Inte bara PR-folk som pratar smörja

Sveriges paradexempel på den senare typen var det odödliga uttalandet att

"...kroppen saknar system för att omvandla kolhydrater till upplagrat kroppsfett",

framfört av en högrespekterad professor vid ett möte ordnat av en mjölfirma. Hans utbildning i internmedicin måste rimligen ha sagt honom att det var något tokigt i denna iakttagelse, men den passade den just aktuella publiken. I denna lärdomsbransch kan man handla med sakkunskap som befrämjar försäljningen oavsett graden av förankring i sinnevärlden.

Att vara selektiv med sanningen kan sålunda vara en inbringande bisyssla för befordrade akademiker. Det är inte bara PR-firmor som tillhandahåller häpnadsväckande formuleringar med slagkraft.

När publiken är hela folket blir det bredare, mindre specifika fraser, men med samma orsak till förundran rörande det sakliga underlaget.

Till exempel TV-reklamen att man skall "vara snäll mot sitt hjärta" med hjälp av Becel, när det är påvisat att just de fleromättade fettsyrorna i Becel i längden blir ödesdigra för hjärtat. Eller annonserna för matatrapper, som sägs "nedbringa kolesterol", fast 1. höga kolsterolvärden bara visar att kroppens egna skyddsmekanismer fungerar och 2. blodkolesterol inte varaktigt kan påverkas med mat, eftersom kroppen har egna reglerfunktioner för detta.

TV-reklam är dyrt. När firmor finner att det är värt pengarna att köra fram sådan reklam är det ett uttryck för vad allmänheten vet och tror i dessa ärenden, och därmed för kvalitén i folkupplysningen. Och där, menar jag nog, måste press och annat mediafolk bära ett avsevärt ansvar, när professorerna inte är att lita på, dietisterna vilseletts av nutritionisterna och Livsmedelsverket inte ens kan backa upp sina egna uttalanden (se tidigare text Vilset verk...).

Har till exempel något medium ännu omtalat hur det i själva verket ligger till med kostfibrer, som enligt folkmening och officiella råd skall vara så nyttiga?

Betänkliga fibrer

Fibrer är den andel kolhydrater som inte tas om hand i matsmältningen utan går rakt igenom systemet. I ett halvsekel har vi fått lära oss att fibrer är förfärligt värdefulla, eftersom de bidrar till matsmältningen genom mekanisk påverkan.

Med för lite fibrer i maten är det större risk för ändtarmscancer, tjocktarmsinflammation och annat krångel i de nedre delarna, varnar man. Det vet man genom att folkgrupper vars kost innehåller mycket fibrer sällan får sådana problem, heter det i propagandan.

Men så hette det faktiskt inte när vetenskapen först fick ögonen på ämnet. En brittisk marinläkare, Peter Cleave, hade upptäckt att folk i Bortre Asien sällan led av diabetes, tarmproblem och hjärtkärlsjukdomar, så vanliga i Europa. Anledningen såg han i den västerländska kosten och dess höga andel raffinerade kolhydrater, framför allt då vitt mjöl vars stärkelse omvandlas till socker.

Dessutom lade han märke till att dessa sjukdomar också började dyka upp hos herdefolk i Ostafrika, eskimåer, prärieindianer och Australiens urinvånare precis när de hade växlat till västerländsk mjölmat. Gemensamt för alla dessa var att de tidigare inte haft tillgång till raffinerade kolhydrater.
Förklaringen kunde ligga i vi inte hunnit anpassa oss:

...lagat mat har människor gjort i ett par hundratusen år, men de raffinerade kolhydraterna har bara funnits i lite över hundra år, en obetydlighet ur evolutionssynpunkt.

Förslaget lanserades i en artikel 1956, och några år senare skrev Cleave två böcker om detta. Någon oklanderlig beviskedja var det inte, och Cleave blev inte tagen på allvar i så hög grad som han kanske hade förtjänat. Men så upptäckte en fiffig missionsläkare, Dennis Burkitt, att man kunde vända på orsakskedjan: det kanske var inte frånvaron av raffinerade kolhydrater som höll undan sjukdomarna utan snarare närvaron av fibrer innan raffineringen hade utförts?

Bara en obevisad hypotes, men därmed blev ämnet politiskt korrekt och ekonomiskt harmlöst. Mjölnare, bagare och spaghettimakare behövde inte längre känna sig hotade. Kampanjen för mera fibrer i kosten kunde dras igång av kostrådgivare i hela västvärlden och pågår alltjämt med oförminskad styrka.

Så fibrernas stora nyttighet blev aldrig direkt påvisad. Kommersiella intressen och ekonomisk makt hann komma emellan. Men nu läggs det fram bevis från andra hållet.

Först upptäckte man att den traditionella maten överallt i Afrika faktiskt saknar dessa berömda fibrer. Den lokala kokkonsten avlägsnar de fibrer som finns i hirs, majs och kassava, eftersom man av gammalt vet att man inte mår bra av dem. Kornen blötläggs i flera dagar. När de blöta kornen har malts passeras de genom en sil som fångar upp just det kli som enligt våra experter skall vara så nyttigt.

Sedan får materialet jäsa, vilket oskadliggör fytinsyran - det är därför som Ethiopiens berömda pannkakor injera har en säregen smak som västerlänningen har svårt att komma tillrätta med.

Så nu vet vi varför man i hela Afrika slipper de tarmsjukdomar som är en plåga hos oss - och varför de blir allt vanligare bland afrikaner som övergivit sina hävdvunna metoder, eftersom västerländsk matlagning verkar så mycket enklare.

Dessutom har man funnit att vissa fibertyper har direkt olämpliga egenskaper. Till exempel vetekli, som sägs hindra tarmsystemets upptagning av kalk för skelettet.

Omvänd bevisbörda
Forskare i England har visat att fibrer faktiskt kan öka risken för tarmcancer:

Till dess enskilda beståndsdelar i fibrerna visat sig vara åtminstone oskadliga anbefaller vi att fiber inte används som livsmedelstillsats och att anspråk rörande hälsoeffekter begränsas... Vissa fibertillsatser ... är okända och kan vara skadliga... (B. Groves: Trick and Treat s. 120)

Naturligtvis blev det bråk och indignerade insändare i fackpressen. De flesta visade sig komma från fiberindustrin och dess PR-makare. Men så kom amerikanska forskare som också menade sig ha funnit att fiber inte skyddar mot tarmcancer. De granskade nästan nittiotusen kvinnor i sexton år, och...

...inget samband mellan fiberintag och risk för ändtarmscancer kunde fastställas.

Däremot hade man, helt oväntat, funnit att vissa vegetabiliska fibrer kunde öka denna risk med trettiofem procent.

Och vad kunde då det bero på? Det kan bero på att fibrerna river sönder tarmväggarna. Istället för att bidra till tarmens mekanik fungerar fibrerna som sandpapper. Det menade i varje fall andra forskare i USA. Men människokroppen har mångfaldiga funktioner för reparation av skador, och när detta händer alstras slem som lägger sig längs tarmväggarna för att skydda dem.

Men om påfrestningen återkommer i form av flingor varenda frukost, kan det bli för mycket för denna skyddsfunktion, och så...

Nå, det är inte heller bevisat, men nog bör det mana till försiktighet med detta näringsämne, om det kan kallas så. Och nog ger det ny belysning av den svenske professorns synpunkt:

..vi bör byta fett mot fiber för att få stora mängder mat till litet energinnehåll, känna oss mätta och ändå kunna gå ned i vikt.

Så det värdefullaste näringsämnet kunde alltså vara ett material som inte innehåller någon näring alls och inte heller smälts? Men som ironisk slutpunkt på hela frågan, skriver Barry Groves, kan noteras att den som först lanserade tanken om de nyttiga fibrerna, Dennis Burkitt i Afrika, faktiskt dog av ändtarmscancer.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9619

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

åh, jag som nyss lärt mig att äta pizza med fullkorn i, trots att det är vedervärdigt! så jag kommer inte ens bli smal av att äta det?

Permalänk | Anmäl #1 André, 2009-08-11, 14:44

Jag har blivit klart mycket lugnare i min mage sen jag slutade med kolhydrater och fibrer. Jag blir förvånad varje gång jag fiser efter frukost.
Förr gick jag runt o småfes hela dan.

Permalänk | Anmäl #2 HerrBanan, 2009-08-11, 20:26

Ja det här med havrefras och betaglukaner till frukost får man nog i fortsättningen ta med en nypa salt.....jag menar spä ut med med mycket grädde eller strunta i havrefras helt.

Permalänk | Anmäl #3 Jan-Erik Hägglöf, 2009-08-11, 22:31

När man läser den här artikeln förstår man att även hälsokostbranchen leder in människor på en farlig väg.

Permalänk | Anmäl #4 Lori, 2009-08-12, 08:11

Lori, jag har intrycket att fibermyten sitter hårdare fast än fettskräcken.
Där ingår också müslitragedin, om vilken Johanna Söderlund skrev
på adress:

http://johannaskost.blogspot.com/2006/12/mslitragedin.html

Permalänk | Anmäl #5 Lars O. Berglund, 2009-08-12, 09:25

Bra talat. Professorer kan man sällan lita på.

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-08-12, 11:20

Att man skulle bli mätt av fibrer är skitsnack. Fibrerna går RAKT IGENOM, och en tallrik havregrynsgröt för mig innebär hunger efter en timme. Fett däremot, stannar i magen ett tag, och det blir man mätt av. Har fått höra en massa dumheter av folk som påstår att jag antagligen har förstoppning osv. Som seriöst säger till mig att "du kan ju inte bajsa mer än en gång i veckan" och tror att de "vet" det bara för att en dietist sa till dem att jamen så är det. Hysterin når inga gränser.... XP Min matsmältning är fullt normal och jag skiter i fiberberikade lightprodukter.

Permalänk | Anmäl #7 Nummerupplysaren, 2009-08-13, 08:32

Absolut rätt. Men när experterna talar om "mätt" menar de bara tillfälligt påfylld. Det blir man med kolhydrater, inkl. fibrer. Det har inte med kroppens behov att göra, de talar om "mättnadsKÄNSLA", inte om mätthet. Det är ett tillfälligt verkande trolleriknep som vi klarar oss bra utan. Om detta, se på adress

http://piltson.sensei.nu/?Rk0033del1

och två texter som är länkade till denna.

Permalänk | Anmäl #8 Lars O. Berglund, 2009-08-13, 08:39

Lars, du har verkligen öppnat mina ögon. Jag har ätit mycket fibrer i mina dagar och mått allt sämre, med mycket magvärk och uppblåsthet. Tyvärr har varken jag eller läkarna förstått att det är fibrerna som orsakat mina problem. Men nu när jag skippat de värsta kolhydratbovarna och gått över till LCHF har mina symptom försvunnit i ett nafs.
Tack för en bra artikel!

Permalänk | Anmäl #9 Lori, 2009-08-13, 11:41

Nummerupplysaren, jag ser att det inte finns någon direktlänk till den tredje biten om mättnad, så här är den:

http://piltson.sensei.nu/?Rk0033del3

Permalänk | Anmäl #10 Lars O. Berglund, 2009-08-13, 13:00

Lori, ja det är märkligt att det går så snabbt. När jag upphörde med spannmålsmat för 6-7 år sedan kände jag mig omedelbart, efter kanske 2-3 dagar, många år yngre. Plötsligt kunde jag gå rakt uppför den branta sluttningen från hållplatsen, där jag tidigare måste sicksacka och ta paus halvvägs. Så jag har blivit övertygad att vi inte är skapta för sådan mat, men när man är ung och stark är det inte så märkbart som när man kommit en bit över pensionsåldern.

Permalänk | Anmäl #11 Lars O. Berglund, 2009-08-13, 17:47