Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2009-08-27 08:08, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
"Regeringen, och jag personligen, är varma vänner till den fria forskningen. Det tycker jag att vi har bevisat. Mitt första beslut som forskningsminister var, till exempel, att föreslå stärkt forskarinflytande i Vetenskapsrådet. Men jag tror att de flesta tycker att det är rimligt att också särskilt prioritera forskningsresurser till områden där det tydligt går att identifiera viktiga samhälleliga utmaningar." Det skriver högskole- och forskningsminiser TOBIAS KRANTZ i en replik till Arvid Carlsson och Kristoffer Hellstrand.
Tobias Krantz (fp) är högskole- och forskningsminister.
Arvid Carlsson och Krisoffer Hellstrand skriver på Newsmill om regeringens forskningspolitik. Jag välkomnar deras inlägg; svensk forskningspolitik förtjänar en engagerad och livaktig debatt. Arvid Carlsson, Kristoffer Hellstrand och jag delar naturligtvis samma vision - att Sverige ska ha en forskning i världsklass. Men den bild som skribenterna tecknar av regeringens forskningsproposition, som presenterades i oktober 2008, är, enligt min uppfattning, inte korrekt.
Regeringen satsar ytterligare 5 miljarder på svensk forskning. Det är den största resursökningen någonsin. Den största delen går direkt till universitet och högskolor. Det är helt fria fakultetsmedel som universitet och högskolor får fördela precis hur de vill. Forskningsråden (Vetenskapsrådet, Vinnova och andra) får också rejäla resurslyft. Det är medel som utlyses och söks av forskare i fri konkurrens.
Utöver de stora posterna ansåg regeringen att det fanns skäl att införa en tredje finansieringsform - strategiska satsningar. En fristående utvärdering av det svenska systemet för forskningsfinansiering visade för några år sedan att Sverige är dåligt på att göra tydliga kraftsamlingar på forskningsområden och därigenom uppnå internationell excellens. Det tycker regeringen är ett problem och vi har försökt hitta en lösning på det.
De områden där det sker strategiska satsningar har pekats ut av vetenskapssamhället självt. Forskningsråden har sedan gjort utlysningar och forskarnas ansökningar har utvärderats av internationella expertpaneler. De miljöer som kan uppvisa bäst kvalitet har fått medel att utveckla sin forskning.
Regeringen, och jag personligen, är varma vänner till den fria forskningen. Det tycker jag att vi har bevisat. Mitt första beslut som forskningsminister var, till exempel, att föreslå stärkt forskarinflytande i Vetenskapsrådet. Men jag tror att de flesta tycker att det är rimligt att också särskilt prioritera forskningsresurser till områden där det tydligt går att identifiera viktiga samhälleliga utmaningar. Satsningar på forskning om stora folksjukdomar, på forskning kring klimat och miljö och på forskning som har stor betydelse för svensk industri så vi kan behålla företag och jobb i Sverige är jag övertygad har starkt stöd. Och med det största resurstillskottet någonsin till svensk forskning har vi glädjande nog råd att satsa både på nyfikenhetsforskning och på att kraftsamla på viktiga områden.
Ge de bästa forskarna anständiga projektbidrag!

Nobelpristagare: Fel beslut av Krantz blir förödande

Nobelpristagare: Tobias Krantz måste lyssna till kritiken
Nedslående inlägg från SSF:s ledning

Erikssons kritik mot SSF är vilseledande och felaktig
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Tobias Krantz försöker trolla bort korten. Han säger "Forskningsråden (Vetenskapsrådet, Vinnova och andra) får också rejäla resurslyft. Det är medel som utlyses och söks av forskare i fri konkurrens."
Men om man går igenom regeringens forskningsproposition och Vetenskapsrådets budget ser man att detta inte stämmer överhuvudtaget. T. ex. ämnesrådet för Natur och Teknikvetenskap på Vetenskapsrådet fick förra året 969 miljoner, i år 995 miljoner och 1005 miljoner år 2010. Så av de fem miljarderna hamnade mindre än 1% under det största ämnesrådet. Tror Tobias Krantz och i förlängningen Peter Honeth som egentligen bestämmer att de skulle komma undan med sådant här snömos.
Outrageous! All researchers I know of and have spoken to, do confirm the picture Eriksson describes in his excellent article (DN 31/07). The seriousness of situation is further confirmed when two other dignities within the academia encourages the research minister Krantz to listen to the criticism (Carlsson & Hellstrand, Newsmill 26/09). The answer that Mr Krantz gives above is simply to dismiss the criticism as "giving a wrong picture of the situation" - and of course, the article by Mr Krantz contains no relevant information or arguments at all. What have happened is quite incredible, and it made me wonder the following: Has Mr Krantz read the article by Eriksson at all? And if so, does Mr Krantz understand what he reads?
Det var då för märkligt att forskare inte kan läsa innantill, inte kan förstå att det är omöjligt att hänvisa till förra årets proposition som ett argument för vilka forskningsmedel som skall komma, inte klarar av att hitta giltiga argument för sin protest utan bara kommer med obevisade hypoteser som grundar sig på okunskap i att läsa innantill.
Innan giltiga argument presenterats som håller för närmare analys, så är det helt omöjligt att ens värdera de sk. forskarnas invändningar! Sk. forskare? Vetenskapsteori och giltiga argument borde vara vardagsmat även om inte regeringspropositioner är det.
Problemet är som Eriksson beskriver inte att det satsas utan hur regeringen via VR gått tillväga för att fördela medeln. Även om man vill peka ut vissa områden och vill satsa på excellens så har man använt alldeles för trubbiga verktyg för att faktiskt gynna den bästa forskningen inom resp. område. detta beror på att konstallationer av forskare bedömts, istället för enskilda forskare. eriksson beskriver väl denna problematik, men denna del av kritiken verkar ha gått Kranzt helt förbi.
Inger E: Ämnesrådet för Natur och Teknikvetenskap (Vetenskapsrådet) fick år 2008 totalt 969 miljoner (se Forsknings och innovationsproposition 2009-2012; Prop. 2008/09:50 s.154 rad 3). Budgeten för NT under 2009 och 2010 fås från Vetenskapsrådets hemsida (budget NT).
Budgeten för 2010 är förvisso preliminär men är framtagen i samråd med utbildningsdepartementet. Budgeten för 2009 ligger som grund för bidragsbeslut under beredningsmötena om en månad. De anslagsbesulten som tas då ligger sedan fast under 3-4 år framåt beroende på vilken typ av anslag det handlar om. Hade man alltså varit seriös med att öka den nyfikenhetsdrivna forskningen under de närmaste åren hade en rejäl ökning av ämnesrådens budget varit klar redan i våras. Det hjälper nämligen inte att skruva upp ämnesrådens budget för 2010 - om man mot förmodan skulle göra det - eftersom de som får bidrag i år inte kan söka om förräns de bidrag de får tilldelat vid 2009 års beredning tar slut (alltså 2012-2013). En retroaktiv procentuell ökning av redan fastställda anslag skulle eventuellt kunna vara möjlig men ett sådant förfarande har också inbyggda problem.
Hade du själv några argument i sakfrågan?
Är det inte snart dags för facket/facken att börja företräda forskarna i den här frågan? Kan man inte i princip hävda att nästan samtliga forskare utsätts för diskriminering när de nya medlen uteslutande går till de mest politiskt aktiva forskarna. Det här är ju lite likt bonusproblematiken hos bankerna. En liten mängd styrelseproffs ger varandra mycket pengar i näringslivet. I det här fallet är det en liten mängd nätverksproffs som ger varandra mycket skattemedel. Är väl i princip värre.
Kan man inte därför också vända sig till riksrevision och hävda att detta inte är förenligt med hushållande av statens medel?
I t ex SSFs grupper när man tar fram underlaget för utlysningar är det är inte vackert när man ger varandra pengar genom att skriva utlysningstexterna med tydlig adress. Den här gången har det nog gått till på samma sätt.
Tobias Krantz mediala debut som rikspolitiker var en DN-artikel med rubriken "Politikerna skall inte lägga sig i forskningen". Ändå försvarar han det tydligaste exemplet på okunnig och klåfingrig politikerstyrning jag sett under trettio år som forskare.
Det vore glädjande om Tobias Krantz kunde bemöta de sakargument som förts fram. Har leijonborgkonsortierna fördelar som Arvid Carlsson och andra inte har förstått? Når den granskning som genomförts trots allt upp till lägsta godtagbara standard? Varför ströks flera ämnesområden från Vetenskapsrådets lista över ämnesområden? Varför anser regeringen att svensk forskning om hjärtkärlsjukdomar (den vanligaste dödsorsaken i arbetsför ålder) och infektionssjukdomar (Vetenskapsrådet första förslag på strategiska ämnesområden) inte är till gagn för samhället?