Biståndet

Avni Dervishi om Biståndet

Nysvenskar och rätt kunskap effektiviserar biståndet

Publicerad: 2009-08-24 23:08, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Hittills har vi inte använt oss av den kunskap som finns inom vårt eget land för att effektivisera biståndet. Det är dags att agera nu och förändra arbetssättet, då i dessa svåra ekonomiska tider kan vi förlora den folkliga förankringen för 1 % målet och det skulle inte gynna varen våra eller mottagarländernas intressen.

22 millningar
9 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Statsvetare med EU inriktning som har arbetat för FN i Kosova 2001-2003, men med flerårig erfarenhet av planering, genomföring, rapportering och utvärdering av demokratiprojekt i flera östeuropeiska länder, Kazakstan, Mellanöstern osv.

2003 och 2004 då SIDA öppet diskriminerade svenskar med utländsk ursprung genom att neka dem anställning som till ex i mitt konkreta fall, skrev jag förslag till SIDA om just de aktuella ämnet:- Hur kan vi trygga vårt bistånd som vi ger till fattiga länder och regioner. Dock, med tanke på allt som har hänt sedan dess och alla fall av korruption kan vi lugnt påstå att en hel del positiva åtaganden har vidtagits sedan dess.

Den nya regeringen har arbetat ivrigt för att kvalitetssäkra vårt bistånd som uppgår till ca 1 %. Bra. Det tycker jag att vis ak fortsätta med. Men desto större ansvar för att det når ändamålet måste vi också lägga på.

Och Ja. Självfallet motverkar man en urholkning av biståndet genom att minska antalet länder och kvalitetssäkra det genom att det blir utvecklingsbistånd istället. Hjälp till självhjälp - som det heter.

"Det största hotet mot ett effektivt bistånd är förekomsten av korruption i miljöer där biståndet vekar" - påstår biståndsminister Gunilla Carlsson. Dessutom ställer hon frågor som:

- Kan vi säkerställa att korruptionsskandaler i mottagarländerna fångas upp i våra system?

- Hur gör vi det?

och

- Hur lång tid tar det för oss som biståndsgivare att förstå hur det egentligen ligger till?

Biståndsministern ställer rätt frågor som behöver diskuteras.

Många av de biståndsmottagare som jag känner skulle inget hellre än att de själva kunde arbeta effektivt med att motverka den största "kancern" inom biståndet, vilket är just korruptionen. Av min egen erfarenhet från min tid som FN anställd ner i Västra Balkan, kan jag med största övertygelse påstå att korruptionen ägde rum både av lokala, men oftast i samarbete med internationella makthavare.

För det första måste vi förstås dra en klar skiljelinje om biståndet.

Bistånd som går via internationella organisationer som UNICEF, UNIFEM, UNHCR osv och bistånd som går från regeringen som SIDA har ansvaret att förvalta och som går till utlandet, men också till svenska NGO:s som medverkar utomlands eller inom vårt lands gränser med syfte att främja fred och demokrati i vår omvärld.

1. Det räcker inte med att bara vara tidiga med att förstå att biståndsmedlen har använts av makthavare för egen vinning, utan vi måste agera i förebyggande syfte. 20 % av Sveriges befolkning har ursprung i många länder som idag är biståndsmottagare. Inom 1/5 del av vår befolkning kan biståndsministern vara säker på att det finns statsvetare, ekonomer, jurister som har kännedom och kunskap om sina forna hemländer. De vet säkert hur och vilka vägar de politiska makthavarna i det gamla hemlandet korrumperar sig. Vilka kanaler de använder sig av och i vilket omfattning är andra aktörer involverade. SIDA borde anställa områdesexperter som har språket och kunskapen om biståndsmottagrarlandet. Dessa borde vara involverade i planeringsstadiet här i Sverige. Till ex. tror SIDA att de kan bättre förutse när en eller flera politiker ifrån Balkan ska korrumpera sig, innan jag som själv härstammar ifrån regionen, har arbetat där och har en mycket väl kännedom om området, seden och följer pressen ordagrant? Hur kommer det si att UD inte använder sig utav den kunskap som vi besitter över som kan an bistå till att våra skattepengar når rätt ändamål? Det är dags. Bilda en rådgivande organ inom SIDA. Använd vår kunskap till att bygga broar av samförstånd och samarbete.

2. Bistånd till internationella organisationer i den mån det går bör en svensk representant vara med. Japan är en av de största givarna till UNDP (FN:s organ för utveckling - United Nations Development Program) och det är omöjligt att hitta ett UNDP kontor i hela världen där det inte arbetar japaner. Vi är en av de största biståndsgivarna och de borde vi också ha rätt att ställa krav att vara med vid genomförandet av biståndsprogrammen. Vi bör också aktivt kräva och tom ändra utvärderingssystemet i de olika organisationerna. Vi vet dock att byråkrati är a & Z i många av de stora FN organen, men om detta inte går bör vi kanske istället koncentrerar oss mer på det direkta biståndsgivandet.

3. SADEV (Institutet för utvärdering av utvecklingssamarbete) alla ära, men en hel del förebyggande arbete behövs det. Även här borde experter med språk och landkunskaper anställas eller lånas från konsultföretag för att förkorta kostnaderna för utvärderingen av UD:s och Sidas arbete för att förebygga korruption av svenska bidrag inom utvecklingssamarbetet. Men framförallt öka effektiviteten.

4. I de fall det går, måste vi eftersträva en förkortning av tidsperioden för återrapporteringen av utvecklingsbiståndet.

5. Av min egen erfarenhet ifrån Östra Europa, Kaukasus, Central Asien, Mellanöstern har jag sett att Kvinnor och ungdomar med helt olika etniska och religiösa rötter (som tidigare har legat i konflikter och krig), samarbetar på frivillig basis med varandra till skillnad från makthavarna som oftast är äldre män som lägger mer prestige i allt än egentlig verkan som gynnar folket i deras eget land. Samarbete leder till kompromisser och gemensamma förslag, vilka i sin tur medför stabilitet och utveckling. När vi har stabilitet och en egen utveckling finns det mindre plats för svenskt bistånd. Bistånd som går via SIDA, Forum Syd osv kan bli ännu mer målinriktad genom att vi utöver annat koncentrerar oss på de som samarbetar och inger stabilitet dvs kvinnor och ungdomar, NGO som arbetar med de som diskrimineras som handikappade och andra mindre gynnade i samhället.

6. Frihet för MEDIA och journalister att rapportera utan rädsla för sina egna liv borde också vara en av huvudpelarna i vårt bistånd. Många journalister hotas av myndigheter som har berikat sig av biståndspengar. Likaså att vi kämpar för att de Anti-Korruptions-Institutioner som finns i mottagarländerna blir självständiga ifrån myndighetsutövning.

För att summera så vet vi alla att vi kan förbättra vårt biståndspolitik. Det handlar om att inte nonchalera den expertis som finns innanför vårt lands gränser och vara stolta över den 1 % bistånd som vi är med och hjälper både oss själva och andra medmänniskor. Bättre att hjälpa människor i deras eget land än att de tvingas till att bli flyktingar i sitt eget land eller att betala tusentals dollar till människosmugglare. Ibland dör de på väg hit till Europa och friheten. Är det inte bättre att hjälpa de i sin egen hemmamiljö än at de tvingas till undanflykt?

Nej, alla ni som är biståndsmotståndare. Låt oss fortsätta med vårt utvecklingsbistånd och samtidigt arbeta ivrigt med att effektivisera den ännu mer. Det behövs och vi kan. Det gäller bara att aktivera alla de som vill väl med både Sverige och mottagarländernas befolkning.

Avni Dervishi (14 artiklar)
http://www.folkpartiet.se/avni

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Newsmill artiklar på samma tema finns här: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15. SvD och DN SvD och [...] Blogg:Minska korruptionen genom bistånd och att motverka skattepar, 2009-08-26, 01:04

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10146

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Äntligen lite konstruktivt tänkande i biståndsdebatten. Är biståndsarbetare men har också mångårig erfarenhet av att leva och arbeta i svensk förortsmiljö. I mitt nuvarande arbete har jag, trots att jag ju ändå inte är "nysvensk" (iofs jag var 6 år när jag blev svensk medborgare), enorm nytta av erfarenheterna från arbetet i nordöstra Göteborg.

Jag upplever biståndet som väldigt teknokratiskt och befriat från kultur och postkoloniala/nykoloniala diskurser vilket är väldigt problematiskt. Detta fanns i förorten där jag arbetade.
Jag upplevde kommunernas integrationssatsningar som dåligt styrda och kontrollerade med osäker resultatutvärdering vilket biståndsvärlden faktiskt är duktiga på (trots att många tror motsatsen).

Permalänk | Anmäl #1 Utlandssvensk, 2009-08-25, 15:16

Vilket skämt.

Har sett många gånger då s.k kallade "nysvenskar" kommit hit och tagit varje chans dom får till att mygla. Menar du på allvar att ni på något sätt skulle tillföra något positivt, haha låt mig skratta. Om inte förskingringen är nog stor idag så kommer den bli tusenfald så stor om man blandar in "nysvenkar".
Nä det som behövs är slopa bistånden, dom föder mer problem än dom löser. Stäng gränserna och skicka hem alla "nysvenskar" för det finns bara en sortens Svensk, och det är den typen som kom hit innan det fanns några skyddsnät som ni nysvenskar kunde utnyttja.

Permalänk | Anmäl #2 Mulla, 2009-08-25, 17:12

Om vi tar ett steg tillbaka och ser på hur denna ekonomiska bidragspolitik egentligen fungerar, och översätter det till ett sätt som är lättare att förstå för gemene man (ni vet, de som röstar på S).

Ponera att din bror har lån på sitt hus, på 1.3 biljo...säg 130 tusen. Din bror har jobb och fast lön, men han har också många räkningar. Varje månad får han en tusenlapp över, om han låter bli att betala av sitt lån. Vad gör du? Ja, den frågan var retorisk och jag låter dig besvara den själv. Vad jag däremot nu ska förklara är hur våra politiker tänker:

Det logiska svaret (för en politiker, och ja, jag är medveten om ironin) är alltså att låta 5 personer från ett annat land flytta in hos brodern. Två av dem hjälper till med att städa och gör vad de kan för att fungera väl med din bror, riktigt trevliga människor. Tre av dem örfilar honom, sexuellt trakasserar hans fru och urinerar överallt i huset. Du tycker det är jättebra, det livar upp dina samtal med din bror och du tycker han lär sig mycket. Själv bor du i en villa på Djursholm såklart. Allt är frid och fröjd så länge du inte ser problemen, och även om han har skulder och bara en tusenlapp att spara undan per månad så kommer du på en snilleblixt! Du belånar din brors hus (du måste tänka som en politiker, du kan ju inte belåna ditt eget) och tar sedan pengarna och ger dem till tiggare på gatan! Om tiggaren är knarkare, alkoholist eller om han bara jobbar för en Östeuropeisk liga vars ledare kör runt i Mercedes, det struntar du i.

Låter det som en bra lösning? Tror ni att detta kan ligga bakom varför Sverige ser ut som det gör? Bara kanske?

Permalänk | Anmäl #3 Illwill, 2009-08-25, 20:59

Jag ser en chans för invandrare att få positioner där man verkligen kan göra en enorm nytta för svenska skattepengar.

Produktiviteten inom sida kommer säkert att explodera när Sveriges ansvarsfulla och intellektuella nysvenskar får hantera det svenska biståndet.

Just somaliska nysvenskar har säkert stor kunskap om afrikas olika nationer och kulturer...

Permalänk | Anmäl #4 vector, 2009-08-25, 21:12

Enligt min erfarenhet gör enskilda organisationer mer nytta än bidrag till regeringar. Läs nedanstående fundering.

Hur Afrika miste sin heder
Afrika behöver hjälp. Men inte den hjälp som vi i väst för tillfället ger. Hjälp som vi i dag ger har gjort Afrika till en beroende bidragskontinent, en kontinent som har förlorat sin heder, en kontinent som endast väntar på mer hjälp. Afrika är inte enbart katastrofer, kriser och krig. Afrika visar upp reformdynamik, viss stabilitet, utveckling och kommer med idéer och potential som resulterar en utveckling som ligger i händerna på Afrikanerna.
Vårt bidragsgivande för utvecklingen av Svart Afrika (Afrika söder om Sahara) är i stort sett idealogiskt. Inte enbart i 3:e världen, även i industriländer gäller utan tvivel:
De arma Afrikanerna blir utsugna, i handel får de ingen Change. Alla skulder måste vi avskriva, på grund av att vi tvingat på dem krediter. Den finansiella hjälpen måste höjas. Pengar betyder mer utveckling.
Det låter som musik i öronen på Afrikanska kleptomaner. Det avlastar regeringar och hjälper dem att fortsätta i samma ansvarslösa linje som hitintills. Bidragsgivare i världen är facto av Afrikanskt maktmissbruk. Vi bidrar till att bromsa en egen utveckling av Afrika. Många tror att utvecklingen av Afrika bromsas av handelshinder som vi tillämpar. Kritiken kanske är berättigande. Men varför blomstrar – under samma förutsättning – många utvecklingsländer utanför Afrika?
De mest framgångsrika handelsparterna av de fattigaste länderna exporterar inga agrar produkter, endast industriprodukter. Kina producerade i början tekniskt enkla produkter till marknaden. Framöver mer och mer avancerade produkter. Varför händer detta inte i Afrika? Har man hittat en cykel, en brödrost eller kaffekokare med ”Made in Gambia” eller ”Made in Sierra Leone”!? Sen uppmuntrar generationer av internationella organisationer teknik och företags kompetens på kontinenten. Var finns de i Afrika?
Efter ett halvt århundrade av bidragshjälp för Afrika finns det fortfarande ett nät av hjälporganisationer- statliga, privata, kyrkliga, kommunala, skolor samt övriga institutioner – alla hjälper Afrika eller bättre: vill hjälpa. Och Afrika tar gärna emot detta, även om man förlorar sin heder. Den utsträckta handen är i dag symbolen för kontinenten. Folket är så vana i dag att absurditet är normalt förekommande.

Bidrag binder Afrika till avhängighet och förhindrar utveckling. Utveckling kan endast vara vad människor själva gör för sin överlevnad. Vad vi gör är ointressant. Vad de själva gör är avgörande. Deras egendynamik är inte ersättningsbart, inte ens från vår goda menande hjälp utifrån.

Det ser dåligt ut med utvecklingsdynamik i Afrika. Naturligtvis finns det lysande undantag, men är inte typiskt för kontinenten.

Alla som besökt Afrika finner ett slöhetstillstånd och för lite iver att åstadkomma något själv. Den ekonomiska utvecklingen lider i grundlighet, planering och tillförlitlighet, likaså vid ekonomisk framgång för en familjemedlem kan han/hon inte skörda frukten av sitt arbete. Man ska dela med sig till samtliga inom familjen. Samtidigt blockeras hela samhället fortfarande av en djup tro på spöken, rationellt tänkande och handlande. Socio- kulturella förklaringar till förhållandet är intressant, men bromsar dock däremot utveckling.

Bygger vi i fattiga länder t.ex. vägar, bevattningskanaler, brunnar och skolor är det bra för ODA – Kvot
(Official development assistance, andel av utvecklingshjälpen av BNP) men inte nödvändigtvis för utveckling. Kunde de insatser, utan vår hjälp, förverkligas, till exempel arbetsintensiv efter Kinesiskt förebild – och detta skulle Afrikanska regeringar efter många års utbildning av ingenjörer och andra högutbildade personer inte kunna prestera i dag? då har vi inte bidragit till utveckling, då vi har brutit mot Subsidiaritets princip.

Men detta faktum är vår hjälp inte noll, den är negativ då vi har tillfogat mer skada än hjälp. Det samma gäller för tusentals misslyckade utvecklingsprojekt som inte avslutats med noll däremot med minus.

Vi måste tro på Afrikanerna, att de av egen kraft börjar utveckla kontinenten som de vill och inte som vi vill.

Att ropa efter utländsk hjälp för varje problem som uppstår, kommer Afrika inte framåt. Från Washington, Stockholm eller Bern kommer inte helandet. Antingen kommer det från eget huvud och händer - eller inte alls.
Till den negativa utvecklingen har vi i hög grad bidragit. Till exempel med vägbyggnationer. Med EU pengar bygger och finansierar vi vägar som inte underhålls och därmed förfaller efter några år. När partner regeringar i framtiden inte mer kan se eländet, bygger man under motto ”Rehabilitering” en ny väg- som efter några år förfaller tills nästa barmhärtiga ”Rehabilitering” kommer.
Vi skulle principiellt endast hjälpa och finansiera projekt, när parter kan bevisa att man har möjlighet att underhålla och sköta anläggningar. Rehabilitering kräver underutveckling.
Skall Afrika utvecklas måste ansvaret tas över av Afrikanerna själva. Kina har hittat vägen ut ur fattigdomen. Kina har av egen kraft kommit framåt, inte med en utsträckt hand som endast är acceptabelt vid akut nöd och katastrof.
Utbildnings Change för ungdomen ska vi förbättra. Men göra något av utbildningen och omsätta kunskap till materiellt välstånd, det måste befolkningen själva göra.
Hjälpen skulle principiellt endast fås i form av kredit. Det förutsätter att alla utvecklingsvilliga människor har tillgång till kredit även de fattigaste.
Finner Afrika sin egen väg till utveckling, kommer kontinenten att lyckas nå framgång och välstånd samt vinna sin heder tillbaka.

Permalänk | Anmäl #6 Karl, 2009-08-26, 03:34

En person som härstammar ifrån ett land som är Biståndsmottagare, som självfallet är utbildat och har erfarenhet inom Biståndsarbetet i just mottagarlandet och även i biståndsgivanrlandet som vårt Sverige i detta fall, har det mycket lättare att veta vilka omvägar som politiker och andra aktörer i biståndsmottagarlandet använder sig av för att komrrupera sig. Vet man det, kan man agera i förebyggande syfte dvs innan själva korruptionen har ägt rum. Då får man
1. Större trygghet att våra skatteåpengar når rätt andamål, och
2. Själva biståndet har större verkan
3. Skapar trovärdighet och stabilitet i de länder som tar emot bistånd, till en nivå då deras behov att ta emot bistånd minskar, då de utvecklar sig själva.
Hoppas att ni förstår hur jag menar.

Som skrivet ovan, självfallet menar jag välutbildade och inom området erfarna svenska medborgare med ursprung ifrån de biståndsmottagarländerna.
Kan vi agera på något sätt för att minska biståndsberoendet och främja en självutveckling i dessa länder borde vi försöka.
avni@liberal.se

Permalänk | Anmäl #7 Avni Dervishi, 2009-10-05, 12:19

Om moderater och sossar vill ha äkta anhängare bland somalier och andra örtafrikaner måste de sluta hjälpa apartheid regimen i Etiopien. Etiopien är ett diktatur som styrs av folk fån Tigray provinsen som utgör ca 5% av befolkningen i landet. Den apartheidiska regimen där har invaderat grannländerna och säljer 10000 kvadratmeter mark för 15kr till araber och asiater, samtidigt som flera miljoner etiopiska somalier,oromos,amharas samt andra nationaliteter svälter. De svenska politikerna och apartheid regimen i Etiopien stjäl svenkarnas skattepengar som skulle gå till de svältande sätter det på deras bankkonton i Schweiz. Sluta hyckla Svenska politiker och journalister. Ljugar journalister, sluta hjärntvätta svenska folket med påhittade historier om Afrika skriv istället sanningen!

Jag har försökt att publicera detta kommentar i många svenska tidningar, men de har blockerat sanningen att komma fram.

Permalänk | Anmäl #8 kk, 2010-02-13, 15:58

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags