Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Patrik Lindenfors är dagens sommarskribent:

Så kom jag fram till att Gud inte finns

"Dödskult är faktiskt vad det är. Att fira Guds självmord på jorden genom att äta Hans kött och dricka Hans blod - vare sig det är på riktigt eller på låtsas (symboliskt) - går inte att beskriva på något annat sätt.
Sedd utifrån är Kristendomen allt annat än en normal trosföreställning." Det skriver biologen och författaren PATRIK LINDENFORS.


Om författaren

Patrik Lindenfors forskar i evolutionsbiolog vid Stockholms universitet och författare till den uppmärksammade boken "Gud finns nog inte".

Mannen i den skraltiga bilens framsäte vänder sig om. Han rynkar ofrivilligt på näsan i en min av avsmak. Han kan inte hjälpa det. Inte med hans uppväxt. Tanken på att äta kött får honom att äcklas.
Hans min av avsmak får de sista fjällen att falla från mina ögon. Plötsligt ser jag klart. Vad är det för dödskult jag tillbringat mina grundskoleår hos?

Händelsen utspelade sig i Indien i mitten av 90-talet. Mannen framför mig var Jainist och därför vegetarian. Men min resa till det här mötet började långt tidigare: år 1970 i Årsta, en förort till Stockholm. Det var min andra skoldag.

 

 

Dagen innan, på min första skoldag, hade jag förväntansfull vandrat iväg med min mamma till skolan jag tillhörde. Man kunde inte välja skola på den tiden, utan jag blev helt enkelt kallad till den som låg närmast. Men just den här skolan hade av någon anledning blivit utvald för att testa en ny sorts pedagogik. Det var Fri Uppfostran som skulle gälla.

Mamma var inte imponerad av vad hon såg. Tvärtom var hon helt förskräckt. Men vad kunde hon göra? Friskolereformen låg ännu många år framåt i en otänkt framtid. Problemet existerade nu.
Dock fanns några få utvalda skolor med speciell inriktning. Det fanns olika språkskolor: Engelska, Tyska och Franska skolorna. Så fanns musikskolan Adolf Fredrik, men de hade inte första klass. Och så fanns det några religiösa skolor: Judiska Hillelskolan och S:t Eriks Katolska skola.
Mamma satte sig och började ringa runt, men med föga framgång. Fullt överallt. För sent. Till slut fick hon dock napp. Katolska skolan kunde tänka sig att klämma in mig i klassen.

På min andra skoldag gick jag därför med mamma till en ny skola: en katolsk klosterskola i Enskede. Fröknarna var nunnor - något som jag aldrig hade sett förut - och man tilltalade dem med "Syster". De hade alltid samma sorts kläder på sig; lång svart eller grå klänning och nunnedok som dolde håret (faktiskt inte alltför olikt en muslimsk hijab).

Nunnor är förstås vanliga människor som oss andra, men med en viktig skillnad. De har alla någon gång under livet kommit fram till att de vill viga sitt liv till Gud. "Vanliga människor" är därför inte rätt beskrivning av nunnor, för det krävs en rätt extrem inställning till livet för att välja ett så totalt avståndstagande från det normala livet. Men under min skolgång betraktade jag det som helt naturligt att försaka livet i övrigt och ägna sig åt ett liv i stilla kontemplation och bön - så hade ju alla mina lärarinnor gjort.

I vissa fall låg det en uppenbar tragedi bakom valet att bli nunna. Vad hade egentligen hänt Syster E, den unga glada Syster vi hade på fritids? Henne som vi inte lät stå i mål på fotbollen - hon hade ju en orättvis fördel då hon hela tiden räddade bollen med sin långa kjol.

I andra fall kändes livsvalet mer logiskt. Som i fallet med Syster I, som var min fröken under mellanstadiet. Hon använde sig av tysk diciplin av den gamla skolan på ett sätt som hade gett Himmler mindervärdighetskomplex. Syster I försakade ingen livsglädje genom att vara i ett kloster.
Mina klasskamrater var mest barn till inflyttade från hela den katolska världen. Italienare, polacker, ungrare, sydamerikaner, tyskar, spanjorer och så vidare. Men det fanns även några svenskar av standardmodell i klassen, såsom jag.

I och med att religionen var urvalskriteriet kom skolans elever inte bara från många länder, utan också från hem med mycket olika ekonomiska och sociala förutsättningar. En diversifierad skola, med andra ord, i ordets alla bemärkelser utom den religiösa.

På dagens svenska skulle man säga att S:t Eriks katolska skola var en invandrartät skola och med det underförstått mena att det är något problematiskt. På den tiden var en skola med barn av många olika ursprung bara exotiskt, till och med en styrka och en möjlighet. Att barn från många olika bakgrunder anses svårhanterligt är en nutida tragedi.

The Beatles i begynnelsen: I Saw Her Standing There. Ett rockband som kunde ösa på bättre än de flesta.

