SSU och ansvarslösheten

Få om någon fråga är så avgörande för dagens unga som den långsiktiga finansieringen av välfärden. Därför är det mycket välkommet att delar av SSU:s styrelse nu uppmärksammar att socialdemokraterna saknar ett svar på hur denna finansiering ska lösas. Det är, tyvärr, något partiet för övrigt delar med övriga sex riksdagspartier.

Inte heller till ungdomsförbunden har långtidsutredningarnas rop om demografins utmaningar nått fram. Uppsalaforskare visar att enbart kostnaderna för sjukvården kan komma att öka med 270 % till 2040. Vill vi unga politiskt aktiva att våra krav på politikens utformning ska vara trovärdiga måste vi, i väntan på att kunna ge ett svar på hur detta ska finansieras, åtminstone visa en medvetenhet om uppgiften. Så är inte fallet idag.

Även om alla ungdomsförbund har frågor kvar att besvara gör SSU:s nuvarande politik att de kommer att vara tvungna att söka djupare än andra. Ideologiska låsningar står idag i vägen för förbundets nytänkande och ansvarstagande. Det går inte att, som delar av SSU:s förbundsstyrelse gör, anklaga moderpartiet för bristande svar kring välfärdens finansiering om man inte först sopar rent framför egen dörr.

Låt oss ta några exempel där kvasten fortfarande måste gå varm. SSU tog nyligen beslut om att sjukvården ska vara avgiftsfri. Har förbundet ambitionen att även i framtiden närma sig denna deras dröm måste, som de fyra författarna korrekt påpekar, fler människor arbete mer. Tyvärr driver SSU på flera områden politiken i motsatt riktning. Deras kongress sa nyligen nej till en generellt höjd pensionsåldern och i andra änden förnyade man kravet på att 50 % av varje årskurs ska arbete mindre och studera mer på landets högskolor.

SSU försvarar vidare fortfarande Sveriges unikt starka anställningskydd och de vill se kraftigt höjda ersättningsnivåer i socialförsäkringarna. Erfarenhet och forskning visar tydligt att detta är en politik som kommer att föra människor från innanförskap och produktivitet till utanförskap och passivitet. En sämre fungerande arbetsmarknad kan inte vara svaret på hur välfärden ska finansieras.

SSU-kongressen sa slutligen även nej till privata välfärdsproducenter. Inte en enda skola eller vårdcentral ska få drivas av andra än offentliga huvudmän. Vi har respekt för att denna slutsats är rimlig med en socialistisk utgångspunkt men det bör uppmärksammas att priset för ideologin är högt, mätt i förlorad effektivitet och förnyelse. Vår välfärd blir dyrare.

Sammantaget är detta en politik som inte gör att SSU av andra kan kräva svar på hur välfärden på lång sikt ska finansieras. Särskilt om man avslutningsvis minns att på lång sikt också råkar vara det tidsspann då SSU vill att vi alla bara ska arbeta 30 timmar i veckan.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9814

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Applåder till en lysande debatt-artikel!
Detta är det typiska vänsterproblemet. Man kräver kaka på kaka, utan att vilja jobba/betala för det.

Permalänk | Anmäl #1 Oskar Lindgren, 2009-08-18, 12:23

Sån bullshit. Vården i länder med många privata företag är DYRARE för det krävs MER byråkrati för att hålla reda på alla. USA är ju ett skräckexempel! Välfärden har förlorat 165 miljarder i sänkta skatter sedan 2000 - det är där vi har vår nya finansiering. Förmögenhetsskattens återinförande är en bra början! Nu när skattebunkrarna tvingas stänga så kan de inte fly längre...

Permalänk | Anmäl #2 Kalle, 2009-08-18, 16:10