som till exempel modiga lilla Timbro.

Det vore absurt om de trettio miljardernas advokater, som denne Holmquist, kommer undan med att från tempeltornens toppar förkunna sig vara den svaga parten i denna åsiktsbrytning. Den enda bräschen i hans försvar är att hans position är oförsvarlig.

Permalänk | Anmäl #2 Arthur, 2009-08-29, 17:07

Biståndet ska vara 1% av BNP oavsett om det satsas på att hjälpa dom fattigaste eller om det går till korruption.
Försvaret ska kosta 40 miljarder om året, även om det inte gör någon nytta.
Vi ska ha 20000 poliser, även om dom inte förhindrar eller löser brott.

Sverige i ett nötskal....

Permalänk | Anmäl #3 Hasse, 2009-08-29, 20:45

SIDA har en hel del väldokumenterade vurpor från felslagna satsningar på pappersbruk till rent slarv med bokföringen. Holmqvist refererar till en något sjunkande barnadödlighet och det är i och för sig bra men ett fasligt magert resultat. Har SIDA verkligen inget mer att visa? I så fall kan alla de medel som sida satsat användas bättre för att hjälpa människorna.

Permalänk | Anmäl #4 Surgubben, 2009-08-30, 12:58

Skojigt den gode Holmqvist stracker pa sig 'som skattebetalare.' Alla som har en liten gnutta hjarna inser att offentligastalldas skattebetalande ar en tramsig papperskvarn for att fa statsanstallda att tro att de bidrar pa samma satt som vanliga hederliga manniskor. Loner finansierade med skatter som de statsanstallda far 'skatta' pa ar ett daligt skamt.

Permalänk | Anmäl #5 Jester, 2009-08-30, 15:22

Det var inte många frågor som fick svar av Holmqvist! Men det var BRA gjort att avslöja våra hycklande politiker. Lägg NER biståndet, svinnet blir för stort, vi behöver pengarna här hemma.

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-08-30, 19:07

Jag svarar Holmqvist på¨min blogg.
Fredrik Segerfeldt
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11525221

Permalänk | Anmäl #7 Fredrik Segerfeldt, 2009-08-31, 14:03

#2 Arthur: Angående"resurssvaga" och "modiga lilla Timbro", så finns följande information om denna "lilla" organisation att läsa på deras hemsida: "Timbro är en del av Stiftelsen Fritt Näringsliv (SFN). På uppdrag av det svenska näringslivet ska Timbro "främja idéutveckling och opinionsbildning kring marknadsekonomins och den fria företagsamhetens betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd". Maria Rankka är chef för Timbro. Timbro är partipolitiskt obundet. Timbros anslag från Stiftelsen Fritt Näringsliv uppgår till ca 20 miljoner kronor per år, varav större delen går till löner och kontorskostnader. Timbro har ca 20 anställda."
Timbros s k granskning av biståndet är ett noggrant planerat led i att marknadsföra och bilda opinion kring en idéinriktning.

Permalänk | Anmäl #8 Christine, 2009-09-08, 18:40

Christine: Jämför "opolitiske" Timbro med "opolitiske" Diakonia.
Diakonia drivs med SIDAs pengar. Av 367 milj satsas 72% på propaganda, "socialistisk" så klart: t.ex dagens kampanj-konferens för att återsätta den korrumperade kommunistiska f.d presidenten i Honduras.

Permalänk | Anmäl #9 Fanta, 2009-09-15, 05:59

Timbro arbetar på uppdrag av Svenskt Näringsliv - och får gott om pengar för den verksamheten från Svenskt Näringsliv. Därför reagerade jag på att någon kallade dem för "resurssvaga" och "modiga lilla Timbro" - när det just är tvärtom. När Timbro säger något är det viktigt att veta vem som är avsändare och vilka ideologier som ger dem drivkraft.

Permalänk | Anmäl #10 Christine, 2009-09-29, 21:18

reen the louis vuitton handbags intensely longish areas. This designer Chanel is considering notably of cheap Chanel the long countries especially lv outlet the spreading countries are high quality louis vuitton replicas often ignored but its replica Chanel applicable to the time louis vuitton outlet in of globalization that imitation louis vuitton this caravan is ascendancy louis vuitton aaa china a set to specialty louis vuitton handbags china its products. This provides a mercurial sell due to its lines

Permalänk | Anmäl #11 laiji, 2010-07-22, 07:53

If you want to buy Omega Watches Omega Watches For Sale discuont Omega Watches Prices on My Watches Store

Permalänk | Anmäl #12 super168, 2010-08-09, 05:37


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.