Krisen för Sahlin handlar mer om politiken än personen

Politikerna har styrt så mycket i det här landet att kronan är svag, arbetslösheten permanent i stora delar av landet, och statsskulden är hög.

Slarvpellar.

Trots allt finns ett stöd för reinvesteringar och investeringar, där är ju den borgerliga regeringen dålig, om nu inte skattesänkningar räknas till investeringarna ? Jag har dålig koll på vilken idiotekonomisk uppfattning som gäller denna vecka ?

Ännu mer cargo cult science, folk har noll förtroende för Sahlin därför att hon inte förtjänar mer och inte på minsta sätt gör något för att ändra på detta. Det må vara att vi numer har ett politiskt spel där alla verkliga åsikter och analyser försvunnit och samvetslösa opportunister blir valda på trevlighet men de kan inte vara helt tappade bakom en vagn för få folks gillande.

""Den förtroendekris Mona Sahlin genomlider handlar om något större än henne, nämligen om en kris för själva föreställningen att politiker med någon precision kan styra ekonomin. ""

Det där stämmer inte
De låga fötroendesiffrorna för Sahlin som kommit fram i ett flertal undersökningar handlar nog mest av allt om lågt förtroende för Sahlin som person.
Trots att Socialdemokraterna är ett större parti har betydligt fler män och betydligt fler kvinnor större fötroende för Reinfeldt än för Sahlin.
Det där om att poliikerna inte längre kan styra ekonomin med precision (om dom nu någonsin kunnat det) är ju ett generellt faktum som även gäller för Reinfeldt

Det här är spel för galleriet. I bakgrunden finns ett tyst samförstånd över hela en politiska linjen, vilket nu äntligen vår duperade väljarkår måste börja inse. Sahlin är en uppenbar belastning för hela oppositionen, och därmed regeringens trumfkort inför kommande val; det har ALLA fullkomligt klart för sig. Vad man vidare måste förstå är att det rödgröna toppskiktet överhuvud taget inte är intresserat av en politiska makten, eftersom den medför ett ansvar de inte alls har kompetens att bära, vilket de är pinsamt mevetna om, i synnerhet som man i fråga om personlig ekonomi har fullständíg intressegemenskap med moderatväljarna. Så man släpper för syns skull några vaga pratbubblor om välfärden, medan man med närmast frenetisk iver går in för saker man VET skrämmer bort väljarna, nämligen framför allt dogmatiskt jämställhetstjat. På så sätt vill de rögröna toppolitikerna skaffa sig en bekväm tillvaro efter valet, ungefär som fallet Samuelsson illustrerar, med välbetalda sinekurer utan poltiskt inflytande och ansvar. Sedan är frågan hur länge fotarbetare och gräsrötter kommer att låta sig duperas av detta skumrask. Rödgröna rötans inkompetenskultur har nåt vägs ände och är slut som levande politisk kraft, det är den enkla sanningen, och den borgerliga sidan är på god väg att förskaffa sig ett praktiskt taget ohotat maktmonopol.

Jag har lågt förtroende för Sahlin därför att jag gillar inte människor som struntar i regler, lagar och bestämmelser.

Det bristande förtroendet för Mona Sahlin har snnolikt mer med hennes politiska utspel och bristande förmåga att ge en bild av hur det samälle ska se ut som hon vill utforma än någon misstro mot politikens förmåga att styra utvecklingen. För stora delar av den socialdemokratiska väljarkåren representerar Mona Sahlin fortfarande en politisk falang närmare folkpartiet än klassisk socialdemokrati. Det gör henne otydlig och i vissa stycken konturlös som politiker.

Vad gäller sakfrågan - om politikens förmåga att rätta till den ekonomiska krisen - så är svaret att politiken är det enda som kan få upp vagnen på vägen och för framtiden se till att den blir kvar där. Det är genom politisk styrning och politiskt beslutade regleringar av den hämningslösa råkapitalismen som vi kan se fram mot en framtid där de vilda spekulationerna, de hämningslösa bonusregnen, kvartalskapitalismens kortsiktighet och den meningslösa och helt inproduktiva ordning där folk gjorde pengar på pengar och där nya smarta finansiella instrument drev fram en bubbla som till slut bara hade en slutpunkt - sprickandet och ett oändligt lidande för mängder av vanliga löntagare - kan avvärjas och kapital och investeringar styras in på meningsfull produktion och utveckling..

Ja, krisen för Sahlin beror på politiken och inte personen. Man måste ta fram elektronmikroskopet för att se någon skillnad mellan S och M. Det är uppenbart att de är två sidor av samma mynt. Nu när svenskarna äntligen börjar inse detta flyr väljarna "socialmoderaterna" och det är därför som småpartierna växer. Det är en positiv utveckling, en välbehövlig vitamininjektion för den svenska demokratin.

Det handlar om p e r s o n e n Mona Sahlin.... (Bara en sån sak som att ha en massa mascara runt ögonen! Sånt fäster jag i min enfald avseende vid...)

Artikeln är bra och analytisk. Jag hoppas den blir läst av alla stats- och utgiftskramare typ Stefan Löfven på Metall som tror att det går att slå blå dunster i ögonen på väljarna. Inte heller tyskarna verkar gilla ett ohejdadat skattemedel-spenderande på sin bilindustri.

Arbete och sparande är inne just nu. Dygderna är på väg åter. Och värnandet om de små gemenskaperna som på 60-talet. Det finns inga organiserade stora kollektiv längre som anser sig ha intresse av att skattemedlen flödar som på 70-80-talen. Det är viktigt att alla som intresserar sig för poltik är lyhörda för de samhällsförändringar i individualistisk riktning och "dygd"-riktning som pågår.

Alla tjänar på Sahlin utom SAP, S bägge allianssyskon gick bra i senaste opinionsrapporten MP 10,9 och V 7,4 medan S befann sig i fortsatt fritt fall. S hade urstarka siffror ända fram till Sahlin gjorde ”genidraget” att göra en copy cat på Alliansen, sen har det varit fritt fall. Som det verkar ett ”genidrag” som kom som en överraskning för många i SAP nomenklaturan.

Undrar vad Monas allianssyskon skulle prioritera om valet stod mellan att få regera med S som 4-6% partier eller vara 10-12% oppositionspartier. Mp kunde då säkert krångla sig in i en borgerlig konstellation om Kd åker ut.

Den borgerliga alliansen har ju sitt största trumfkort i Sahlin inför 2010 och skulle inte alls bli glada om S tog sig i kragen nu till kongressen, sista chansen att byta ut Mona.

Men vad skulle de byta ut henne mot. Valet av Sahlin säger ju en hel del om hur det står till i toppen på det toppstyrda SAP.

Alla månar om Mona, det bästa som hänt de rödgröna allianssyskonen och borgarna.

I en liberal demokrati
med grundlagsskyddade frihetsrättigheter
så är rimligtvis omvandlingen av naturresurser till varurelationer
så att alla människor alltid och självklart har
valbara saker, på valbar (hämt-) plats, vid valbar tid
alltid ett återkopplat och självreglerande system,
antingen det sker på en helt fri,
öppen och transparent marknadsarena
eller om det görs mer eller mindre fruktlösa försök
att styra och reglera med
politiska och utilitaristiska fördelningsregler!

Om det då krävs procentuellt på tok för många
andra människors arbetsinsatser
från ”jord till bord” och ”skog och grus till hus”
så blir arbetskostnaderna och då priserna
ALLTID
alldeles på tok för höga
i förhållande till de allra flestas arbetsinkomster!

Politikernas sanslösa klåfingrighet
med att belasta arbetskostnaderna
med skatter och arbetsgivaravgifter
och konsumtionen med moms
gör förstås dilemmat med återkopplingen
sju resor värre!

I ett återkopplat
och av begränsade resurser självreglerat system
och där utbetald arbetsinkomst
plus arbetskatten och arbetsgivaravgiften
ingår i arbetskostnaden
som i sin tur ingår i politiska regleralgoritmen!?!
plus att momsen ingår i den politiska regleralgoritmen!?!
och som då ytterligare ökar derivatan och därmed priset!?!
Och när priset och utgiften sedan
når arbetsinkomsten
så hjälper det ABSOLUT INTE
att öka arbetsinkomsten
så att det börjar tjuta i det ”analoga högtalarsystemet”

Vad gör man då?
flyttar man på den analoga ”mikrofonen”
så att arbetskostnaderna
delvis flyttas till låglöneländerna
ELLER...
fortsättning på "dikten"
följer antagligen när jag tänkt vidare...

Alla inser att ekonomin är global och Sverige extremt beroende av vår omvärld, mer än andra just för att vår exportindusti är särskilt konjunkturkänslig. Men...

Sveriges välfärd bygger på denna exportindustri, som vilar på företagsklimat och innovationsförmåga. Sverige har därtill en hel del naturresurser samt relativt mycket och billig energi i form av vattenkraft. Därtill bygger vår nations välstånd på låg korruption, frånvaro av organiserad brottslighet, effektiv statsförvaltnings och omfördelning av resurser så att de med lägst inkomster inte skapar för mycket social oro.

De flesta svenskar, inkl rödröstande kvinnor i offentlig sektor, vet innerst inne att vår välfärd bygger på ett effektivt näringsliv och på vår exportindustri. I grunden handlar människors tilltro och valkalkyl om huruvida regeringen klarar av att skapa villkor som ger tillväxt, arbeten och skatteintäkter som sedan kan omfördelas.

Många började tvivla på regeringen Perssons förmåga att skapa arbeten och tillväxt. Ungdomsarbetslösheten var rekordstor, invandrare kunde omöjligen få jobb, annat än som grönsakshandlare. Vi hade enorma nivåer som gick på a-kassa eller var utförsäkrade som förtidspensionärer. Det var ingen som trodde detta system kunde underhålla vår välfärd.

Mona var tom minister på ett superdepartement. men inget enda hände. Så med Mona vid rodret, som fortsätter den hopplöst inslagna vägen om att mala om jämställdhet, hbt, utanförskap, kränkta minoriteter etc så inser de flesta röstande att sossarna inte har löst den mest grundläggande frågan:

it's the economy stupid!
utan att få vårt näringsliv ytterligt konkurrenskraftigt kan vi sluta prata om att handiakppanpassa hela samhället, att alla ska ha rättigheter, tex rätt till hemhjälp i sitt sommarhus eller 100 % ersättning när du är sjuk. Det är inte kvotering i bolagsstyrelserna som ger välfärd, det är utbildning i världsklass och ett konkurrenskraftigt näringsliv som ger möjlighet att dela ut all sköns reformer till folket.

Regeringes förmåga att skapa riktiga jobb som ger staten riktiga inkomster, inga amsjobb, inga omställningsbidrag eller nystartjobb. Det handlar om företagens och kapitalägarnas förmåga att överleva i en global ekonomi och ansälla personer som drar in riktiga penngar som alla övriga kan levan på.

Välfärdsramarna börjar bli knappa. Alla går tex och väntar på den utlovade skjutsen vår ekonomi kommer få av alla nysvenskar som vi tagit emot, bl.a under förevändning att vi måste inportera arbetskraft för att ha råd med välfärden i och med vår stora pensionärsgrupp.

I grunden handlar väljarnas tilltro till politiken om vilka förutsättnignar företagen behöver för att anställa människor. Ju förre som arbetar i privat sektor desto längre kan såväl höger som vänsterregeingar hålla kvar villkoren för småföretagare, som inte är speciellt förmånliga.

Mona rår så klart inte på detta, om inte Persson kunde, hur ska då en feminist klara av att vrida om klocka inom rörelsen. Men sedan hjälper det inte att Mona faktiskt är tondöv för hur en partiledare ska agera för att inge förtroende och framförsikt. Mona inger tom de mest inbitna gråsossar en känsla av osäkerhet, känslan av att valet redan är förlorat. Inbillningen att så fort hon öppnar munnen så sjunker opinionssiffrorna, klart detta i grunden påverkar Mona självförtroende.

Mona var mer eller mindre förbrukad redan innan hon valdes, det är därmed helt korrekt att rörelsens problem är större än Mona. Det går inte att skylla allt på henne, men de har ingen plan B. Inte ens Östros ger förtoende.

Det är något lurt när det är de gröna språkrören som inger mest förtroende, även för ekonomin, trots att miljörpartiet dirver en linje som inte alltid är uttalad tillväxtvänlig. Utöver detta med Monas osäkerhet är det ingen bland sossarna som vet hur de ska tackla SD, utöver att hålla tyst. Det lukar valförlust redan nu, frågan är mer vad sossarna har för plan B eller C efter en valförlust.
Vem ska då ta över? Nuder :-)
Och så ett tips, om Mona som blivande partiledare började prata om näringsliv och tillväxt för företagen, du skulle hon möjligen kunna angripa regeringen från fel håll, detta skulle imponera på alla marginalväljare och få grupper inom rörelsen att kanske ändå inte rösta på SD. Om Mona fortsäter med detta normsnack och minoritetsvurmande så är utgången klar, marginalväljarna som avgör valet kräks av all smörja, till och med alla minoriteter det är synd om anar att Mona snackar, hon har inga pengar att fördela, för ingen tror längre att det går att höja skatten i en globaliserad värld.

Krisen inom Sossarna kommer sig av att de enbart talar om bidrag, bidrag, bidrag , höjda skatter på allt och om att jobben ska skapas inom offentliga sektorn.

Medan alliansen talade om att skapa riktiga jobb, ökad produktion och om att spara inför dåliga tider.

Robert

Alliansen har pratat om att skapa nya jobb - men det har stannat vid politiskt tomprat. Det man hittills lyckats åstadkoma är en skenande arbetslöshet och en kraftig ökning av företagskonkurser. Alliansen gick in i regeringsställning i ett läge där socialdemokraterna - med god hjälp av det centerparti som fanns före Olofssonskans inträde på scen - lyckats reda ut det kaos som den förra borgerliga regeringen lämnade efter sig och ett Sverige med stabila och bra offentliga finanser. Den stabiliteten har den nuvarande regeringen lyckats slå hål på. Landets lånebehov rusar uppåt och såväl socialt som regionalt är Sverige på väg att splittras. Om du menar att den form av kollektivt försäkringssystem som a-kassa, sjukförsäkring, skola till barnen, bra sjukvård och en anständig äldreomsorg ska betraktas som bidrag och åter bidrag så har väl socialdemokraterna satsat på bidrag. I alla lite mer sansades varseblivning skulle det nog snarare kallas för generell välfärd och en anständigt samhällsordning där alla - och inte bara de mest välbärgade - kan känna tryghet för sig och sina barn.

Kanske skulle du kunna förklara en sak för mig: Varför tror man att de mest välavlönade skulle arbeta ännu mer bara för att de får en morot i form av lägre skatt medan man samtidigt menar att sjuka, arbetslösa, handikappade och människor som av någon anledning hamnat på skuggsidan skulle må bättre av att bestraffas genom att bli utsatta för hårdare åtstramningar.

Här går en klar skiljelinje mellan socilademokratisk och borgerlig politik.

Pengarna i offentlig sektor håller på att ta slut. Det "nya hårda Sverige" där försäkringskassor, kommuner och a-kassor letar efter skäl att säga nej till sjuka, handikappade och arbetslösa stöter i ögonen. Inte ens döende cancersjuka kan få förtidspension eftersom en på 10 överlever den aktuella cancerformen och kan få återställd arbetsförmåga. Ansökan om socialhjälp görs skriftligen i tre exemplar med bevittnade skriftliga underlag. Välj det argument som passar för att säga nej till ansökan (Uppsalamodellen). Det går alltid att överklaga till länsrätt. Svar om sex månader. A-kassor har tre månaders handläggningstid. Pensionerna krymper nu också sakta men säkert neråt. Ingen myndighet släpper en krona ifrån sig frivilligt.

Det ligger ett dolt budskap i detta: du måste själv se till att ha en buffert vid sjukdom, ålder och arbetslöshet. Självförsörjning är det som gäller och det "goda samhället" är ett minne blott. Sverige blir alltmer likt Tyskland, Frankrike och andra EU-länder när det gäller bidragsrestriktivitet.

Man kan undra vart pengarna tagit vägen. Vi som betalar så höga skatter. Where have all the money gone?

Tänk om det är så att vi inte har råd med de befintliga bidragssystemen och den storlek på offentlig sektor som vi har? Att den privata sektorn inte förmår bära alla pensioner, förtidspensioner, bidragssystem och offentiganställda? Det känns olustigt att kommuner och landsting nu ska få mer pengar när den privata sektorn blöder och säger upp folk. Den offentliga sektorn måste självklart minska i storlek när den privata gör det. Annars får vi en gökunge att ta hand om. Om vi inte redan har en. Danskarna valde klokt att satsa 15 miljarder på krisande företag i stället så att de kan behålla sina anställda. Men det är klart -där finns ingen stor vänsterröstande offentliganställd lobby och lika många samhällsförsörjda som i Sverige.

Jag håller med Sven Svensk ovan. Vi måste få fler och lönsammare företag som kan hålla efterfrågan uppe och anställa folk. Gökungen offentlig sektor måste minska i storlek och den privata öka i motsvarande mån. Annars blir det en vargavinter snart. Tecknen står redan skrivna på väggen.

Hej Markus! Long time no see!

"De krispolitiska åtgärder svenska folket är mest positiva till är istället helt andra, och betydligt mer generella. Statliga investeringar i infrastruktur, mer pengar till kommuner och landsting samt sänkta arbetsgivaravgifter är alla åtgärder som har stöd av mellan 70 och 75 procent av väljarna."

Bortsett från det ständiga pratet om sänkta arbetsgivaravgifter från Maud Olofsson, så har väl inte regeringen varit särskilt positiv till åtgärder av detta slag? Trots detta så har man generellt sätt bättre förtroendesiffror än vad Sahlin har.
Om man dessutom tittar på hur många som har förtroende för varje parti respektive partiledare, så misstänker jag att förtroendeglappet mellan (s) och Mona Sahlin hör till de absolut största.

Så nog beror Mona Sahlin's dåliga opinionsiffror på mer än bara politiken.

Att ha råd är en fråga om prioriteringar. Om staten prioriterar att göda dem som redan har det bra förspännt med stora extra skattelättnader så blir resultatet i andra ledet att man saknar pengar till välfärden. Det är enkel matematik. Och Borgs räknesätt har hittils varit att ge mer till den som redan har och mindre till dem som hamnat på skuggsidan. Han har väl lyssnat på (KD) och bibeltolkningen: Åt dem som har skall vara givet och från den som inget har ska också det tas bort...

