Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Pensionerna

Reinfeldt menar att svenskarna måste ställa in sig på att arbeta längre. Bör vi arbeta till 75 år?  Läs (34) Skriv

Feminism

Författaren Maria Sveland går till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt?  Läs (34) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Ubåtskommissionen 2.0

Foto: scanpix
Sune Olofson om den mediala patriotismen på 80-talet:

Vi på SvD svek vårt ansvar under ubåtshysterin

Som försvars- och ubåtsreporter vid Svenska Dagbladet på 80-talet undrar jag ibland om jag drogs in i ett militärt dubbelspel, orkestrerat av dunkla krafter som vi aldrig lyckades kartlägga. Det är dags för medial självrannsakan. Vi journalister blev alltför patriotiska och fartblinda, rycktes med i ubåtshysterin och förmådde inte att utföra vårt granskande uppdrag, skriver Sune Olofson, f d försvarsreporter vid Svenska Dagbladet.


Om författaren

Försvarsreporter och debattredaktör vid Svenska Dagbladet 1981-2009.

Under en uppfriskande eftersläckning på Karlskrona stadshotell - i början av ubåtshysterin på 80-talet - tog en av de mest hänförda ubåtsjournalisterna, jag minns inte vem, initiativ till föreningen Sjunk  - Svenska journalisters undervattensklubb.

Varje medlem i föreningen fick en stämpel på ett kort efter varje ubåtsjakt som journalisten bevakat. Det var en ära att bli utsänd som spanande ubåtsreporter under 80- och 90-talen. Sjunk var en harmlös idé, men ett litet tecken på hur det gick till på den tiden.

Vi var mera patrioter än journalister och blev en stödtrupp åt Försvarsmakten. Jag menar att det nu, mer än 25 år efter ubåtshändelserna, är dags för medial självrannsakan. Det gäller ubåtsjournalisterna och även de gatekeepers, som släppte igenom artiklarna. Ubåtskränkningarna var inte vilken nyhetsfluga som helst, den berörde hela samhället och solkade Sveriges försvars- säkerhets- och utrikespolitik.

Som allmänreporter och ubåtsjägare vid Svenska Dagbladet under 80-talet undrar jag ibland om jag drogs in i ett militärt dubbelspel, orkestrerat av dunkla krafter som vi aldrig lyckades kartlägga.

Det kan än idag göra mig bekymrad.

Jag tror att det var överbefälhavarens nuvarande presschef, Roger Magnergård, som låg i täten. Han hade flest stämplar - från Karlskrona till Töre i norr. På andra plats låg Expressens Leif Brännström.

Överallt var det ubåtar.

Alla såg och hörde ubåtar och vi journalister rapporterade okritiskt. Vi svek det journalistiska uppdraget om att i första hand granska makten, det som är så viktigt i en demokrati.

Vi som arbetade på SvD under de åren har ett alldeles speciellt ansvar. Där var vi särskilt okritiska. Tidningens ledarsida hade då en tradition av rysskräck och ett nära förhållande till Moderata samlingspartiet vars ledning under ubåtsåren inte gjorde särskilt mycket för att skapa balans.

Snarare tvärtom.

Rysskräcken, underblåst av anslagshungrande försvarsmaktsstrukturer och äventyrslystna marinofficerare, var så djup i hela det svenska samhället att det var nästan omöjligt att ha en annan uppfattning. Tvivlare stämplades som näst intill landsförrädare, men de bör idag ha upprättelse.

Jag tänker närmast på Ingemar Myhrberg, som skrev boken Ubåtsvalsen, DN-journalisten Olle Alsén och den grävande journalisten Anders Hasselbohm. De reste nödvändiga motbilder, som dag visat sig vara delvis korrekta.

Svenska Dagbladets ledarsida gick så långt att den krävde att "DN borde rätt och slätt stoppa Alsén". Lite typiskt kanske det är att SvD nyligen sågade Henning Mankells senaste Wallanderroman, Den orolige mannen (Leopard), som handlar om ubåtslögnerna och det kalla krigets hemliga spel.

Men en bok som knappast kan avfärdas är UD-diplomaten Mathias Mossbergs I mörka vatten. Den som vill veta mera om ubåtsaffärerna bör skaffa boken, som sätter in händelserna i ett större säkerhets- och försvarspolitiskt perspektiv och granskar amiralernas hemligstämplar för att dölja hur det egentligen låg till.

Mossberg är modig. Han är kritisk till Carl Bildt, som är hans nuvarande chef på UD och som spelat en nyckelroll i ubåtshysterin. Boken är fylld av uppseendeväckande informationer om hur Försvarsmakten smusslade och mörkade. Jag ska bara ge ett exempel.

2001 års ubåtsutredning, där Mossberg var huvudsekreterare, hittade ett spännande dokument vid ett besök på Muskö örlogsbas. Papperet visade hur en grupp amiraler stämde av sina kommentarer med varandra efter USA:s dåvarande försvarsminister Caspar Weinbergers uttalande om att västliga ubåtar regelbundet testade det svenska försvaret och att de gjorde det i samråd med svenska marinen.

Regeringens utbåtsutredning ville ta en kopia på dokumentet, men marinens representant i utredningen svarade att det redan fanns på kontoret i Stockholm.

