Missbruk

Foto: Evelina Mildner Lindén

Fyra forskare:

Moralism maskerad som vetenskap infekterar sprutbytesdebatten

Publicerad: 2009-08-25 21:08, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Den seriösa forskningen stöder numera sprutbytesprogrammens positiva effekter. De politiker som fortfarande hävdar motsatsen använder sig av hårresande lögner och desinformationskampanjer. Det skriver fyra forskare från Lunds universitet och Malmö Högskola.

154 millningar
27 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Björn Johnson, lektor och forskare, Malmö högskola
Arne Kristiansen, lektor och forskare, Lunds universitet
Leili Laanemets, lektor och forskare, Malmö högskola
Bengt Svensson, professor, Malmö högskola

Den svenska sprutbytesdebatten har blossat upp igen. Denna gång är orsaken den pågående utredningen i Stockholm om huruvida man ska införa sprutbytesprogram eller inte. I en artikel på DN debatt den 11/8 argumenterade fyra folkpartister med Alexander Bard i spetsen för att Stockholm skulle agera inför den hotande hiv-epidemin bland injektionsmissbrukare genom att öppna sprutbytesprogram. Det tog inte många dagar innan sprutbytesmotståndarna gav sig in i debatten.

Länge kunde motståndarna nöja sig med att hänvisa till att sprutbyte "strider mot den svenska narkotikapolitiken" och "skickar fel signaler om samhällets inställning till narkotika". Med tiden tycks de dock ha insett att dessa sakligt sett innehållslösa argument inte längre är gångbara.

Strategin under de senaste åren har därför mer handlat om att ifrågasätta och förneka de vetenskapliga belägg som finns för åtgärdens effekter. Denna desinformationskampanj bygger på att politiska beslutsfattare har svårt att skilja mellan vetenskapligt hållbara argument och moralism som maskeras som vetenskap. Strategin har även regelmässigt inbegripit personangrepp och ifrågasättanden av sprutbytesförespråkarnas motiv.

Artikeln "Rådgivning bättre än sprutbyte" (DN debatt 18/8, av folkpartisterna Rolf Bromme, Lennart Rohdin, Olov Lundqvist och Per Johansson är ett tydligt exempel på detta. Enligt denna artikel finns endast en (!) vetenskaplig studie som ger stöd för sprutbyte - en närmast hårresande lögn. I verkligheten finns ett flertal enskilda studier som visar på positiva effekter, och förutom detta har FN, WHO, sex amerikanska regeringsutredningar och ett antal internationella forskningsöversikter slagit fast att sprutbytesprogram minskar spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare.

En av de mer välkända översikterna har skrivits av den australiske forskaren Alex Wodak. Denna översikt avfärdar Bromme och hans medförfattare med att "Wodak är en känd anhängare av så kallad harm reduction, vilket innebär att han vill göra det lättare att knarka". I själva verket är harm reduction den dominerande narkotikapolitiska strategin inom EU. Den utgår från ett folkhälsotänkande och inbegriper en rad olika åtgärder för att lindra missbrukets konsekvenser, varav många används även i Sverige.

I artikeln citeras också forskningsresultat från Vancouver som sägs visa att narkomaner som deltar i sprutbyte har hiv i större utsträckning än narkomaner som inte gör det. Debattörerna nämner dock inte forskarnas egen förklaring till detta, nämligen att de narkomaner som använder sig av sprutbytesprogrammen tillhör en tungt belastad grupp som lever under mycket svåra förhållanden. Narkomaner med bättre social situation hämtade istället sprutor på apoteken, vilket är möjligt i Vancouver (men inte i Sverige).

Två av artikelns undertecknade har redan tidigare varit delaktiga i desinformationskampanjer i sprutbytesfrågan, Bromme som aktiv inom Blåbandsrörelsen och Johansson som generelsekreterare för RNS, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle. För fyra år sedan gav dessa organisationer ut en forskningsöversikt som kritiserade sprutbyte. Denna översikt, som bland annat distribuerades till riksdagens ledamöter, visade sig vara grovt tendentiös och vetenskapligt helt undermålig. Idag är den så grundligt misskrediterad att den inte ens nämns i folkpartisternas artikel.

De förslag om ökad hiv-testning och förbättrad rådgivning som förs fram i artikeln har vi inget att invända emot. Att erbjuda hiv-testning är ett bra sätt skaffa sig kännedom om epidemin och ger möjlighet att informera om smittvägar och om vårdinsatser. Men hiv-testning är i sig inte hiv-prevention. Man avstår inte från att injicera för att man har blivit hiv-testad. Inte heller en aldrig så effektiv rådgivning lär få den abstinente heroinisten att avstå från att injicera för att bli "frisk".