 

 

Katolska skolan hade mest vanliga lektioner, i svenska, matematik och allt annat ett barn behöver lära sig för att bli vuxen i Sverige. Men det fanns också mycket som var annorlunda från en normal svensk skola. Varje morgon inleddes till exempel med att vi tillsammans försökte komma i telepatisk kontakt med den överjordiska varelse nunnorna kallade Gud. Samma sak innan varje måltid: "Tack gode Gud för maten. Amen."

Vem var det egentligen vi försökte komma i kontakt med? För nunnorna och mitt barnjag var svaret självklart. En utomjordisk varelse som var snäll och som kunde rätta till allt man ville skulle rättas till. Barnatro! Om man bara bad tillräckligt innerligt så kunde verkligheten magiskt ändra sig på ett förmånligt vis. Gud hörde bön! Men bara om Han hade lust och det ingick i Planen.

För Gud hade förstås en Plan för oss alla. Vissa kallade han till sig och då fick man vackert gå i kloster eller bli präst. Det här beskrevs så levande och med så vackra ord för oss barn att vi av och till riktigt gick och hoppades på att bli kallade. (Fast vad jag vet har Gud så här långt bara kallat till sig en av mina klasskamrater - T, som knarkade ihjäl sig. Gudskelov hade Han hade en annan Plan för mig.)

Varje tisdag i skolan inleddes med morgonmässa. En präst - man förväntades tilltala honom med "Fader" - genomförde den katolska kyrkoritualen. Varför man inte skulle säga "Moder" till fröknarna, eller "Broder" till prästen slog det mig aldrig att fråga, men hierarkin som titlarna angav gick inte att missta sig på. Alla pappor på topp, med storpappan i Rom allra högst upp, svarandes bara inför Gud "Fader" själv.

Jag har senare förstått att sådana här familjebenämningar (syster, broder, moder, fader) är vanliga i religiösa sammanhang. De ger en känsla av samhörighet som tjuvåker på de känslor många av oss har inom sin biologiska familj. Intressant nog finns det här mönstret även i nunnornas relation till Gud. Många av dem betraktar sig som "Kristi brudar", gifta med Jesus.

Morgonmässorna på tisdagar varade en skoltimme. För er som inte genomlidit en katosk mässa så kanske det kan vara intressant att veta att prästen anser sig själv genomföra ett riktigt trolleritrick - transubstinationen - förvandlingen av kex och vin till Jesus kött och blod. Ingen sekulariserad halvritual som i Svenska kyrkan, utan fullfjädrad magi.

Som barn tittade jag med förundran på själva ögonblicket då förvandlingen skedde. Vad var det som hände med kexet? Trollformeln lästes, den ene korgossen pinglade med en pingla, och voilá - vadå?
Att något magiskt hade inträffat försäkrade alla vuxna runt omkring mig. Utom förstås mina föräldrar (som jag litade mer på). I min barndom var mina föräldrars förklaring att "katoliker bara tror att det sker en förvandling" fullständigt logisk. Nu tycker jag det är en väldigt konstig förklaring. Om det inte inträffade något magiskt, utan bara något "symboliskt", vad höll de vuxna då på med där framme?

Man skulle kunna förvänta sig att någon person någon gång borde ställa sig upp som i sagan om Kejsarens nya kläder och påpeka att "Hallå! Det smakar ju fortfarande kex och vin om det här!" Fast det är förstås uppenbart för alla som provat. Ingen av de klasskamrater som jag frågade efter deras första provsmakning sa till exempel att det faktiskt smakade kött och blod om det de fick av prästen. De var nog glada för det, för rått kött i kombination med en klunk blod hade förmodligen fått det att vända sig i magen på de flesta.
Katolska kyrkan hävdar att kex och vin faktiskt blir till Jesus kött och blod under ritualen, men att det fortfarande verkar vara kex och vin. Förvandlingen sker i alla aspekter utom de som rör smak, lukt och utseende.

Med ett barns tillit tog jag till mig den här typen av motsägelser och övernaturligheter, tillsammans med hopp om en himmelsk framtid och skräck för helvetiska straff. Den religiösa upplevelsen bär för ett barn med sig glädje över känslan att vara "ett med Gud", av att få vara en del av Hans Skapelse och Hans Plan. Men den bär också med sig skräcken över att inte vara del av Planen, över att inte duga utan få straffas för evigt av Djävulens alla demoner i någon av helvetets inre kretsar.

Sator spelar ABBA i Disneyklubben: Ring ring.

 

 

Allt det här trodde jag på när slutade skolan. Vilken möjlighet har egentligen ett barn att skilja det lärare lär ut som är på riktigt ifrån det lärare lär ut som är på låtsas? Jag klarade det inte. (Om du är katolik och tycker att jag förolämpar dig så tänk på alla barn som går i Buddhistiska skolor.) Med en ordentlig dos barnatro slutade jag klosterskolan och gick ut för att möta verkligheten.

Femton år senare befann jag mig i Indien. Min fru Anna hade fått arbete på Sida i New Delhi, så vi bosatte oss där i några år. Indien är en fascinerande plats för vem som helst, men för någon med en gedigen Katolsk skolning är landet fullkomligt obegripligt. De tror ju på avgudar! Något som enligt mina skolsystrar är den värsta formen av hedendom.

Fascinerad och förskräckt vandrade jag runt i alla tempel jag kunde hitta och betraktade den myllrande Hinduiska mytologiska världen. (Faktiskt är Hindutempel inte allt för olika Katolska kyrkor med alla deras helgonbilder.) Jag lusläste von Glasenapps klassiker "Indiens religioner". Jag läste Bhagavad Gita, Rig Veda, Manus lagar och Ramayana. Jag grävde mig allt djupare genom lagren av olika indiska religiösa tankesystem. Buddhism. Jainism. Vad var det frågan om?

Till slut tvingades jag fram till insikten att mina skolsystrar hade misstagit sig kapitalt i sin bedömning av Hinduismen och de andra indiska religionerna.Det är inte alls uppenbart korkat att tillbe avgudar. Det är bara en av många tolkningsmöjligheter av vad som faktiskt försiggår i ett Hinduiskt tempel. En annan, fullt lika gångbar tolkning är att den som tillber gudarna bara koncentrerar sig på olika aspekter av det gudomliga; gudabilderna är till för att fokusera tanken.

Varför finns ondska och elände i världen? Inom Kristendomen är det både obegripligt och oförklarligt, eftersom Gud är samtidigt god och allsmäktig. Inom Hinduismen är både ondskans och godhetens existens fullständigt logiska. Alla handlingar har konsekvenser och inte alla konsekvenser är goda. Alla gudar är inte inte ens goda! Självklart finns ondska och elände, de är naturliga delar av verkligheten.

Hinduismen är logisk på ett sätt som Kristendomen aldrig kommer i närheten av. Men så har den också utvecklats under några tusentals år längre - och tillåts fortfarande att utvecklas! Där Kristendomen är låst vid EN Gud, EN frälsare, EN helig bok, där har Hinduismen massor av olika gudar, många frälsare, flera heliga böcker. Där Jesus är Vägen, Sanningen och Livet, tillåter Hinduismen olika vägar till det gudomliga. Hinduismen är en tolerant, odogmatisk religion, öppen för personliga tolkningar, väsensskild och faktiskt överlägsen den dogmatiska Kristendomen.

Ändå är Hinduismen så uppenbart osann. För inte finns alla de där gudarna? Och om mytologin bara ska betraktas metaforiskt, vad är den då bra för? Indiska religiösa berättelser är inte alltid goda och uppbyggeliga. Varför ska man då betrakta sagorna som "viktigare", "sannare", eller mer moraliskt vägledande än andra berättelser? Varför kallas vissa böcker för heliga? Jag fick inte ihop det.
Den stora Bollywoodhitten då jag kom till Indien. Från filmen Mohra.

 

 

Så kom då den dagen då jag började den här berättelsen. Vi skulle hälsa på en skola driven av ett sällskap Jainister. Jainismen är en religion som framträdde i Indien ungefär samtidigt och i samma miljö som Buddhismen. Religionen anser att varje levande varelses själ potentiellt är gudomlig. Anhängarna åläggs därför att praktisera en fulländad form av icke-våld: att inte skada någon levande varelse. Köttätande är något fjärran för en troende jainist.

Våra värdar visade oss runt i en av skolorna de drev. Det visade sig att liksom drivkraften för nunnorna i S:t Eriks katolska skola egentligen var att göra oss barn till goda gudfruktiga katoliker så var drivkraften för våra Jainistiska värdar egentligen att göra barnen till goda Jainister. Driften av skolorna var bara medlet. Värvningen av nya troende var själva målet.

Likheten med min egen skolgång blev smärtsamt uppenbar. Både nunnorna och Jainisterna ansåg sig arbeta i sanningens tjänst. Men vem hade rätt? Vi började diskutera religion. Jag berättade för dem om min katolska skolgång och protestantiska kyrkotillhörighet. Då kom den logiska frågan. "Vad är det egenltligen för skillnad mellan katolicism och protestantism?"

Jag svävade lite på målet. "Det är ganska många skillnader," sa jag trevande, "men en av dem är att vi protestanter äter bröd och vin under gudstjänsten som en symbolisk påminnelse av att Jesus offrade sitt kött och blod för oss. Katolikerna anser att de faktiskt äter Jesus kött och blod."

Mannen i den skraltiga bilens framsäte vände sig om. Han rynkade ofrivilligt på näsan i en min av avsmak. Han kunde inte hjälpa det. Inte med hans uppväxt. Tanken på att äta kött fick honom att äcklas.
Hans min av avsmak fick de sista fjällen att falla från mina ögon. Plötsligt såg jag klart. Vad var det för dödskult jag tillbringat mina grundskoleår hos?

