Timbro är feg

Det är en tragedi att Timbro uppfattas som kapitalismens, eller åtminstone "marknadsekonomins", ledande röst i den svenska debatten. Därför att Timbro är en ovärdig företrädare för något så fint som kapitalismen. Kapitalismen förtjänar bättre.

Timbros mest iögonfallande brist är dess´ avsaknad av civilkurage. Timbro vågar inte ifrågasätta heliga kor. Timbro fördömer mig veterligen aldrig välfärdspolitiken t.ex. Timbro dristar sig på sin höjd till att rikta kritik mot uppenbara konkreta avarter i välfärdsstaten. Thomas Idergard t.ex. har nyligen förespråkat ett avskaffande av den offentliga kulturpolitiken, i en debattartikel i DN. Men i samma artikel passar Idergard på att försäkra läsarna att "välfärdens kärna" är vården, omsorgen och utbildningen. Därmed serverar Idergard sossarna en seger på ett silverfat. Vården, omsorgen och utbildningen är nämligen tre av de tyngsta och viktigaste bitarna av välfärdspolitiken. Så Idergard kramar i praktiken välfärdspolitiken, när han försvarar idén att vården, omsorgen och utbildningen skall tas om hand av den offentliga sektorn, eller att de åtminstone skall vara skattefinansierade.

Nu kan pragmatiska mentaliteter säga att det bara är ett klokt "taktiskt" drag att gå med på att vården, omsorgen och utbildningen skall vara offentliga.  De resonerar att om man går med på att det skall vara *lite* välfärdspolitik, då köper man därmed socialisternas goda vilja, så att socialisterna blir mera villiga att acceptera ens argument mot "extrem" välfärdspolitik. Men det är tvärtom. Om kapitalismens verkliga eller förmenta försvarare ger socialisterna en tumme, kommer de att ta hela armen. De kommer att använda Timbros eftergift som en murbräcka för att rasera hela argumentationsbygget för välfärdspolitikens avskaffande.

De kan ju resonera så här (och de kommer att göra det också, tro mig) - "Om även anhängarna av kapitalismen erkänner att socialismen är bra för sådana *viktiga* verksamheter som vården, omsorgen och utbildningen - då måste väl socialismen vara bra för alla andra verksamheter också. Om socialismen inte är farlig och skadlig för vården, omsorgen och utbildningen - varför skulle den då vara farlig och skadlig för några andra, mindre kritiska verksamheter? Om vi vågar lita på socialismen i sådana *allvarliga* situationer som när vi blir sjuka, gamla och när våra barn behöver utbildning - då kan väl socialismen inte vara farlig och skadlig?". Och socialisternas logik här är felfri. Det är bara det att premisserna är falska. Socialismen *är inte* önskvärd inom vården, omsorgen och utbildningen. Socialismen är *synnerligen* livsfarlig när den appliceras på sådana *viktiga* verksamheter.

Bevisen för socialismens misslyckanden inom vården, omsorgen och utbildningen är överväldigande. Sjuka människor dör som flugor av felbehandlingar och långa köer i den socialistiska sjukvården, gamla människor blir undernärda och får trycksår i den socialistiska äldreomsorgen och en stor andel av våra barn lär sig inte ens att läsa och skriva i den socialistiska skolan.

Socialismen har misslyckats i alla de sektorer i den svenska välfärdsstaten där den har införts. Och socialismen har misslyckats i alla *länder* där den har införts - Tyskland, Ryssland, Kina, Kuba, Nordkorea, Etiopien, Burma o.s.v. Hur kan Timbro vara så feg att det inte vågar "sparka" på socialismen, ens nu när den s.a.s. ligger där på marken inför världsopinionen. Vad är Timbro rädd för?