Men så var inte alls fallet. När utredningsgruppen senare återvände till Muskö visade det sig att dokumentet var utgallrat och fanns inte kvar i Musköbasens arkiv. Marininspektören framhöll senare  i Uppdrag Granskning 2008 att han inte var intresserad av att skapa klarhet i uppgiften om att en signal på bandet från Mälsten 1982 pekade på västlig ubåt.

Även under senare tid försöker amiralerna vilseföra oss. I en artikel, som jag själv godkände och publicerade som debattredaktör vid SvD 2/10 2007, hävdar toppofficerarna  Per Rudberg, Bror Stefenson, Göran Wallén och Emil Svensson att "ny information" framkommit som stöder deras övertygelse om att ubåtarna kom från Sovjet.

De har ännu inte redovisat vad denna information innehåller. Är den hemlig ännu idag? Nej, som tidigare är det bara luft. Vi väntar också på information om vilka sovjetiska miniubåtar som var förbandslagda och operativa i Östersjön under 80-talet? Nog har väl underrättelsetjänsten lyckades fotografera dem efter Sovjets fall.

Det var under ubåtsåren som den unge Carl Bildt på allvar inledde sin politiska karriär, döv för invändningar och motbilder om ubåtarna. Som moderat ledamot i Ubåtsskyddskommissionen 1983 underblåste Bildt hot och stämningar och gick helt och hållet på amiralernas linje, något som han rimligen bör ha ångrat efter sitt famösa statsministerbrev till president Jeltsin i maj 1994. Ett brev byggt på "ubåtsljud" från troligen mink eller den svenska marinens bogserbåt Amalia.

SvD:s säkerhetspolitiske reporter på den tiden var Lars Christiansson, som stod moderaterna nära. Han jagade ubåtar från hemmaredaktionen, men främst jagade han Olof Palme och blev senare statsminister Carl Bildts presschef, kanske som ett tack för ett väl utfört politiskt lobbyarbete.

Det har gått bra för ubåtsentusiasterna. Förutom att Christiansson hamnade hos Bildt, och Magnergård hos ÖB, är moderaten HG Wessberg efter en kortare tid i försvarsdepartementet idag tung statssekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt.

HG var som informationschef i Försvarsstaben 1982-1990 en trevlig och flitig uppgiftslämnare om ubåtar, ibland off-the-record för då hade han ju inget sagt.

Vad tycker han idag? Finns det skäl att ompröva de svepande informationerna, som hjälpte till att vilseföra folket eller var även informatörerna ovetande om vad som pågick bakom kulisserna?

Och det skulle vara mycket intressant om förre överbefälhavaren Owe Wiktorin, stridsflygare och inte marinen så närstående, trädde fram och berättar vad han vet om sina amiralskollegors äventyr och kopplingar till västliga marina militära strukturer.

Jag vet att ÖB Wiktorin - som jag som försvarsreporter vid SvD hade hygglig professionell kontakt med - var skeptisk i ubåtsfrågan och det var också han som offentligt bekräftade att marinen troligen jagade mink.

Är sammanhållningen i generalstabskåren mera viktig än sanningen? Lägg ned bössan vid jaktmarkerna i Roslagen Owe, och berätta vad du vet om det hemliga ubåtssamarbetet med USA och Västtyskland!

DN:s förre chefredaktör Svante  Nycander skrev nyligen på DN Debatt - efter att ha läst Mossbergs bok - att han under ubåtsåren visserligen var skeptisk, men att han aldrig misstänkte ämbetsbrott och fortsätter:

"Att höga militärer medvetet undanhöll bevisning av stor vikt får marken att gunga under fötterna. Det var inte litet de ställde till med. Sverige gjorde bort sig, vår utrikespolitik var inte längre att lita på. Ubåtstvivlaren Lennart Bodström försattes i en ohållbar situation som utrikesminister."

Varför upptäckte vi journalister aldrig halvsanningarna, osanningarna, bortförklaringarna och kanske det allvarligaste av allt, att amiraler mörkade uppgifter om ubåtar från väst och satte dubbla hemligstämplar på rapporterna?

Hade vi så dåliga kontakter i Försvarsmakten? Knappast. Vi var alltför förtjusta - det var ju så spännande och hemligt - och fartblinda. Vi rycktes med i hysterin och förmådde inte att utföra vår granskande plikt.

Mathias Mossberg antyder att Sverige blev ett objekt och ett offer för Reaganadministrationens strävan att höja temperaturen i det kalla kriget. Om det är så - varför förmådde inte vi journalister att göra och pröva denna analys?





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/10005

55 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Byt ut "ubåt" mot terrorist så har vi FRA, EU's nya säkerhetspolitik m.m.

Permalänk | Anmäl #1 abbo, 2009-08-22, 12:22

Här är ett exempel på vad så många påstår. Utanför ledarsidan är svenskans journalister rejält vänster med en konstig verklighetsbild full av skruvade konspirationsteorier.

Vi som var inblandade vet att ubåtskränkningarna var mycket konkreta och lämnade skador på svenska installationer. Vi vet också att de var av en klass som i Östersjön användes av Östtyskland och Sovjetunionen. Dagens tillverkningsvarv i Sevastopol skryter över de framgångsrika operationerna.

Detta är inte hemligt och vi är hundratals svenskar tjänstgjorde i förband som i olika sammanhang observerade aktiviteten. Det är frustrerande att förvirrade journalister verkar tro att vi alla vore sammansvurna för att vilseleda vårt land och vårt folk. Det är ärerörigt.