Det som i missbruksmiljön avgör om en person ska injicera med en ren eller smutsig spruta är tillgången på sprutor. Detta visas med stor tydlighet i den etnografiska forskning som genomförts i missbrukarnas egna miljöer. De flesta människor bryr sig om sin hälsa och detta gäller även människor med missbruksproblem. Motståndet mot sprutbyte utgör ur det perspektivet en märkligt ologisk ståndpunkt, som går stick i stäv mot både FN:s och WHO:s smittskyddsrekommendationer.

Med tanke på situationen i Stockholm är inrättandet av sprutbytesprogram - uppbyggda på ett sätt så att människor med missbruk i förtroende kan vända sig dit - en självklar och nödvändig åtgärd. Det finns mycket att lära av sprutbytesprogrammen i Malmö och Lund, där man trots stora problem med injektionsmissbruk inte har haft någon lokal smittospridning bland narkomaner under 2000-talet. Förutom rena sprutor bör regelbunden testning för olika blodburna sjukdomar erbjudas, liksom enklare sjukvård och rådgivning om smittovägar. Till programmen bör också knytas gynekologisk expertis för rådgivning om preventivmedel och sexuellt överförbara sjukdomar. Men det finns också sådant som behöver förändras jämfört med de skånska verksamheterna. Exempelvis behövs flera lokala program i stället för ett centralt, och öppettiderna behöver utökas.

Därutöver krävs en rad andra informations- och preventionsinsatser. Det behövs en regelbunden uppsökande verksamhet som vänder sig till missbrukare på de platser där de vistas. Det projekt som i Stockholm bedrivits av Sven Britton och hans team har varit lovvärt, men det utgör inte på något sätt ett alternativ till en välfungerande sprutbytesverksamhet.

Vidare behövs informationsinsatser riktade mot särskilt riskutsatta men ännu inte smittade grupper. Här spelar socialtjänsten, vårdcentraler, härbärgen, dagcentraler och andra verksamheter som kommer i kontakt med människor med missbruk en viktig roll.

Sist men inte minst behövs ett heltäckande åtgärdspaket för dem som blivit smittade och som riskerar att utveckla aids. Ett sådant paket bör inkludera medicinska åtgärder, psykosocialt stöd och erbjudande om behandling för missbruket, men också - vilket borde vara självklart för alla människor som fastnat i missbruk - ett boende och en vettig levnadssituation.

Fotnot: En artikel som dokumenterar sprutbytesmotståndarnas strategi mer i detalj finns här.

Björn Johnson, Arne Kristiansen, Leili Laanemats, Bengt Svensson

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Moralism maskerad som vetenskap infekterar sprutbytesdebatten - Artikel av Björn Johnson, Arne Kris... newsmill.se/artikel/2009/08/25/moralism-maskerad-som-vetenskap-infekterar-sprutbytesdebatten – view page – cached Artikel av Björn Johnson, Arne Kristiansen, Leili Laanemats, Bengt Svensson - Moralism maskerad som vetenskap infekterar sprutbytesdebatten - Den seriösa forskningen stöder numera sprutbytesprogrammens positiva effekter — From the page [...] Blogg: Twitter Trackbacks for Moralism maskerad som vetenskap infe, 2009-08-28, 00:58

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10197

27 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

I ett land där galningar som Torgny Peterson får blogga med stöd av skattebetalarnas pengar kan allt hända...

Permalänk | Anmäl #1 Andreas Wedin, 2009-08-25, 23:35

Vi behöver stöpa om hela missbruksfrågan, både vad gäller narkotiska medel, alkohol och annat tablettmissbruk.

Varken vården eller politiker håller takt med forskning och nytt synsätt på olika anpassad vård till individen.
Sverige har lämnat sin plats som ett modigt föregångsland i snart allt som handlar om utveckling.
Och alla kanske inte vill sluta, men må bättre, få alternativ....men ALLA tvingas in i 12 stegsprogram med påtvingad avhållsamhet och en lära att avlasta sina "synder" till "gud".

Permalänk | Anmäl #2 Pia "Vilda" Nordin, 2009-08-26, 00:03

Forskarnas inlägg är förträffligt! Svensk narkotikadebatt styrs i alltför hög grad fortfarande av Nils Bejerot och K-A Westerberg. Det är dags att byta fokus och inrikta sig på den enskilda människan och de konsekvenser hon får ta av sitt missbruk.

Permalänk | Anmäl #3 Stefan Ahnlund, 2009-08-26, 11:53

Den moraliserande synen på narkotikamissbrukare är fruktansvärd, och jag tror framtida generationer kommer se på den lika kritiskt som vi ser på tex tvångssteriliseringarna.
Man måste acceptera att missbruk är en sjukdom. Det finns ett moment av fri vilja naturligtvis, men det gör det även för fetma, lungcancer/rökning och sexuellt överförda sjukdomar.

Tänk tanken att man inte skulle behandla HIV-sjuka, eftersom de flesta HIV-sjuka hade kunnat undvika sin sjukdom? Eller att lungcancerpatienter skulle få betala sin behandling själva, för att inte uppmuntra folk att röka mer?

Permalänk | Anmäl #4 Johan Wallin, 2009-08-26, 13:00

Skulle färre svenskar röka om vi förbjöd behandling av lungcancer? Kanske. Har vi ens en diskussion om det rimliga i ett sånt förbud?

Permalänk | Anmäl #5 Johan Wallin, 2009-08-26, 13:09

Med tanke på artikelns ämne:

Så klart att vi ska dela ut rena sprutor.

Det borde vara ett av de självklara stegen till förbättring.
Varför ska bevarandet av allt det "skitiga" kring gravt missbruk ses som något "fint" av "vården", som om det skulle vara ett effektivt "skit" som får missbrukaren att vilja sluta......absurt synsätt.....

Lika absurt är att rena sprutor uppmuntrar till fortsatt missbruk eller rentav ses som inkörsport till detsamma.

Politiker ska inte bestämma hur missbruksvård ska se ut och spola alla förlegade "program". Att nästan alla vårdprogram kräver total avhållsamhet av det man nu missbrukar, håller fler borta från visst tillfrisknande än de som söker sig till de programmen.
Om du trots längre avhållsamhet tar ett "återfall", ja då åker denne ut.
Det är i vård, som borde vara i individuella trappsteg, det är ren misshandel från kommunernas sida.

Permalänk | Anmäl #6 Pia "Vilda" Nordin, 2009-08-26, 15:11

Lysande artikel! Motståndet mot sprututbyte är inget annat än moralism och visar på ett enormt förakt mot människor som fastnat i ett problematiskt bruk av droger.

Som folk varit inne på här tidigare, tänk om venhälsan uppvisade samma attityd till sina patienter. Och ungdomsmottagningarna skulle naturligtvis sluta dela ut gratis kondomer, det "underlättar" ju promiskuöst beteende som i sig ökar risken för spridning av könssjukdomar.

Permalänk | Anmäl #7 Daniel, 2009-08-26, 15:29

Lysande! Håller med till fullo.

Permalänk | Anmäl #8 Oscar, 2009-08-26, 16:17

Orkar inte ens läsa denna artikel, svensk drogpolitik är helt efterbliven. T.om i USA börjar politikerna nu fatta! Mexico precis har avkriminaliserat bruk av ALLA droger och vad gör vi, snackar om sprutor. VA FAN KOM IGEN NU. Fattar att man måste börja någonstans men Sverige behöver ett rejält uppvaknande i drogdebatten. VAKNA!!!

Permalänk | Anmäl #9 Joel, 2009-08-26, 17:48

Permalänk | Anmäl #10 Joel, 2009-08-26, 17:49

Bra artikel. Känner bäst till det välfungerande sprutbytarprogrammet i Malmö. Det är skam att Stockholm inte fått liknande. Vad jag förstår är det politikerna i Alliansen som sätter sig emot. Studiebesök i Malmö rekommenderas.
Låt inte fler missbrukare i onödan smittas av hiv.
Hans Nordh

Permalänk | Anmäl #11 Hans Nordh Alias:Hans Nordh, 2009-08-26, 22:20

Stefan Ahnlund, faktum är att Bejerot 1988, strax före sin död, föreslog både en utökning av metadonbehandlingen och ett införande av sprutbytesverksamhet. Skälet var dock inte omsorg om narkomanerna i första hand, utan en rädsla för att hiv-smittade narkomaner, genom prostitutionen, skulle sprida viruset vidare till den övriga befolkningen.

K-A Westerberg har på senare år förespråkat olika skadelindrande åtgärder, inklusive sprutbyte.

Permalänk | Anmäl #12 Björn Johnson, 2009-08-27, 10:38

Slutar missbrukare knarka om dom får fria sprutor?

mvh
admico@telia.com

Permalänk | Anmäl #13 ad, 2009-08-27, 22:36

Slutar missbrukare utföra brott om dom får fria sprutor?

Permalänk | Anmäl #14 ad, 2009-08-27, 22:38

#14 ad JA!

Permalänk | Anmäl #16 Mats Forssblad, 2009-08-28, 02:46

Då är det sprutor dom ska ha...

Permalänk | Anmäl #17 ad, 2009-08-28, 07:16

Bra artikel!!
Motståndet mot sprutbyte är inte bara moralism utan också inhumanism och cynism.

Anna-Karin Larsson
socionom, kurator

Permalänk | Anmäl #18 Anna-Karin Larsson, 2009-08-28, 17:56

Det som inlägget saknar det är belägg för att fria sprutbyten minskar den totala spridingen av HIV: Den invändningen har inget med moral att göra.

Införandet av sprutbytescentraler kan bidra till att göra missbruk mer socialt accepterat, att missbruka tolereras så länge som folk inte tar livet av sig. Författarna undviker den frågan.Det är inte en moralfråga utan en fråga om vilken inverkan en sprutbytescentral har på det totala missbruket. Fler missbrukare som injicerar är i sig en riskfaktor även om de får tillgång till fria sprutor.

Pratet om moral visar att författarna har brist på sakliga argument. Införandet av skärpta straff när narkotika från 1969 och framåt var en reaktion på att Sverige gått från ett 50.tal då narkotikamissbruk var extremt ovanligt till ett 60-tal då användandet av amfetamin och hasch växte procentuellt sett mycket snabbt. Pratet om moral är något som författarna importerat från narkotikadebatten i USA.

Permalänk | Anmäl #19 Leif Stenberg, 2009-08-30, 23:07

Det är ett grundläggande moraliskt ställningstagande, väl förankrat i kulturen, att smittrisk inte är själ att förneka vård till den som behöver. Att förneka narkomaner rena sprutor med grund i ett så löst hållet resonemang som Leif Stenbergs, där sprututbyte ”kan” leda till ökad social acceptans av missbruk osv. är också det prov på moral, om än av en helt annan art.

Permalänk | Anmäl #20 Rolf A, 2009-08-31, 10:56

Ursäkta felstavning. Skäl skall det naturligtvis vara, inte själ.

Permalänk | Anmäl #21 Rolf A, 2009-08-31, 11:28

Den svenska narkotikapolitiken har länge gått ut på att blunda, hålla för öronen och skrika "drug is drugs!". Alla vetenskapligt sunda invändningar avfärdas som drogromantiserande. Detta är det enskilt största misslyckandet i svensk politik, anser jag.

Permalänk | Anmäl #22 Hesten, 2009-09-03, 00:22

Sprutbytesförespråkarna får det att låta som att det finns vetenskaplig grund för sprutbyte, och oss som är emot det som fundamentalister. Men det är fel. Smittskydssinstitutets egna siffror visar att Göteborg har lägre smittspridning än Malmö på såväl HIV, hepatit C och hepatit B. Trots att Malmö har sprutbyte och inte Göteborg. Förespråkarna väljer dock att jämföra med Stockholm för då talar siffrorna till deras fördel.

Den största forskning som gjorts i Sverige på sprutbytet (och kanske i världen) visar att det beror på att missbrukarna inte hämtar tillräckligt många sprutor för att täcka hela sitt behov plus att de kan tänkas ha oskyddat sex. (Nils Stenström, avhandling från Mittuniversitet, 2008)

Visst finns det internationell forskning som talar för sprutbyte, men det är ovetenskapligt att föra slutsatser mellan olika länder, eftersom situationen ser helt olika ut. Om sprutbyte är den enda insatsen för narkomaner i ett land är det klart att det får en positiv effekt.

Sverige bör se till att behandling blir tillgängligt för fler av dem som vill sluta. Det är det riktigt humana.

Se debattartikel från KRIS, IOGT, FMN, Hassela och RNS, http://st.nu/opinion/debatt/1.1508960, och på http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/hassela_skaane/pressrelease/view/....

Smittskyddsinstitutets egen statistik om antal personer med intravenöst missbruk som rapporterats smittade. Med sprubytesförespråkarnas argument att sprutbyte är för att skydda missbrukare från smitta borde Skåne ligga lägst. Så är inte fallet.

- HIV (1995-2008) Sthlms län 765 st, Skåne 83 st, V Götaland 51 st
- Hepatit B (1995-2008): Sthlms län 314 st, Skåne 170 st, V Götaland 160 st.
- Hepatit B (2007-2008): Sthlms län 20 st, Skåne 34 st, V Götaland 9
- Hepatit C (1999-2008): Sthlms län 2844 st, Skåne 1928 st, V Götaland 1727 st.

Permalänk | Anmäl #23 Fredrik Eklöf, 2009-11-10, 09:10

Det verkar i allt högre grad som att sprutbytesmotståndarna går sina egna ärenden, att så många som möjligt knarkar under miserabla förhållanden så att vårdsvängen tjänar pengar.

Permalänk | Anmäl #24 Vafalls, 2009-12-09, 23:09

http://mobil.svt.se/2.81000/1.1267773/svensk_drogpolitik_ovetenskaplig&l...

Permalänk | Anmäl #25 JIM, 2010-01-18, 18:49