Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-08-23 22:08, Uppdaterad: 2009-08-24 09:08
Människor i Sverige har en övervägande negativ bild av Israel. De allra flesta vet inte ens varför. Det beror antagligen på den systematiska svartmålning av Israel som pågått i svensk media sedan staten Israel bildades. Efter decennium av demoniserande artiklar om Israel har man präntat in budskapet om Israels och judarnas ondhet i den svenska folksjälen. Man kan kalla det hjärntvätt. Man kan kalla det propaganda
Varför sker inte samma sak i resten av Europa eller i övriga världen, med undantag för Mellanöstern? För i Sverige har media, av tradition, dominerats av en självgod kulturvänster. Med media menar jag i det här fallet nyhetsredaktioner och kulturredaktioner. I lilla Stockholm är branschen en ankdamm där alla känner alla. Jämfört med de flesta andra länder är mediabranschen i Sverige väldigt liten. Och det är just litenheten som ställer till problem. Vill man göra karriär gäller det att hålla sig väl med chefer och kollegor. Annars har man ingen chans. Inom svensk media får man i första hand inte jobb på grund av kompetens utan beroende på vilka man känner och vilka åsikter man delar. Därför kan vänsterfalangen hålla kvar sin dominans på svenska redaktioner år efter år. I ett större land finns däremot plats för fler åsikter och politiska olikheter.
De svenska redaktionerna har en sak gemensamt - de ogillar eller hatar Israel. Att tycka bra om Israel går inte för sig inom svensk media. Här frodas ett anti-israeliskt klimat. Hyser man andra åsikter blir man snart utfryst.
Aftonbladets artikel som det stormar om just nu skulle inte kunnat ha publicerats i något annat demokratiskt land. Det är resultatet när kontaktnät går före kompetens. Resten av världen ser på och häpnas. När en redaktionschef och ansvarig utgivare godkänner en artikel att gå i tryck på underlag av vad vissa palestinier hävdar, är lågvattenmärket passerat för länge sedan. Många i Mellanöstern hävdar också att judarna är ansvariga för 11 september-dåden och att de själva hittat på historien om Förintelsen. I andra länder krävs lite mer bevismaterial innan man påstår något så allvarligt. Men Aftonbladet är inte intresserade av bevisning eller fakta.
Svenska medier i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet är aldrig sena att fördöma Israel. I själva verket tar man alla chanser som ges och man vinklar sanningar för att lyckas i sin agenda och svartmåla Israel. Det ligger i den svenska vänsters hjärta.
Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet som i första hand godkände artikeln försvarar i en kolumn 10 maj den brittiske antisemiten och förintelseförnekaren David Irvings rätt till yttrandefrihet och att framträda på Litteraturfestivalen i Lillehammer. Irving har avtjänat fängelsestraff för sina åsikter och utvecklade teorier om att den nazistiska förintelsen är ett rent påhitt. Linderborg har 2006 beskrivit Irving som en säregen begåvning. Om inte hon är antisemit vem är det då? Aftonbladet vurmar för pressfrihet men valde ändå att inte publicera Mohammed-teckningarna. Man ville inte reta upp miljontals muslimer. Men att reta upp miljontals judar går däremot bra.
Pressfrihet innebär inte att man har rätt att förtala eller insinuera. Pressfrihet kommer med ett stort ansvar. Det ansvaret har Aftonbladets redaktionschefer och ansvariga inte tagit i detta fall, och inte i många andra fall heller för den delen. Istället publicerar man en artikel som har stora likheter med den hatpropaganda mot judarna som spreds av nazityskland, och för den delen av svenska media på den tiden med Aftonbladet i spetsen.
Denna artikel tillsammans med alla andra negativa artiklar om Israel som Aftonbladet och övrig press publicerar när och göder antisemitismen. Sen kan de själva säga att de inte är antisemiter. Deras aktioner visar annorlunda. Och det är aktionerna, och inte bortförklaringar, som räknas.
Visst har man rätt att kritisera Israel, utan att bli kallad antisemit men när det sker en systematisk svartmålning av landet är det annorlunda. Men det är väl det som Aftonbladet vill uppnå med sitt agerande. Kan de uppvisa en enda positiv artikel som man publicerat om Israel?
Aftonbladets chefredaktör under åren 1924-1932 blev under Andra världskriget chefredaktör för den nazistiska tidningen Dagsposten. Fram till Andra världskrigets slut var Aftonbladet också en uttalat protysk tidning med Hitlervänliga redaktionsmedarbetare. Inte mycket har förändrats i själen, verkar det som.
Aftonbladet har aldrig övergivit sin antijudiska agitation. Antisemitismen är idag på frammarsch i Sverige, och det är inte från några obetydliga nynazister som hotet kommer. Det kommer från Sveriges största dagstidning.
För tidningarnas ägare är det nu dags att rensa upp i leden på kultur- och nyhetsredaktioner, särskilt på Aftonbladet där både Åsa Linderborg och Jan Helin borde avsättas snarast, samt starta en disussion om mångfald inom svensk media. För oss andra är det dags att bojkotta Aftonbladet och kräva högre kompetens av svenska journalister. Om vi inte reagerar kommer inget att förändras. Tills vidare - läs andra europeiska tidningar eller New York Times eller Washington Post om ni vill hålla er informerade om verkligheten.
En intervju i israelisk tv uppges bekräfta Aftonbladets tidigare uppgifter om att israeliska armén har begått organstöld. Vad är nytt och relevant i denna historia?

Israeliska Kanal 2 bekräftar inte Boströms anklagelser


Kulturhögerns intellektuella vanheder

Aftonbladets beslut att publicera var ett medvetet drag

Underskatta inte den antisemitiska potentialen

Svensk press kan kritisera Israel men inte islam

Hökmark bör vara försiktig med anklagelser om antisemitism
Bildts mycket selektiva tystnad

Sveriges regering ansvarig för tillkomsten av Aftonbladets antisemitiska myter

Inget grundlagshinder för att kritisera Aftonbladet

Bakgrunden till myten om den blodtörstige juden
Kritik mot Israel inte lika med angrepp på judar

Aftonbladet och kampen mot antisemitismen

Aftonbladet har sedan länge ett problematiskt förhållande till judar
Enkelspårighet i debatten kring Israel och Palestina

Både palestinavänstern och israelhögern säljer ut yttrandefriheten
Är det verkligen ingen skillnad mellan Boströms artikel och nazistisk propaganda, Gunnar Hökmark?

Ingen skillnad mellan Aftonbladets och Nazitysklands hetspropaganda

Israels reaktioner beror på såren från Förintelsen

Yttrandefrihet går hand i hand med yttrandeansvar



Press- och yttrandefriheten i Sverige är selektiv när det gäller vissa folkgrupper.

Linderborg piskar upp naziststämningar

Israels ambassadör bör respektera svensk grundlag

Sant att unga palestinier obducerats vårdslöst men det finns inget stöd för organstöld

Nilkas Ekdal leker med demokratin när han avfärdar organhandeln med tomma ord

Boströms och Gahrtons fantasier avslöjar deras egen agenda

Boströms anklagelse bör undersökas, inte fördömas

"Två demokratier har skämt ut sig"
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Tomas Eriksson använder sig av samma insiunanta, generaliserande och dåligt underbygda argument för att kritisera Aftonbladet och Boströms artikel som han hävar att de använt.
Vad har du för underlag för att människor i Sverige har en övervägande negativ bild av Israel? Och att medierna är isrelfientliga? Ofta kan jag få uppfattningen att medierna är mer pro-Israel än pro-Palestina.
Journalister använder oftast källor när de rapporterar om olika förhållanden. Detta har Boström också gjort. I detta fall har han dessutom namngett dem. Vad gör att vittnesmål från "vissa palestiner" är mindre trovärdiga än vittnesmål från andra personer?
Vittnesmål om de obducerade kropparna som kommer tillbaka till de efterlevande efter några dagar finns också från andra håll. Dessa viftas bort som antisemitiska skrönor.
Utred och diskutera detta påstående! Oavsett om ryktena om organen har tagits ut ur kroppen är sanna eller ej kvarstår frågan: Varför obducerar man en person som just har skjutits till döds?
För familjerna som förlorat en anhörig och som tror att dennas kropp har skändats behövs ett avslut för att kunna gå vidare. De har också rätt att få veta vad som verkligen har hänt. Förhoppningsvis har de fel i sina misstankar om att man tagit ut den dödas organ, men OM det finns någon som helst sanning i dem så måste de få veta!
I ljuset av rättegångarna i New Jersey ang. organhandel så behöver de här ryktena utredas!
Struntprat. Anledningen till att det finns en skarp israelkritik i sverige är eftersom vi åtm. historiskt har haft starka värderingar för humanism och mänskliga rättigheter. Framförallt på vänsterkanten har man med rätta sett Israels politik som en nationalistisk, högerextrem expansiv politik som har skapat en fruktansvärd humanitär situation i levanten.
Det är helt enkelt en helt berättigad kritik. Nu försöker man både från den mer israelvänliga högern liksom från israels högernationalistiska regering bland bort korten genom att ropa varg ang. antisemitism. Men vi på vänsterkanten vet bättre: vi vet att skilja på stat samt administration: i det här fallet Israel, och på nation och ethnicitet: vare sig denna är judisk eller israelisk.
Det är för högern och i beklämmande grad för israelerna själva som dessa inte går att skilja åt. Det är något fel på den nationalistiska ideologi som säger att stat = nation = beväpnade styrkor.
Påståendet i detta inlägg är bara dumt och korkat. Svenska tidningar är i allmänhet pro-sionistiska.
Men när enstaka kritik mot israel slipper igenom, så är det tydligen så farligt (och svårt för sionisterna att bemöta) så att de måste ropa efter censur och komma med korkade beskyllningar om antisemitism. Egentligen är det israelvännerna själva som är de största antisemiterna eftersom de gör antisemitism av sådant som är kritik av staten "israel".