Permalänk | Anmäl #2 Arthur, 2009-08-22, 12:28

Bra artikel.
Den säger mycket om nätverket mellan militären, politiken och massmedia.
Och om mänsklig oförmåga att tänka själv.
Var skeptisk.

Permalänk | Anmäl #3 Olof Lindberg, 2009-08-22, 12:44

Sympatiskt reflekterande från en journalist som tyvärr är alldeles försent ute. De massiva skador som amiralernas äventyrslystnad orsakade är intressanta endast i ett historiskt perspektiv. Intresset för sanning och klarhet i dessa frågor är idag alltför lågt för att denna fråga skulle få det fokus det förtjänar. Men mönstren är som "abbo" påpekar ovan desamma idag som för 25 år sedan. Är det nån i sverige idag som sett en terrorist?? (eller ubåt för 25 år sedan)

Permalänk | Anmäl #4 Pellefant, 2009-08-22, 12:46

Mycket Intressant artikel, jag ser samma mönster i dagens klimatdebatt fast man får byta ut flottan och amiralerna mot IPCC, Greenpeace och WWF m.fl.

Om 25 år kommer ingen vilja erkänna att man någonsin trodde på klimathotet, på samma sätt som en del välbetalda kulturmänniskor i dag inte vill kännas vid sina tokröda uttalanden från 70talet.

Permalänk | Anmäl #5 Robert, 2009-08-22, 13:10

Om 25 år kommer samma sak att sägas om invandrar-flykting konceptet.

Permalänk | Anmäl #6 Kryckan, 2009-08-22, 13:52

Sune: Det måste vara skönt att kunna ta bladet från munnen. Som journalist kan man inte skriva vad man vill. Det är märkligt hur det vandras över gränserna: ena dagen journalist - nästa pressekreterare. Kan inte folk hålla rågången intakt. Kan dom inte bliva vid sin läst? Nä, i jakten på makten och pengarna skaffar man sig gärna en ny herre. Fy!
Minkar och utbåtar. Öst och väst. Vad ska man tro. En sak är säker och det är att en u-båt försliste i vår skärgård i alla fall. Och den var rysk!

Permalänk | Anmäl #7 Helena Palén Olofsson, 2009-08-22, 14:27

Journalister är flockdjur. Det de är mest rädda för är att bli utstötta ur flocken. Det kan de bli om de inte är politiskt korrekta.

Det svåra är att vad som är PK varierar över tid. Mycket lite av det som nu skrivs skulle ha varit gångbart för femti år sen.

Permalänk | Anmäl #8 kalle008, 2009-08-22, 14:36

Vid en segling för knappt 30 år sedan, mitt på dagen och i ganska blåsigt väder mellan de yttre öarna i havsbandet utanför Nyköping, dyker en svartklädd grodman upp några tiotal meter snett bakom vår båt och iakttar oss. Efter en kort stund försvinner han och vi ser honom inte mer. Vår båt var den enda som fanns inom synhåll. Inga båtar syntes till på intilliggande stränder. Platsen var sådan att det föreföll mig fullt rimligt att det fanns en minlinje mellan öarna.

Någon som har en rimlig förklaring som inte har med ubåtar att göra?

Permalänk | Anmäl #9 goran, 2009-08-22, 14:57

Jag var bara ett barn på sjuttio- och åttiotalet, men med tanke på att en sovjetisk ubåt gick på grund i Blekinge 1981, Sovjetunionens anfall på Finland (fd östra Sverige) några decennier tidigare, Sovjets anfall på Afganistan, angreppen mot Ungern och Tjeckoslovaken mm så förefaller "rysskräcken" ha varit väldigt välmotiverad. Rädsla kan vara en rationell reaktion om det föreligger en stark hotbild.

Permalänk | Anmäl #10 Kung Foo, 2009-08-22, 15:00

Sune Olofsons självrannsakan länder honom till heder. Ett tecken på den visdom som ibland kan infinna sig på ålderns höst ? Ja varför inte? Att ha kommit upp i 65-årsåldern behöver inte vara negativt... Med tid - och år - som förflutit kan oxå perspektiv - överblick - tillkomma - som det i ett tidigare skede kanske inte fanns utrymme för...

Permalänk | Anmäl #11 Marianne Johansson, 2009-08-22, 15:13

Som Arthur (#2) mycket riktigt påpekar, vi som hade nära kontakt med de inblandade, och då menar jag INTE "journalister", vet att det mesta som rapporterades var tämligen korrekt. Att sen okunninga och politiskt halvblinda skribenter sen skrev vad de trodde/hoppades/tyckte/gissade eller ville få fram av politiska skäl är en annan sak.
Vänstervågen bland "journalisterna" var fortfarande mycket stark under den tiden, obetydligt bättre är det idag.

Permalänk | Anmäl #12 Bonnlurk, 2009-08-22, 15:52

Historien upprepar sig. KLIMATHYSTERIN och det allt högre tonläget i SVD mot dom som tror annorlunda blir skarpare och skarpare.
Och ju större lögn desto fler är det som tror på den. Media inkl SVD är idag en skugga av vad det varit. En journalist idag jagar mera sensation än sanning! Mer kvantitet i stället för kvalitet. Artiklarna ofta tunna, omogna och naiva. Sämre journalister. Javisst. Sämre utbildade. Javisst. Dummare. Det beror på vad man menar.

