Ingen välfärd utan kultur

Publicerad: 2009-08-27 10:08, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

37 millningar
13 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Förbundsdirektör Svensk Scenkonst, branschorganisation för arbetsgivare inom musik, dans och teater.

Välfärd stavas skola, vård, omsorg menar Timbros välfärdsexpert Thomas Idergard i en artikel på DN debatt den 6/8. Kultur och idrott är onödig lyxkonsumtion och i det fall kommunerna har särskilda nämnder för dessa frågor bör de omedelbart avskaffas. På så sätt ska kommunerna gå genom krisen utan att behöva mer statligt stöd och detta utan att välfärden ens naggas i kanten.

Man kan inte beteckna Idergards artikel som annat än häpnadsväckande. Ska det svenska näringslivets ideologer verkligen liera sig med de kulturfientliga mörkermän som i alla tider av ekonomiska, politiska eller religiösa skäl betraktat kulturen som ett överflödigt gissel? Vad är det för samhälle vi skulle få om politikerna gick på Idergards linje? Skulle t.ex. Västra Götaland vara den kreativa och dynamiska region den är utan ett mångfacetterat kulturliv? Som väl är kan man utgå från att de flesta företrädarna för såväl politik som näringsliv i regionen skulle svara nej på den frågan. Men det är inte säkert att svaret blir det samma i alla delar av landet. Just nu sitter man och sliter med budgeten för 2010 i många av landets kommuner. Det är inte otänkbart att det kan finnas politiker som tar emot Idergards artikel som en skänk från ovan. Därför vill vi peka på några fakta som vi egentligen trodde var självklarheter.

Vi berömmer oss av att leva i ett välfärdssamhälle men vi tror att få människor ser ett sådant framför sig utan kultur och idrott. Bibliotek, teatrar, konserthus och idrottsarenor är en naturlig del av ett välfärdssamhälle. Att få spela och lyssna till musik eller spela och gå på fotboll är en del av att leva ett rikt liv. Begreppet välfärd är närbesläktat med begreppet lycka. Hur lyckliga människor är beror tack och lov på hela deras livssituation och inte enbart på hur effektivt det samhälle de bor i producerar skola, vård och omsorg. Det gör att länder långt fattigare än Sverige kan ha lyckligare invånare än vi. Det betyder att vi måste se till hela människans behov om vi vill skapa verklig välfärd. En människa som skall leva upp till arbetslivets allt högre krav måste erbjudas annat än bara vård, skola och omsorg. Fantasi och kreativitet måste stimuleras genom berikande kulturupplevelser inom ett brett fält.

Det går alltså inte att skära bort kultur och idrott som lyxkonsumtion som medborgarna klarar sig lika bra förutan. Gör vi det sågar vi dessutom i en av de mest blomstrande grenarna på samhällsträdet. Sveriges ekonomi bygger alltmer på tjänstesektorn och inom denna inte minst den så kallade upplevelseindustrin. En stor del av denna klarar sig på marknadens villkor men den lever i fruktbar symbios med den offentligt stödda kulturen och idrotten. Hur många världsstjärnor inom musik och fotboll har inte börjat karriären i den kommunala musikskolan eller den lokala idrottsföreningen. I svensk films senaste exportprodukt - Män som hatar kvinnor - spelas rollerna av skådespelare som gjort sina karriärer inom den offentligt finansierade kultursektorn. Vad Sverige behöver i framtiden är inte mindre kultur och idrott utan mer. Inte bara för att locka kompetent arbetskraft till kommuner som vill växa utan också på nationell nivå så att vi kan värna vår - ja just det - välfärd.

Sist men inte minst har de arenor för gemensamma upplevelser som kultur och idrott erbjuder en avgörande social roll att spela under kommande år. Sverige har under det senaste halvseklet omvandlats från ett närmast unikt homogent samhälle till en nation som inrymmer mer än 200 olika språk och individer med vitt skilda värderingar om allt från familjenormer till religion. Denna utveckling kommer att fortsätta i och med att invandringen kommer att fortsätta liksom det internationella samarbetet på alla plan. Sverige och det som vi uppfattar som svenskt kommer att stöpas om i snabb takt.

Ett öppet och demokratiskt samhälle innebär att alla uppfattningar ska få komma till tals. Det kräver öppna debattfora som de som media och politiken erbjuder men också kulturens och idrottens arenor är helt nödvändiga. Att på teaterscenen få se människor gestalta de ideal man sympatiserar med eller avskyr är en urgammal uppgift för teaterkonsten som idag också görs genom film, dans och litteratur. Att inte bara få argumenten framförda intellektuellt i en debatt, utan inpå skinnet känna och uppleva vad de står för genom en människas livsöde, är ett viktigt sätt att bygga förståelse och respekt för andras värderingar. Men scenkonstens och idrottens arenor är också mötesplatser för gemensamma upplevelser som för människor samman över språkgränser och etniska meningsskiljaktigheter. Idrottsarenan, musikestraden, biografen och teaterscenen kommer att vara livsviktiga lungor och syresättare i framtidens Sverige.

Sture Carlsson, Förbundsdirektör, Svensk Scenkonst
Staffan Rydén, Produktionschef, Dramaten

Sture Carlsson (4 artiklar)
http://www.svenskscenkonst.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10275

13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Att vara emot offentlig konsumtion av kultur är INTE det samma som att vara emot kultur.
Odödlig konst skapas inte av navelskådande skattefinansierade "kulturarbetare". Odödlig konst skapas på en öppen marknad vilken även involverar frivilliga donationer.

Permalänk | Anmäl #1 H, 2009-08-27, 16:31

#1 Man kan ju också tillägga att skattefinansierade "kulturarbetare" tar död på annan konst då de stjäl både finansiering och uppmärksamhet från seriösa konstnärer. Dessutom fördyrar för dessa för andra då man måste skrapa upp skiten efter dem (t ex Odell och den andre "kulturarbetaren" som gjorde territorial pissing).

Det finns definitivt ett kulturarbetarträsk som det behöver rensas upp i - och det är rejält. Lägg ner Konstfack och avskaffa de livstidslöner som betalas ut till obskyra "kulturarbetare".

Permalänk | Anmäl #2 Konstvärk, 2009-08-27, 19:50

Kommentar till föregående inlägg:
Bortsett ifrån att jag öht inte delar er syn på den professionella yrkeskår som upprätthåller och utvecklar kulturlivet, saknar jag tunga argument för era påståenden. Hur har kulturen finansierats genom historien? För vi kan väl vara överens om att den kultur som faktiskt producerats bara här i Europa under de senaste, säg, 2000 åren, har bidragit rätt påtagligt till identitet, attraktivitet och kreativitet inom alla samhälssområden - och därmed till tillväxt i stort? Så - vem har betalat? Svaren kan vara många, och varierar över tid: staten/det offentliga/kungen, furstar, kyrkan, bönderna i en by, deltagarna på en fest, en framväxande borgerlighet, etc etc. En sak är dock säker, en s k "fri marknad" hade aldrig ensam byggt Europas främsta varumärke - kultur och bildning.

Permalänk | Anmäl #3 Pandora, 2009-08-27, 20:01

Pandora: Jag skrev följande: "Odödlig konst skapas på en öppen marknad vilken även involverar frivilliga donationer". Frivilliga donationer ingår i en fri marknad enligt min definition.
Sverige karakteriseras trots sin höga skattekvot och trots sina konstnärslöner knappast av högkultur vilket borde stämma till eftertanke hos er som älskar att spendera skattepengar på obskyra installationer.

Permalänk | Anmäl #4 H, 2009-08-27, 20:16

Marknaden skapar idag inte i första hand konst, utan underhållning. Marknaden har varit viktig förut, men det är stor skillnad på den konstmarknad som fanns på, säg, Monets tid, och den konst marknad som finns idag. Dagens konstmarknad stöder också sådant som Odell, eller Nug gör. Marknaden är nämligen inte intresserad av kvalite eller liknande, bara PENGAR. (Ibland kan dock dessa intressen sammanfalla.)

Permalänk | Anmäl #5 Nils, 2009-08-28, 00:49

När författarna pratar om att 'stöpa om' 'det som vi uppfattar som svenskt' 'i snabb takt' så blir man ju snarast mörkrädd. Inte ska de få några pengar till det heller.

Permalänk | Anmäl #6 Mats Forssblad, 2009-08-28, 02:23

Att författarna ser det svenska näringslivet som en motståndare och uppfattar det som ett hot att de skulle få en fri finansiering är snarare ett tecken på att författarna bergfast tror att de representerar personer son inte förmår producera någonting som duger. Det är ju mer än lite oroande eftersom den ena representerar Dramaten.

Permalänk | Anmäl #7 Arthur, 2009-08-28, 02:46

Riktig livaktig konst/kultur som folk vill ha behöver inga bidrag se på renesansens målare eller dagens turnerande rockband, att skänka pengar till kultur som ingen behöver, vill ha eller betala för är bara slöseri med resurser och tid.

Permalänk | Anmäl #8 Robert W, 2009-08-28, 09:21

Ett samhälle utan kultur och idrott överlever inte, så långt håller jag med artikelförfattarna, men däremot ser jag inte behovet av skatteförsörjda kulrurbyråkrater som just artikelförfattarna utgör lysande exempel på.
Den gemenskap som kultur och idrott syftar till kommer alltid underifrån och behöver inte statligt bidragsförsörjda besserwissers för att utvecklas. Artikelförfattarna talar alltså i eget intresse och av omsorg om sina egna, väl tilltagna, löner som genom en omänslig skattebörda avtvingas fattiga undersköterskor i Jukkasjärvi som inte har intresse av att besöka Dramaten.
Ville samma undersköterska däremot se Bruce Springsteen på Stadion får hon däremot betala själv. Sådant är inte tillräckligt fint för kulturbyråkraterna.
Låt människor själva behålla sina pengar och därefter själva skapa kultur, idrott och annan gemenskap. Det är riktig kultur utan von-oben-perspektiv.

Permalänk | Anmäl #9 A.Jonsson, 2009-08-28, 10:18

"Kulturarbetare" och "konstnärer" har aldrig gillat fattigt folk och därför snackar dom på det här (Carlsons) vis.

När dom tycker att deras geggande och kladdande är mer värt än mat o husrum åt fattigt och hemlöst folk, så visar dom sitt rätta ansikte.

Anna Odell och Gustav Fröding och deras konstnärskollegor värda namnet är undantagna, dom har varit intagna på psyken och lidit av hunger och kyla.

En äkta konstnär är revolutionär kommunist och inte socialdemokrat, liberal och konservativ.

En äkta konstnär har moraknivar och dynamit i tankarna och inte Timbro.

Permalänk | Anmäl #10 lunchdröm, 2009-08-28, 14:59

Jag delar dator med en moderat och det är han som skrivit ovanstående. Jag gillar Carlsson.

Permalänk | Anmäl #11 lunchdröm, 2009-08-28, 15:01

Frågan om konstens existens är svår att svara på, något individuell. Vissa kan inte leva utan konst (ett träd med ett däck runt halsen på en get, eller en tavla med ett mycket vackert motiv) och andra ser den som helt överflödig. Jag vet inte riktig hur jag ska ställa mig till konsten, men jag prioriterar andra saker före en hög med plåt som stor i mitten av en rondell.

Permalänk | Anmäl #12 Larenholtz, 2009-08-31, 12:33

Head in to Argolis and get fire from Prometheus. He stole it from the Gods so we could get it from him... nice. Talk to the man in the temple of Replica handbags
Hermes birkin
Hermes
birkin
prada
prada handbags
birkin bag and he tells us to head back to Zeus... crap. Fall into the Salamander Pit and eat some expensive ambr

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Ingen välfärd utan kultur

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar