Kritik av idéer är viktigt i en demokrati

Den pågående debatten om hädelse i artiklar och dess kommentarer har både roat och oroat. Att FN i mars antog en resolution som fördömer kritik av religioner och att Irland nu införde en lag mot hädelse den 23 juli är däremot bara skrämmande. I FN-resolutionen står bl.a. "Förtal av religioner är en allvarlig förolämpning som kan leda till minskad religionsfrihet och religiöst våld." Men är det inte tvärtom?

Hela idén om hädelse är förlegad. Den bygger på att inte få kritisera eller kränka det som av religionen anses heligt. Det är utövarna av religionen som bestämmer om någon har kränkt något de anser heligt, vilket alltså helt kan tysta kritik av religioner. Förtal kan ju all kritik uppfattas som. Det gör det nästan alltid. Ofta när man kritiserar religion, hur snäll och försiktig man än är, så blir folk rasande och kränkta. Detta sker inte på samma sätt inom något annat fält som tex politik, konst, litteratur, sport och vetenskap där tongångarna kan vara mycket skarpare. Visst blir människor arga även här men toleransen är mycket högre och ingen skulle få för sig att vilja förbjuda kritiken i ett demokratiskt system. Vissa politiska system har gjort det men dem kallar vi totalitära och diktaturer och är för de flesta inget de ser upp till.

I artikel 19 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter slås uttrycksfriheten fast och i Sverige har vi även yttrandefrihetslagen, denna bör vi hålla hårt på. Den är, som Per Bauhn skriver i SvD den 16/8, viktig för demokratin. Vilket också slås fast i lagtexten själv.

"1 kap. 5 § i yttrandefrihetslagen: Den som skall döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick. Han bör alltid uppmärksamma syftet mera än framställningssättet. Om han är tveksam, bör han hellre fria än fälla."

Ronald Dworkin, filosof och professor i rättsvetenskap, hävdar att yttrandefrihet är en universell mänsklig rättighet och att man måste tåla även de dåliga sidorna med den som fördomsfulla uttryck etc. Ett majoritetsbeslut är orätt och omoraliskt om inte alla har fått tillfälle att uttrycka sina ståndpunkter, åsikter, rädslor eller fördomar. Inte bara i förhoppningen att försöka påverka andra men också för att bekräfta denne som ansvarig och delaktig i processen. Dworkin menar att även om man självklart ska skydda utsatta grupper och minoriteter mot skadliga konsekvenser av tex sexism, intolerans och rasism, så ska vi inte förbjuda yttranden av åsikter och fördomar som vi tror kan ge näring åt dessa. Gör det fördärvar vi det enda demokratiska rättfärdigande vi har för att kräva att alla följer de lagar som sedan skyddar dessa minoriteter.

Personligen tycker jag att viss inskränkning i denna yttrandefrihet kan berättigas. I Sverige har vi tex lagen om hets mot folkgrupp. Så hur argumenterar man då för att den är berättigad men inte en lag mot hädelse. Här tycker jag man får skilja på personer och idéer. En folkgrupp, tex av etisk härkomst, är ju en grupp människor, en religion är en idé, en trosuppfatning. Personer med en viss trosbekännelse står med i lagen om hets mot folkgrupp. Man får alltså inte uttala sig hur som helst mot personer på grund av deras trosuppfattning.

"Brottsbalken, 16 kap. 8 § Hets mot folkgrupp: Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp..."

Kritik mot religion däremot är inte hot och missaktning mot personer med en viss trosbekännelse utan mot trosuppfattningen som sådan. En lag mot blasfemi skulle vara lika bisarr som en lag mot att uttrycka sig på sådant sätt att personer med en politisk uppfattning skulle känna att man kränkt de idéer de tycker är heliga.

Man måste tåla att få sina idéer kritiserade helt enkelt, även om man kan känna sig irriterad och till och med kränkt ibland. Om detta inte skulle tillåtas mot vissa typer av idéer för att någon säger att det är deras religion riskerar vi att försvåra samhällsutvecklingen, speciellt på vissa områden. Religioner skulle få en slags gräddfil att förkunna sina idéer utan att bli kritiserade - idéer utan någon rationell grund dessutom.

Som Dilsa Demirbag-Sten skrev här på Newsmill den 16/8 så har religion ett stort inflytande över politiken i många länder. Hon tog bl.a upp katolicismen i Sydamerika, där bl.a abort är olagligt i nästan alla länder och 4000 kvinnor dör varje år efter sviterna av illegala aborter i hemmet. I USA har stamcellsforskningen hamnat helt på efterkälken eftersom religiösa grupper har fått igenom lagar som försvårat utvecklingen. När man inte ens får kritisera detta och försöka förändra det så förlorar både demokratin och samhällsutvecklingen på det.

Nu är jag medveten om att religiösa samfund och organisationer har gjort en hel del bra saker också, men det är inget som en sekulär organisation inte skulle kunna göra. Det finns många sekulära organisationer som gör mycket bra också. Lika självklart som det är att kunna berömma något som är bra, lika självklart ska det vara att få kritisera något man inte tycker är bra.

I ett modernt demokratiskt samhälle måste idéer, uppfattningar, åsikter och världsbilder få diskuteras och alltid få kritiseras och omprövas. Grunden för byggandet av själva samhällsstrukturen bör vara sekulär och bygga på vetenskap, rationellt tänkande och humanism.