Permalänk | Anmäl #13 Jonas, 2009-08-22, 15:54

Historien upprepar sig. KLIMATHYSTERIN och det allt högre tonläget i SVD mot dom som tror annorlunda blir skarpare och skarpare.
Och ju större lögn desto fler är det som tror på den. Media inkl SVD är idag en skugga av vad det varit. En journalist idag jagar mera sensation än sanning! Mer kvantitet i stället för kvalitet. Artiklarna ofta tunna, omogna och naiva. Sämre journalister. Javisst. Sämre utbildade. Javisst. Dummare. Det beror på vad man menar.

Permalänk | Anmäl #14 Jonas, 2009-08-22, 15:54

Historien upprepar sig. KLIMATHYSTERIN och det allt högre tonläget i SVD mot dom som tror annorlunda blir skarpare och skarpare.
Och ju större lögn desto fler är det som tror på den. Media inkl SVD är idag en skugga av vad det varit. En journalist idag jagar mera sensation än sanning! Mer kvantitet i stället för kvalitet. Artiklarna ofta tunna, omogna och naiva. Sämre journalister. Javisst. Sämre utbildade. Javisst. Dummare. Det beror på vad man menar.

Permalänk | Anmäl #15 Jonas, 2009-08-22, 15:56

Arthur,

Det kan inte varit skador av Västubåtar? Eller kanske både och? Jag tvivlar på din uppgift då det i så fall skulle innebära att Sverige hade mer konkreta uppgifter än spår av minkar. Det skulle innebära ett helt annat tonläge i pressen, på den tiden. Det mesta som dök upp på den tiden var, vad jag minns, var ganska lösa rykten som inte var särskilt starka som bevis, förutom en väl synlig ubåt på grund.

De som envisas med att dra in "vänstern" i sitt resonemang tappar direkt i förtroende. Något säger mig att du inte är så pass gammal att du var med då. Eller?

Permalänk | Anmäl #16 Pål Bergström, 2009-08-22, 16:08

Bra artikel, men den innehåller inte några direkta nyheter. Att politiska och militära intressen har en förmåga att manipulera massmedia till att skapa masshysteri är ingenting nytt:

- Skapa en incident som i viss mån baseras på någonting verkligt, så framkallar du rädsla och en känsla av ett påtagligt hot.
- Rädslan gör att journalistkåren nappar, och börjar rapportera om både det ena och det andra utan att tänka kritiskt.
- I takt med att det kritiska tänkandet gör sorti tystnar kritiken och frågorna, de som inte frivilligt rättar in sig i ledet tystas med anklagelser om förräderi och liknande.
- När kritiken i media tystnar slutar även folket att tänka kritiskt. Sedan kommer masshysterin som ett paket på posten, och vips är den allmänna opinionen foglig och medgörlig, och villig att dansa efter din pipa, och du kan gå vidare med din agenda.

I kölvattnet av 9/11 gick USA i krig mot Irak utan att egentligen ha något skäl för det. Men det var få protester, eftersom Bush-administrationen lyckades skrämma upp väljarna med terrorhotet, kopplingar mellan Irak och al Qaida liksom påståenden om att Irak hade massförstörelsevapen. Den amerikanska journalistkåren blev till stor del ett fogligt verktyg som stödde planerna på krig.

Sverige då? Jo, vi fick en välbehövlig upprustning av försvaret - i synnerhet flottan - under åren efter de misstänkta ubåtskränkningarna.

Bäst av allt är att man kan iscensätta sådana här scenarion och sedan avfärda all kritik som konspirationsteorier. De flesta normala människor vill nämligen inte inse eller erkänna att de låter sig manipuleras, därför håller de fast vid sin bild av verkligheten in i det längsta.. ;-)

Inga konstigheter där, alltså. Men jag tycker att det är märkligt att just svenska journalister ofta tror sig stå över alla försök till manipulation. Varför denna bristande självinsikt? Att manipulera massmedia är en av de mest effektiva propagandaformerna. Det borde man som journalist vara medveten om.

Permalänk | Anmäl #17 Magnus Orest, 2009-08-22, 17:37

Jag kan bara hålla med Arthur. Jag var med och jagade ubåtar på som tid. I efterhand går det alltid att vrida till olika saker till vad som helst.

Permalänk | Anmäl #18 Surgubben, 2009-08-22, 19:17

Jag jagade också ubåtar på åttiotalet, då som som yngre officer och inom ramen för diverse beredskapspåhitt. På den tiden och i den miljön så var det "obra" att vara kritisk eller ens sunt rationell. Under insatser på Alnön, Karlskrona och Klintehamn väcktes kritiska frågor både från kollegor och värnpliktiga om vad som faktisk försigick. (De operativa systemen under dessa insatser bemannades av just yngre officerare och värnpliktiga). De som yttrade kritiska (konstruktiva) inlägg där och då skickades helt sonika hem till hemförbandet. Några förklaringar eller utvärderingar gjordes inte heller efter att insatserna var slutförda. Såhär i efterhand så är i allafall min tes att det i vart fall inte var främmande makt som orsakade detta stök. Jag är böjd att tro att artikelförfattaren har rätt och att det hela rent opinionsmässigt faktiskt klarades tack vare de insatser som Sune Olofsson nu kontemplerar.

Permalänk | Anmäl #19 Pellefant, 2009-08-22, 21:30

En artikel i changren "När fan blir gammal blir han religös". Ubåtstvivlarna bör i dag få upprättelse, skriver Sune Olofsson generöst. Jo, jag tackar jag. Men det är alldeles för sent. Den destruktion av Sverige som en hedervärd och trivsam nation som inleddes dessa år, har för länge sedan passerat gränsen för det anständiga.

Ni journalister som svek er demokratiska granskningsuppgift har ingen förlåtelse att hämta från ett folk som nostalgiskt drömmer sig tillbaka till tiden före detta spektakulära skede i svensk mediarapportering som inledde dagens avhumaniserade nedförsbackar på alla områden. Prata inte om patriotism. Opatriotiskts och landsförrädiskt svek var vad det var!

Kunde aldrig ana!?? Ha ha ha ha! Ni ville inte ha reda på sanningen som ni var satta att uppenbara. Ni svek. Komma nu och låtsas ge upprättelse till alla oss som försökte göra oss hörda under ubåtshysterin, men vars röster drunknade bland alla era mediala lögner. Det finns ord för sånt: Förmätet! En del av er visste sanningen hela tiden. Det brydde ni er inte om i er iver att få fram den mer braskande rubriken efter den andra. Komma nu?

Orsaken till att ni kommer dragandes med ert skit nu är, att ni tror att nu är det hela för åldersstiget för att ni skall behöva skämmas. men där misstar du dig Sune Olofsson. Du talar med ett folk som fått sin statsminister mördad. Han mördades i efterdyningarna till ubåtshysterin. Sannolikheten för att mordet hännger ihop med Sjöofficerarnas landsförrädiska konspirationer och svensk press´ fatala svek är lika stor som sannolikheten för något annat scenario. Det du nu kommer dragande med har omdömesgilla svenskar vetat om i 27 år. Skäms Sune Olofsson!

Permalänk | Anmäl #20 Fredrik Strid, 2009-08-22, 22:50

"Det var under ubåtsåren som den unge Carl Bildt på allvar inledde sin politiska karriär, döv för invändningar och motbilder om ubåtarna. Som moderat ledamot i Ubåtsskyddskommissionen 1983 underblåste Bildt hot och stämningar och gick helt och hållet på amiralernas linje, något som han rimligen bör ha ångrat efter sitt famösa statsministerbrev till president Jeltsin i maj 1994. Ett brev byggt på "ubåtsljud" från troligen mink eller den svenska marinens bogserbåt Amalia."

Ett stycke ur inlägget som säger mycket (allt?) om Herr Bilds roll i det hela.

Denna man byggde sin framtida roll som statsminister och numera utrikesminister på lögner har det visat sig.

Det som gör mig beklämd är att svenska folket tycks anse att han gör ett bra jobb. En charlatan av värsta sort. Att folk inte fattar att han är en "bullshitter".

Permalänk | Anmäl #21 Matte, 2009-08-22, 23:00

@ Matte

Jo men vi som visste att saken var en lögn från dag ett, vi döpte om karln när han kom hem efter sin beramade rysslandsresa. Han fick heta Carl Mink i flera år. Carl Mink. De ubåtsljud han kom dragande med, och läxade upp ryssarna för, avslöjades vara ljud från simmande minkar. Så fick det bli Carl Mink.

Permalänk | Anmäl #22 Fredrik Strid, 2009-08-22, 23:15

En del av kritiken i artikeln har setts tidigare under de många (?) år som gått. Det som är nytt, och anmärkningsvärt, är att en journalist med sitt yrkesliv djupt förankrat i Palmehatets och rysskräckens höger-drake tar bladet från munnen i samband med självrannsakan på ålderns höst. Det är lysande och samtidigt berömvärt och mycket hedrande. Uppmaningen till Wicktorin att "komma ut" är mycket intressant och kunde leda vidare i den varböld på demokratin som affären onekligen är.

I artikeln står faktiskt att försvaret gallrat ut ett dokument för att undanhålla det från REGERINGENS ubåtsutredning!!! Ehh, hallå??? Finns det någon hemma??? Hur ska man skriva för att det ska bli nationell skandal, allt glider av precis som på teflon-Reagan. Ska man kursivera regeringen eller skriva r-e-g-e-r-i-n-g-e-n?

Det som i alla år förundrat mig är att Carl Bildt, vars karriär i stor utsträckning bygger på hans agerande efter Hårsfjärden, hela tiden lyckas slinka! Hur är detta möjligt? Beror det på att Svante Nycander tvingas publicera på sommaren när alla har semester, ett fenomen som även drabbade den utredning på 90-talet som Anna Svensson satt i? (har glömt dess korrekta namn) Redan den utredningens resultat var en fullkomlig skandal för Carl Bilds trovärdighet. Nu har vi Mossberg, Nycander och Olofson, vilka endast av förvirrade högerhjärnor kan betraktas som tillhörande vänstern. Alla tre är milt uttryckt fast förankrade i det borgerliga Sverige, men med den intressanta "defekten" att de är synnerligen måna om buzz-ordet demokrati och förväntar sig att det ska finnas substans bakom.

Kommer denna affär att, äntligen, explodera i ansiktet på Carl Bildt. Antingen var han löjligt inkompetent eller agerade enligt partisk agenda. Kommer hösten att fyllas av granskningar i public service om lögnerna i den här affären? Kommer Carl Bildt att sitta i uppslitande debatter i Debatt i Göteborg om detta? Eller kommer han åtminstone att ställas till svart på länk från en flygplats, där han visas på skärmen i bakgrunden? (killen är ju så upptagen)

Ni vet svaret. UD kommer att vägra kommentarer och eftersom det inte finns någon motståndare blir det heller inga kritiker på bästa sändningstid, eftersom man då riskerar att strida mot det vansinniga kravet på partiskhet i public service. Reklamkanalerna kan vi glömma och Carl Bildt kommer att gå till historien som en stor statsman. Endast de som känner till sanningen om ubåtarna vet att han är en bluff.

Permalänk | Anmäl #23 Doldanvändare, 2009-08-22, 23:22

En del av kritiken i artikeln har setts tidigare under de många (?) år som gått. Det som är nytt, och anmärkningsvärt, är att en journalist med sitt yrkesliv djupt förankrat i Palmehatets och rysskräckens höger-drake tar bladet från munnen i samband med självrannsakan på ålderns höst. Det är lysande och samtidigt berömvärt och mycket hedrande. Uppmaningen till Wiktorin att "komma ut" är mycket intressant och kunde leda vidare i den varböld på demokratin som affären onekligen är.

I artikeln står faktiskt att försvaret gallrat ut ett dokument för att undanhålla det från REGERINGENS ubåtsutredning!!! Ehh, hallå??? Finns det någon hemma??? Hur ska man skriva för att det ska bli nationell skandal, allt glider av precis som på teflon-Reagan. Ska man kursivera regeringen eller skriva r-e-g-e-r-i-n-g-e-n?

Det som i alla år förundrat mig är att Carl Bildt, vars karriär i stor utsträckning bygger på hans agerande efter Hårsfjärden, hela tiden lyckas slinka! Hur är detta möjligt? Beror det på att Svante Nycander tvingas publicera på sommaren när alla har semester, ett fenomen som även drabbade den utredning på 90-talet som Anna Svensson satt i? (har glömt dess korrekta namn) Redan den utredningens resultat var en fullkomlig skandal för Carl Bildts trovärdighet. Nu föreligger Mossberg, Nycander och Olofson, vilka endast av förvirrade högerhjärnor kan betraktas som tillhörande vänstern. Alla tre är milt uttryckt fast förankrade i det borgerliga Sverige, men med den intressanta "defekten" att de är synnerligen måna om buzz-ordet demokrati och förväntar sig att det ska finnas substans bakom.

Kommer denna affär att, äntligen, explodera i ansiktet på Carl Bildt. Antingen var han löjligt inkompetent eller agerade enligt partisk agenda. Kommer hösten att fyllas av granskningar i public service om lögnerna i den här affären? Kommer Carl Bildt att sitta i uppslitande debatter i Debatt i Göteborg om detta? Eller kommer han åtminstone att ställas till svars på länk från en flygplats, där han visas på skärmen i bakgrunden? (killen är ju så upptagen)

Ni vet svaret. UD kommer att vägra kommentarer och eftersom det inte finns någon motståndare blir det heller inga kritiker på bästa sändningstid, eftersom man då riskerar att strida mot det vansinniga kravet på partiskhet i public service. Reklamkanalerna kan vi glömma och Carl Bildt kommer att gå till historien som en stor statsman. Endast de som känner till sanningen om ubåtarna vet att han är en bluff.

Permalänk | Anmäl #24 Doldanvändare, 2009-08-22, 23:35

Tycka vad man vill om Henrik Mankel, men det är modigt av honom att utmana det svenska politiska etablisemanget (trots hans troliga miljarder på banken). Jag känner två personer som försvarar U-båtsfalsariet. Båda blinkar gärna konspiratoriskt och säger: gamle vän, du skulle bara veta vad jag vet. Låter det bekant? Båda har på ett eller annat sätt anknytning till det militärindustriella området. Att sedemera anknyta den strandade fylle-ubåten i Karlskrona som ett bevis är ju totalt befängt. Samarbeta gärna, svenska försvarsmakt, berätta inte nödvändigvis sanningen, men blåljug inte för svenska folket som Carl Bildt & Co!

Permalänk | Anmäl #25 Nils H, 2009-08-23, 02:40

Jag är helt övertygad om att den svenska militären mörkade/mörkar händelser under och efter det kalla kriget.
Försvarsanslagen mådde säkert bra av "ryssskräcken", och likaså befordringsgången för höga militärer:-)
Men allvarligt talat: jag känner mig mycket tryggare med en militärledning som lutar sig mot väst än en som lutar sig österut!

Permalänk | Anmäl #26 Eddie Hansson, 2009-08-23, 03:55

Hahaha! Nykomlingen Eddie Hansson är praktiskt tänkande människa. :oD Välkommen i vår lilla newsmillklubb för inbördes pajkastning!

Permalänk | Anmäl #27 Peter Ingestad, 2009-08-23, 03:57

Hahaha...tack så mycket:-)

Permalänk | Anmäl #28 Eddie Hansson, 2009-08-23, 04:09

Pellefant,

Det var trovärdigt, jämfört med vissa andras påståenden. Minns det där med Alnön mycket väl. På den tiden var jag mest sur över att vi aldrig fångade den där jäkla ryssen och följde varje incident ganska noga. Idag har jag en helt annan insikt. Men det är först efter att ha förstått att 9/11 med stor sannolikhet är en dold operation skapad av USA, och att det skett tidigare, som jag vaknat. Jag har varit tveksam till de reportage som gått på SVT som pekat ut västubåtar. Men nu ser jag ubåtarna i ett annat perspektiv. Det kan ha varit en del av Operation Gladio. Därmed inte sagt att det bara var ubåtar från väst.