För dödskult är faktiskt vad det är. Att fira Guds självmord på jorden genom att äta Hans kött och dricka Hans blod - vare sig det är på riktigt eller på låtsas (symboliskt) - går inte att beskriva på något annat sätt.
Sedd utifrån är Kristendomen allt annat än en normal trosföreställning. Sedd utifrån är Kristendom en skum sekt med i grunden obegripliga trosföreställningar.

Att Kristendomen blivit världens största religion är trots det logiskt. Monoteistisk intolerans är en förstörande kraft som tar död på alternativa trosföreställningar. Det är därför Kristendomen vann över polyteismen. Kristendom tilläts existera brevid de romerska gudarna - vad gjorde det om några människor la till ännu en gudom? Men Kristendomen i sin tur tillät inte de romerska gudarna att få finnas kvar - det finns ju bara en Gud, de andra var bara avgudar och beläten!

Kristendomen hade helt enkelt en historisk fördel av att vara en tidig missionerande monoteistisk religion. Den religiösa förföljelse som skedde mot de kristna har mytologiserats, för segrarna skriver historien. Men glöm aldrig vilken religion det var som blev utplånad.

De o-coolaste bandet någonsin? Rush spelar Malignant Narcissism.

 

 

Att kämpa mot intolerans och indoktrinering av barn i underliga trosföreställningar är förmodligen en uppgift varje generation kommer att behöva brottas med. Det är därför jag är aktiv i Humanisterna. Alla måste förstås få tro vad de vill. Men valet av tro (eller inte) måste tillåtas vara informerat och moget: det måste få ske i vuxen ålder.

Religiösa friskolor är därför av ondo. I dessa ger man inte barnen rättvis information om olika trossystem utan man säger åt dem vad vilket val som är det riktiga. Detta i en fråga där svaret inte går att avgöra genom att undersöka verkligheten.

Därför skrev jag min bok "Gud finns nog inte". Även ateism och agnisticism måste presenteras för sökande ungdomar på ett lättfattligt sätt. Vad finns det egentligen för skäl att tro på något övernaturligt och vad är skälen för att låta bli? Det handlar min bok om. (Om ni känner igen titeln i ett annat sammanhang så är det för att Humanisterna använde den som slogan i sin web-kampanj.)

Jag tror naturligtvis att rättvis information om olika religioner och om icke-tro leder till att barn kommer att komma fram till icke-tro som det förnuftigaste alternativet. En troende borde i rimlighetens namn tro tvärtom.
Vågar ni troende inte låta era religiösa föreställningar värderas i en jämbördig jämförelse? Vi icke-troende gör ju det. Vi anser att icke-tro är en logisk slutsats av verkligheten och av jämförelsen av olika livsåskådningar. Tror ni att er religion är den rätta så behöver ni väl inte förlita er på indoktrinering av barn? Då kommer de ju fram till er religion själva, som vuxna.

Frank Zappa för konnosörer: St. Alphonso's Pancake Breakfast.

 

 






Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9477

167 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Utmärkt krönika, tackar så mycket för den.

Jag har bara en invändning - vad menar du med att Rush är ett o-coolt band? Det där får du allt be om ursäkt för.

Vänliga hälsningar,

Johan

Permalänk | Anmäl #1 Johnny, 2009-08-05, 10:50

Patrik, om du tror att din "icke-tro" är den rätta, varför är du då så rädd för en "indoktrinering" av någonting som inte existerar?

Permalänk | Anmäl #2 Christer, 2009-08-05, 11:05

Amen. =)

Permalänk | Anmäl #3 Svempa, 2009-08-05, 11:12

Visst det är en subjektiv erfarenhet, vilket är fullt legitimt, men något allmänintresse har den inte, eftersom själva rubriken samt det emotionella överspelet indikerar ett fundamentalt tankefel: skribenten förväxlar, som Solidar har uttryckte det, helt enkelt religion och teism, han retar (med rätta) upp sig på existerande religion, men glömmer samtidigt att våra religioner oavbrutet följer det allmänna framsteget och utvecklar sig till det bättre. Jag är själv troende, och min åsikt är bestämt att den sanne Guden skiljer sig starkt från de gudsbilder våra religioner, kontaminerade som de är av världsliga omständigheter, förmedlas, samtidigt som de dock innehåller ovärdertliga element av sanning. Artikelresonemanget är kort sagt primitivt binärt, godkänner inga nyanser och menar att eftersom mycket inom den realt existerande religionen är dåligt, så är alltihopa dåligt. Det gör ingen klokare.
.
Ingressen har en intressant iakttagelse. "Dödskult är vad det är." Ja, jag håller alldeles med, och det är just härav den heliga rysningen utmed ryggraden kommer; skulle kanske detta vara något fel? Döden är livets grundläggande dilemma, vilket djupt förtjänar den katolska mässans underbara fokus, vars sanna natur tyvärr kommer bort i det allmänt blodlösa gängskristna fromsnacket.
.
http://newsmill.se/artikel/2008/10/16/betraktelse-over-friheten

Permalänk | Anmäl #4 Peter Ingestad, 2009-08-05, 11:11

Det är helt ointressant om Gud finns eller inte. I den mån Gud finns struntar han nämligen högaktningsfullt i allt som har med jorden och mänskligheten att göra. Man kunde ju tycka att han t.ex. kunde meddela oss vilken religion han vill att vi ska ha och hur vi ska tillbe honom. För en allsmäktig Gud vore det inte det minsta svårt att göra sin vilja känd för oss. Han skulle t.ex. kunna göra så här:
-
Med sin himmelska röst talar han till alla människor på hela jorden samtidigt och på alla språk. Han uppmanar alla människor att genast bege sig till den kyrka, den moské eller det tempel där man brukar tillbe Gud. Om någon vägrar att gå till sin kultplats, så lyfter Gud helt enkelt upp den motsträvige personen och sätter ner honom på det ställe där han brukar tillbe sin Gud. (Kan man hoppas på att ateisterna slipper?)
-
När alla står församlade inför sina respektive kyrkor lyfter Gud med sin mäktiga hand upp samtliga helgedomar två meter upp i luften. Därefter släpper han ner dem igen. De kyrkor som Gud tycker illa om, därför att man predikar om honom på ett sätt som han inte gillar, kommer att krossas fullständigt när Gud släpper ner dem. Ju sämre Gud tycker om en kyrka, ju mer totalt sönderslagen kommer den att bli. Å andra sidan, ju bättre Gud gillar kyrkan, ju bättre kommer den att klara nedslaget. Vissa kyrkor får bara någon liten spricka, och några få kyrkor kommer faktiskt att förbli helt oskadda. Och så kommer det att finnas en kyrka, en enda eller kanske ett fåtal, som inte kommer att ta mark när Gud släpper ner dem. De kommer att fortsätta att sväva några centimeter över marken. Men ingen som vill gå in i den kyrkan kommer någonsin att snubbla på trappan eller hejdas av höjdskillnaden. För den som går in i den kyrkan kommer själv att sväva.
-
Tja, det där var ju ett tankeexperiment. Men medge att ingen skulle kunna tvivla på Guds vilja efter en så otroligt mäktig demonstration.
-
Men saken är ju den att Gud aldrig lyfter eller krossar några kyrkor. Gud lägger sig inte i. Han överlåter åt skränande människor att hävda att de talar i hans namn. Han låter hotfulla predikanter säga att andra människor måste lyda dem, annars ska Gud straffa dem, även om predikanterna kanske måste utdela straffet själva!
-
Nej, Gud är faktiskt inte något problem. Det är alla religiösa stollar som vill straffa andra människor som är problemet.

Permalänk | Anmäl #5 Ann sidbrant, 2009-08-05, 11:30

Det vettigaste jag hört eller läst om religion sen jag såg Bill Mahers film

Permalänk | Anmäl #6 Joel, 2009-08-05, 11:34

Ann Sidbrant är ju virrig. Gud som inte finns bär sig åt som en riktig gris, vad. :o) Så'n tur då att de religiösa samfunden är så mycket beskedligare, det vet väl jag, men den här Sidbrant har ju på sin höjd sett en kyrka på vykort av allt att döma.

Den kloke Willy Kyrklund sa: "Utanför orsaks- och sannolikhetslagarna ingriper Gud i allmänhet inte." Jag instämmer. Gud,som ev. finns; därom kan vi inget veta, är i så fall klok och låter människan klara sig på egen hand. Ingen gratisbiljett ditovan här inte! Man ska visa vad man går för. Sen får sporadiskt uppträdande pseudoreligiösa dönickar "predika" bäst dom vill, JAG sätter inte religionen i Guds ställe.

Permalänk | Anmäl #7 Peter Ingestad, 2009-08-05, 11:37

Religiösa människor är mentalt sett fortfarande på barnstadiet när det gäller förhållandet till övernaturliga väsen som "Gud". Att vara religiös i vuxen ålder skiljer sig inte från att fortsätta tro på tomten som vuxen. Varför vuxna redigrerar på detta sätt kan man fråga sig. Förmodligen handlar det om trygghetslängtan, indoktrinering i barndomen, att sökandet efter "mening" får ta överhanden över förnuftet och att religionerna normaliseras av samhället vilket gör att många inte tar dem för de bisarra sagor de är.

Permalänk | Anmäl #8 Fredrik Holmgren, 2009-08-05, 12:05

jag förstår patrik som kommit fram till att Gud inte finns efter vad han sett av katolska kyrkan. jag skulle nog inte heller tro på gud om jag sett vad han såg och inte fått tillfredsställande svar på mina frågor. man kan ju inte bygga sitt liv runt lärosatser man tvivlar på och inte finner en grund till.

det är klarsynt att notera att mycket inte stämmer, tex att brödet och vinet blir Jesu kropp. förutom att man lätt kan fastställa felaktigheten i det genom att smaka på det är det obibliskt.

men betyder det att det är Bibeln det är fel på?

Jesus sa att man skulle känna igen hans efterföljare på deras frukter. (Matteus 7:16-18) det kan knappast räknas som "god frukt" att gå ut i korståg eller att skydda personer fast de till och med utnyttjat barn. dessutom strider det mot budet att älska sin nästa som sig själv. Jesus uttalade sig heller inte negativt om de som inte trodde som han eller inte tog till sig av hans lära. (förutom de religiösa ledarna, dem brukade han rikta kritik mot, för de utnyttjade sin religion till att ge sig själva status och pga att Jesus fick dem att förlora anhängare och därmed status såg de till at få honom dödad)

man ska vara noga med att ta sin information från en tillförlitlig källa. precis som en vetenskapsman inte bygger sina uppfattningar runt texter skrivna av en person som bygger på felaktiga eller fördunklade fakta bör man inte hämta sin uppfattning om Bibeln från dem som endast plockar delar ur den och på det viset fördunklar budskapet.

hur vet man då om man frågar rätt person om kunskap i Bibeln? förutom att de kommer kunna ge en tillfredsställande svar gjorde Jesus flera uttalanden om hur man kan känna igen hans efterföljare. Här är ett av dem: Johannes 13:35

Permalänk | Anmäl #9 Linnéa, 2009-08-05, 12:18

Da-da-do-di, bubba bubba! Dumma dej! :o( *religiös*

Permalänk | Anmäl #10 Peter Ingestad, 2009-08-05, 12:20

Jag tror inte på Gud. Gud tror på mig.

Permalänk | Anmäl #11 Bo T, 2009-08-05, 12:24

Då = ni 2. :o)

Permalänk | Anmäl #12 Peter Ingestad, 2009-08-05, 12:24

@christer och hans kommentar: Det är inte den obefintliga guden som är problemet med religionen och indoktrineringen, det är anhängarna - och de existerar i högsta grad.

@Ann Sidbrant:
Gud kan inte göra så, då skulle han ju bevisas och religionen skulle försvinna. Religion är tro, inte bevis.

Permalänk | Anmäl #13 suka, 2009-08-05, 12:34

@ Ann sidbrant:

du har rätt, gud skulle kunna göra sin vilja hörd mycket tydligt och få alla att veta vem han är.

men vill folk verkligen ha med gud att göra? vill vi verkligen forma vårt liv efter bibelns lagar eller vill vi hellre välja själva vad vi vill göra? vill religionen verkligen tjäna gud eller har de egna syften och mål som är i strid med guds önskningar? en allsmäktig gud skulle ju enkelt kunna lösa mänsklighetens alla problem om han ville. men de flesta politiska makthavarna skulle nog helst behålla makten för sig själva.

han låter oss göra som vi vill, han har ju själv gett oss fri vilja. man är ju inte tvingad att söka eller följa gud.

Permalänk | Anmäl #14 Linnéa, 2009-08-05, 12:39

Skribentens´livliga artikel är reaktiv och medryckande. Han har brutit upp från en förkvävande miljö, och det gjorde han rätt i.
.
"Vågar ni troende inte låta era religiösa föreställningar värderas i en jämbördig jämförelse?"
.
Definitivt JA. En sådan jämställdhet under ett enhetligt sanningskriterium och på helt lika villkjor finner jag personligen självklar. Lindenfors anser ateismen förnuftsgrundad. Min egen åsikt är rakt motsatt.

Permalänk | Anmäl #15 Peter Ingestad, 2009-08-05, 13:18

Det var väl käckt att Lindenfors hittat ett sätt att leva som passar honom. Någon Gud har han uppenbarligen inte plats för i sitt liv och det passar honom tydligen bra, för karln verkar ju trivas. Jag, å andra sidan, har valt en anna väg och tror därför på en allsmäktig Gud. Det betyder inte att jag tror på någon slags skäggig gubbe bland molnen som ställer allt till rätta så att jag själv slipper ta ansvar för min fria vilja och mina handlingar. Min religion ger mig ett rättesnöre för hur jag bör leva och ett stöd i livets svårigheter och jag är lycklig med det.

Problemet, som jag ser det, är inte religionerna som sådana. Det kommer alltid att finnas onda människor som begår onda handlingar. I vems namn de påstår sig begå dessa handligar struntar jag fullständigt i. Skulden för deras missgärningar är deras egen. Självgoda människor som själva anser sig ha funnit den enda sanningen och därmed ser sig tvingade att, med våld om så krävs, tvinga sin syn på sina medmänniskor har inget med religion att göra. Sådant kan studeras inom alla delar av samhället och är en del i ett osunt flockbeteende.

Lindenfors är dock relativt respektfull i sitt ställningstagande. Han konstaterar milt att katolicismen inte fungerade för honom och att han istället funnit en annan väg och lever lycklig. Det gör att även jag kan respektera hans åsikt och livsval.

Permalänk | Anmäl #16 A.Jonsson, 2009-08-05, 13:31

@suka:
Men om det är anhängarna som är problemet är det således ett mänskligt problem och anhängare till Humanisterna och ateismen existerar ju även de i allra högsta grad. Om ni tror att er "icke-tro" är den rätta, varför måste ni då förlita er på att indoktrinera barn genom att avgöra vad som får och inte får framföras i religiösa skolor?

Permalänk | Anmäl #17 Christer, 2009-08-05, 13:47

Erkänt religiösa människor saknar ofta den intellektuella viljan att gå ett tankesteg längre än nödvändigt. Dom är nöjda med att vifta med sina svar, inte att ställa frågor.
Det är således lönlöst att försöka resonera med fårskallar, något som hela den här internet-ateist-rörelsen inte verkar vilja acceptera.
Att skaffa sig billiga poänger i argument som ateist innebär inte att du per automatik är särskilt klipsk eller unik.
Att du tar upp hinduismen som exempel är positivt, för den som är intresserad så kan jag gärna rekommendera den filosofiska klassikern Bhagavad Gita för att få en bättre definition av "Gud".
Egot är i min mening en oifrånkomlig illusion. Själv misstänker jag att många universum kommer och går i cykler, för vem vill egentligen leva med den enda tomma kalla tanken på detta döende universum? En personlig övertygelse ska ateister kunna respektera. Frälsare kan dra dit pepparn växer. Men vi människor behöver ju tröst i detta likgiltiga universum utan en skapare som ledstjärna.
För att klarlägga saken så är jag självklart ateist av den gamla icke-fascistoida skolan.
Oändlighet är nog mer användbart som begrepp än stenåldersmentaliten "Gud".
Eftersom ni skribenter använder musikvideor som instrument gör jag detsamma:
http://www.youtube.com/watch?v=DK0LYOq2iGI (lyssna gärna på texten)
Det är tydligen modigt att vara ateist, men det är lika modigt deklarera din personliga övertygelse i dagens samhälle. Tolstoy var en stor man för övrigt.

Permalänk | Anmäl #18 MStirner, 2009-08-05, 14:01

@christer:
Våran "icketro" är den enda som går att verifiera globalt, åtminstone oändligt mycket mer än religionens syn på världen som är en individuell känsla..
Du måste väl hålla med om att det är bättre att hålla sig till verkligheten eftersom det finns så många religioner? Nu vet jag inte om du pratar om kreationism som motsats när du säger att våran "icketro" indoktrinerar.
När kreationisterna kan göra annat än att ifrågasätta vissa vetenskapliga påståenden som det för tillfället fattas bitar i, t.ex. genom att vetenskapligt och i verkligheten bevisa sina teser så är det ju vetenskap och ska läras ut i skolan. Vetenskap är inte bara att ifrågasätta, det är också att bevisa sin egen teori på det man ifrågasätter.

För att vända på frågan; hur ska man få tid i skolan till att "indoktrinera" ungarna med alla världens religioner? För du menar väl inte att kristendomen är den enda rätta som alla ska rätta sig efter? Varför skulle den vara bättre än någon annan religion?
Det är därför bättre att låta individen själv få göra ett val när denne är kapabel till detta, dvs när denne är vuxen. Barnet har möjlighet, i teorin i alla fall, att bevisa att vetenskapen har fel. Det har hon inte i religionen, eftersom det finns inga bevis att motbevisa.
Därför blir det indoktrinering snarare än kunskapssökande som skolan är till för antar jag.

För dig är vetenskapen, våran "icketro", ytterligare en tro. För mig är det ingen tro av uppenbara orsaker, så egentligen är det meningslöst att vi debatterar den saken eftersom du, om du nu är troende, då måste överge ett sätt att tänka för att vi ska kunna förstå varandra.
Jag kan inte ägna mig åt att tro saker och ting, vilket är en förutsättning för en diskussion med religiösa. Jag har inte den fantasin som krävs för att försöka inbilla mig att det finns någon gud. Inte heller kan jag lura mig själv till att tro det.

Om du däremot kan bevisa din gud, då har vi någonting att tala om. Då skulle jag kunna vederlägga dina bevis, eller åtminstone hade jag någonting att gå på för att försöka. Men i dagsläget är det lika omöjligt som meningslöst.

Permalänk | Anmäl #19 suka, 2009-08-05, 14:13

@Peter Ingestad:
"Lindenfors anser ateismen förnuftsgrundad. Min egen åsikt är rakt motsatt."

