Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv
Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv
Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv
Publicerad: 2009-08-20 21:08, Uppdaterad: 2009-08-21 07:08
Frågan gäller om vi skall bara känna oss mätta, eller om vi också skall bli det. Det är en kärnpunkt i motsättningen mellan fettmotståndare och fettförespråkare. Om detta har vi båda parternas uttryckliga förklaringar.
Medborgare som störs av att se hur överviktiga ges expertråd att kämpa mot sin egen natur.
Fettmotståndarna talar om mättnadskänsla, till exempel i Livsmedelsverkets förslag:
Det är potatis, ris och pasta som ger balans åt måltiden och en bra mättnadskänsla.
Livsmedelsverket menar att med dess kostanvisningar får man en chans att känna sig mätt fast man inte är det. Eller i en berömd kostapostels formulering:
Fett innehåller så många kalorier per gram får man en så liten portion att man inte blir mätt... Fett ger dålig mättnad = risk att överäta.
För båda dessa betyder "mätt" alltså "påfylld". Man är mätt när man tycker sig ta fyllt magen med material, oberoende av om kroppen har fått den näring den behöver. Det är ett legitimt begrepp, men har det något praktiskt värde?
Det ser inte så ut. Alla vet att man snabbt känner sig mätt av att äta t.ex. en trave pannkakor. Men ett par timmar senare har man åter aptit, dessvärre. Pannkakornas snabbt smälta kolhydrater fyller inte näringsbehovet så längre kroppen inte också får fett, som smälts mera långsamt. Signalen att kroppen har fått nog kommer därför senare än denna gäckande "mättnadskänsla."
Vad skall vi med en sådan känsla? Kroppen vet vad den behöver och styr aptiten genom att utsöndra hormoner. Den försöker med aptitreglering ordna så att den får det den behöver, därför uppstår ny hunger. Men en bantare som räknar kalorier gör det för att det inte skall bli mer än han tillåts äta.
Svultna fettsnålare
Kaloriräknare och fettsnålare känner sig ständigt svultna och har svårt att följa föreskrifterna. "Risk att överäta" drabbar alltså inte den som äter fett utan snarare den som plågar sig med kalorirestriktion. Den gäller inte den som utnyttjar kroppens egen funktion för aptitreglering och har tålamod att vänta på signalen "mätt". Denna signal är baserad på matens fördelning av olika näringsämnen, inte på mängden mat, och den slår till med fördröjning.
Här finns grogrund för missförstånd. När bantningsprofessorn räknar kalorier och talar om mättnad tror klienten att kroppens behov skall vara tillfredsställda, eftersom han just då också känner sig mätt. Men kroppen själv har annan uppfattning, och det är denna uppfattning som gäller. Det är en tillfälligt fungerande trollerikonst.
Regleringen är omedveten, men automatisk och absolut obändig. Den förväntar sig "balanserad kost": smör på brödet = fett plus kolhydrat, späckrand på skinkan = fett plus protein. Kolhydrater ger "mättnadskänsla", fett och protein mättnad.
Man kan se det som uttryck för vilja. Kroppen vill inte att du skall äta mer än du behöver och ger signal om detta! En värdefull bundsförvant för den som vill hålla ordning på kroppsvikten, eller hur?
Säkert, men inom Livsmedelsverkets kostprogram har den ingen roll att spela. Där gäller bara den mekaniska påfyllningen med kolhydrater. Och fetmaexperten, professor Rössner, är inte heller intresserad. Han vill istället att matfabrikerna skall spela med i hans trollerinummer:
"Det blir onekligen en utmaning för livsmedelsindustrin att skapa nya produkter som kan ge oss mättnadskänslor till litet energiinnehåll."
Här förbisåg han att ändamålet med att äta mat är att tillföra energi och därmed hålla sig vid liv. Vad kan då vinnas med påfyllning som inte tar hänsyn till detta ändamål? Det förblir oklart, men det förklarar varför Rössner numera har satt "5-10 procent av kroppsvikten" som yttersta mål för sin terapimetod - hans klienter kämpar ju mot naturen. Varför de inte kommer längre försökte jag förklara i en tidigare artikel, Dags att dumpa experterna?
De som istället utnyttjar aptitregleringen som bundsförvant når helt andra resultatsiffror. Det får bli ämnet för en senare artikel.
Under och efter påskfrossan är det läge att fråga: Vad är sanningen om bantningsmetoderna? Experterna har alltid varit oeniga. Men nu löser Newsmills läsare frågan.

Det enda som fungerar är Medelhavskosten

Dieter utan kolhydrater kommer leda till sjukdomar

Gott stöd för Livsmedelsverkets kostråd om salt

Förtigande av alternativa behandlingar gör diabetiker sjukare


Livsmedelsverkets råd visar att vi behöver oberoende forskning

De självutnämnda kostexperternas angrepp är osakliga

Kostdebatten visar nätets makt

Anmälan mot Life visar att Livsmedelsverket är ruttet

Om man låter fan styra skutan, hamnar man åt helvete till!

Så fick jag rätt om det goda fettet

Professor Rössners kaloriteori stämmer inte

Livsmedelsverkets kostråd är hopplöst enfaldiga

Vetenskaplig studie visar att bisfenol A ökar risken för prostatacancer

Vi massmedicineras med kvinnligt könshormon



Fett och kolesterol - fyra paradoxer (Öppet brev till forskarsamhället)

Kostförändring borde ersätta kirurgiska ingrepp


Total förvirring i officiella kostråd

Fettskräckens förfärliga följder
Pseudovetenskap och charlataner dominerar i dietdebatten!
Diabetes: dietist får blunda för direktiven!
Den hemliga konsten att bli fet
Livsmedelsverket har övertygat mig
Svältbantning – ingen trevlig dödsorsak
Hippokrates tillbaka igen – men varför?
Inte bara PR-folk som pratar smörja
Avsutten professor ger inte upp

Bibelns folk nästan oskyldiga, tack för det
Varför köper vi förorenat vatten – och betalar dyrt för det?
Livsmedelsindustrins politiska bantande
Lchf- kosten har gett mig många hälsovinster
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Mycket bra skrivet. Du borde göra en bok med alla inlägg du skrivit i ämnet. :)
Kärnfrisk, det har varit på tal sedan ett par år, men inget förlag visade intresse.
Hahaha... Du lirar brallorna av Rössner... som alltid!
Piltson for President!
Lars O. Berglund: Om du vill skapa och sprida din bok så behöver du nuförtiden inget förlag till hjälp! Inte ens om du vill sprida den för distribution i andra länder.
Paketera materialet i en lättläst PDF-fil och lägg ut det via fildelning (bittorrent) på The Pirate Bay, Mininova och andra torrenthemsidor, så kan vem som helst, var som helst, få tag i din bok, och vill personen skriva ut den på papper så är det bara att klicka på 'Skriv ut'.
Vill du komplettera med bilder och ljudfiler, så är det bara att lägga med dessa också i materialet.
Din kostnad för denna distribution är noll kronor. Det som kostar är den tid du lägger ned för att skriva och skapa boken/materialet.
/Ola S
http://www.bokutgivning.se/. Här kan du kanske ha hjälpen som behövs för att samla alla dina eminenta artiklar i en bok.
Fortsätt skriva, fortsätt kämpa. Du är så stringent.
Underbart! Fortsätt, mer!
Vad som mättar, och varför, diskuterades också på adress
http://piltson.sensei.nu/?Rk0064del2
med utgångspunkt från A.K. Lindroos´ utläggning i den nya läroboken "Fetma", som hon redigerade i samarbete med professor Rössner.