Bättre tider?; eller… vad väntar vi på?

För alla som ville och kunde så var det på 1950- och 60-talet ganska enkelt att få jobb. Vi blev tom kallade för hoppjerkor, därför att vi så ofta bytte från det ena jobbet till nästa. För många sorts jobb så fanns det ingen avtalad uppsägningstid. Själv hade jag väl ett 30-tal olika jobb på olika platser i Sverige, innan jag började vuxenutbilda mig. Industriepokens storhetstid med full sysselsättning är förstås sedan länge över.
http://hoppjerka.wordpress.com/

Under senare år så har det från och till pratats och skrivits om att det är upplevelseekonomin och andra privata tjänsteverksamheter, som snarast måste ta över om det någonsin skall kunna återskapas någon sorts full sysselsättning. Men för att kunna skapa upplevelserika och varaktiga jobb i tillräcklig omfattning inom den privata upplevelse- och tjänsteekonomin, så måste rimligtvis det mest irrationella hos de nuvarande sociotekniska systemen först elimineras.

Det grundläggande irrationella hos hela det nuvarande sociotekniska systemkomplexet, är att det mer och mer och mer har blivit baserat på helt absurda varurelationer!
Det mest absurda hos kanske bortåt 90 % av dagens jobb pratas det inte alls om!
Dessa absurda jobb producerar och marknadsför inte bara löjliga och onödiga produkter, utan ett mycket, mycket större antal människor är involverade direkt eller indirekt för att stödja, skydda och bevara strukturen för alla dessa gigantiska varuflöden fram och tillbaka och tvärs över kontinenterna!

Missförstå mig nu inte! Varustrukturen behövs ju till sin del för att förse var och en av oss med alla dessa önskvärda saker, på rätt plats, vid rätt tid.
Det mest elementära är det som används som mat och bostäder. Mycket av övrigt varurelaterat kan ofta hyras istället för att köpas! Använder 10 växelvis samma sak av högsta tänkbara kvalitet, och denna sak håller tio ggr längre, så behöver bara hundradelen så mycket tillverkas, och nästan allt kan återvinnas.

Det är allt det onödiga arbetet (90 %) som används på grund av systemfel, som är så absurt! En hel del av detta onödiga arbete gör ju att kostnaderna och priserna på maten, boendet och allt annat, blir avsevärt mycket dyrare än vad som rimligen borde vara optimalt.

En tillverkad sak, föremål, bruksprodukt, byggnad, anläggning eller system kan, antingen finnas under "pds" (produktions-/distributions-/säljledet) eller som något som brukas och används. Råvaror tas egentligen gratis från naturens begränsade försörjningsomland, bearbetas, omvandlas, mixas, monteras, distribueras och säljs som användbara enheter och system.

Det som användarna måste betala för är det arbete som görs under "pds"-ledet. Även snittvärdet på de eventuella vinster som ingår i priserna räknas förstås då in i de ackumulerade arbetskostnaderna. I den nuvarande och helt skuldbaserade ekonomin, så ingår ju även de ackumulerade räntekostnaderna, arbetsskatterna, arbetsgivaravgifterna och momsen, i de priser som användarna med nuvarande system tvingas betala!

Maten och bostäderna mm. bör förstås utan tvekan kunna göras tillgängliga för alla olika sorts människor och hushåll, till mycket, mycket lägre totala arbetskostnader och därmed priser, än vad som vanligen sker för närvarande. Industrisamhällets under ca två århundraden successivt utvecklade sociotekniska, regelmässiga och strukturella förutsättningar, är ju numera mycket långt ifrån optimala när det gäller att minimera de totala arbetskrafts- och naturresursbehoven.

Det går rimligtvis inte alls att inom den industribaserade samhällsstrukturen optimera IKT:s, automationens och kretsloppsstrukturens oerhörda återkopplings-, återanvändnings- och återvinningsmöjligheter. Utan det som krävs är mycket omfattande och radikala strukturomvandlingar och utvecklingsblock.

Arbetskraftsbehoven, kostnaderna och priserna reduceras bevisligen tusenfalt med den helt automatiskt gravitationstryckstyrda processreglerade och via rörledningsnätet direkt återkopplade försörjningen av vatten och avlopp. Den tusenfaldiga prisreduktionen sker då i jämförelse med att samma sorts vatten av användaren själv hämtas från butikshyllan och användaren sedan själv återlämnar returflaskan. I Göteborg kostar kranvatten 0,92 öre/l och returflaskvattnet kostar ca 1000 ggr mera!

Med internets faktiska tillkomst och övrig sedan decennier med råge genomförda teknikutveckling, så finns numera alla förutsättningar för att på motsvarande sätt reducera arbetskraftsbehoven för maten, boendet och praktiskt taget allt annat varurelaterat. Det enda som krävs är att genast börja diskutera och komma överens om hur denna strukturomvandling skall utformas och genomföras. Jag förstår faktiskt inte vad hela mänskligheten egentligen väntar på. Det finns ju allt att vinna för alla nuvarande människor och för alla kommande generationer!