De militanta manssakslobbyisterna.

Manssaken? Vad ska det betyda...? Hmm...
.

*förbryllad*

Hahaha;) Fundera på det du men gör det med rätt kroppsdel;)

argumentera på flashback är lite som det där ickepolitiskt korrekta skämtet om att ställa upp i os för utvecklingsstörda...

Hahaha! Du har ju så rätt - varför, varför gjorde jag det???? Vad är det för fel på mig? Kan det vara könsrelaterat;)

Något annat jag reagerat på är det torra trista allvaret när man diskuterar män - kvinnor och deras respektive stolligheter. Jag har en schematisk bild av män och kvinnor och den är att kvinnor är lite mer hysteriska av sig än män, dramatiska, spelar gärna den döende svanen ibland och män har sitt surande när de inte får som de vill och jag vet ju att det inte är en absolut beskrivning av verkligheten, men jag tycker ändå att det är ok att ha den uppdelningen i grova drag och milde himmel, säger man något sådant så drar de ut i härnad från alla håll och påpekar att "Det är minsann upp til dig om du vill leva på det viset och alla har samma möjligheter och kom inte här och beklaga dig och blablabla" Kvinnor av ett speciellt slag talar lite högdraget om för en att det visst inte är något obligatorium att skaffa barn utan man kan satsa på karriären och säger man då att man vill ha "Både bread and roses" så är man ett girigt utsugande svin, manipulativ och hemsk och vare sig välkommen i det ena eller det andra lägret.

Så...det värsta är inte feminismen eller machismon - det är tråkismen! Diskussioner som ska vara som slagfält, där hela vitsen är att man ska slå och banka allt vad man kan på någon inbillad motståndare. Det lugna resonerandet - vart tog det vägen?

Det, där man kunde säga sin åsikt och så kanske någon annan lite stillsamt upplyste en om att man hade fel och förklarade på vilket sätt och så kunde man själv säga - men visst sjutton - du har ju helt rätt, jag som alltid trott att...och så var det inte mer med det...

Ingen lekfullhet, ingen livfullhet utan knastertorrt som ett nämndeprotokoll!

Eh... dator?

Du bara skojar och skämtar hela tiden Peter. Det är nog som min mamma alltid sa: Män blir aldrig vuxna!!! Nu känner jag mig kränkt! Bara så du vet! Spring iväg nu och köp blommor och en alladinask!

Blommor. Aladdinask. Tsssss! En en halva Absolut kan vi kanske tänka oss. :o)

Näe, starksprit ischianamej! Likörpraliner?

Dårar finns i alla grupper. Så enkelt är det.

Jo Ludde jag vet men ibland känns de överväldigande många.

De där djupingarna på Flashback tror jag inte man behöver ta på så stort allvar. Jag tror inte de är representativa för män. Men visst finns det saker att driva på områden där män missgynnas idag. Ett exempel är ju vårdnadstvister, ett annat mammans rätt att förfoga över hela barnbidraget (även vid gem.vårdnad och växelvist boende) efter eget godtycke, trots att lagen säger att även pappor har rätt till barnbidrag. Vidare kan man uppröras av krav på kvoteringar (alltså krav på utfall och inte bara möjligheter) inom olika områden, sänkningar av fysiska krav för att kvinnor ska kunna bli brandmän m.m.

Sjävklart har du rätt när det gäller t.ex. vårdnadstvister - framför allt många poljar skulle må bättre av att bo med sina fäder - jag har sett många sådana överflyttningar där killarna blivit bra mycket mer harmoniska av att bo med pappa. De behöver verkligen sina föredömen!

När det gäller kvotering så anser jag också att rätt man/eller kvinna på rätt plats, men jag vill också påminna om att det finns en omvänd kvotering också, där man t.ex. inom skolan söker fler män och det där är kluvet för mig eftersom jag faktisk anser att det behövs fler karlar i skolan. Att en helt nyexad kan gå om mig i lön redan vid anställningen utan att ha presterat någonting kan jag däremot bli rasande över.

Sedan finns det ju en kvotering som handlar om att de som utför ett arbete inom t.ex. polisen ska vara representativa för befolkningen, alltså ett visst antal invandrare, kvinnor etc därför att jag faktiskt inbillar mig att förmågan att kunna identifiera sig med ett ogffer eller en gärningsman eller motsvarande kan påverka resultatet av yrkesutförandet och göra det bättre, men då måste man ju i varje enskilt fall också kunna motivera detta på ett vettigt och begripligt sätt.

Jag tycker nog att en man har rätt att känna sig missbrukad och utnyttjad på det grövsta om hans fru först avlar barn med honom för att sedan utnyttja hans lön att öka sin levnadsstandard och därefter skilja sig från honom når hon inte anser sig behöva honom.

Jag tycker inte att vi män behöver ställa upp på det. Därför bör män också börja ifrågasätta den heteronormativa kärnfamilj som i praxis enbart gynnar kvinnor.

Det är dags att män vägrar låta sig giftas.
Ta i övrigt bort faderskapspresumptionen i äktenskapet.

Men hur många kvinnor gör så? Tror du verkligen att kvinnor bara "avlar" barn med män för att sno åt sig så mycket hon kan för att därefter dra?

Och ställa upp på? Det är väl ingen som tvingar dig vare sig att skaffa barn med en kvinna eller leva ihop med någon? Mig veterligen brukar inte blivande brudar uppträda med pistol riktad mot brudgummens huvud under bröllopsakten, men det kanske är något jag missat? Pickadollen kanske finns gömd i brudbuketten?

Och utnyttjar hans lön för att öka levnadsstandarden - det måste väl innebära då att du medger att män normalt tjänar mer än kvinnor? Är du feminist eller? Bara feminister påstår sådant nämligen! Statsfeminister! Fy dig - avslöjad!

#15 ann johansson
Tendensen är, och har varit sedan vi blev en art, och troligtvis innan det ockå:
Vi får inte föröka oss om vi inte skaffar tillräckligt hög status.
Hög lön är ett sätt att projicera status.

Alltså är män generellt sett mer fokuserade på att skaffa sig hög lön än kvinnor. Belöningen är helt enkelt större för män.

Effekten är fortfarande stark. Men det finns också ett positivt återkopplingssystem som gör den ännu starkare. Iom att statusjägare får mer avkomma som i sin tur ärver statusjägarens beteende etcetera.