De avskyvärde lobotomierna

Under 1940-talen, 1950-talen och de tidiga 1960-talen utsattes tiotusentals människor i västländerna för en kirurgisk procedur som kallades "lobotomi". Denna procedur bestod väsentligen av att kirurgen använde en kniv eller ett metalltråd för att kapa ett stort antal nervbanor i främre delen av hjärnan. Proceduren praktiserades av en stor andel av medlemmarna av psykiaterkåren. Proceduren skulle bota eller lindra allvarliga känslomässiga störningar hos psykpatienter.

Proceduren uppfanns av en portugesisk psykiatriker vid namn Egas Moniz under 1930-talet. Moniz experimenterade ursprungligen på schimpanser. Han observerade att 2 av dem, Lucy och Becky, blev markant lugnare, efter det att han hade kapat några nervbanor i den främre delen av deras hjärnor. Moniz drog hastigt slutsatsen att människor skulle bli hjälpta av detta ingrepp också. Moniz började därför operera på människor. Men chefen för sjukhuset som "levererade" patienter att operera på till Moniz var skeptisk. För att erhålla flera patienter, förringade Moniz de negativa inslagen i resultaten av de första lobotomierna, och sade att hans nya metod var en stor succé, och att den snart skulle bli allmänt accepterad av den psykiatriska yrkeskåren (tyvärr visade sig det senare bli sant).

Resultaten av lobotomierna som begicks på människor var blandade. Patienternas ångest lindrades, men många patienter utvecklade grava känslomässiga störningar. Och ett signifikant antal av patienterna *dog* som en direkt följd av operationen (ofta utvecklade patienterna, t.ex., allvarliga blödningar i hjärnan, inte sällan med dödlig utgång). Dödligheten hos patienterna varierade från sjukhus till sjukhus, från några procent ända upp till 18 procent. En del av offren för lobotomierna kunde leva normala liv efteråt, andra blev nästan som grönsaker, och, som sagt, en del av offren avled. Lobotomierna upphörde inte förrän 1960-talet, då de ersattes av nya, effektiva läkemedel.

Men trots de mycket blandade resultaten välkomnade psykiatrikerna denna procedur med entusiasm. Snart lobotomiserades tusentals människor över hela världen. Detta trots att psykiatrikerna var fullständigt okunniga om vad de långsiktiga effekterna av proceduren skulle visa sig vara. Och trots att majoriteten av patienterna själva *ingalunda* ville bli lobotomiserade. Lobotomierna fortsatte tills det tidiga 1960-talet, då som sagt nya effektiva läkemedel ersatte dem, och de fick ett skamfilat rykte. Idag använder textböcker den kirurgiska proceduren lobotomi som ett konkret exempel på "dålig vetenskap".

Motivet för det utbredda bruket av proceduren lobotomi var i stor utsträckning ren desperation. Under 1940-talet var psykvården i ett kristillstånd. Det fanns inga effektiva behandlingar för psykoser, mentalsjukhusen var överfulla och världens regeringar hade svårigheter med att finansiera psykvården. Så i viss utsträckning var det en förståelig tragedi.

Men jag måste undra hur *så* många psykiatriker kunde vara *så* irrationella, att de tog i bruk en procedur som ofta skadade, och inte sällan även dödade, patienten, på grundval av så ringa empiriskt belägg. Hade dessa pyskiatriker helt glömt bort den hippokratiska eden?

Lobotomiernas historia utgör uppenbarligen ett definitivt, empiriskt bevis för att psykiatriker är *mycket* felbara. Och med tanke på att många av patienterna blev handikappade eller grönsaker som ett resultat av proceduren, och att inte så få av dem *dog*, måste jag undra hur *någon* psykiatriker kunde begå en enda lobotomi *utan* att vara en kvacksalvare? Kunde någon som helst rationell medicinsk professionell kunna begå en sådan procedur, om han var lämplig att utöva yrket? Kom ihåg att dödligheten varierade enormt. På en del sjukhus dog endast några få procent av offren för lobotomierna som en följd av proceduren. På andra dog 18%. Detta är ett starkt argument för att proceduren inte var standardiserad, och således var ovetenskaplig.

Det kan argumenteras att lobotomierna tog slut för ca. 50 år sedan, så de saknar relevans för vår bedömning av kvaliteten på dagens psykiatriker. Men vad finns det för skäl att tro att psykiatrikerna idag är *radikalt* annorlunda, och bättre, än de psykiatriker som begick lobotomierna fram tills för 50 år sedan? Så lobotomiernas historia reser allvarliga frågor om kvaliteten på många av psykiatrikerna, och om deras etiska halt.

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10372

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Lobotomi har förekommit sedan urminnestider. Från början kallade man det trepanering - genom att borra i skallbenet så trodde man sig kunna driva ut "onda andar" - det lyckades man ju i allmänhet med också eftersom den besatte dog...

Lobotomi var en grym procedur men som du skriver - man hade inga mediciner eller möjligheter att dämpa våldsamma och utåtagerande personer. Då blev lobotomin den enda lösningen för att skydda andra. At det sedan säkert överanvändes är jag övertygad om och att människor användes som labbråttor...inte är det något nytt?

Det är alltid lätt att i efterhand kritisera de metoder som använts tidigare, men man måste ju sätta in dem i sitt historiska, i det här fallet medicinalhistoriska sammanhang. Hade en del av dessa mer våldsamma personer inte lobotomerats så hade de kanske istället fallit för skarprättarens yxa och är det så mycket bättre?

Permalänk | Anmäl #1 ann johansson, 2009-08-29, 09:32

Tack Henrik Unné för en bra artikel som motvikt till psykologernas dravel.

Behandlingsformerna som har förekommit (och fortfarande förekommer) för de personer som drabbas av (riktig) psykisk sjukdom är en skam i vår historia. Inget annat medicinskt område har väl varit mer utsatt för så mycket fördomar och kvacksalveri som detta. Jag håller fullständigt med dig om det du skriver i din artikel.

Jag har också erfarenhet av hur man behandlar en person som får diagnosen schizofreni. Inte som patient men som nära anhörig, vilket kan orsaka väl så mycket lidande. Ett värre stigma får man leta efter.

Ett uttryck jag hörde en gång "Om han bara hade fått en vanlig cancer någonstans istället..."

Det säger allt tycker jag.

Permalänk | Anmäl #2 Eva, 2009-08-29, 22:22

Till ann johansson: Du verkade så "snäll" och "humanitär" i dina kommentarer till min artikel "Bekämpa brottsligheten med kroppsbestraffning!". Du var väldigt bekymrad för brottslingarnas väl och ve. Men i din kommentar ovan till min artikel "De avskyvärda lobotomierna" verkar du plötsligen oerhört okänslig, rentav känslokall. Du verkar inte känna mycken empati med offren för lobotomierna, fast du kände *mycken* empati med brottslingarna.

Vad kan det bero på? Det beror nog på att angående lobotomierna, så är det *psykiatrikerna* som begick lobotomierna som är brottslingarna. Och du är konskevent. Dina sympatier ligger med brottslingarna, inte med brottslingarnas offer.

Permalänk | Anmäl #3 Henrik Unné, 2009-08-30, 08:16

Än idag utförs kriminellt grova och barbariska behandlingar, t ex elchocker.

Permalänk | Anmäl #4 Mats Forssblad, 2009-08-31, 05:31

Till Mats Forssblad: Jag håller inte med dig att elströmsbehandling (ECT som det också kallas) är grovt kriminellt och barbariskt. Jag genomgick själv elströmsbehandling en gång i tiden, och det var inte alls något hemskt. Jag sattes nämligen i helnarkos, före varje behandling, så jag var medvetslös, och kände ingen som helst smärta. Den enda besvärliga bieffekten av behandlingen var att det skapades en "lucka" i mitt minne. Jag kommer ihåg nästan ingenting som hände under den period (sannolikt en eller två veckor) som behandlingen pågick. Men en minneslucka är inget allvarligt problem, om behandlingen hjälper en patient som är självmordsbenägen (som jag själv var). Sedan är det en annan fråga om en psykiatriker har en *rätt* att med våld hindra icke-psykotiska människor från att begå självmord.

Permalänk | Anmäl #5 Henrik Unné, 2009-08-31, 11:13

louis vuitton neverfull MM Replica M40156 is one of the best choice from our fashion Louis Vuitton Monogram Canvas catalogue. replica handbags are exactly look like original chanel handbags and virtually no one,

Permalänk | Anmäl #6 520qing, 2010-07-02, 06:20