Bonuscirkusen fortsätter

Det är säkerligen så att dessa de bästa är de som hade de högsta betygen från handelshögskolorna, har hög IQ och bästa analytiska förmåga. Men hur är det ställt med moral och sunt förnuft?  Och girighet? Trots sin smala men höga finansiella kompetens har de misslyckats med att sköta de finansiella systemen både i Sverige och i västvärlden. De har köpt och sålt finansiella produkter som de inte har haft kontroll över eller vetskap om alternativ lånat ut enorma summor till riskkapitalister och hedgefonder. De har tagit enorma risker på grund av girighet men också tack vare de asymmetriska finanssystemens riskuppbyggnad; krona finansaktören vinner, klave skattebetalarna förlorar.

Antingen har de varit inkompetenta att förstå produkterna eller ännu värre, varit medvetna om deras giftiga innehåll men blundat då vinsterna med handeln av dessa varit allför stora. Dessa de bästa är i själva verket de sämsta och farligaste och de bör inte återigen belönas med bonusar för att utföra sina uppgifter. Passar det inte att arbeta för en redan hög lön går det bra att rösta med fötterna, det vill säga söka annat arbete, kanske i utlandet där efterfrågan på just svenska finansaktörer påstås vara hög. Efter alla avskedande, uppköp och konkurser på Wall Street och i Londons City torde dock efterfrågan på svenska aktörer inte vara stor. Låt styrelserna och kompensationskommittéerna syna finansaktörernas bluff.  Försvaret med höga bonusar för att behålla de "bästa" håller inte.  Tyvärr är styrelserna för det mesta så lierade med direktörerna och finanseliten, de ingår själva i denna grupp, att man svårligen kan förvänta sig någon större förändring i synsättet på kompensationernas storlek.

Hur skall man då komma tillrätta med denna systematiska plundring av löntagarnas, pensionärernas och spararnas pengar som genom de institutionella fonderna totalt sett är de största ägarna i många banker, försäkringsbolag, finansinstitut och börsnoterade företag. Gabriel Urwitz har i en DN Debatt artikel förslagit att bonuskulturen förvisso måste korrigeras men att det är viktigare att börja med att minska risktagandet. Först därefter bör man diskutera hur en rimlig bonus/rörlig ersättning bör se ut. En av Sveriges mest inflytelserike personer, miljardären och byggmästaren Fredrik Lundberg, menar att finanssektorn inte alls lämpar sig för bonusar då dess verksamhet och vinster inte kan kvantifieras lika bra som ett producerande företag som säljer till exempel bilar eller bygger hus.

Det största och viktigaste verktyget som samhället förfogar över vad gäller kontroll över näringslivet är de statliga pensionsfonderna. Statsrådet Mats Odell har krävt att dessa skall medverka till lägre bonusar i näringslivet vilket väckt en storm av protester, inte bara från det så kallade privata näringslivet utan även hos vissa borgerliga politiker och fondernas tjänstemän och styrelserepresentanter. Vänsterblockets politiker har av naturliga skäl applåderat beslutet. De helt berättigade farhågorna är att politiska beslut nu skulle kunna styra fondernas investeringar inte bara vad gäller ersättningar utan även med hänsyn till sysselsättnings- och regionalpolitik. För att hålla klåfingriga politiker borta ifrån fonderna borde det dock vara möjligt för regering och opposition att enas om en politik där det skrivs in i fondernas instruktioner att bonusar och andra ersättningar skall hållas på rimliga nivåer i de företag där löntagarnas, pensionärernas och spararnas pengar investeras. Detta kan ske genom att fonderna kräver representation i bank- och bolagsstyrelsernas kompensationskommittéer.

De "bästa" har skamlöst utnyttjat ett systemfel till sin egen vinning med absurt höga bonusar utan hänsyn till varken företagens eller det allmännas bästa. Nu gäller det att hindra att de inte får tillfälle att återigen kidnappa företag och finansiella institutioner. Om de "bästa" skall fortsätta att verka i den finansiella sektorn måste de nöja sig med höga fasta löner och betydligt mindre rörliga ersättningar som dessutom endast bör utgå om företaget i fråga visar vinst. Samma typ av diskussioner förekommer nu i både USA och EU och Sverige har en unik chans att driva denna fråga som EU:s ordförandeland. Det är dags för samhällena i västvärlden att ta kontroll över bonuskulturerna som i bästa fall är omoraliska och i sämsta fall är rent kriminella företeelser.

Lars Hässler, augusti 2009
lars@yacht-jennifer.nu

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9949

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bonusar är i sig själv är inget ont då de belönar gott resultat, hårt arbete och begåvning, dvs det är vad de är menade att göra istället har de som författaren redogör för uttnyttjats. Själv är jag inte emot bonusar så länge de tjänar syftet att uppmuntra de anställda (på vilken nivå eller typ av arbete som helst) att prestera mer och att vara mer kreaitv, en morot helt enkelt. Felet ligger hos de som skulle kontrollera och bestämma kriterierna för bonusarna och man bör inte glömma aktieägarna som verkar ha somnat. Om ingen övervakar vad som sker utan bara blint litar på deras "bästa och mest begåvade" då lämnas dörren öppen för excesser och rent kriminellt fusk (min mening). Staten borde inte behöva vara någon domare som bestämmer kriterier för bonusar angående mängd, ofta osv men tydligen har sunt förnuft försvunnit. Resultatet kan vara ökad statlig kontroll, det verkar som om många är arga och näst intil kräver det.

Permalänk | Anmäl #1 Hob, 2009-08-21, 11:09