Jag är hellre fri än lever på bidrag

Mina lyckligaste stunder ska det stå...

Om dina lyckligaste stunder är när du kan åka och handla på ICA undrar jag vad du har för liv, framförallt om du har något öht.

Jag och mina barn drog upp en fisk i helgen, den räckte till middag för hela familjen och lite till. Kostnad 0:- lycka = fullständig.

"Jag är hellre fri än lever på bidrag" måste vara en felaktig rubrik -
det bör väl vara tvärtom?

"Jag lever hellre på bidrag är som (löne)slav", ska det väl vara?

"Två saker stärker ditt kärleksliv: att du är gift (bättre hållbarhet än sambo) och att du och din man lever jämställt. Att vara hemma med vårdnadsbidrag ökar alltså risken för skilsmässa."

Helt absurd slutsats! Läs forsknings- och undersökningsmetodik!

"Hur kul är det egentligen att leva på bidrag?"

Va? Är detta ens ett argument? Jag saknar ord. Vi har redan barnbidrag, bostadsbidrag, nästan gratis skola och sjukvård, rotavdrag, ränteavdrag, osv osv osv. Men det är när man får ytterliggare 3000 kr i månaden av staten genom vårdnadsbidraget som livet inte längre är roligt att leva? Allvarligt?

Förövrigt var det sorgligt mycket fokus på pengar i den här artikeln. Livet är mer än att jobba och konsumera.

Johan, testa att leva som ensamstående mamma som kommer du snart inse hur stor roll pengar spelar i ditt liv. Det är när man inte har dem som man märker det.

Och ja, jag känner mig lycklig när jag känner mig fri och oberoende.

#5 Helene Sigfridsson, 2009-08-29, 17:21

Jag är van att leva på mindre än 5000 i månaden, under 4000 då och då. Det är normalt för mig. Det kan du ju testa om du vill.

Toppen att du är lycklig. Utgå dock inte ifrån att andra är som dig, tex att det skulle besvära folk att få bidrag.

#5 Helene Sigfridsson, 2009-08-29, 17:21

Jag är van att leva på mindre än 5000 i månaden, under 4000 då och då. Det är normalt för mig. Det kan du ju testa om du vill.

Toppen att du är lycklig. Utgå dock inte från att andra är som dig, tex att det skulle besvära folk att få bidrag.

Det är märkligt att något som vi själva har betalat in i form av skatt, sedan skall kallas "bidrag"!
Det är mina egna pengar som jag tar ut om jag är hemma med mitt barn.
Förskolepersonalens löner borde i så fall också kallas bidrag.

Sen kan jag inte för mitt liv förstå att man är lyckligast när man tar bilen och köper något extra i stället för när man har tid att vara med sina barn när de är små. Det är inte mat och prylar som ger lycka utan närheten och finnas till hands för sina små som ger lyckan.

Arbeta politiskt för att kvinnor skall få en trygg ålderdom och möjlighet att återkomma till arbetet genom uppdatering i sånt som utvecklats när man varit borta i stället.

Ekonomiskt beroende eller oberoende är en fråga om man kan tillgodogöra sig värdet av ens arbete och samhällsinsats.

Genom (s)vensk familjepolitik har visst viktigt arbete gjorts värdelöst - detta eftersom arbetet görs nästan gratis av andra, som betalas av politiker, som tar hand om 2/3 av familjens resurser.

Extrem högskattepolitik i kombination med riktade subventioner till dem, som anpassar sig, gör som politikerna vill och lämnar ifrån sig sina barns fostran till politikerna och deras experter är kännetecknande för familjepolitiken. Denna politik är totalitär och i klar konflikt med flera Mänskliga Fri- och Rättigheter, t ex artikel 8 och 14 i Europakonventionen och artikel 2 i dess första tilläggsprotokoll.

Engelska forskaren och sociologen Patricia Morgan, liknar i sin bok "Family policy, family changes. Sweden, italy and Britain compared" (CIVITAS) förhållande i vårt land vid dem i Sovjetunionen och den svenska Arbetslinjen vid en Potemkinkuliss.

Vardnadsbidrag har utretts bra av Per Kagesson i boken Tid for barn? se
http://hemmaforaldrar.se/stress_hos_barn__per_kageson.htm

Han ar klok nog att tvivla pa att alla smabarn under 3 ar mar bra av forskola och har forslag som bor gynna en vidsynt debatt i amnet.