Det är då attan vad svårt det ska vara att förklara att det inte handlar om att ge mer till dem som redan har. Vi har en massa överbetalda värdelösa dirketörer och chefer i Sverige som tjänar grymt mycket och bär 0 risk. men den verkliga underklassen i Sverige har varit och är småföretagarna. Som småföretagare är det hopplöst. Få vanlinga "anställda" har en susning om hur det är att vara småföretagare med moms, skatter, lkp och att inte missa en dag vid inbetalnings till skatteverket, karrensdag vad är det? semester vad är det? betald övertid vad är det. problemet med Sverige är att ingen vill ta risk, ingen vill anställa, ingen vill starta företag med anställda. Det handlar inte om att ge till de som redan har, det handlar om att skaffa förutsättningar för dem som kan, att driva företag så att vi något att beskatta, så att vi kan ge till dem som har det sämre. men det verkar som att det på allvar finns människor som tror att vi i Sverige har vår välfärd given, att det är givet att man inte har det i Afrika eller mellanöstern. Vi har en välfärd för att vi har en exportindustri och innovativa företagare som säljer varor som andra människor vill ha. Det är ingen höger eller vänsterfråga, det är en överlevnadsfråga. Detta innebär att det måste vara rimligt och lönsamt att driva företag och anställa. Det är det inte i Sverige, den anställde har alla rättigheter, arbetsgivaren alla skyldigheter. Det är bakvänt, det måste var win-win, dvs balans. Så har det varit i Sverige 1920 - 1970. Sedan gick det över styr, vi lever på gamla industriföretag, men ett efter ett går de i konkurs eller säljs ut. Välfärden kan inte betalas av kommunalanställda eller landstingsanställda eller statsanställda, ej heller av arbetslösa, sjukskrivna, vabare, mammalediga eller förtidspensionärer, eller ens pensionärer. Välfärden springer ut våra företag som producerar varor till andra länder, låt oss värna grunden för välfärden, håll tummarna för att sosarna efter valkatastrofen 2010 fattar detta. Arbete + kapital = sant.

Marknadsekonomin är en statligt inrättad och statligt upprätthållen institution. Tex stiftas olika regler, de administreras, uppdateras och upprätthålls av staten. I länder utan fungerande stat får man ta med sig sin egen armé för att upprätthålla ingångna avtal (Somalia, Afghanistan). Så staten är alls inte irrelevant som författaren hävdar. Tvärtom var det när staten försökte avreglera finansmarknaden som krisen startade. Globalisering är inget nytt. Och jo, stater kan enskilt och i samarbete visst påverka ekonomin. Det visar de samordnade konjunkturstöd som staterna avtalat fram. Summa sumarum, författaren gillar inte socialdemokraterna och gillar inte mona sahlin och gör sedan en ljus tolkning för sin egen laissez-faire ideologi. Tyvärr stämmer inte bilden av världen riktigt. Utan konjunkturstöd skulle vi få en ekonomisk kollaps.

- jag tror faktiskt nästan att det kan göra det... Vaddåå??? - ligga nåt i det Göran Persson sa om Mona Sahlin i Erik Fichtelius programserie "Ordförande Persson" - alltså Göran Perssons sammanfattande omdöme om personen i fråga. - personen i fråga i detta fall: Mona Sahlin.

Sven Svensk

Även om det inte har direkt med debatten kring Mona Sahlin att göra så vill jag ändå kommentera ditt resonemang kring skatterna och företagandet. Det är väl alldeles självklart att vi ska ha ett bra klimat för företagande i Sverige - det tror jag att alla partier skriver under på. Mona Sahlin har väl om någon markerat den saken.

Men vad är det småföretagarna behöver? Ja, inte är det småföretagarna som tjänar på den blå alliansens skattepolitik. Små företagare har ofta ganska medelmåttliga löner och skulle knappast klara av att betala alla de avgifter och försäkringspremier som skulle vara nödvändiga att ha om de skulle fortsätta att leva med den säkerhet och trygghet de och alla andra har och ska ha i det svenska samhället.

För övrigt så har det gång på gång noterats att det faktiskt är lätt att starta företagt i Sverige och att man som ny företagare har goda villkor under sin startsträcka. Den saken ser helt anorlunda ut på många andra håll i världen.

Vad gäller möjligheten att anställa och avskeda folk så ligger Sverige bra till även på det området. I många länder i Europa - ta Tyskland som exempel - så är det betydligt svårarare att vid en nedgång i konjunkturen friställa folk.

Sedan vet jag givetvis inte vad du Sven Svensk begär. Om du menar att man som anställd ska kunna sparkas på minuten utan någon motivering och att varje skutt till så kallad företagare ska kunna behandla människor hur de vill och ge löner som det inte finns en chans att leva på så är Sverige kanske ett "besvärligt" land. Om du menar att det svåra med Sverige är att man här tvingas behandla människor tillständigt så divergerar vår människosyn och syn på relationen arbetsgivare-arbetstagare så djupt i grunden att vi nog aldrig kan nå något samförstånd. Men jag hoppas givetvis att så inte är fallet.

Som en ytterligare notering: Om de skattelättnader - och med det undergrävda offentliga finanser - som den borgerliga alliansen nu genomfört skulle vara rätt väg att gå för att få företag att starta, växa och blomma så borde vi inte se det vi nu ser i form av företagskonkurser. De har stigit brant - och då även om vi utesluter de till bilbranschen relaterade företagskonkurserna...

"Det är genom politisk styrning och politiskt beslutade regleringar av den hämningslösa råkapitalismen som vi kan se fram mot en framtid där de vilda spekulationerna, de hämningslösa bonusregnen, kvartalskapitalismens kortsiktighet och den meningslösa och helt inproduktiva ordning där folk gjorde pengar på pengar och där nya smarta finansiella instrument drev fram en bubbla..."

Du avser perioden 1994 till 2006 där Socialdemokraterna hade makten, förmodar jag, Fritänkare.

Vi får hoppas att Socialdemokraterna aldrig mer får makten så att bonusregnet över politiskt tillsatta chefer och finansbranschen hålls nere.

Uvell är opinionsanalyschef vid Svenskt Näringsliv. Tidigare senior partner vid Kreab, vd för opinionsmätningsföretaget Demoskop och grundare av och vd för omvärldsanalysföretaget United Minds.

Uvell sitter även i styrelsen för Centrum för rättvisa och Skattebetalarnas förening. Han har tidigare också varit redaktör för tidskriften Svensk Linje och varit aktiv i MUF och moderaterna i Västerbotten.

Med andra ord är det här en riktig högernisse som fortsätter med att försöka mosa Mona Sahlin. Inget att lyssna på med andra ord

Artikeln förstörs av sven svensk och fritänkare som skriver så långa kommentarer. Längre än själva ursprungsartikeln. Sorgligt

Gröna Gräset

Det går utmärkt att hoppa över de textbitar man inte anser sig orka läsa. Det är inte alla som menar att det går att bruka Twitter-format till vettig debatt.

Bo T

Det är den sorgliga utvecklingen efter Reagan, Thatcher, Milton Friedman och Chicagoskolan med sin nyliberala råkapitalism och tro på den totala avregleringen av ekonomin som drev fram de vilda spekulationerna, bonusregnen och kvartalskapitalismen. Svensk socialdemokrati kan inte sväras fri från ansvaret att inte ha bromsat hårdare. Men de verkliga pådrivarna hittar du hos Uvell och hans vänner inom bolagshögern och dess lobbyister och lobbybolag där många från moderaterna och folkpartiet skolats i konsten att montera ner såväl arbetsrätt som välfärdssamhälle. Sedan står det självklart dig fritt att önska precis vad du vill. Men var i alla hederlig i din beskrivning av premisserna.

Det påstås att socialdemokraterna vill återinföra ett svenskt värnpliktsförsvar som ska försvara just Sverige. Därför skulle det vara en poäng att rösta på s i nästa val.
Jag förstår inte riktigt hur s skulle klara det i sitt samregerande med v och mp.
Mona Sahlin har f.ö. noll förtroende hos mig.

Jag skulle vilja påstår att varenda parti i Sverige, inklusive allianspartierna(!) egentligen har samma problem i grunden... Nämligen tron att de kan styra ekonomin med precision. Det är samma skrot och korn.

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags