Britta Svensson utnyttjar tonårsmorden för reaktionära syften

Publicerad: 2009-08-15 23:08, Uppdaterad: 2009-08-16 08:08

Vi är skyldiga dem som mördats en hel del. Men vi måste inte avstå från samhällskritik av rädsla för att detta skulle kunna tolkas som ett ursäktande av mördarnas gärningar, menar David Munck, i en kritik av vad han ser som en enkelspårig individualism hos Britta Svensson på Expressen.

10 millningar
0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är 39 år och nyfiken på framtiden. I dag såg jag en övre medelålders man sno en Elvis-skiva i en liten skivaffär.

Jag uppskattar ibland Britta Svenssons krönikor i Expressen. I tider där moralisk relativism är högsta mode är det nyttigt med en skribent som kan skilja på rätt och fel. I ett kulturellt klimat där det blivit förbjudet att ens antyda att någon någonsin kan vara offer, är det välgörande med en kolumnist som konsekvent försvarar brottsoffret. När Mikael Wiehe gjorde en urusel låt som ursäktade Stureplan- och Mattias Flink-massakrerna med patetiska klyschor, var det Britta Svensson som påpekade hur falskt det skorrade.

Med detta sagt, tycker jag att Britta Svensson är inne på farliga vägar nu. I Expressen den 14 augusti 2009 skriver hon ett "brev till en tonårsmördare". Och vad hon säger nu är inte att individen alltid har ett ansvar, utan att individen alltid har *allt* ansvar:

"Bara du kan ändra på den usla giv som livet lurat på dig. Bara du. Bara du är ansvarig. Skyll inte på mamma, pappa, styvfarsan, brorsan, syrran, grannen, de som mobbade dig i lågstadiet, killen som slog ner dig, mannen som våldtog dig, alla de där rika jävlarna som bara har och bara får. Det är inte de som är problemet. Det är du."

Hade Britta Svensson, istället för sin överanvändning av ordet "bara", istället skrivit att det är du själv som har det *största* ansvaret för ditt liv, så hade jag inte haft några problem med hennes text.

Britta Svensson ställer också, till den unga generation som hon tycks se de tonåriga mördarna som representanter för, följande frågor: "Vem lärde er det? Hur kom ni på tanken? Ni som fått leva på den mest skyddade platsen i hela världen?"

Ursäkta, men vi har hört det förr. Det lät likadant när jag var ung. Lär sig folk aldrig av historien? Varför tror varje vuxen generation att de själva är de sista som behövt kämpa för att få ett bra liv och att alla som kommit senare har fått allting serverat? Är inte förmågan att se sig själv i andra något som borde öka snarare än minska med mogen ålder?

Men vi ska inte klaga över vår tid, menar Britta Svensson, för det finns "lärare, skolkuratorer, akutsjuksköterskor, kompisars mammor, ulliga husdjur, gratis böcker på biblioteket, tv-serier om hur människor hanterar problem". Som om detta kunde ersätta kärlek, vänskap, en mening med livet och känslan att vara behövd.

Just tv:n var dock, får vi veta, det som botade Britta Svenssons egen existentiella ångest. "Jag satt framför tv:n när någon beklagade sig för doktor Phil, och han utan förvarning snurrade ett kvarts varv på stolen, spände ögonen i den som satt där och sa, ja men du då. Plötsligt blev inte problemet omgivningen utan människan själv."

Eftersom Dr Phils TV-shower började år 2002, medan Britta Svensson jobbat på Expressen sedan 80-talet, måste dessa djupa insikter ha nått henne långt efter att hon redan fått sin karriär och sitt liv på det torra. Det är nog ingen tillfällighet. Vår kultur är full av privilegierade människor som av en terapeut eller en religiös ledare fått lära sig all den visdom som de menar att även de mindre lyckosamma borde kunna ta till sig utan några förändringar i samhället.

När Britta Svensson vill förstå hur den svenska unga generationen har det så vänder hon sig alltså till en 60-årig charlatan från Oklahoma. Men det finns röster att lyssna till på mycket närmare håll. Under rubriken "Jag är livrädd för min generation" skriver Fridah Jönsson i Metro 7 augusti 2009: "Vi tillbringar våra dagar med att lägga ut bilder på oss själva på internet till allmän beskådan, men vi har ångest över att vara med i skolkatalogen. Vi fotar oss själva i bikini framför spegeln och publicerar bilderna på nätet där hela världen kan se dem, men vi virar in oss i handdukar när vi har simning på idrotten. [---] Men det här samhället är inte bara bilddagböcker och bloggar. Det är också självdestruktivitet de luxe." Något att fundera på?

Vi är skyldiga dem som mördats en hel del. Men en sak vi inte är skyldiga är att avstå från förnuftig samhällskritik av rädsla för att det skulle kunna tolkas som ett ursäktade av mördarnas gärningar. Tyvärr är det precis ett sådant klimat av tystnad som Britta Svensson nu använder den senaste tidens förfärande tragedier till att förstärka.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Britta Svensson utnyttjar tonårsmorden för reaktionära syften

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar