Olyckligt när allt bistånd klumpas ihop

Undrar just hur mycket Bo Paulsson tjänar på sin "verksamhet" och hur många släktingar och vänner som är "anställda".

>99% av SIDAs medel går till korruption.

Det som bygger anständiga länder, dvs länder med lågt inslag av korruption, är fungerande institutioner.

"Val" hålls i länder som Zimbabve, Iran och även på Kuba eftersom man har identifierat den västerländska fascinationen inför detta sista steg i den demokratiska processen.

Demokrati är en process som har sitt ursprung i väl fungerande institutioner, inte i den vart fjärde år förekommande teatern att gå bakom ett skynke och få delta i valet av vilken klan som skall få snatta ur statskassan de närmsta åren.

Bistånd skall inriktas på att bygga skolväsende, rättsväsende, lantmäteri, pressfrihet, fungerande elektricitet 24/7, rent vatten, yttrandefrihet, äganderätter, osv, osv, mm, mm, dvs alla de institutioner som vi tar för givna i en fungerande demokrati.

Val kan man högaktningsfullt strunta i så länge som bara bråkdelar av institutionerna finns på plats, eftersom val bara ger legitimitet för snatterierna.

Bistånd lämnas förslagsvis genom projekt på plats med deltagande av biståndspersonal som också håller koll på slantarna. Accepteras inte detta av mottagarländerna så är detta en tydlig indikation på att saker och ting inte hanteras korrekt.

Visst kan det uppfattas som kränkande att mottagarna inte fritt får råda över biståndet men orsaken står att finna i att de har bevisat sin oförmåga just genom att de behöver bistånd. Vore landet anständigt regerat så skulle det inte finnas något behov av bistånd.

Bland det mest utmanande i den svenska biståndsvärlden är budgetstödet som innebär att en check skickas över in blanco. Att användas efter eget skön.

Man måste ju ha förtroende för mottagarna. Så utomordentligt naivt.

Lägger vi 100 miljarder på tre år borde varje svensk fundera över om pengarna gör nytta. Målet är 1 % av BNP, dvs ca ett par procent av våra skatteintäkter. Det är inga kaffepengar vi talar om.

Det märkliga med Gunilla Carlssons artikel och regeringens politik är inte att man kräver rejäl uppföljning av projekten. Det märkliga är att de föregående 30 årens regeringar INTE gjort det.

Det stora problemet är att biståndsorganisationer har fått ett eget liv där den egna organisationen och födkroken är viktigast.

Litar INTE på biståndet!

Stoppa allt skattefinansierat bistånd OMEDELBART och ge oss skattebetalarne våra pengar som ni konfiskerar för att skänka bort!

De extra tusenlappar som alla skattebetalare per får behålla av sina pengar kan de själva bestämma OM och isåfall till vem de vill skänka pengar till! Jag gissar att de som idag lever gott på att jobba i biståndsorganisationer skulle vara de som även skänkte minst av sina egna pengar!

According to a report by Beijing-based consultancy firm the Anbound Group, of the 500,000 suspected corruption cases in China during the past decade, 64 percent involved international trade and foreign firms.

Ska vi lägga ner all handel? Näringslivet är ju den största boven när det kommer till korruption.

Ni kommentatorer ovan har haft turen att bli födda i världens rikaste land (jaja nu är vi bara nr 12 eller nåt) och VÄGRAR att dela med er ens 1% till de svältande i resten av världen. Jag vill inte moralisera men man måste ändå dra slutsatsen att ni är snåla idioter.

"Alla vi som arbetar med bistånd har ansvar att nå ut med en rättvis bild så att svenska folket kan ta ställning på goda grunder."

Ett väldigt komiskt uttalande när den svenska journalistkåren undvikit att granska det svenska biståndet de senaste decenniet. Då har ni inte sagt så mycket inte. När nu en kritiskt röst höjs för första gången så är det en orättvis bild. Man blir ju bara trött.

Niklas A, om du inte hittade på saker så skulle dina ord väga mer. Men exakt när kommer du vara nöjd, när Sverige ligger på 16:e plats? 27:e plats? 136:e plats? Hur länge ska vi offra vårt eget folk för att hjälpa andra? När blir du nöjd?

Du tror inte att Sverige hade haft möjlighet att hjälpa andra bättre om vi tog hand om vårt eget land först? Vem tror du har störst möjlighet att förbättra en annan persons liv av Bill Gates och Berra (en alkoholist som bor i en låda på T-Centralen)? Det bästa är att du antagligen inte skänkt en krona i ditt liv till bättre behövande. Det finns ord för sådana som du, ord betydligt värre än "snåla idioter".

SIDA har ett par ordentliga vurpor i sin historik som gör att organisationen borde byggas om. Ut med alla gamla och selektiv återanställning alltså. Sedan har jag hört detta om bistånd under olika benämningar i åtminstone fyrtio år men var har det hjälpt? Symptomatiskt nog så nämns allt man gör men inget om resultaten.

Sverige är inte så rikt som många verkar tro. Trolleri med uppumpade BNP-siffror där samma krona pumpas runt via en hög skattesats, gör att Sverige uppvisar alltför hög BNP. Sverige är slitet, smutsigt och lätt på dekis. Biståndet som finansieras via skatterna är ett skolexempel på kleptokrati. Biståndet tar pengar från fattiga i rika länder och ger till rika i fattiga länder.

#2: ”Val kan man strunta högaktningsfullt i...”: Vi som har erfarenhet av att jobba med demokrati i postkonfliktländer menar nog tvärtom. Valen är början på en positiv utveckling även om kvaliteten kan brista i processen. Det är ofta ett mycket högt valdeltagande i sådana länder vilket signalerar att människor tycker det är vikigt. Ibland kan de [berättigade] kraven på media i väst att rapportera balanserat samt de dramaturgiska berättarkraven, missa det enkla faktum att det finns starka majoriteter till stöd för fria val, men man kan ändå vara missnöjd med processen.
Afrika idag har en väldigt positiv utveckling. Mycket av denna utveckling kan kopplas till stärkta institutioner, bland annat genom förbättrad transparens och demokrati, samt ökade investeringar from främst Kina och Indien.

#3: Uppföljning görs hela tiden, men alla verksamheter, inte bara bistånd, är processer under ständig utveckling. Biståndet har förändrats kraftigt, problemen har förändrats, men också möjligheterna. Vi glömmer lätt att den stora grå massan av biståndsprojekt som rullar på som vilken verksamhet som helst utan större åthävor bidrar med väldigt mycket varje dag för fattiga människor. Men det är ungefär lika spännande att rapportera om det, som om en socialsekreterares vardag på socialkontoret i Gullspång.

#4: Bistånd är en del av utrikespolitiken. Det är synd att så få förstår detta. Detta utesluter givetvis inte viljan att göra gott som ändå är den yttersta politiska drivkraften. Men faktum är att inget utvecklat land i världen idag saknar budget för bistånd och det med goda skäl. Bistånd är ett sätt bland många för ett land att säkra marknader, skapa kontakter, nätverka, förstå världen och påverka. Det är en del av den internatonella öppenheten som krävs av små länder som Sverige skall kunna ha en röst i världssamfundet och i olika internationella organ.

Sverige är ett förvånansvärt synligt land på den internationella arenan vilket vi kan vara stolta över. Det ökar också vår trygghet. En del av den styrkan kommer antagligen ur vår satsning på bistånd. Det är väldigt tydligt när man arbetar med de här frågorna.
Det är självklart ett politiskt val man gör om man vill skrota biståndet. Men det kommer att kosta och vad vinner man istället? En platt-TV? För det är väl ingen som inbillar sig att ett skrotat bistånd kommer att knytas till en aktiv fördelningspolitik i Sverige så att Berra i lådan (#8) får ett hem?

Precis som vi så ofta refererar till pengar som likvida medel så kan man jämföra bistånd med vatten:

det finns…en sorts vatten kemiskt sätt = en sorts bistånd humanitärt sett; två sorters fysikaliskt sätt – vanligt och tungt = två sorters ideologiskt – vanligt och maktpolitiskt; med tre sorters fysikaliska faser – fast, flytande och ånga = tre sorters – målinriktat, allmänt och förskingrat…och allt detta oberoende deras volym.
Men bistånd är pengaflöde precis som vatten och dess värre är det inte alltid människor törst som detta vatten är avsett att släcka utan betydligt fler ändamål än så. En del går omlott och en del är solitära, enskilda fenomen.

Men oavsett hur man räknar så finns det en gemensam nämnare som vi alltid och oavsett vårt utgångsläge borde titta på: Vad är resultatet? Paradoxalt nog oavsett vad som blir för svar på frågan så avdunstar effekten av vårt bistånd precis på samma sätt som vatten oberoende av dess aktuella tillstånd och övriga egenskaper. Det är den lömska biten som är så oerhört svårt att estimera.

Detta svinn skapas delvis av mottagarlandets inherenta tröghet att kunna ändra och utveckla sin infrastruktur till det bättre och delvis av vår bristande kontroll såsom vi inte skulle tillsluta vattenkärlen ordentligt, delvis av att hela flödesschemat är skvalpigt till tusan och delvis av att pengar har samma effekt som morfin på svåra sjukdomar: den lindrar men botar inte! Däremot framkallar det ett skadligt beroende med svår abstinens vid utebliven fortsatt administration.

Är det bra eller dåligt? Det beror ju helt och hållet på vad vi vill åstadkomma: hållbar bedövning eller hållbar utveckling. Problemet med det sistnämnda är att det skulle krävas ett paradigmskifte och leda till en svidande förlust i vår självkänsla att vi INTE skulle få känna oss så präktigt humana i vår strävan efter att få hjälpa folk. Sådan hjälp till hållbar utveckling med dess komplexitet som insats (i form av kunnande, i både mänsklig och materiell resurs) skulle inte kunna mätas på ett enkelt sätt i procent av bruttonationalprodukten och då vet vi ju inte hur goda givare vi är. Kyniskt? Visst, men vår biståndspolitik är kynisk i sin blåögdhet som ser primärt bara våra förutsättningar och missar mottagarländernas förutsättningar i stort sett helt.

Drastiskt skulle man kunna säga att det är oetiskt att bränna pengar i de fall där man inte kan bevisa…just det…en markant hållbar utveckling (där landet inte har förutsättningar att tillgodose bistånd på något annat sätt än bedövning)…i de fall där bistånd inte är en kraftig startmotor ala "Space Shuttle" utan snarare kronisk förbränningsprocess, den resultatorienterade tidsaspekten är nämligen helt avgörande. Det vore ju också en kvalitetsstämpel på oss att vi menar ALLVAR!

Idealistiskt? Absolut, mänskligheten är nämligen mästerligt begåvad med en tendens att göra kompromissande halvmesyrer eftersom drastiska och verkningsfulla åtgärder gör som oftast även förfärligt ONT och det tål vi inte se!

@#1 Bo T, 2009-08-26, 11:35 "aka newsmilltrollet"
-----------------
Och mer än 99% av din tid verkar gå åt till att trolla. Patetiskt! Vill du ha en debatt så får du nog dra upp huvudet ur sandlådan och försöka bete dig som den vuxna person jag förutsätter att du ser dig själv som.

Det är så sorgligt att så många här ovan kommer dragandes med osanningar och retoriska hatformuleringar mot bistånd som saknar rationell grund. Naturligtvis har mycket bistånd missbrukats under åren, men oerhört mycket mer har bidragit till massvis med resultat. Malaria minskar stadigt i Afrika. Vi får fler och fler demokratier hela tiden. Antalet barn som går i grundskola har ökat kraftigt. Och aldrig förr har världen varit så jämställd mellan könen.

Biståndstidningen OmVärlden publicerade i senaste numret en artikel där de både tog upp lyckade och misslyckade biståndsprojekt. Vad vi måste göra är satsa mer på bistånd som liknar det som lyckats och inte göra om misstagen med det som misslyckats.

För övrigt är en mycket bra bok på det här området Kenneth Hermeles "Hjälp eller stjälp". Där presenterar han bland annat hur man inte kan överge biståndet när det inte ger tillväxt (eftersom majoriteten av biståndet inte har som syfte att ge tillväxt eller ger tillväxt på lång sikt) utan tvärtom är det då bistånd behövs.