Märkligt att de intellektuella underskattar religionens makt

Min barndoms Öland befolkades av en fiskare som bytte till sig vodka från sovjetiska sjömän, en dam med en hemlig garderob, två åsnor och en monsignore från Vatikanen. När korset på Pappas kapell bröt sikten ställde själva landskapet frågor om frihet och religion - temat för min sommarboklista.

Min barndoms somrar gjorde sydöstra Ölands alvar, hav och luftrum till mitt hem. Där levde växter som kallas fetknoppar på mest bara ingenting, och där var cikoriornas stjälkar djupare röda och deras blommor intensivare himmelsblå än någon annan stans - än idag känns de liknöjda skånska plantorna främmande. Mitt på heden betade två åsnor - vad är en viljelös häst mot en vägrande åsna?

Det fanns olika sorters folk: ölänningar, bönder och sommargäster med underordningen stockholmare (tyska turister föll utanför alla kategorier).

Jag hjälpte Bonden att valla korna, men blev avskedad när jag slog till de fläckiga som mobbade min vän, den lilla kastanjebruna som hade stora sår i sidorna av de andras horn. Bönderna "effektiviserade", bytte ut kornas namn mot nummer och installerade maskiner som portionerade ut mat och vatten. Efter det var det slut på klappandet och småpratet.

Gunnar, som varit lantarbetare, behövde inte berätta hur hårt han fått slita. Det räckte att se honom försöka sträcka på sin böjda rygg. En av "bröderna" - de barnlösa två som ägde Segerstads största gård - hade en eller flera miljoner i sekretären när han dog.

Vid Bondens gödselstack bodde Kalle i en grånad stuga vars brädor med tiden delat på sig så att huset vädrade sig självt. Han städade aldrig, levde uteslutande på fisk och vodka - och blev 102 år. Spriten bytte han till sig från de sovjetiska trålare som hade tillstånd att söka lä nära kusten. Ryssarna kan inte ha varit mycket till fiskare, för Kalle använde flundror som betalningsmedel, och deras skepp var visst så tyngda av alla antenner att de inte tålde minsta lilla vindil. Kalle kände Kar de Mumma och hade varit i Amerikat när han var ung, varefter han kallade alla han mötte för "Man". Det säger sig väl självt att han inte hade någon fru, men han älskade troget.

En gång om året stövlade han bort till Svea och Gunnar, bad att få låna telefonen och ringde upp Vivan. Samma mening varje år: "Du är som en blomma, Man", och så lade han på. Mannen som gav sig ut i en liten eka i väder som får ryssar att skälva var nämligen så blyg för fruntimmer att när han fick se Mamma bada i en balja i trädgården - vi hade inte rinnande vatten - skrek han till, kastade de levande flundrorna över grinden och sprang hem så fort träskorna tillät. (Att köpa fisk av Kalle gick till så att han kom med en påse när han tyckte att det behövdes, och i gengäld mottog han motvilligt en femma). Det tog sin tid att jaga reda på alla fiskarna i det höga gräset som säkert är av en särskilt öländsk sort eftersom stråna inte faller för annat än välslipade liar.
I mitt fria, vilda, egensinniga land är solen gud. Bara i Venedigs dis och vid Normandies vita klippkust har jag känt igen det ljusspel som Farfars far ägnade sitt liv åt att måla.

För Jacques Brel var kyrkspirorna de enda berg som bröt horisonten. Hos oss gjorde Pappa om en av Farfars fars ateljéer till vad som troligen är Sveriges enda privata katolska kapell. "Helgerån", fnös någon konstnär i byn (sisådär hälften av sommargästerna var konstnärer). Inredningen blev komplett med kalk, välsignat tabernakel, relikskrin, broderade prästskrudar, blyinfattat fönster, förgyllt kors på taket och mäss-celebrant: ömsom någon munk från ett okänt svenskt landskap, ömsom en monsignore från det bekanta Vatikanen.
Men Sinai berg var mindre och vägde lättare i Segerstad än i lärdomsstaden där vi tillbringade resten av året. Pappa blev gladare och mera lekfull på "Malmen". Kanhända sprang hans egen barndom ifatt honom - barfota. Det värmde att se honom vara så oreserverat sig själv. Också jag fick större ro. När jag inte var på Alvaret eller vid "sjön", kunde jag ligga och läsa i mitt vindsrum utan andra religiösa intrång än klockringningen vid tidebönerna - särskilt minns jag Angelus.

Vår jordnära vän Svea, damen på andra sidan "kanalen" där sånggrodorna höll till, skakade med ett varmt leende på huvudet åt "dingeldånget" (Pappa åtnjöt status som mera ölänning än sommargäst), bjöd mig på förbjuden sockerdricka och försåg mig med skrifter ur sin hemliga garderob.

De böcker jag smugglade in på min kammare och levde i var världar där vad som helst kunde - och framför allt fick - hända, men jag glömde inte att det också fanns andra sorters texter. Innan jag kunde läsa hade skriften varit suspekt. De vuxna lurades nog - krumelurerna måste vara en förevändning att få vara tråkig bakom en bok eller en tidning. Jag baserade mitt antagande på att prästen bara verkade titta ner i Boken för syns skull när han, med händerna i vädret, rabblade de latinska ramsor som till och med jag kunde utantill.

På den tiden skulle jag hållit mig så långt jag kunde ifrån texterna jag läser i sommar. Nu väljer jag dem för att förstå något av en ny värld som påminner om mitt gamla Ölandslandskap: den öppna vyn bruten av kapellets kors.

Min boklista för hängmattan är sorterad efter utgivningsdatum, inte antal solar:

Bibeln av...

hm, den stackars studenten som undrade vem som ska anges som författare till böckernas bok hade ju en poäng. Det tog väl ungefär 900 år att sammanställa texterna och volymen är för tung för mig att klara av på en sommar. Jag nöjer mig med att läsa om början, snegla på mitten och ta reda på det jag inte hört förut: hur historien slutar.

I inledningen ser jag en av de vackraste lovsångerna till Ordet - Gud som alltets författare.
Någonstans i mitten hittar jag personer som vågar ta upp kampen med Gud, fast några fick ett erbjudande av den sort man inte gärna motstår om livet är en kärt. Erbjudandet var ett av flera kontrakt: Lyd mig så hjälper jag er - kanske. Enligt påven svaldes alla gamla kontrakt av det perfekta förbundet mellan människa och gud, förkroppsligat av Jesus. På så sätt placeras de kristna ett eller flera evolutionssteg över andra.

Det förklarar varför prästerna ville att jag skulle tro att det nya testamentet är mycket snällare än det gamla. Slutet på historien kullkastar den läran. Först nu begriper jag att Bergman hämtade inspiration till Det sjunde inseglet från uppenbarelseboken av Johannes, den förste att formulera gangsterfrasen "Jag vet var du bor". Till hans försvar får jag säga att de kristna var så förföljda av romarna att de behövde bli skrämda av något ännu ruskigare för att inte avfalla från tron: en skadeglad himlastab som tänker skicka ner skålar med plågor, hämnande änglar och gruvliga monster innan Gud skapar en ny värld åt sig själv och de 144 000 som konstigt nog överlevt. Det är smått rörande att Johannes mitt i all surrealism var så noggrann med att ange exakta mått. Hur lyckades den stackars mannen få en sådan vision? LSD fanns inte. Kanske var det en kaktus.

Det är fascinerande att vi fortfarande har kontakt med dem som skrev för så länge sedan och att tänka sig hur de resonerat som valt ut just dessa bland flera texter. Inte minst är boken fängslande eftersom den ännu inte är färdigskriven, färdigmålad eller färdigsjungen.

Koranen av...Gud

Det är med den här boken som med påvliga encyklikor: Man lär inte kunna förstå dem om man inte har god vilja, det vill säga rätt tro.

Gud skriver att han i sin barmhärtighet valt att förblinda vissa personer för sanningen, hur tydliga hans få och upprepade bud än verkar. Jag måste vara en av de blinda.
Å andra sidan: Om jag begriper att Gud förblindat mig, varför skulle jag inte begripa resten? Därför att muslimer som kan förstå koranen säger att de otrogna inte kan. Det är dåliga nyheter eftersom jag per definition har fel när jag läser in en uppmaning till generositet och en för den tiden - och i jämförelse med katolska kyrkan - förstående syn på skilsmässa, och därmed en möjlighet för islam att, med Muhammed som förebild, modernisera levnadsreglerna även i förhållande till vår tid.

Det är goda nyheter eftersom jag har lika fel när jag tror mig läsa att Gud tänker kasta mig och alla andra otrogna i helvetet efter att ha beordrat sina jordiska krigare att ta livet av oss, eller tillåtit oss att självdö. Kruxet är att även slutsatsen att jag läst fel innehåller ett felaktigt påstående om att jag förstått.
Enbart logik kan inte ta mig ur moment 22-läget. Inte nu och inte då när jag var barn. Att om och om igen försöka diskutera det som inte fick diskuteras var att slå huvudet i en osynlig vägg av tystnad. I persiskan finns ett alternativt uttryck för "kvinna": "pardeh neshin". Det betyder "hon som sitter bakom ridån". Där syns och hörs hon inte, men hon lyssnar och hon funderar. Kanske hoppas hon också på en öppning.

De mänskliga rättigheterna av Thomas Paine och De mänskliga rättigheternas historia av Willy Strzelewicz

Dem lämnar jag till slutet av sommaren. Flera än jag har inte hunnit dit ännu.

Det finns en video från Iran där en kvinna går ut på gatan utan slöja. Hon påminner mig om en dag under ett körsbärsträd. Jag var åtta år och hade för första gången själv släppt ut mitt långa hår. Munnen skrattade och benen dansade. Men magen knöt sig och de flesta av mina tankar var på väg någon annan stans: Vad skulle hända om jag kom hem utan likadana flätor som jag haft på morgonen? Min kompis hade lovat att göra nya. Men alla flätar olika. Några virar gummibanden i jämna varv, andra korsar dem. Några lämnar längre tofsar, andra kortare. Några flätar jämnt, andra ojämnt. Några hårt, andra lösare. Jag kunde mycket om flätor. Min kompis fattade inte. Hon levde ju inte i parallella världar.

Iranskan tvingar mig att återuppleva första gången jag hörde berättelsen om Abraham och Isak. Jag hade inget namn på känslan som gjorde att jag inte kunde se min far i ögonen när han sa att den handlade om kärlek. (Att Fadern i nya testamentet gjorde något ännu värre med sin egen son förstod jag inte då.) En fråga började gnaga i mig: Kunde Pappa offra mig? När jag var ungefär tio ställde jag mina samlade frågor som kunde sammanfattas i den enda. Svaret kom. Pappa tog med mig på en lång färd genom Europa. Jag tyckte så mycket om att resa och att få göra något roligt med honom. När vi besökte ett internat i Italien frågade han vad jag tyckte och jag svarade lite förvånat att det var hemskt av föräldrarna att lämna barnen där. Han trodde väl inte att jag var en sådan som kunde tycka något annat? Att planen hela tiden varit att jag skulle bli parkerad i en nunneskola - jag fick välja den vackra staden Mainz vid Rhenfloden - och Pappa ensam skulle åka hem kunde jag inte fullt inse ens då, den kvällen det hände.

Fattar de inte, de västerlänningar som inte upplevt annat än det sekulära samhällets trygga vagga? Fattar de inte att det är skillnad mellan att göra uppror mot en pragmatisk kejsare och att trotsa en regim starkare än människans medfödda lojalitet med sina barn? Fattar de inte vad teokratins undersåtar måste våga? Fattar inte vissa intellektuella hur överlägset - ja, kolonialt - det är att påstå att personer där borta inte kan eller vill välja något annat än de fötts till när européer i liknande situationer både velat och kunnat?

God is not great av Christopher Hitchens

Bland allt det som gör det så spännande att leva är att sådant man minst tror kan hända då och då inträffar. Inte hade jag kunnat föreställa mig att någon skulle behöva skriva den här boken. Och om jag hade kunnat tänka mig det skulle jag inte trott att den kunde bli så kontroversiell. Nu är den plötsligt nödvändig, därtill skarpsynt och synnerligen underhållande. (Och inte visste jag att Nordkorea är en nekrokrati!)

Stålklangen ljuder ändå lite för klart när Hitchens smäller igen dörren till Narnia. Jag tänker på den lille pojken som blev förtvivlad när hans mamma berättade att det inte är blommorna som sjunger - bara insekter som rör på vingarna, och när hon upplyste honm om att medlor inte är dekorationer som Någon lagt ut i Medelhavet - bara vanligt skum. Och på flickan som kom hem gråtande från en kemilektion som förklarat bort för mycket av det vackra.

Tron på det gudomliga eller mystiska måste inte vara intolerant och intoleransen måste inte vara religiös. Jag undrar om inte Hitchens starkaste åtalspunkter gäller gentemot samtliga maktorganisationer där den stora lögnen blir den enda sanningen, där något eller någon kräver idoldyrkan, där syndabockar utnämns, där ändamålen helgar medlen och där undersåtarna hamnar i fångenskap. Kan inte en huvudskillnad "bara" vara den att religioner besitter ett unikt massförstörelsevapen (som de inte alltid använder): en skräck som når bortom tid, rum och materia?

Hitchens har kallats lika religiös som dem han kritiserar. Men det finns en skillnad: han hotar inte syndarna med något värre än ett skratt. Och tack och lov är inte ens den gode Hitchens perfekt.
I en gren av min tyska släkt fanns en person som kämpade med perfektionens förföriskhet, poeten och läkaren Gottfried Benn. I hopp om en estetisk föryngring av det stelnade kulturklimatet blev han tidigt förespråkare för nazismen, men insåg sitt misstag på hösten 1933 och belades med skrivförbud. "Och de där tror att de kan regera i tusen år", sa han föraktfullt till Farfar som rös när de från Berlinvåningens fönster betraktade de marscherande brunskjortorna.

Den intellektuelle Gottfried blev omsprungen med flera åsnelängder av min då 20-åriga konstelev till blivande farmor. Med sin känslighet såg Evi snart igenom "den nya rörelsen" och dess förmåga att hänrycka - locka personen att sälja sin individualitet för massrusets storhetskänsla och befrielse från ansvar.

Jag lyssnar till dikten "Verlorenes Ich" från 1943 som en varning för det intelligenta oförnuftets svartsyn och minns Vatikanmannen som försökte valla mig tillbaka till flocken genom att fresta min fåfänga: "All intelligent people are Catholic". Samtidigt hör jag en utmaning till det förstånd som förlöjligar människans kamp med intigheten och hennes förmåga att se längre med sina inre än sina yttre sinnen.

Hatet mot muslimer av Andreas Malm

Jag klarar inte av att sträckläsa Malms bok. I bakgrunden hörs "Jag kan en sång som irriterar folk, jag kan en sång som irriterar folk ..." - synd, för det blir svårt att urskilja det äkta och viktiga i ropet om fara å färde.
Ibland är det svårt att skilja mellan motvilja mot religion eller annan ideologi å ena sidan, och rasism (i bred bemärkelse) å den andra. Inte sällan är de som kritiserar islams kvinnosyn samma personer som vill skicka muslimska kvinnor till krigshärdar eller i armarna på män som Ahmadinejad. Men det är nödvändigt att dra en sådan gräns: Att värna om socialisters mänskliga rättigheter är inte samma sak som att skydda stalinismen från kritik, häckel, eller ens hat.

Innan någon pratade om islamofobi gömde jag mig varje lågstadierast - det var inte populärt att bära en relik insydd i en tygbit om halsen, ha klänning i stället för Levi's och tro att det var farligt med popmusik. Flera år senare träffade jag min gamla fröken på en fest. Hon mindes mig - för att jag som sjuåring under en Lutherlektion argumenterat emot kvinnliga präster. Hennes ansikte uttryckte samma avsmak som då. I Tyskland var det tvärtom: nunnorna framhöll mig som ett varnande exempel på den svenska hedendomen, något jag gladeligen bevisade genom att skolka från morgongudstjänsten.

Jag funderade inte över om det ena var kristofobi och det andra hednofobi. I all hemlighet var jag bara en människa, en människa som var förundrad över att bli påklistrad så olika etiketter som i grunden var så lika. Båda var stämplade med ett "det", inte ett "hon".

Inga vänstermänniskor försvarade några religiösa minoriteter på den tiden, vad jag vet - tvärtom. "Vi" var väl inte rätt fiendes fiender. Och tur var det. Sådant "beskydd" skulle bara ha fört maktens män närmare varandra.

Malms bok uttrycker större akademiska kunskaper än förståelse för skillnaderna mellan de personer som fått etiketten "muslim". Modiga oliktänkande kvinnor behandlas med en föraktfull överlägsenhet som man skulle kunna vänta sig av någon ortodox rabbin, präst eller mulla. Och lärdomen är alldeles för (ide)ologisk: Att islamofobi plus antisemitism skulle vara lika med islamofobi är matematik värdig en helig skrift.

Min tyska släkt hade en annan gren, den judiska familjen Benjamin. Ytterligare en gren ansågs enligt Nürnberglagarna vara rasblandad. Sent fick jag veta att den milde och belevade "Onkel Heini", hade varit medlem i SA. Efter kriget ägnade han sin juridiska karriär åt skadestånden till Shoahs överlevare och de mördades efterlevande. Under min uppväxt talades det inte mycket om vår släkts makabra ironier och dilemman. Men hur det nu gick till lärde jag mig att någorlunda känna igen antisemitismen - och ändå inbillade jag mig, tills den hoppade ut från en tidningssida en dag för inte så länge sedan, att den låg i någorlunda säkert historiskt förvar.

Det gör den ju inte alls. Den finns i en mild form som är så vanlig att den är farligt normal och därför oroväckande. Att rabbla ramsan om att judarna gör detsamma mot palestinierna som tyskarna gjorde mot dem må väl vara förlåtet den vänster-tioåring jag en gång var, men att vuxna bildade personer drar samma slutsats är mer än lovligt obetänksamt. Den bygger på tre absurda premisser: att en systematisk mördarmaskin på rashygienisk grund skulle kunna jämföras med den ena sidan i en väpnad konflikt, att den jämförelsen bara ska göras när judar är inblandade och att en folkgrupp kan avkrävas högre moral än andra.

I sina grova former breder antisemitismen ut sig i den islamiska kultursfären som lånat det mesta från kristendom, rasbiologi och kommunism. Det är bara att läsa Mohamed Omars blogg för att få en koncentrerad bild av hur rörande eniga nazister, vänsterfolk och teologer kan stå inför en enda grupp människor. Där kan man också se tecken på att myterna om "sionisterna" i sin fantasifullhet börjar överträffa myterna om judarna.

Antisemitismen är inte någon fördom bland andra. Den är ett symptom på att något är fel med respekten för människan över huvud taget - den uppträder sällan som enda rasism - och, som Iran tydligt visar, på att en regim har hamnat så snett att enda utvägen är att förolämpa medborgarnas intelligens med allt desperatare syndabockstaktik. Bland det mest absurda från nyhetsbyrån IRIB är att sionistspioner på Gazaremsan delar ut tuggummin spetsade med ett ämne som förhöjer sexlusten. Syftet skulle förstås vara att leda de unga offren raka vägen ner i fördärvet.

Varför just judarna blev dem som folk mest älskar att hata vet jag inte. Bibeln och koranen ger en liten vink: en gång i tiden var några personer halsstarriga nog att tänka själva. Sådant uppskattas som bekant inte av makten. Säkert är att om sionisterna eller judarna en gång försvinner blir det svårt för lika många att hitta lika få att skylla för lika mycket.

Oberoende tänkande och inlevelse är ett motmedel som också kan fungera mot de rädslor som religion kan ge upphov till, som teofobin (rädslan för Guds straff) och rädslan för att stötas bort, hotas av och till och med dödas av sina egna. På de områdena är de islamiska väckelserörelserna just nu ledande, även om kristendomen ligger hack i häl i USA och även i Afrika där Vatikanen köper själar för vatten. Så har det inte alltid varit, men så är det nu.

Rädslan för att ta sig an detta är farlig. Farlig är också skräckfantasin om att en hord dunkla muslimer håller på att ta över världen. Den som vill kasta ut människorna med den potentiella totalitarianismen kan ju börja med sverigedemokrater, fortsätta med veganer och hålla på tills det bara är utkastaren kvar, i total ensamhet.
Rädslan för en och annan terrorist är även den farlig eftersom den - tillsammans med likgiltigheten - får oss att ge makthavarna mer och mer kontroll över vårt privatliv genom bokstavslagar och det aktuella Stockholmsprogrammet. Att tro på den medicinen är säkert lika klokt som att tro på outspädd homeopati - att bota det onda med samma onda.
"Peur" är det franska ordet för rädsla. Edith Piaf sjunger om att fördriva den med hopp och bege sig på en äventyrlig resa hem:

Har jag fått ihop mitt Öland? Varför skulle jag vilja det? Men något nytt jag plockat upp och något gammalt har jag behållit.

Innan jag skickade den här texten bad jag Pappa att godkänna eller stryka det jag skrivit om honom. Han strök ingenting utan började i stället berätta om varför han blev katolik. Under den första delen av hans barndom studerade Farfar i Paris och Pappa och Farmor bodde i huset i Mörbylånga tillsammans med Farfars mor. Hon var hängiven pingstvän och tog med Pappa till mötena där han fick höra skrämmande historier om helvetets plågor. Att söka efter något annat blev hans revolt. Pappa blev förtjust i de äkta, ursprungliga sagorna han hörde i den katolska kyrkan. Jag anar att något av det han upplevde är den kittlande känslan av uråldrighet och mysterium som sitter i väggarna i Vatikanens underjordiska rum och som lär kunna driva Jerusalembesökare till vansinne.
Han gav mig chansen att till de gamla lägga en ny bild av kapellet med sitt kors: ett konstfärdigt uttryck för en persons inlevelse i en befriande historia. Jag tänker också att det är möjligt att det finns kvinnor som varje dag själva väljer att bära burka. Kanske några gör det av lusten att iaktta världen utan att själv bli sedd, den som får fantasin att uppfinna osynlighetsmantlar.

Men mitt gamla val av frihet framför grupptillhörighet håller jag fast vid så gott jag kan. Jag tolererar inte försök att tvinga andra att tro på en gud som inte tål humor och egensinnighet, drag som alla sorters ölänningars skapare måste gilla. Jag kan inte acceptera att varats och kärlekens väsen - om hon, han eller hen finns - skulle vara grymmare än Gunnars bönder och pjoskigare än Kalles sovjetiska fiskare. Och om det till äventyrs skulle vara så illa - ja, varför förstöra sin stund under solen för en evighet i den gudens sällskap?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9522

28 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Religion can never reform (salvate) mankind because religion is slavery". - Robert G. Ingersoll 1833-1899

Permalänk | Anmäl #1 Patrice, 2009-08-06, 15:40

Intressant läsning. Jag uppskattade att få dela av dina personliga upplevelser av religion, och tankar om varför religionen har en så stark påverkan på oss.

Jag gillar speciellt avslutningen med "Och om det till äventyrs skulle vara så illa - ja, varför förstöra sin stund under solen för en evighet i den gudens sällskap?". Håller med till 100%. Om nu Gud är så grym och hemsk mot oliktänkande, varför skulle vi då vilja följa denne? Bättre att ta tillvara vår chans att leva iaf ett liv efter vårt hjärta...

Jag tror nu inte att det är så illa, men även om jag ibland kan vara rädd att det är det, så hoppas jag att jag aldrig faller till föga igen.

Permalänk | Anmäl #2 Johannes, 2009-08-06, 15:57

Mycket tänktvärt skrivet. Och nej, jag tror inte vi som uppfostrats till fullo sekulärt kommer förstå fullt ut. Oklart ens om jag förstod din mycket invecklade text fullt ut, men jag tror mig uppfatta en smula humoristisk och ironisk förd ton om samhällets förvecklingar. Klart är hur som helst att någon med egna erfarenheter som har en vilja att föra ett sansat resonemang kan fylla ett stort tomrum i de här frågorna i samhällsdebatten.

Permalänk | Anmäl #3 Olofs, 2009-08-06, 16:09

Det jag tänker på i första hand är hur ofattbart olika i människor kan vara.
Jag blir bara yr av alla osorterade tankar. Det är som att torktumla mitt logiska tänkande och sedan försöka sortera i efterhand.

Anna. Jag avkräver dig en logisk linje.

Livet kan upplevas vara en kökkenmödding men i grunden är det kausalt flöde.

Permalänk | Anmäl #4 Anders B Westin, 2009-08-06, 17:22

Öppen, ärlig, sökande text. Lever liksom sitt eget liv. Tack för den.

Och till Ann Helena Rudberg: vilken von oben-attityd du uppvisar, och det utan att ha läst hela artikeln... "ursäkta med ungdom"... skärp dig!

Permalänk | Anmäl #5 Kenneth, 2009-08-06, 17:35

Grymt välskrivet och dessutom stringent även om inte alla tycks hålla med om det ;-)

Kanske kan man jämföra en frigörelseprocess i livsåskådningsfrågor med att "komma ut" som H, B eller T?

"De mänskliga rättigheterna" kommer troligen att vara en av få bestående urkunder från det blodiga 1900-talet. Vem vet om de "regerar" om tusen år men vi kan väl hoppas att de då om inte annat finns i någon snyggt uppdaterad form :-)

Permalänk | Anmäl #6 Jimmy James, 2009-08-06, 18:51

Någon som orkade läsa till slutet?

Permalänk | Anmäl #7 Jeppe, 2009-08-06, 19:21

Man kan som författare antingen koncentrera sig på att ge ett budskap till läsarna som gör det troligt att de tar det till sig eller surra runt i det oändliga och hoppas att läsarna gör det jobbet som författaren själv inte är kompent att genomföra.

Permalänk | Anmäl #8 goran, 2009-08-06, 19:42

Några sade: "Jag avkräver dig en logisk linje."

Svaret får ni i överskriften: "Anna Ekström är dagens sommarskrivare:" Hon är alltså en av dem som fått i uppgift att vara sommarpratare precis som man är i Radion. Då ingår det i förutsättningarna att man kan vara lite mer kåserande, och inte behöver skriva en logiskt stringent vetenskapsavhandling. Okej att man säkert skulle kunna redigera ner längden på texten dessutom, men det är en annan sak.

Permalänk | Anmäl #9 Roffe, 2009-08-06, 23:59

Ann Helena Rudberg: är det du själv som plockat bort din första kommentar. Om så, varför? Puss tillbaka.

Permalänk | Anmäl #10 Kenneth, 2009-08-07, 00:36

Nej kära Kenneth jag plockar inte bort några kommentarer... utan låter allt stå kvar... men policyn är olika från skribent till skribent... det märkte vi när Zaida Catalán ändrade i sin artikel...

Permalänk | Anmäl #11 Ann Helena Rudberg, 2009-08-07, 06:02

Och Anna Ekström är väl den där ungdomen, som drömde om att bli nåt inom media? Men som istället jobbar åt Timbro och är född 1981?
Och det borde vara hon själv, som ägnar sig åt att censurera min proffsiga recension av hennes text, antar jag. Lite fegt.

Permalänk | Anmäl #12 Ann Helena Rudberg, 2009-08-07, 06:11

Nä nu går trollen på torra land... också min fina kommentar till Kenneth är bortplockad... ser jag nu när jag tittar efter ordentligt... den där jag var så trevlig...undrar om den här får stå kvar... censur, censur...

Permalänk | Anmäl #13 Ann Helena Rudberg, 2009-08-07, 07:27

En stor fördel med Newsmills sommarspalt är att det är fritt fram att experimentera med texten, blanda med film, målningar eller vad man nu hittar på youtube, och välja mill-ord som inte har med saken att göra. Publiken är också fri: Det råder liksom inte lästvång... Och nej, jag har inte tagit bort den proffsiga recensionen av damen som visst vet var jag jobbar :-)

Permalänk | Anmäl #14 Anna Ekström, 2009-08-07, 07:38

Så bra att du klargjorde det Anna... måste ha varit någon annan klåfingrig som var framme då...var du jobbar står på internet... du vet Google... fy bubblan vad censur är trist... :(

Permalänk | Anmäl #15 Ann Helena Rudberg, 2009-08-07, 08:19

De "intellektuella" visar en aningslöshet som får härledas till en illusoriskt bekväm livssituation, där man kan ägna sig åt lyxen att ha Åsikter utan relevans för det egna livet, och tillskriver mycket slarvigt ett rationellt monopol det i grund och botten inte alls har. Vad såväl vetenskap som erfarenhet visar är att religionen förlänar större möjlighet att klara påfrestningar, därmed större livskraft och på så sätt evolutionistisk fördel, vilket inte motbevisar något sanningsanspråk, men förvisso tendentiellt befordrar kollektiva vanföreställningar. Det behövs nytänkande på den religiösa kanten, att klamra sig fast vid det gamla håller inte. Jag tror att vi går mot en period av uppflammande andlig kreativitet, som en följd av den allmänna världskrisen, på ungefär samma sätt som det västromerska rikets fall beledsagades av en väldig kollektiv intellektuell anspänning, som lade grunden till en oerhört djuptänkt teologi, som ter sig helt väsensfrämmande för den oreflekterat kravlösa och nostalgiska smörfromhet som i allt för hög grad fått karakterisera en reaktiv trendighet.
.
http://newsmill.se/artikel/2009/07/02/infor-vattumannens-tidsalder-0

Permalänk | Anmäl #16 Peter Ingestad, 2009-08-07, 08:54

Över lag fin text med många tankeväckande bitar. Jag kan inte på något sätt klaga på de egentliga punkterna i texten. En (ganska ovidkommande) sak stör mig dock.

"Och på flickan som kom hem gråtande från en kemilektion som förklarat bort för mycket av det vackra."

Saker blir inte vackrare för att de är obegripliga. Sorgligt nog så är det inte heller många som uppskattar kemins skönhet.

Permalänk | Anmäl #17 J. Wåhlander, 2009-08-07, 08:59

Mycket fint skrivet.
-
Jag undrar lite vem Anna Ekström är. Det finns en krönikör på Aftonbladet som möjligen heter Anna Ekström och som ger uttryck för mycket otrevliga idéer. Exempelvis skrev hon en gång att hon tyckte det var helt naurligt att hon som kvinna ville ha söner i stället för döttrar, eftersom det är spännande att få barn av motsatt kön än man själv. Den underförstådda innebörden skulle ju då vara att de flesta män vill ha döttrar hellre än söner. Men med tanke på att miljontals flickfoster aborteras i framför Indien och Kina varje år på grund av sitt kön, så tror jag faktiskt inte alls att män i allmänhet helst vill ha döttrar. Det kändes rätt ruskigt att se en svensk kvinna skriva i Aftonbladet att det är naturligt för kvinnor att helst vilja ha söner, med tanke på att det redan idag är möjligt i Sverige att göra abort på grund av att fostret har "fel" kön. Ett samhälle bestående av 30% kvinnor och 70% män, hur tror ni det skulle se ut?
-
Nå, det här var verkligen "off topic", och jag är verkligen inte säker på att den Anna Ekström som har skrivit här är identisk med krönikören i Aftonbladet. I vilket fall som helst uppskattade jag den här artikeln mycket.

Permalänk | Anmäl #18 Ann sidbrant, 2009-08-07, 12:20

Intressant läsning

Permalänk | Anmäl #19 Lisbeth Pipping, 2009-08-07, 23:22

Varför slänger folk bort tid på religion egentligen? Visst, grekisk/romersk/nordisk mytologi kan vara skoj att läsa som skönlitteratur och vissa tycker om att låtsas vara tomte en gång om året...men alltså, det är ingen vuxen som verkligen tror på de historierna. Varför tror folk på historier som får tomtens existens att verka mer trolig? Och varför slänger folk i civiliserade länder (Sverige är fortfarande ett, men antagligen inte länge till) bort tid på något så otroligt korkat?

Aja, jag förstår det inte.

Permalänk | Anmäl #20 Illwill, 2009-08-08, 08:59

"Den bygger på tre absurda premisser: att en systematisk mördarmaskin på rashygienisk grund skulle kunna jämföras med den ena sidan i en väpnad konflikt, att den jämförelsen bara ska göras när judar är inblandade och att en folkgrupp kan avkrävas högre moral än andra."

Jag kan instämma i att jämföra Israels ockupation med Hitlers förintelsemaskin är absurt men att förringa Israels systematiska brott mot de mänskligheten som en "väpnad konflikt", det är antisemitism, palestinier är nämligen lika mycket semiter som Israels judar. Jag vägrar bli kallad judehatare för jag kräver ansvar av en stat som kallar sig demokratisk och får sitta i FN, en stat som mottar en miljarder i stöd från bland andra Tyskland och USA och har handelsfördelar jäntemot andra. Ett sådant land har vi en skyldighet att kräva att det upprätthåller demokratiska principer och "högre moral" som nation, inte som folk. Den urskiljningslösa bombningen av Gaza där civila och legitima mål bombades utan gränser är inte en legitim krigshandling av en stat.

Om nationen Israel ska ha rätt att kalla sig en för demokrati som försökar upprätthålla mänskliga rättigheter så ska de också göra det i handling. Att kräva det är inte anti-semitism, det är att kräva *accountability*, något som också skall krävas av alla som begår brott mot mänskligheten.

För övrigt skulle din delvis väldigt välskrivna text med flera vackra sklidringar tjäna på att kortas ned och få en riktig röd tråd.

Permalänk | Anmäl #21 zebmacahan, 2009-08-09, 08:14

...märkligt är det verkligen att vem som helt får bruka dn samt newsmill till att göra medborgare ointelligentare.

Vill jag bli dummare så kan jag kolla in kabeltv-utbudet. Glad dock att man inte har detta längre...

Permalänk | Anmäl #22 Patrice, 2009-08-09, 17:27

Intellektuella! Bara ordet får mig att kräkas.

Å varför skriver alla så långa inlägg? "Det dunkelt tänkt....."

Permalänk | Anmäl #23 Igor Butwartz, 2009-08-10, 21:33

DOKUMENTÄR-TIPS ALLESAMMANS! :)

Idag tisdag kl 20:00 på Kunskapskanalen.

Permalänk | Anmäl #24 Patrice, 2009-08-10, 23:33

Patrice,

Jag har valt att följa progammet i kunskaps kanalen eftersom det verkar vara ganska intressant.

Permalänk | Anmäl #25 Svenska, 2009-08-11, 18:58

Jag tror att det är få som underskattar religionens makt i världen, för den skull kan det förefalla obegripligt för den som är ytterst kritisk tänkare att den makten 2010 inte ändrats speciellt i takt med den snabba förändring och moderna utveckling som sprider sig i världen i stort.
När religion styr över friska människors sunda förnuft om allas lika värde och samtidigt tvingas åse påhittade sagor med demoner och mänskliga manliga tolkare för fri övesättning för att ta makt och kontroll, styra över liv och död, då kan fasan inte kännas större än en som mig själv som tycker att de tusenåriga skrönorna gjort sitt och borde med kraft slås ner.
Tro och religion ska ge tröst, förtröstan, hopp och skydd för den som vill vara hängiven dessa sagor.
Religion har spelat ut sin roll som domare över liv och död och som en makt att styra andra dit makteliten inom gebitet använder religionen till.
Trots det får dessa tusenåriga skrifter florera tämligen fritt i ondskans tecken utan att resten av världen slår tillbaka.

Permalänk | Anmäl #26 Pia "Vilda" Nordin, 2009-08-12, 17:04

När man talar, skriver ,tänkar,känner och leva med Gud då behöver man ser och ser till allt i livet ...kan inte de se hur Djur och alla träd lever ??..Kan inte de se hur allt arbetar och funkar??.. Kan inte de tänka och Gud har gett de en hjärna att tänka på..??
Tro eller inte tro, domedagen finns och Jesus ska komma till jorden -till Palestina - med Mohammeds barnbarn-almehdi--..
Livet är en strid mellan de goda och de onda..Mellan rätt och fel..Mellan rättvist och orättvist.Mellan Gud och Satan..Mellan ljus och mörket.....
livet har Guds vilja..Allt har mening..Titta på vatten, luft och jord med sol...Tänk om en av de försvinner ,vad ska bil det på jorden..??..
Gud finns och Gud har talat och visat allt med bevis till människor ...Och människan är fri att bestämma..Många tror inte men efter döden finns ett liv hos Gud.
Var är Jesus Nu????Var är Jesus mamma Maria??..Tänk och tänk och du bör tänka..

Jesus har talat och bevisat..Jesus kom och som bäbis talade till folkt: Jag kom från Gud , sa Islam ..Jesus och Maria har en hel sidor i Islam..Marias familj och araber är släkt-Mariam Bent Aumran -heter maria i Islam..
I Kristendom står så här att Jesus Talar om de som vill ändra Guds ord -Satan och Satans barn-
Så här står det i Matteusevangeliet, 27:e kapitlet, verserna 22 till 25 - och jag citerar:
"Då frågade Pilatus dem: - Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias? De judiska översteprästerna och de äldste svarade alla: - Låt korsfästa honom. Men Pilatus frågade: - Vad ont har han då gjort? Då skriade hela den judiska folkförsamlingen ännu ivrigare: - Låt korsfästa honom. När Pilatus såg att han ingenting kunde uträtta, utan att larmet blev ännu starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade:
- Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva bära ansvaret för detta. Och allt folket svarade och sade: Hans blod kommer över oss och över våra efterkommande."
Alltså, enligt kristendomens heligaste text, evangeliet, var det de styrande judarna och det judiska folket som krävde att Jesus skulle dödas genom korsfästelse och att judarna själva tog på sig ansvaret för hans död också för sina efterkommande. Det är här som den kristna så kallade judefientligheten har sitt upphov!
De tål inte att höra sanningen, när den går dem emot. Åtminstone Krister Stendahl, såsom varande biskop, borde veta vad Jesus säger till judarna i Johannesevangeliet, 8 kapitlet, vers 44:
"Ni har djävulen till eder fader och vad eder fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början, och i sanning står han icke, ty sanning finns icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader."
Var är Jesus nu???..Tänk,tänk och du bör tänka

Permalänk | Anmäl #27 Frihet Palestina FN, 2010-03-08, 01:04

En intressant berättelse om hur det är att växa upp under andra villkor än majoriteten och att som barn tvingas försvara trosföreställningar man inte förstår och få utstå kritik för att man inte är som andra.

Men hårddrar man de lärdomar artikeln innehåller skulle vi inte tillåta någon pluralism över huvud taget - för barnens skull. Ett är i alla fall säkert: går man som förälder för långt i sin nit att fostra sina barn enligt en viss strikt modell kommer de som vuxna att välja en rakt motsatt inriktning. De som fostrats i 68-vänsterns dogmatik blir frireligiösa eller katoliker, och de som vuxit upp i strängt religiösa miljöer blir fritänkare - och båda fallen gör man upp med barndomens tvång.

I bästa fall sätter man sig också in i de tänkesätt som legat till grund för den fostran man fått - och börjar förstå. Så lycka till med de fortsatta studierna, Anna!!

Permalänk | Anmäl #28 Yvonne Maria Werner, 2010-12-25, 17:21