Svaret är att Timbro är rädd för socialismens moraliska grund - moralläran altruismen. Altruismen är den heligaste av alla heliga kor i västländernas moderna historia. Såväl de kristna som socialisterna har i alla tider predikat att altruismen är *liktydigt* med moral. Våra intellektuella ledare - filosoferna, professorerna, skollärarna, massmedierna, författarna, politikerna, alla har de tutat i allmänheten att om man inte är altruistisk - då befinner man sig utanför moralen. De flesta människor i dagens Sverige kan inte föreställa sig att någon kan vara en anständig människa om hon inte praktiserar altruismen.

Altruismen säger att man skall vara *osjälvisk*, och att man ska leva för andra människors skull, inte för sin egen skull. Detta innebär att man, för att vara en anständig människa, enligt altruismen, måste leva som en slav. Att leva för andra människors skull är ju att vara en slav. Det är därför som den kristna medeltiden präglades av träldomen, och 1900-talets socialistiska samhällen präglades av slaveri åt staten.

Altruismen säger dessutom att man ska ge upp sina värden, istället för att behålla dem. Om man har en skjorta, ska man ge den till någon annan, som saknar en skjorta, och sedan går utan skjorta själv (det står faktiskt så i Bibeln). Och om man har en bit mat, ska man ge bort den till någon annan, som är hungrig, och sedan svälta ihjäl själv (det är den logiska implikationen av altruismen). Så altruismen leder logiskt sett till *döden* (när den tillämpas tillräckligt konsekvent, d.v.s. utan något förmildrande hyckleri). Det är därför som miljontals människor svältes och plågades till döds i det medeltida Europa, och i 1900-talets socialistiska samhällen.

Men altruismen är som sagt fortfarande en helig ko. Och Timbro räds den. Altruismen är ett spöke som fortfarande vandrar genom världen, och förgör den. Trots att miljontals människor har dött en onödig död p.g.a. altruismens inflytande, och trots allt lidande som altruismen har orsakat, törs nästan ingen ifrågasätta och utmana den. Minst av alla Timbro. Varför?

Det beror på en princip -  den att det enda som kan besegra dåliga idéer är bättre idéer. Mänskligheten måste presenteras ett rationellt alternativ till altruismen. Och än så länge har de flesta människor i världen inte upptäckt det alternativ till det altruistiska giftet som faktiskt finns. Det alternativet är den rationella, egennyttiga etiken som förkunnas av filosofin objektivismen. Denna etik går ut på att man inte kan vara självisk genom att bara göra vadhelst man känner för att göra. Att vara självisk betyder att göra det som ligger i ens intresse. Och det är en krävande intellektuell uppgift att ta reda på vad som *faktiskt* ligger i ens intresse. Man behöver en hel morallära, med en uppsättning principer, för att leva ett själviskt liv. Objektivismen har definierat den uppsättning av moraliska principer, d.v.s. dygder som man måste praktisera för att vara självisk. Rationalitet, oberoende, integritet, ärlighet, rättvisa, produktivitet, stolthet framförallt.

Gubbarna på Timbro, till skillnad från allmänheten, känner nog till objektivismen. Ayn Rand är en välkänd figur i nyliberala kretsar. Men gubbarna på Timbro vill antingen inte göra sig mödan att tänka, eller så vill de gotta sig i sina känslor. Därför studerar de inte objektivismen, utan bekänner sig istället till subjektivismen. De är som "höger-hippies", för att använda Ayn Rands träffsäkra beteckning. De tiger istället om objektivismen, eller småflinar åt den och dess´ anhängare. Gubbarna på Timbro, liksom nyliberalerna i allmänhet, brukar anklaga oss objektivister för att utgöra en "kult".

Gå inte på det! Kapitalismen förtjänar ett bättre försvar än den pappvälling som Timbro serverar (om denna pappvälling ens kan kallas för ett försvar för *kapitalismen*). Kolla upp objektivismen. Ta en titt på några av de många intellektuellt och moraliskt utmanande objektivistiska böcker som finns att tillgå. Om du vill veta vad objektivismen handlar om - titta gärna på dessa sajter: www.aynrand.org och  www.aynrandbookstore.com och  www.radikalen.se .

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl