Guillou borde erkänna att han hade fel om Quick

Jag heter alltså Gubb Jan Stigson. Hur sjutton kan man heta Gubb Jan Stigson?? På nätet kan man läsa häpna kommentarer från framför allt ungdomar som undrar sen dom hört mig i radio eller läst i någon tidning.
Obildade slynglar...

Det är så här man ska namnges i Sverige. Jag är Jan, son till Stig kommen ur den ryktbara Gubb-släkten i Öje, Ärans och Hjältarnas land. Ättling i 17e led till skidlöparen Engelbrekt, han som i Sälen hämtade tillbaka den vilsekomne Gustaf, son till Erik i Vasa-släkten i Uppland.Namnbruket är detsamma. Personligt förnamn. Efternamn efter faderns förnamn. Och så då släktnamnet, för adeln efter personnamnet för de fria bönderna gårdsnamnet först. Namnet blir en form av folkbokföring.

Pappa hette Gubb Stig Olsson, farfar Gubb Olov Olsson, farfars far Gubb Olov Persson och farfars farfar gifte sig till gårdsnamnet men var född Romar Per Persson i Romarheden i Malung. Så här har folk namngetts i Sverige, ja, hela Norden, sedan åtminstone vikingatiden. Alla känner väl idag till att förste västerlänning som hittade väg till Amerika var Leif Eriksson från Grönland, son till isöns upptäckare Erik Röde. Leif Eriks Son.

Logiskt. Enkelt. Självklart. Sen kan det förstås se lustigt ut. Man kan till och med heta Lustigs som exempelvis Lustigs Per i Skinnarspelet. Farmor hette Knall Britta, morfar hette Arvs Johan. En av min barndoms lärare heter Britt Nils och min granne Tore Daniels gifte sig med Bengt Britta Bengtsdotter som har en bror som heter Bengt Bengt Bengtsson. Mina barn heter Gubb Per, Gubb Marit och Gubb Anna. Det är de stolta över. Detta är svenska hjärtans djup. Det går inte att bli svenskare än så här. Det här borde vara allmänbildning.

Det är faktiskt nästan FÖR nationalistiskt. Snudd på Sverige-o-demokratiskt. Bäst att nämna invandrarrötterna också. Det är faktiskt ättens invandrare som är de mer bemärkta förfäderna. Som Johann Drefflingk, tyrolsk adelsman som i slutet av 1500-talet for hit som förföljd hugenott, tog värvning och stupade som hövitsman i spetsen för 500 knektar i slaget vid Stångebro. Eller tornbyggaren Gudmund från Flandern som slog sig ner i Dragaryd i Småland, stupade under ett strövtåg i Skåne men som dessförinnan blev far till prästen Erlandus Gundmundi som var en av undertecknarna av det Uppsala möte som gjorde Sverige protestantiskt en gång för alla. Via de här två blev mormor Elvina Holmberg från Venjan utan att veta om det femmänning med sångaren Lasse Dahlqvist och jag själv släkt med exempelvis Herman Görings fru Carin von Kantzow och boxningsmästaren Håkan Sindemark.

Via en annan anmärkningsvärd förfader, Pekka Hakkarainen, född vid Saimen i Finland men sen nybyggare i bergslagsfinnmarken lär jag vara släkt med exempelvis sångaren Gunde Johansson och slalomlegenden Ingemar Stenmark. Namnbruket som de fåvtiske enfaldigt häpnar över är alltså hedervärt och bra och okunskapen om det får mig att fundera lite kring sådant som är bra och sådant som är dåligt. Med lite extra fokus på vad som är bra men anses dåligt och vad som är dåligt men anses bra. Det här är en bra början på ett sånt resonemang:

The boxer. Boxaren. En fantastisk låt. Boxning är en sån där företeelse som är bra. Och är samtidigt oerhört missförstådd, kritiserad och baktalad. Fritt byte för hur osaklig kritik som helst. Oftast av personer som aldrig satt sin fot i en boxningslokal. Som inte har en aning om vad de pratar om. Jag brukar ta med nya bekanta till tävlingar eller till lokalen och hittills har det aldrig hänt att de inte ändrat inställning. Själv kan jag inte minnas annat än att jag varit intresserad av boxning. De senaste 30-40 åren har jag tränat regelbundet.

Jag är skyldig boxningen oerhört mycket. Vid en ålder när många jämnåriga går omkring och äter blodtrycksmedicin och försöker få ner kolesterolvärdena har jag perfekta värden. Äter som jag alltid har gjort. Väger något enstaka kilo mer än jag gjorde när jag gjorde lumpen. Jag tackar idrotten i allmänhet och boxningen i synnerhet. Boxning ger en god fysik. Ändå är det nog de psykiska och sociala effekterna som är den viktigaste vinsten. Titta på två boxare efter en match. Omtanken om varandra. Respekten. Ändå är det extremfall. Samma fenomen finns i träningslokalen. När den bättre boxaren öppnar sig för att ge nybörjaren en chans att träffa. Att lära. Jag har aldrig känt aggression i boxningsringen. Nån talang hade jag aldrig. Inte heller hade jag någon exceptionell tillgång som exempelvis slagstyrka eller snabbhet.

Karriären blev rekodkort. Jag gick en match. Sen råkade jag ut för det relativt vanliga men tämligen okända domslutet MSK. Morsan Stoppar Karriären. Mammas nerver tålde inte vidare matchning. Det var inget svårt val att sluta. Å andra sidan fick jag en perfekt rekordlista. Bara segrar. On obruten knock-out-svit. En match, en seger, en knock.

Nu är det väldigt få som boxas som samtidigt tävlar. Även om jag inte tävlat så har jag fortsatt träna i stort sett lika mycket. Jag har stått i ringen och växlat slag med boxare som Fredrik Alvarez och tiofaldige svenske mästaren Roger Pettersson. Jag slutade sparra 2005 sen jag förlorade hörseln på en örat. Nej, det hade inte med boxningen att göra, säger läkarna.

Boxningen har lärt mig mycket om mig själv. Som att jag är stryktålig. I flera avseenden. Att jag har rätt kall hjärna. Självdisciplin. Dessutom ger förstås själva insikten om kunnandet en rejäl portion självförtroende.
Allt detta bra i alla sammanhang. Fler borde boxas. Vem som är min favoritmästare?

Ingemar Johansson var en fantastisk boxare. Fenomen som Mohammad Ali och Joe Louis har haft betydelse långt utanför boxningen. Själv har jag alltid varit svag för 30-talsmästaren Max Baer. Han vann titeln i en holmgång med den jättelike italienaren Primo Carnera som golvades elva gånger på lika många ronder innan domaren bröt.

Baer förlorade titeln ett år senare till medelmåttan Jim Braddock som slog honom på poäng i en historisk bragdmatch. Vilket för några år sedan blev film i "Cinderella man" med Russel Crowe som Braddock.
Baer höll titeln ett år under det hektiska 30-talet. Han var ingen stor mästare. Men han var tillräckligt bra för att knocka tysken Max Schmeling när denne var som bäst. Han var också tillräckligt politiskt medveten för att provokativ nog förse sina byxor med judestjärna till matchen mot Schmeling. Efter mästartiden blev han gruvligt knockad av nya fenomenet Joe Louis.

Det som får mig att gilla Baer är hans lättsinniga attityd. Hur han tog berömmelsen med en klackspark.
I matchen mot Schmeling avbröt Baer plöstligt sin attack i tionde ronden och frågade domaren om han var tvungen att slå mer. Han slapp. Domaren bröt. Det visar mänskliga kvalitéer utöver det vanliga.

"När nattens mörker falnat..." Mörker falnar inte. Det är ljus, eller egentligen eld, som falnar. Som bleks eller slocknar. Det här är en makalöst banalt musikstycke. Inte ett versmått, inte ett rim. Redan när jag första gången hörde den där inledningsraden om det falnande mörkret vred jag mig i sekundärskam.
Hur jävla banal får musik vara? Låten gick direkt upp i topp. Blev alla tiders långkörare. Och har sen gått sta och korats till århundrades schlager. Det ger anledning till självrannsakan. Har jag så fel?

Nja, mörker falnar fortfarande inte. Texten ÄR banal. Musiken är föga märkvärdig. Vad är det då med låten?? Min egen mor berättade hur hon en gång ett drygt år efter pappas död hört den under en bussresa och då börjat gråta. Inte var att den var dålig utan för att hon greps av innehållet. Ändå var inte det där mammas musik.
Förklaringen måste ligga i något annat. I någon slags folklighet. Svensk vemod eller något annat svårdefinerat. Om så många tycker låten är så bra kan den inte bara avfärdas. Eller har jag fel?
Det här är ett svårt, filosofiskt problem!

Vad är folklighet? Det här för tillbaka till inledningen. Gårdsnamnet Gubb lockar idag unga till skratt. Ändå är det respekterat, logiskt, rationellt och fast förankrat i folkdjupet. Tusenårig tradition. Okunskapen om det är förflackning. Samtidigt är det kanske naturligt. Systemet är föråldrat. Folklighet förändras även den.

Jakt är folkligt. Och kontroversiellt. Varghatet är folkligt. Det fanns rationella skäl för förfäderna att utrota vargen. Farfar hade en uppstoppad berguv. Skjuten för att skydda tamdjuren. Hans bror hade två uppstoppade kungsörnar. Skjutna av samma skäl. Idag skulle båda åka på långa färngelsestraff. Det finns fortfarande rationella skäl för landsbygdsbefolkning att känna aversion mot rovdjur. Tamdjursmassakrer av den omfattning som idag ibland inrapporteras hade varit katastrof för de drabbade hundra år sedan. Det innebär ekonomiskt avbräck och personlig sorg också idag.Själv är jag ambivalent.

Jag är jägare av födsel och ohejdad vana. En självklarhet där jag kommer ifrån. Älgkött är en given resurs. Jag minns ännu diskussionen hemma om pappa skulle jaga eller inte. Fick hans lag en älg var det fest, missade de blev det sill och havregryn fram till jul. Själv har jag skjutit 26 älgar. Än viktigare då en av döttrarna av ideologiska skäl bara äter vilt . Det är naturligt att jaga och äta kött.

Jag blev förtjust när de stora rovdjuren återkom. Förra sommaren hade jag mina två första björnmöten. Härligt!
Samtidigt vore det förstås ett allvarligt avbräck om rovdjuren blev så många att viltet försvann vilket drabbat vissa områden. Det folkliga motståndet är förståeligt. Dödsoffer har redan inträffat. Människor är rädda att gå ut i skogen. Nu finns en likaledes folklig vargkramarrrörelse som har initiativet. Bara förhållandet att jag är jägare föser in mig i en fålla där jag inte känner mig hemma.

Nä, nu är det dags för musik som ger balans!

Finns ett mer genialt musikstycke än det här? Här falnar inget mörker. Det här är ett helt reportage. Musik och poesi fångar allt. Stämning, känslor, hopplöshet och till slut det nya hopp fyllan åter ger. Episteln har stått sig i mer än 200 år. Kommer "De sista ljuva åren" att spelas om 200 år? Jag tvivlar. Och hoppas att jag har rätt.

Fredmans krälande utanför krogdörren för in till min profession. Kriminaliteten. De som till äventyrs känner till mig gör det säkert därför att jag är kriminalreporteri. Nå, jag har skrivit om lite annat än Quick. Fick Publicistklubbens stora pris 1995. Kriminaljournalistiken är också ett fenomen som i allmänhet slentrianmässigt avfärdas som dåligt men håller ofta hög kvalitet. Helt enkelt därför att det är nödvändigt. Det handlar om svåra etiska avvägningar.

De senaste månaderna har jag blivit omskriven i tre böcker. Senast i boken "Peter Rätz" där jag fått äran - eller anklagats för - att ha avslöjat polisagenten med sagda namn som just polisagent. Rent objektivt borde det vara något som kunde vara "årets avslöjande", men i själva verket är avslöjandet rätt banalt. Men det där får ni läsa om på min blogg och Dala-Demokratens kultursida.

Dessförinnan fick jag av Thomas Quick äran av att ha försett honom med avgörande bevis för att bli fälld för mordet på Johan Asplund. Genom att låna honom en bok. Som om det vore möjligt. Tror folk att det är så??
En kriminalreporter skulle till att börja med fråga om jag lånat ut någon bok. Nästa givna åtgärd vore att ta reda på om något i boken skulle kunna användas som "avgörande bevis". Vilket det givetvis inte gör. Slutligen borde ren anständighet kräva att jag som utpekad erbjuds kommentar.

Nu kom påståendet i en bok. Därmed blev det kultur. Aftonbladets Åsa Linderborg svalde allt utan ansats till ifrågasättande. Hängde ut mig utan att kontrollera. Till hennes heder ska sägas att jag fått försvara mig. Det är jag inte van vid. I december påstod Ulf Åsgård något lika dumt i Svenska Dagbladet. När jag begärde ett bemötande blev det blankt nej. Friare än så är inte ordet.

Det borde vara ett allmänt bekymmer. Fenomenet Quick har sysselsatt mig i 18 år. Jag har rätt gott grepp över vad som är sant och falskt och av betydelse. Vad jag tror om möjligheterna till resning? Ja, har Bergwall/Quick så ont om verkliga argument att han måste ta till det här med boken - utan att ens läsa den och se vad där står - så lär det bli svårt. Linderborgs okritiska och självtillräckliga reaktion är inget nytt. Det är snarare regel. När något blir kultur och debatt upphör normala publicistiska regler. Quick-fallet är ett generalexempel där dessutom Publicistklubbens ordförande svarat för de grövsta övertrampen. I "Häxornas försvarare" påstår Jan Guillou, då PKs ordförande, att Quick gjort sig skyldig till mordbrand, bedrägeri och blottning. Quick är inte dömd för någondera.

Kan ett publicistiskt övertamp vara värre? Dessutom förtiger Gullou verkliga brott som dråpförsöket i Uppsala 1974 och de grövsta av sexbrotten som Quick döms för och han kallar honom för exempelvis "denne sinnessjuke pajas". Jag citerar här PKs dåvarande ordförande! Vad Guillou påstår är lögn alldeles oavsett om Quick är skyldigt till några mord eller inte. Ja, är han oskyldig blir ju förtalet faktiskt än allvarligare. Det finns mer än 40 faktafel i avsnittet om Quick.

Jag har aldrig förstått varför ingen annan än jag reagerat mot det här. Varför undantas Guillou från normala pressetiska regler? Undra på att Linderborg har förutfattad mening. Hon är inte ensam. Lögnerna går igen. I november tillvitade också Efterlyst i TV3 Quick mordbrand och bedrägeri. Vad domstolen dömde som grov otukt med barn kallades i Efterlyst sexuellt ofredande och misshandel. Fel alltihop. Så vad ska folk tro?

Det är rätt kul att skriva så här om Guillou. Det här är andra gången i Newsmill och jag gjorde det nyss i Aftonbladet. Guillou tiger. Skulle han göra det om han hade något alls att komma med till sitt försvar?
Tja, vad ska han göra... Jag känner mig lite som Cato den äldre, den romerske senatorn som slutade varje anförande med att påpeka att han ansåg att Karthago borde förstöras. Kanske blir Guillou en vacker dag tvungen att medge att det råkade bli lite fel...

Nu är jag ingen Cato. Jag är mer som Vargfors-Fredrik i "Helgdagskväll i timmerkojan", jag vill alla uslingar väl. Så även Guillou och Quick som härmed tillönskas en glad sommar!

Vad kan passa bättre än att sluta det här resonemanget med än det här:

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9610

19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra inlägg Gubb Jan.

Man får hoppas att sanningen kommer fram förr eller senare.

Att de radikala blev så kapitala oavsett bakgrund eller gårdsnamn.

Boxning är hälsosamt och ibland kan det vara bra att ta en smäll och vända andra kinden till.

Fundera på sången och knyta näven i stället för att slå i luften för sanningen visar sig förr eller senare och man skall inte hitta på eller basera det man skriver på enbart vad någn påstår utan på det som kan bevisas.

Leroy

Permalänk | Anmäl #1 Leroy, 2009-08-10, 21:58

Har förut länkat till Freddie Wadling men gör det igen, hans version är oslagbar, känns trevligt att höra att du har mången släckt i Gunde och hos flera boxare :

http://www.youtube.com/watch?v=dtW0HRebkBI

Klart man skall sjung ut förr eller senare.
Leroy

Permalänk | Anmäl #2 Leroy, 2009-08-10, 22:06

Visst hanns Gustaf Eriksson upp i Transtrand vid foten av Transtrandsfjällen. Lite kymigt att skriva Sälen.

Permalänk | Anmäl #3 Claes E., 2009-08-10, 22:37

Jag läste nästan inte det här -- att tro att Guillou skulle erkänna ett fel är ju antingen chockerings-humor eller bara dumt.

Men det var roligt och intressant. Jag har släkt i Dalarna och kommer ihåg gårdsnamnen från min barndom.

Tackar!

Permalänk | Anmäl #4 Bernt, 2009-08-10, 23:36

Intressant att läsa om din släkt Gubb Jan men vad har din släktkrönika med Din och Jan Guillous olika syn på Quickfallet att göra? Intrycket man får när man läser rubriken är att artikeln ska handla om detta

Permalänk | Anmäl #5 susanna svensson, 2009-08-11, 08:48

Till slut tröttnade man på Cato den äldre och slog ihjäl honom. Något att tänka på för den som tjatar om samma visa hela tiden,eller hur?

Inte många som bryr sig särskilt mycke om Guillou nu för tiden men det innebär inte automatiskt att han har fel om Quick.

Guillous taktik har väl alltid varit att påstå något och sedan inte besvara ev. angrepp så varför skulle det tyda på att han ger dig rätt eller lider brist på argument just nu.

Att du grottat ner dig i "Quicfallet" under ett stort antal år och sattsat din heder på hans skuld gör dig inte mer trovärdig.
Nej du och de andra "aktörerna" (Kwast, Borgström m.fl.) såg en changs att göra sig ett namn och en karriär på Quichistorien alla på sitt eget lilla vis.

Nu när sanningen kommer ifatt er så offrar ni hellre systemet och rättvisan än att bli avslöjade som de pajaser ni är.

Permalänk | Anmäl #6 Jakobsson, 2009-08-11, 09:16

"Till slut tröttnade man på Cato den äldre och slog ihjäl honom. Något att tänka på för den som tjatar om samma visa hela tiden,eller hur?"

Carthago raserades efter det tredje puniska kriget så att ingen sten stod ovanpå en annan varefter marken plöjdes med salt.

Också tänkvärt. Guillou är på väg ut redan som det är - en man som envisas med att avsky datorer och internet kommer ha svårt att skäta sin försörjning som journalist framöver. Blir alltså bara för honom att se fram emot att fortsätta skriva hamiltonromaner tills Gode greve gilbert vid fulla 85 år far omkring i sin rullstol och skjuter fildelare.

Konstigt är dock att man fortfarande tar honom på allvar.

Permalänk | Anmäl #7 Scary Devil Monastery, 2009-08-11, 09:56

Jag bor på landet och hör hela tiden namn som Gummens-Jonke, Liv-Ante, Skålsve´-Pelle, Bolags-Anders och allt vad det nu är. Det är verkligen härligt. Storsvenskt till och med. För att inte tala om alla som sjunger Dan Andersson här: Stäm fiolen Brogren och spela en sång! Gunnar Vägman kommer sitter vid dörren och spelar. Oj, man vill ju gråta blod av lycka.
Ju större bildbyline desto större fake verkar det vara. Tänker på Guillou i AB och Marklind i Expressen. Kung och Drottning över en avklädd medievärld som skriker: Kolla! Vi är nakna! Vi har inget på fötterna men vi fårr hållas ändå! Kan ni förstå?
När det gäller Sture Bergwall är han oskyldig. Men det tycker inte du. Han har säkert gjort det där hemska mot killen i Uppsala. Men resten? Nej!
Har sett dokumentären där Birgitta Ståhle gör bort sig. Man skäms ju. Herregud! Vad lever vi i för värld?

Permalänk | Anmäl #8 Helena Palén Olofsson, 2009-08-11, 10:31

Vilken missvisande artikelrubrik!

Permalänk | Anmäl #9 Peter Ingestad, 2009-08-11, 11:50

- jag har bara orkat med att läsa ungefär hälften av allt du skrivit här ovan: Ett är klart: Din stolthet är i n t e att taga miste på!

Permalänk | Anmäl #10 Marianne Johansson, 2009-08-11, 12:22

Re Helen! Quick/Bergwall är alls inte oskyldig, han är en sexual och våldsbrottsling med uppenbara mentala problem.
Om han sedan också är seriemördare, nja nog mer tveksamt.
Dock är han mentalsjuk och bör vara inlåst på livstid.

Permalänk | Anmäl #11 Nilsson, 2009-08-11, 14:49

Jag är inte överdrivet insatt i Quickfallen. Två saker är jag dock övertygad om;
1. Quick är inte skyldig till alla mord eller hemskheter som han dömts för eller påstått sig ha utfört.
2. Quick är inte oskyldig t till alla mord eller hemskheter som han dömts för eller påstått sig ha utfört.

Med andra ord, allt är inte svart eller vitt (som vanligt).

Permalänk | Anmäl #12 Håkan Thorsell, 2009-08-11, 15:50

Nilsson, 2009-08-11, 15:49

Elementärt är att i rättsäkerhets frågor så är det primära att ingen skall vara dömd för brott han inte begått.

Du måste skilja på äplen och päron. Det är ingen som ifrågasätter att han begått brott och att han (kanske p.g.a. den behandling han fått) är psykiskt sjuk och ev. i behov av vård.

Det är olika frågor ur rättsäkerhets synpunkt.

Permalänk | Anmäl #13 Jakobsson, 2009-08-11, 18:11

Jag har just läst Hannes Råstams artikeli Aftonbladet av den 10 juni 2009. (Hannes Råstam är bra. Det är min uppfattning.)

Permalänk | Anmäl #14 Marianne Johansson, 2009-08-11, 18:47

Inrikerpolitiskt fluff i klubben för inbördesbeundran...
Helt menisgslöst...

M gren

Permalänk | Anmäl #15 M gren, 2009-08-11, 20:13

Gubb Jan försöker besvärja det som glidit honom ur händerna.Patetiskt, men möjligt att förklara. Det vore vist om han droge sig tillbaka från dessa frågor.

Permalänk | Anmäl #16 Lasse H, 2009-08-11, 21:35

"...att fortsätta skriva hamiltonromaner tills Gode greve gilbert vid fulla 85 år far omkring i sin rullstol och skjuter fildelare."
(#7 Scary Devil Monastery, 2009-08-11, 10:56)

Över hundra spänn för ett paket rulltobak men ingen som skjuter rullstolar - vart går alla pengar?

Permalänk | Anmäl #17 lunchdröm, 2009-08-12, 14:31

"Obildade slynglar..."

"Logiskt. Enkelt. Självklart."

Antagligen endast för dom vars namn först börjar med Gubb, eller för dom som kommer från samma geografiskt lokala område. Den slutsatsen är enkel, logisk, och självklar. Din slutsats är mest, sammantaget resten som rör dig och din släkt, mest självförhärligande av ditt behov av att hävda dig som havande rätt och ett rationaliserande av att du dragit "rätt" slutsats.

"Så vad ska folk tro?"

På det som du har väldans svårt att tro på, objektiva fakta. Frånvaron av att lista dessa sk 40 faktafel med referenser till verklig objektiv fakta (alltså inte din version av fakta), talar ju lika mot dig som din inbillning att du kan övertyga folk att du har rätt och alla andra fel bara för att du har "sysselsatt" dig med att försöka övertyga folk om att Quick är skyldig till dittan och dattan morden, trots att varken fakta, bevis, eller logik hänger ihopp.

Med din logik så tordes ju alla tro på Johans föräldrar, dom har ju uppenbarligen ägnat sig åt hans mord längre än vad du har. Men per din logik och dina korkade slutsatser så har ju dom fel, och du "självklart" rätt.

Varför ligger din (ill)vilja i att strunta i offret och objektivt bevisinsammlande av faktiska fakta för att sätta ditt mördare, i dom fall det kan tänkas finnas en mördare, mot alla andra bevis genom att hela tiden fokusera på att dig och att du har rätt, trots att du saknar, bevis, fakta, och logisk logik.

Varför tycker du att du är så j-vla mer viktigare än offren?

Permalänk | Anmäl #18 ST, 2009-08-12, 23:39

Ärorik släkt eller inte, Gubb Jan är ett fantastiskt och löjligt namn som jag aldrig skulle vilja heta. Att anklaga ynglingar för att vara obildade och inte känna till detta larviga namns historia är förstås ett påstående värdigt endast en liten, liten gubbe.

Angående anklagelsen mot Guillou är det häpnadsväckande
att Gubb Jan försöker svamla bort det faktum att han gått på hela Quick bluffen (räcker med att lyssna på P3 dokumentär om T.Quick finns på P3) och nu vill dämpa ångesten över att kastat bort flera år av journalistiska arbete genom att anklaga Guillou för några fakta fel. Om Gubb Jan ägnat sig åt journalistiskt arbete och arbetat med sin egna fakta koll kanske han avslöjat bluffen. Något jag tror Gubb Jan säkerligen grämer sig över.
Gubb J blev istället en av de journalisterna som med sina granskningar av fallet, istället drivit på drevet mot Quick.

Permalänk | Anmäl #19 Gubb John, 2009-09-04, 08:25