Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-08-05 18:08, Uppdaterad: 2009-08-05 21:08
Idag hörs ofta rop på strängare straff. Det är tid att lämna populistiska ovetenskapliga lösningar därhän och inse problemens komplexitet och resursbelägga därefter. Men det krävs stort politiskt mod att lägga resurser på rätt område för att minska brottsligheten i samhället. Sverige förtjänar ett pragmatiskt påföljdssystem. Det anser Oscar Ekdorff som ger replik på Sara Skyttedals artikel om bland annat strängare straff.
Jag är 24 år gammal och studerar juridik. Jag har röstat i alla allmänna val sedan jag blev myndig. Samhällsintresserad medborgare som är oroad över utveckligen av svensk politik.
Sara Skyttedal skriver i sin artikel "Vi borde byta perspektiv och höja straffen" att det behövs en ”reformerad syn” på påföljder i svensk rättskipning. Det Skyttedal efterlyser påminner dock knappast om en reform, utan tycks snarare mest vara en återgång till av vetenskapen redan förkastade ståndpunkter.
Hela debatten om strängare påföljder i Sverige kan egentligen reduceras till en enkel fråga. Vilket resultat vill vi sträva efter att åstadkomma? Ska fokus ligga på möjligheten att efter avtjänat straff rehabilitera individen på ett så bra sätt som möjligt eller ska fokus ligga på att statuera avskräckande exempel och skydda samhället under så lång tid som möjligt från individen?
I Sverige har man idag valt en slags mellanväg. Det svenska påföljdssystemet är en legering av s. k. allmänprevention, då påföljden döms ut i ”avskräckande syfte” och individualprevention, vars syfte är att förhindra återfall. Även tanken att brottsoffret ska få upprättelse finns med, men i nedtonad betydelse. Man kan säga att det svenska påföljdssystemet bygger på en humanistisk grundsyn och en i vart fall viss förståelse för att problemet är mycket komplext.
Det märkliga med hela ”straffdebatten” är att just kriminologin är ett av få kvarvarande vetenskapliga områden där tyckande och övertygelse tycks vara lika bärkraftiga argument som empiriskt belagda vetenskapliga slutsatser. Den som studerat kriminologi, eller för den delen något annat humanistiskt ämne, vet att de bakomliggande orsakerna till ett faktum i nästan alla fall är mycket komplexa och heterogena. Att det oftast inte finns en enkel lösning som är hållbar i längden, och att den till synes enklaste lösningen oftast angriper symtomen och inte de bakomliggande faktorerna.
Om anledningen till att någon begår ett brott är en komplexitet av socioekonomiska, moraliska, psykologiska och sociala orsaker, är det ganska uppenbart att en (långsiktig) lösning till detta inte står att finna i att fängsla vederbörande och kasta bort nyckeln. Det är samhället och i och med det individerna som måste förändras. Att blunda för problemet och angripa symtomen är endast ett effektivt sätt att be om mer problem framledes.
Det måste till en stor portion politiskt mod att våga vara för komplicerade lösningar på komplicerade problem. Den enkla lösningen kommer alltid vara populärast bland vissa politiker, snabbt, handlingsfast och demonstrativt har man ”löst” problemet. Tillfälligt, visar det sig dock alltid.
Ingen skulle komma på tanken att säga att det ekonomiska systemet inte alls går i konjunkturcykler, bara för att de tycker att det inte gör det, eller för att de inte vill att det ska göra det. Men när det gäller kriminologi, ja då gäller plötsligt inte vetenskapen längre. Att påstå att strängare och hårdare straff leder till minskad brottslighet – trots att decennier av internationella vetenskapliga studier visar på motsatsen – bara för att man vill att det ska det, eller bara för att det ju borde det, är tydligen inget som kritiseras i den pågående debatten särskilt mycket. Detta är beklämmande.
Även ur rent samhällsekonomiska aspekter kan Skyttedals resonemang ifrågasättas. De samhällsekonomiska kostnader som fler medborgare i fängelse under en längre tid innebär, tillsammans med uteblivna skatteintäkter från deras eventuella förvärvsarbete efter avtjänat straff är inte små. Bättre vore då att satsa resurser på de individer som idag – efter avtjänat straff, då de har sonat sina brott och betalt sin skuld till samhället och brottsoffren – kommer ut i ett samhälle som på intet sätt underlättar deras reintegration.
Här borde resurserna ligga, samhället borde erbjuda former av ”rehabiliteringsjobb”, stöd och bistånd. Det kan tyckas stötande, att samhället nu ska hjälpa dessa individer, särskilt i ljuset av de ofta knappa stöd som brottsoffer får i vårt samhälle. Detta är givetvis även det mycket olyckligt, jag får be att återkomma i en senare artikel till detta. Det man inte får glömma, är att dessa individer nu efter avtjänad påföljd, måste inlemmas i samhället igen som fullgoda medlemmar.
Min förvåning var stor när jag läste att Skyttedal vill införa ett s.k. three strikes-system i Sverige. Det är en farlig väg att gå. Lösningen kan inte vara att efter två återfall låsa in, kasta nyckeln och göra bokslut. Medborgare Svensson ute ur leken. Man måste istället ställa sig frågan varför individen återfallit i brott. Beror det på arbetslöshet, destruktiva vänskapsrelationer uppkomna i fängelset eller på ett samhälleligt utanförskap som aldrig åtgärdats? Varken samhället eller samhällsekonomin har råd att ha ett three strikes-system. Det finns heller inget som talar för att det skulle lösa problemet med återfallsbrottslighet. Däremot är det ett lyckat populistiskt grepp som går hem hos vissa grupper.
Skyttedal avslutar med att säga att det givetvis är viktigt att det finns ett effektivt brottsförebyggande arbete. På den punkten kan jag inte annat än hålla med, med tillägget att Skyttedal då gör bäst i att lägga de resurser hon vill undvara för strängare straff på just det – vetenskapligt beprövade brottsförebyggande åtgärder – även om de är mer komplexa lösningar än strängare straff. Det är dock det enda som håller i längden och som kan ge en varaktig förändring till det positiva. Sverige fötjänar ett pragmatiskt påföljdssystem och en verklig lösning av de problem som finns.
Att börja arbeta från grunden med de verkliga orsakerna till mycket av brottsligheten i Sverige, bl. a. minskade resurser till ungdomars fritid, små möjligheter att komma i arbete efter avtjänat straff och segregerade områden med stor socioekonomisk oro.
Att ha politiskt mod att lägga betydande resurser på dessa områden, där har du en riktig reform, Sara Skyttedal.

Straff har inget egenvärde i sig

SDU: Lasermannens brott kan aldrig sonas

Om testosteronets betydelse för kriminaliteten


Vad skall vi göra med brottslingarna?

Bekämpa brottsligheten med kroppsbestraffning!

Vi borde byta perspektiv och höja straffen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Riktigt bra skrivet. Bra också att du genomskådar den unkna högern som alltid ropar på strängare straff.
Det var en bra artikel. På annat håll i Newsmill så har Martin Grann visat att det går att få ner kriminalitet av viss typ och att det - även om den är marginell med givna resurser - också är samhällsekonomiskt fördelaktigt. Det finns alltså vetenskapligt stöd/bevis för att vårdinsatser och programverksamhet ger avsedd effekt. Fr.a mot den bakgrunden är det svårt att se vitsen med bl.a. Sara S:s förslag.
Det som Oskar föreslår kan man tycka verkar flummigt, men det är ändå den väg som har åtminstone något vetenskapligt stöd.
"Om författaren
Jag är 24 år gammal och studerar juridik. Jag har röstat i alla allmänna val sedan jag blev myndig. Samhällsintresserad medborgare som är oroad över utveckligen av svensk politik"
Oskar är alltså motståndare till makrknadsliberalism och kapitalism, vilket nog är förutsättningen för att komma tillrätta med kriminaliteten i samhället. Med den politik - och hänförelse för Mamonismen - som i dessa dagar tycks vara västerlandets och Sveriges melodi, så kommer kriminaliteten och eländet att breda ut sig. Det är något av en naturlag att kortsiktighet och brist på långsiktig planering inkl. frisläppt "företagsamhet" (höhöhö) leder till elände.
Vilken politiker idag har modet att propagera för restriktioner och reglering av "den fria marknaden"?
Sara Skyttedal skriver i sin artikel "Vi borde byta perspektiv och höja straffen”. Jag håller fullständigt med om hon hade tillagt: Speciellt för korrumperade politiker, fackpampar och andra på den poliltiska scenen med en agenda att sätta sitt eget väl före medborgarnas.
Helt spot on artikel. Håller med allt!
lunchdröm:
Förutsättningarna för att komma tillrätta med brottslighet o annat är att alla får förutsättningar att utnyttja det de är bra på som människor och själv ha möjligheterna att skörda frukterna av det.
Dvs regleringar o annat är den värsta skiten som nånsin uppfunnits. Inget kommer bli bättre förrän folk kan ge uttryck för sig själva till 100%. O då måste all inblandning från utomstående såsom stat och annan legaliserad kriminalitet o överförmynderi bort.
Det är folk som drabbas av eller försöker sko sig på begränsningar som föder kriminalitet.
Väl skrivet. Men han missade återkopplingen att en three strikes-lag faktiskt är omöjlig enligt FN och Sveriges grundlag. Likhet inför Lagen kräver att man skall stå som skuldfri efter avtjänat straff, och sammalunda kan man inte skuldbelasta en människa utan tidsbestämning.
Oscar är bara 24 år ? Det skulle jag aldrig tro om han inte hade skrivit det själv !
Hans artikel visar på vilja till ett intellektuellt angreppssätt på problemen.
Men på en punkt har han likväl fel. Det är inte i första hand en fråga om "politiskt mod att våga vara för komplicerade lösningar på komplicerade problem." Modet att angripa komplicerade problem med komplexa lösningar får man i första hand från (själv)förtroendet för sitt eget intellekt, som i sin tur i mycket är baserat på ens egen intelligens.
Därför är det inte särskilt förvånansvärt att Oscar vill lösa problemen med vetenskaplig metodik och utredningsarbete.
Medan Sara strävar efter enkla populistiska lösningar. Och efter att ha läst även hennes artikel synes mig orsaken därtill vara en annan än brist på politiskt mod ...
Oscar har också missat en detalj, nämligen att rättsväsendet av idag är så pass urholkat att det faktiskt inte korrekt KAN utföra de korrektiva uppgifter det har. Tala med vilken polis som helst vad som håller ned brottslighet så blir svaret "Mer synlig polis på gatan".
Vill man därtill utöka respekten för lagen måste man ge hela samhället intrycket av ett laga system som fungerar snabbt, effektivt, och rättssäkert. Där har vi alltså behov av snabbare och mer kompetent domstolsförfarande. Tar det ett halvår i bara kötid innan ett fall hamnar i domstol så har man redan där fumlat bort bollen.
Att i det läget satsa på fler och högre straff är bara att belasta ett system än mer utöver vad det har kapacitet för. Inte bara rättsosäkert och moraliskt dubiöst, utan dessutom kontraproduktivt och dyrt.
Mycket bra replik till Sara Skyttedal.
Komplexa problem kan kräva komplexa lösningar.
Tror verkligen Skyttedal att långa straff kommer förhindra framtida tragedier som Stureby mordet!
Långt och hårt straff kan möjligtvis bli ett tillfälligt plåster på såret för de drabbade men deras sorg kommer att finnas kvar.
PS:Det är bara en tidsfråga innan någon kommer in bland kommentarerna och förespråkar "Lokator"
@Petter
Antingen det eller så kommer SD/KD/MRR med någon representant och skäller författaren för populism då han uppenbarligen resonerar på lekskolenivå eller är ideologiskt blockerad...
Som Ekdorff papekar sa finns straff och pafoljder av flera olika anledingar -
A) for att ge en avskrackande effekt,
B)for att skydda medborgare fran farliga individer,och
C) for att ge brottsoffer upprattelse.
Debatten om strangare straff tycks alltid blanda ihop de olika anledningarna, och sa aven i den ursprungliga artikeln. Det finns starka bevis som tyder pa att strangare straff inte har storre avskrackande effekt, men strangare straff kan aven tillfredstalla punkt C, men det samhallsekonomiska vardet maste ifragasattas. Kds moralkonservativa installning borde vara nog for att argumentera for C, men nar de forsoker rattfardiga det genom att latsas som att det finns bevis for strangare straff och mindre brottslighet blir allt fel.
Alltsa: om Kd ar for bestraffning for bestraffningens egen skull, for all del! Men forsok inte motivera moralkonservatism med samhallsekonomi i det har fallet.