Permalänk | Anmäl #29 Pål Bergström, 2009-08-23, 07:18

Mycket intressant och välskriven artikel.
Jag har framförallt en fråga till de inblandande i denna skandal. Det rör de på den tiden ofta framförda argumentet om bottengående miniubåtar på larvfötter.
Hur kom det sig att INGEN, vare sig journalist, militär expert eller politiker, ifrågasatte de uppgifterna. När den svenska militären kom dragande med de teorierna borde de omedelbart ha tappat all sin trovärdighet. Istället hamnade larvfotsubåtarna i den officiella utredningen från 1985 som vedertagen sanning.
Alla som har den minsta lilla kunskap om ubåtar borde ha insett det absurda i att förse en ubåt med larvfötter. En ubåts främsta vapen är dess förmåga att ta sig fram ljudlöst. En ubåt som kravlar sig fram på en dyig och stening botten på larvfötter skulle låta som ett framrusande godståg. Att sätta in en sådan farkost på spionuppdrag skulle vara rena vansinnet.
De militärer som lanserade larvfotsteorin måste rimligtvis ha vetat att de ljög allmänheten rakt upp i ansiktet. Jag slår vad om att de måste ha vridit sig av skratt åt de dumma journalisterna som svalde betet med hull och hår.

Permalänk | Anmäl #30 Jesper Pettersson, 2009-08-23, 07:25

Doldanvändare kommentar nr 24: "Det är lysande och samtidigt berömvärt och mycket hedrande" skriver du med anledning av att Olofson nu kommer ut. Nej, det är det inte alls. Det är sorgligt och ett tecken på att journalister är dom som har tungorna mest upphakade i vår ankdamm. Nu när han är Friherre törs han säga vad han tycker. Det är egentligen för sorgligt.

Permalänk | Anmäl #31 Helena Palén Olofsson, 2009-08-23, 08:53

Helena Palén Olofsson, #31: Jag förstår din invändning och håller i grunden med dig. Mina ord rörande Olofson bygger på grundförutsättningen att den typen av journalist, med den historien, sällan eller aldrig "kommer ut" på det här sättet, inte ens efter yrkeslivet när man inte längre är direkt beroende av den ideologiska hand som föder en. Det vore naturligtvis önskvärt att det gick att skriva kritiskt om detta i SvD när det begav sig, men med tanke på tidningens politiska färg och att det uppenbarligen var näst intill omöjligt att vara kritisk i dåtidens medier överhuvud, är det inte rimligt att önska sig, egentligen. Man får vara nöjd att man får den här insikten i efterhand. Återstår skandalens totala upprullning, helst innan Carl Bildt blir pensionerad...

(Beklagar tidigare dubbelpost, ovan vid fördröjningen)

Permalänk | Anmäl #32 Doldanvändare, 2009-08-23, 09:50


Taaack - Sune Olofson
- för att Du har civilkurage - att i vart fall på ålderns höst gå ut med den här informationen.

Permalänk | Anmäl #33 Josef Boberg, 2009-08-23, 11:41

Sune O till Mossbergs famlande i mörkret och skriver :

"Mathias Mossberg antyder att Sverige blev ett objekt och ett offer för Reaganadministrationens strävan att höja temperaturen i det kalla kriget. Om det är så - varför förmådde inte vi journalister att göra och pröva denna analys?"

Du Sune : ff har du glömt historien?

Warzava paktens aggresiva uppträdande med ubåtar i svenska intresse områden ( i svenska territorial vatten ) bemöttes med ubåtsjakt.
Finns inget märkligt med det!

Tempraturhöjning i det kalla kriget genom sverige.
Ha ha ha.
Vi försvarade svenska nationella intressen.

Sune sluta lipa.

Per Hagman

Permalänk | Anmäl #34 Per Hagman, 2009-08-23, 11:48

Per Hagman, givetvis måste det vara precis så. Den mest uppenbara förklaringen brukar ju vara den mest rimliga och korrekta.

Permalänk | Anmäl #35 Magnus Orest, 2009-08-23, 12:06

Ur ett globalt eller NATO marinstrategiskt perspektiv fanns inget intresse av svensk östersjökust.
Därmed fanns ej eller någon konflikt incitament mellan
NATO eller WP
Det ända som fanns var ett svenskt intresse att hävda sina nya territorial gränser

Resten under o efter är spekulationer från riksmedia som vill göra sig en slant på sina tidingar.

O numer några eftersläntrare o surdegar.
Per Hagman

Permalänk | Anmäl #36 Per Hagman, 2009-08-23, 13:05


"...Mossberg är modig. Han är kritisk till Carl Bildt, som är hans nuvarande chef på UD och som spelat en nyckelroll i ubåtshysterin. Boken är fylld av uppseendeväckande informationer om hur Försvarsmakten smusslade och mörkade. ...
- slut citat ifrån artikeln.

Jo, det håller jag med Dig om - Sune Olofson - för jag har faktiskt personligen råkat ut för Carl Bildt´s "hårda nypor" som nätmedborgare (eller måhända hans chefs, egentligen... - vad vet jag).

Permalänk | Anmäl #37 Josef Boberg, 2009-08-23, 13:13

Naturligtvis. Och inte heller har det funnits några aktörer inom Sverige som haft någonting att vinna på att blåsa upp ubåtshotet.

Permalänk | Anmäl #38 Magnus Orest, 2009-08-23, 13:14

O nu en u båts historia.
Smaka på denna.

Sent på lørdagkvællen stiger ,en i Stockholm varandes konsthandlare och boeende på Kastellholmen , lagom rund under føtterna ur taxin på skeppsholmen strax vid den långa raden.

I mørkret uppfattar vår observatør ett periskop ca 200 m mot stockholms slott.

Tja vem ser int ett periskop understundom.

Problemet med denna o detta var att han var personlig vænn till en mycket kænd och inflytelserik politiker , verksam innom u båts jakt.

Naturligtsvis vidarbefodrar akt politiker observatørens larmrapport till vakthavande general på høgkvarteret .

Efter en kort stund får vakthavande kapten på stockholms kustartilleri førsvar en operativ order från vår vakthavande general på hkv.

Efter analys av aktuell operativa order , formuleras en BIS ( Beslut I Stort ) av lægre regional myndighet och cirkusen ær i gång.

Stockholm centrala delar och anslutande vattendrag blir ett u båts jakts område.

Silningen ær inte alltid den bæsta nær fantasin startar och snacket går.

Per Hagman

Permalänk | Anmäl #39 Per Hagman, 2009-08-23, 16:30

Ja, skandalens totala upprullning vill vi ha. Och Carl Bildt ska inte få hinna gå ur tiden. Men vad vet han? Vad vet egentligen en politiker

Permalänk | Anmäl #40 Helena Palén Olofsson, 2009-08-23, 16:53

Personligen tror jag att C Bildt ær synnerligen insatt i vad som føredrog sig under akt tidsperiod.

Men Helena ...vad falls du ..som ær kvinna... vad har du før intresse av disse manlige spørsmål???

Och vadå skandal??

Per Hagman

Permalänk | Anmäl #41 Per Hagman, 2009-08-23, 17:42

Naturligtvis, Per. Vad kan kvinnor veta om ubåtar och andra manliga företeelser? Förståelsen för maktspel och politiska intriger liksom förmågan att se bortom det uppenbara och offentliga borde ju rimligtvis vara en förmåga som ligger i mannens gener, vilket du själv visat i den här debatten.

Permalänk | Anmäl #42 Magnus Orest, 2009-08-23, 19:26

Jupp , Orest håller med dig om att kvinnor har andra gener än männ.
Maktspel är för männ.
Intriger kan vara för kvinnfolket.
perhagman

Permalänk | Anmäl #43 Per Hagman, 2009-08-24, 00:00

U-båtshysterin föregick även Palmemordet. Strax före mordet var Palme i Moskva för att diskutera frågan. Var de rädda att han skulle få veta sanningen där? Att ryssarna inte alls var involverade i kränkningarna.

Permalänk | Anmäl #44 Sim Sala Bin, 2009-08-26, 12:21

kommentar på # 23

Så vitt jag kænner till var politikern Carl Bildt en av de få politiker som visade enastående politiskt curage och vilja att rensa upp kring de systematiska undervattens verksamheter / krænkningar som førekomm inte bara i svergie , utan æven norge o finlands skærgård o finska viken.

Per Hagman

Kopplingen Palme mord u båt ej ryssar vilken magstark konspirationsteori.

Permalänk | Anmäl #45 Per Hagman, 2009-08-26, 20:15

Per, du har inte slagits av tanken att Carl Bildt kanske var mån om att framstå som just rakryggad och modig i den här frågan, för att främja sin egen karriär och image?

Permalänk | Anmäl #46 Magnus Orest, 2009-08-26, 21:58

Du Magnus:

Jag uppfattar att Carl B tog tag i saken och saken var att hävda , inte sin integritet som politiker , utan den nationella integriteten som var viktigt för svergie.

Frågan för mig är snarare om politikern Carl Bildt kan hävda svensk nationell integritet i framtiden gentemot EU överbyggnaden eller har han som politiker hängett sig till det europeiska perspektivet.

Om i så fall är min uppfattning att politikern Carl Bildt skall räknas som en ...sköka.

Per Hagman

Permalänk | Anmäl #47 Per Hagman, 2009-08-27, 18:54

Per, då är det säkert så det är.

Permalänk | Anmäl #48 Magnus Orest, 2009-08-28, 14:32

Nåväl. De nya effektiva sonarerna registrerade även minkar. Men inte under 80-talet. Då fanns bara skräp, förutom i vår ubåtar.

Hur man än vrider och vänder och slänger till med "budgetubåtar" och sånt, så står hon där på grund. Genom zick-zackande i trånga passager, en bra bit i svenskt skyddsområde i skärgården.

Det finns ju dom som vill bortförklara detta alldeles Synliga exempel. I deras ögon är väl jorden fortfarande platt.

Permalänk | Anmäl #49 U 137, 2009-11-01, 11:06

U 137, det stämmer säkert. Den officiella förklaringen är alltid den rätta.

Permalänk | Anmäl #50 Magnus Orest, 2009-11-03, 13:23


Forsvar och sakerhet
annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.