Sluta moralisera kring missbruksvården!

Bra artikel. Men kanske lika bra millning: Strutbytesprogram!

Utmärkt artikel, Jens!

Bra artikel. Kriminaliseringen av 'droger' är för övrigt väldigt mycket dubbelmoral. Vi har mer lagliga droger än någonsin, inte minst de som ges rubriken 'medicin'. Däri ingår ett väldigt utskrivande av amfetamin till barn!
Den värsta användaren av droger är dock kroppen själv, som hela tiden styr kroppen och hjärnan med allehanda substanser. Hur skulle vi någonsin kunna fördöma detta?
Det är bara att erkänna att alla människor är drogade livet ut, från vaggan till graven, 24/7.

Man hade kunnat klaga på politikernas syn på detta i evigheter. Det värsta tror jag dock är att folk inte vågar säga vad de tycker i denna fråga!

Du undantagen då såklart. Tack!

Jag kan bara instämma i sin helhet i Jens Karlssons debattinlägg som är ovanligt nyktert och klarsynt vad missbrukvård borde handla om. Nu är dess värre politik INTE samma sak som att göra rätt utan politiker måste försöka ”muta” (vidlyftiga löften angående trygg och lättjefull tillvaro i deras idealsamhälle) sina väljare med sin politiska agenda med en idyll inom ramen vad partiets ideologi villkorar.

Att sluta moralisera över missbruksproblemet är betydligt lättare sagt än gjort av den enkla anledningen att svenskarna har lärt sig att vårt samhälle står för trygghet framför allt. Vi kanske inte är rikast i världen men vi anser oss vara tryggast i världen både som verkställd social trygghet och som enormt trygghetsbehov på gränsen till trygghetsnarkomani: livet ska vara förutsägbart och utstakat utan obehagliga överraskningar med föreställningen att alla kan och ska klara sig.

Missbruk med självdestruktivt leverne och i synnerhet med svåra sociala komplikationer är som fundamentalt motbevis som skjuter i sank den idealiserade tesen att alla ska klara sig. Frågan är oundviklig hur vi kunnat bygga ett samhälle där alla inte kan klara sig. Vi har ju en väl definierad och lika schematisk som ytlig lyckostandard med fokus på materiell trygghet ala ekonomisk nivå ”vanligt folk med hyfs”. Inom dess ram får vi vara hur tomma i huvudet som helst, hur händelselöst känslofattiga som helst om vi bara ger sken av att vara tillfreds med denna lyckostandard med lagom dimensioner. I den svenska lyckostandarden blir människors individuella variation (som är helt enligt naturens mening) ett problematiskt inslag och problemen hopar sig i samma takt som man ökar gruppen som ska ”standardiseras” även som metodik såsom vår skola med för stora klasser osv.

Mänskliga standarder (precis som begreppen ”vanligt folk”, ”svenska skolbarn” osv) är alltid ett slag i ansiktet på dem som inte lyckas få plats inom dess sfär. Att alla kan klara sig inom den gängse policyn hur vi menar i dagens Sverige förutsätter att vi alla i stort sett är lika utan någon större individuell variation. Den enda variation som är inräknad i vårt system som ren princip åtminstone är ”normal” i en helt anonym bemärkelse kontra ”svag”/”svagare” som i sin tur erkänns av systemet som individer med specifika behov. En del svagheter hos dessa sistnämnda är socialt oerhört terapiresistenta: de vill inte ens alltid ha vår hjälp. Finns det något värre underkännande att vårt allmänna välbefinnande kan vara en illusion skapad av de som faller inom standarden än självdestruktivt beteende som faller utanför alla våra personliga referenser (vad vi kan tänka oss som möjligt i vårt eget liv)? Knappast och som skydd mot sådant underkännande tillgriper vi mer än gärna moraliserande. Det är svårt att uthärda att vårt recept på existentiell lycka och idyll inte är gott nog för alla, någonting brister allvarlig, något som är obekant och hotfullt som störning. Missbruk är ett synligt symptom på denna störning i samhällskroppen varav moralister också är en del av, en del i en bristfällig idyll, delaktighet mot deras vilja.

Det finns en naturlag som säger att allt som kan variera kommer att variera inom dess verkningsgrad, den säger vidare att någon måste stå för olycka om vi menar att känslan av lycklighet och lyckligt liv kan variera. Om vi kan acceptera detta så borde vi i det ögonblicket sluta moralisera över dess yttringar oavsett hur obehagliga de kan se ut. Acceptans betyder inte och är inte ett löfte att vi ska stå passiva som åskådare: vi människor har nämligen en speciell förmåga att kunna samverka och moraliserande är motsatsen till att samverka, det reser osynliga staket och hinder i stället.

Wow, äntligen någon som vågar ta upp dessa svåra men viktiga frågor! Huvudet på spiken rätt igenom.
Tyvärr lär inte våra moraliserande politiker ändra sig......den enda drogen som skall vara legal är alkoholen....som är minst lika farlig som något annat....

http://mobil.svt.se/2.81000/1.1267773/svensk_drogpolitik_ovetenskaplig&l...