Ologisk och antidemokratisk självständighet

I USA har Ron Pauls lagförslag om att revidera centralbanken Federal Reserve skapat mycket debatt. Lagförslaget har för tillfället 282 underskrifter i representanthuset (av totalt 435) och motsvarande lagförslag i senaten har 23 underskrifter (av totalt 100) möjliga.

Ju mer stöd lagförslaget fått i både kongressen och bland folket, desto mer har centralbankschefen Ben Bernanke och andra makthavare och Fed-vänliga mediapersoner kritiserat idén om ökad transparens. Intressant nog har alla motståndare använt samma argument, nämligen det att ökad transparens skulle minska på centralbankens påstådda självständighet. Man har uttryckt sin oro över att penningpolitiken, som för tillfället helt kontrolleras av centralbanken, skulle hamna i händerna på kongressen. Med andra ord är man rädd för att kongressen, det amerikanska folkets representanter, skulle börja lägga sig och till och med bestämma landets penningpolitik.

Hela debatten belyser på ett utmärkt sätt den till synes bottenlösta brist på logik som behäftar politiska makthavare, ledande byråkrater och deras hovekonomer och band av lismande journalister, för att inte tala om deras förakt för verkligt folkvälde. I teorin är alltså centralbanken en självständig myndighet som bestämmer landets penningpolitik. Till det hör ökning och minskning av penningmängden samt höjning och sänkning av styrräntan, plus en hel del annat som till exempel finansieringen av statens kroniska budgetunderskott.

Eftersom politiska program och åtgärder såsom olika typer av bidrag och stöd, utbildning, sjukvård, krig och så vidare är beroende av finansiering, och penningpolitiken avgör tillgången på denna finansiering, kan man med fog påstå att penningpolitiken är det viktigaste policyområdet som finns. Trots detta så har kontrollen över penningpolitiken delegerats till ovalda byråkrater som inte är ansvariga inför någon, allra minst folket. Och inte bara det, enligt gällande lagstiftning har varken folket eller dess representanter rätt att kräva information av byråkraterna. De viktigaste politiska åtgärderna och linjedragningarna bestäms och verkställs av ett slutet sällskap byråkrater utan det minsta ansvar för sina handlingar.

Idén att penningpolitiken inte kan anförtros åt de folkvalda representanterna är i mitt tycke ett allvarligt misstroendevotum för parlamentet själv, för folket och hela det demokratiska systemet. Men detta misstroendevotum kommer inte från tokiga anarkister som huserar i den politiska periferin, det kommer från etablissemanget själv. Från både den lagstiftande och verkställande maktens högsta höns, med hela deras drev av fjäskande stövelslickare som New York Times och Paul Krugmans helhjärtade stöd.

Om penningpolitiken är för viktig att för att låta folkets representanter sköta den, borde då inte utrikespolitiken och försvarspolitiken också ges till byråkratkommittéer, så att politikerna inte förstör alltihop? Eller ännu bättre, varför inte bara slopa demokratin och införa fullfjädrat byråkratvälde? Vi vet ju hur bra centralbankirerna är på att sköta sitt jobb och att samtliga byråkrater givetvis bara har allas bästa i sina hjärtan av guld.

Kaj Grüssner (19 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9763

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ron Paul riskerar att få se upp (vilket uttalande på sistone tenderar att visa att han är medveten om). En audit av Federal Reserve, med allt vad det skulle kunna innebära, riskerar att orsaka ett statligt övertagande av Federal Reserve på initiativ av de mest vänstervridna demokraterna. Dock är det intressant att följa "abolish the Federal Reserve"-rörelsen.

När konsumentprisindex skjuter i taket (trots de förfalskade siffrorna, se http://www.shadowstats.com/ för en intressant analys), så lär det bli intressant. Paul Volcker lär ha ett och annat att säga om läget, även om han inte har mycket inflytande längre ...

Permalänk | Anmäl #1 Hans Palmstierna, 2009-08-22, 12:48