Vårdnadsbidraget ingen kvinnofälla

Grattis till att vårdnadsbidraget funkar så bra i er familj! Som feminist och liberal så tycker jag också att det är en självklarhet att kvinnor ska få bestämma över sina egna liv, oavsett vad de bestämmer att de ska göra med dem. Jag är inte heller för en kvotering av föräldrar försäkringen, och tycker inte att vårdnadsbidraget behöver vara en kvinnofälla. Men jag tror att de som säger det syftar på följande;
Att kvinnor är de som oftare än männen stannar hemma med barnen och sköter hushållet, och att de därigenom får minskad makt i arbetslivet vid missad arbetstid. Att kvinnor får minskad makt i arbetslivet leder på lång sikt till problem som att kvinnor inte äger resurser som tid makt och pengar och därmed inte heller inflytande politiskt, även när det gäller frågor kring de själva och deras eget liv. Typ abortfrågan.
.
Man kan diskutera storleken på det problemet i Sverige, men sett globalt så är det ett stort problem att kvinnor inte äger mer resurser och inte har mer makt. Det är bra att er familj kan utnyttja vårdnadsbidraget på ett sätt som fungerar för er, och på samma sätt borde det vara lite lätt och självklart för en kvinna att om hon i stället vill jobba ganska snart efter förlossning så ska hon kunna göra det också. Så länge vi respekterar varandras val och inte dömer.
.
Och när man sen hamnar i en situation där man inte är nöjd med den politik som förs för att den skulle innebära problem för just dig och din familj. (säg att föräldrarförsäkringen blir kvoterad, och din man också enligt lag måste vara hemma fast det inte alls passar er tex) Ja då aktualiseras frågan om hur viktigt det är att man engagerar sig för att skaffa sig politisk makt för att få säga sin åsikt, komma med sitt bidrag till debatten och påverka i den riktning man själv vill.

Mycket bra och personligt skriven artikel. Trevligt att lyfta fram en positiv bild :)

Bra skrivet!

"Genom att hävda att jag hamnar i en kvinnofälla är att hävda att jag inte är klok nog att fatta mina egna beslut själv. Det är ingen som tvingar mig att vara hemma med mina barn, det är ett val som jag själv gör på helt frivillig basis. Tvång är att föräldrar inte själva får styra över hur föräldraledigheten ska fördelas."

Du har så rätt! Det är alldeles för många politiker och andra proffstyckare som tydligen tycks anse att kvinnor är viljelösa mähän som bara gör som deras män vill. Det är mycket underlig kvinnosyn, tycker jag.

Vänligen / Sven-Arne S.

Oavsett vilken som stannar hemma måste det vara en bättre lösning än att slänga in barnen på dagis så fort det går.
Nu resonerar jag inte kring ekonomin och jobben som är och blir snedfördelade fortfarande som politiker lätt borde kunna lagstifta om kring pensionspoäng, löner och jada-jada......

Men för barnens skull, skulle jag vilja att de mina var i lugnare hemmiljö några år innan de ska "slåss" och "konkurrera" på överfyllda dagis....Tyvärr hade jag inget val som ensam försörjare och inget Vårdnadsbidrag fanns....det var en kvinnofälla om något...jag led varje tidig otta av att väcka snusande småbarn...hemskt....

Intressant att så många ivrar för att det alltid är upp till varje familj att bestämma själva i dessa frågor, att ingen annan ska lägga sig i besluten. Inser ni inte att ni, genom hur ni gör era val, även påverkar andra? Eftersom det påverkar mig hur andra föräldrar delar upp föräldraförsäkringen tycker jag det är rimligt att debattera hur den ska fördelas. Att vi kan vara hemma med våra barn är en underbar möjlighet och en fin rättighet, men man kan inte bara bortse från att det också påverkar hela samhället på olika sätt.

Man skulle lika gärna kunna se det tvärtom, om man istället utgår ifrån att föräldraledighet är en stor förmån och kvinnor har makt i sina förhållanden. Kvinnorna roffar åt sig all tid med barnen och de stackars männen tvingas ut och jobba.

Konstigt nog tycker man alltid synd om mig som mamma - om jag är hemma är det synd om mig som är helt maktlös och hamnar i en kvinnofälla, om jag jobbar (och min man är hemma) är det ÄNNU mer synd om mig för det är ju helt onaturligt för en mor att inte få vara med sina barn. Tänk att tvingas jobba istället! Inte så många som tycker synd om männen, vare sig de är hemma eller jobbar.

Sedan är det kanske så att man genom att möjliggöra för föräldrar att vara hemma, i ett första skede kommer att förstärka de strukturer som redan finns.

Det är väl så att de ekonomiska orättvisorna måste jämstaällas med den som väljer att vara hemma med lika pensionspoäng och rätten att komma tillbaka till ett arbete när man vill det.

Och sanningen ligger nog närmare att om män och kvinnor delar mer av föräldraledigheten före och efter och med vårdnadsbidragets möjligheter att också män "tvingas" med mera, först då kan arbetsgivare inte se kvinnor som "besvärliga" barnafödare med sämre lön och förmåner i arbetet och de hemmavarande männen läser ju oftast av ekonomin först innan, så då kommer de att ge röst för jämställda löner och jämn fördelning av pensionspoäng. Som alla vet lyssnar män på män och de flesta chefer är ju trots allt det fortfarande.

För den riktiga kvinnofällan den visar sig med pensionsbrevet när det är dags och gubben redan uppdaterat sig med en yngre förlaga. Lite drastiskt beskrivet men inte mindre sant för det.

En mycket intressant vinkling på vårdnadsbidraget som kvinnofälla. Håller med om att det är olyckligt att det kallas så, eftersom de kvinnor som faktiskt väljer detta alternativ automatiskt blir omyndigförklarade (att de hamnat i en "fälla").

Dock har vårdnadsbidraget inget som helst med frihet att göra, som det ser ut idag. Vad jag har förstått så är det 3000 kr i månaden skattefritt, som man får om man väljer att vara hemma. Det är väl knappast någon som tror att det skulle räcka till hyra, mat, blöjor, mediciner, osv. Du är alltså helt beroende av din partners inkomst för att kunna överleva. Ditt "fria val" att stanna hemma har alltså inte resulterat i någon vidare frihet för det, och det är därför som så många är negativa till detta. Okej, om du är miljonär kan du ju leva på vårdnadsbildraget + tillgångar utan behöva fråga din partner om fickpeng hela tiden, men då hade du troligtvis inte behövt bidraget från första början. Det är alltså inte ett alternativ som det står "fritt att välja" för vem som helst.

Om det däremot hade varit, säg 15 000 - 20 000 i månaden hade friheten varit total, och jag hade inte haft några invändningar frihetsmässigt. Då börjar vi tala om ett alternativt öppet för alla och envar att ta ställning till. Jag är dock tveksam till att vårdnadsbidraget nånsin kommer komma upp i dessa summor, och förblir alltså en guldkant på tillvaron för kvinnor som inte ser något problem i att försörjas av sin man + staten, vare sig strukturellt eller samhällsekonomisk.

Till Kajsa, inlägg 5: Du skriver: "Intressant att så många ivrar för att det alltid är upp till varje familj att bestämma själva i dessa frågor, att ingen annan ska lägga sig i besluten. Inser ni inte att ni, genom hur ni gör era val, även påverkar andra? Eftersom det påverkar mig hur andra föräldrar delar upp föräldraförsäkringen tycker jag det är rimligt att debattera hur den ska fördelas."

På vilket sätt påverkar det dig hur andra familjer gör sina val? Visst påverkar det statistiken, men det var ju det som artikelförfattaren ville komma bort ifrån. Lika utfall rent statistiskt har ingenting med lika förutsättningar att göra.

Men förklara gärna hur jag och min sambos val här i livet påverkar dig.

Tänk vilken trygghet för de små barnen att slippa väckas upp i ottan och släpas till dagis av hyperstressade föräldrar.
Mamman kan säkert göra karriär när barnet/barnen är större!

Nu väntar vi bara på ett antal debattinlägg av rosenrasande elitfeminister......

Tack för ett bra inlägg.
Att det måste vara innom familjen som det avgörs hur man ska dela upp föraledigheten.
Tack för din styrka att våga ta det beslutet som kan upplevas som politiskt inkorekt.

Nu blev jag sugen på att också ta ut vårdnadsbidrag till mig själv.

Stanna gärna hemma - betala själv! Varför ska staten betala folk för folk som inte har lust att jobba men hellre vill gå hemma? Klart att man kan argumentera för att hemmafruarna gör ett viktigt jobb, men då kunde man lika gärna ha samhällslön. Vem vet vilka 'viktiga' jobb som då kunde dyka upp! Jag tillhör den Fay Weldonska skolan av feminister; kvinnor som frivilligt gör korkade saker får faktiskt skylla sig själva. Det är ju förstås synd om barnen som inte får gå på dagis, men det är inget att göra åt.

Mina: Det finns ett hyggligt stort problem med din argumentation, och det är att du förutsätter att staten äger de pengar som den samlar in. Staten har ingen egen påse pengar, statens pengar är alla våras skattebetalares pengar, och varför skall en viss form av barnomsorg vara återbetalad men inte en annan? Sedan i just detta fall så handlar det inte om staten utan kommunen.

Jag är helt övertygad, och det kan du även notera när du läser Jennys artikel, att hon tidigare varit med och bidragit till den offentliga insamlingen genom tidigare arbete. Därför är det snarare så att hon nu väljer att få tillbaka lite av dessa pengar samtidigt som hon är hemma en tid längre med sitt barn.

Dessutom skall du vara medveten om att Jennys val att stanna hemma inte innebär någon dramatisk kostnad för kommunen som du får det att låta som.

Barnomsorgspengen (dvs den summa per barn som förskolan får från kommunen) här på Lidingö är cirka 135 000 kr för barn mellan 1-3 år och cirka 100 000 kr för barn över 3 år. Vårdnadsbidraget å sin sida kostar kommunen cirka 40 000 kr per barn. Här kan man då se att kommunen sparar mellan 60-95 000 kr när Jenny stannar hemma. Till detta måste man dock lägga den uteblivna inkomstskatten när Jenny inte längre arbetar, om man ser på en genomsnittlig inkomst för en kvinna på Lidingö, vilken är 273 000 kr, så betalar hon 18.86 kr i kommunalskatt vilket innebär att kommunens uteblivna skatteintäkt landar på 51 784 kr per år.

Summa summarum så ”kostar” det alltså kommunen 40 000 + 51 784 = 91 487 kr för ett års hemmavaro med vårdnadsbidrag. Medan det hade kostat kommunen 135 000 – 51 784 = 83 216 kr ifall hon valt att arbeta.

Sedan tycker jag att du har en ganska tragisk attityd när det enligt din utsago handlar om att Jenny inte orkar jobba utan hellre vill gå hemma. Om du läser hennes inlägg en gång till, och även det hon postade för någon dag sedan, så handlar det inte ett dugg om det. Utan snarare en stor kärlek till sitt barn och att få vara en större del av barnets liv den första tiden i livet. Om du sedan tycker det är korkat. Ja, det säger nog det mesta.

Familjer förhuvudtaget, eller ensamstående, måste få större möjlighet att vara hemma med sina barn under mycket längre tid än idag. Själv tror jag inte på dagis allt för tidigt för barnen. Ja inbillar mig att lite av de problem vi ser idag med okoncentrerade och oroliga ungar, härör från just dagis. Dessa stora grupper, all konkurrens för att bli sedd, allt för långa dagar.....jag tror bara inte på det...och jag är feminist.
Vi tänker allt för lite på barnen och våra snäva/inga valmöjligheter sitter det politiker och avgör, som inte tänker längre än sin valperiod.
Kvinnofällor och pigdebatter är sånt strunt som politikerna ägnar sig åt.
Kvinnofällor finns inte om papporna delar på tiden med barnen och tvingar fram förändringar i ersättningssystem och rättvis fördelning kring pensionspoäng.
Då försvinner även attityden kring en chef som helst inte vill anställa kvinnor, just för den kommande mammarollen.
Dels tycker jag att papporna ska tvingas bort från sin arbetsplats en tid för att ta hand om sina små barn, sen tycker jag att mammorna får börja tänka längre än näsan räcker och släppa taget om sina telningar till förmån för pappan, även när ungarna är små.
Visst kan det låta fint med en mamma som säger: Jag är hemma...Pappa jobbar.....men då har vi inte kommit långt.
Och de med stor ekonomi, brukar sällan heller vara de som banar väg för nytänkande, de vill ha sina roller. Trots att just dom mammorna är de som oftast byts ut senare för en yngre upplaga, pga ekonomin som mannen har som "ungdomsförlängare".