Ateism är avsaknad av tro på gud, på grund av brist på belägg som talar för guds existens. På vilket sätt är detta tankesätt inte förnuftsgrundat?

@Christer:
Avsaknad av religiös indoktrinering är inte indoktrinering.

Jämför dessa situationer:

A.) En förälder säger till sitt barn att det finns en plats där man kommer att brinna och torteras i evighet, om man inte tror på gud (eller Allah, eller vishnu eller vem det nu kan vara).

B.) Föräldern säger inte det ovanstående.

Permalänk | Anmäl #20 Johan L, 2009-08-05, 14:14

Bara EN kommentar. Det är "kristendom" efter de fantastiska kyrkomötena i bl.a. Nicea vi pratar om här. Vad bibeln EGENTLIGEN lär, har artikelförfattaren tydligen mycket begränsad insikt i.

Permalänk | Anmäl #21 andreas, 2009-08-05, 14:29

Stort tack Patrik, för ett välformulerat och intressant inlägg! Med tanke på alla religiösa utspel på Newsmill den senaste tiden så behövdes det verkligen!

Permalänk | Anmäl #22 Petra Öderyd, 2009-08-05, 14:36

Gud är en hypotes, som med variationer ställts upp generation efter generation under årtusenden. Eftersom hypotesen inte någonsin bevisats, så ersätts den av en ny religion (hypotes). Om och om igen.

Till skillnad från religionerna är ateism ingen hypotes utan ett tänkesätt, som accepterar hypotes efter hypotes, allt eftersom de bekäftats. När detta har skett ingår de som en del i befintlig kunskapsbas. Religion ingår inte i kunskapabasen eftersom de aldrig kunnat bekäftats med någon typ av experiment. Om jag gör så blir reaktionen den förutsagda. Detta är mitt förhållningssätt till vår omvärld -- fjärran från tro

Permalänk | Anmäl #23 enros, 2009-08-05, 14:42

@ MStirner:

du ställer en mycket intressant frågeställning. man tycker ju att folk borde vara intresserade av universums uppkomst och om det finns en gud eller inte, men många verkar inte ta sig tid att fundera. kanske vår upptagna livsstil och de många krav vi har eller/och ställer på oss själva helt enkelt sätter käppar i hjulen för oss. jag tror ju att de flesta människor har ett intresse av att fundera på de stora frågorna, men om de verkligen tar sig tid eller ens har tid med det är en annan sak.

fast sedan kommer man ju fram till olika slutsatser. både bibeln och vetenskapen är ju eniga om att universum hade en början, att saker och ting plötsligt började uppstå. alla har ju samma kunskap tillgänglig, men slutsatserna varierar. vissa kommer fram till att orsaken var big bang eller liknande, medan andra menar att gud var upphovsmannen till den plötsliga uppkomsten av energi konverterad till materia.

så länge man har ett öppet sinne och forsätter ställa sig frågor är det ju bra. men sedan är det ju svårt att veta om någons fasta ståndpunkt beror på att de verkligen tänkt efter eller om de är dogmatiska, för både den som ivrigt förespråkar religion eller ateism kan ju ha blivit uppmuntrad till de via sin uppväxt och egentligen inte vara öppen för att fundera vidare kring sina uppfattningar. eller om de helt enkelt blev disillusionerade av sin egen eller andras religion och förkastade tanken på gud baserat på handlingar av vissa religiösa personer eller flera.

patrik lindenfors verkar dock ha tänkt efter både en och två gånger och jag tycker ofta han har mycket rätt i en hel del av vad han säger.

Permalänk | Anmäl #24 Linnéa, 2009-08-05, 14:49

@#4 Peter Ingestad: Du resonerar ungefär som kommunismens förespråkare "uttolkningen av texterna har visat sig ge hemska resultat, men teorin är det inget fel på". Jag anser att om vi stoppar teorierna kring dessa tankegods där de hör hemma så slipper vi också avarterna från uttolkningen.

Permalänk | Anmäl #25 Thommy M., 2009-08-05, 14:54

Vilket bra ord, "dödskult". Både "död" och "kult" i samma ord.

Snart får väl kristna familjer inte uppfostra sin egna barn längre. För att en dödskult är ju rimligtvis skadlig för barn.

Kristna svenskar kommer väl tvingas flytta ifrån Sverige med tanke på att hatiska strömningar som dessa bara kommer att öka.

Man får välja att bli attackerad av svenska ateister eller islamister om man stannar kvar. Bara en tidsfråga.

Permalänk | Anmäl #26 sewmi, 2009-08-05, 14:58

kan man tro på big-bang så kan man också tro på tomten

Permalänk | Anmäl #27 ett, 2009-08-05, 15:12

@sewmi:

En fråga som du bör ställa dig själv:
Finns det verkligen hatiska strömningar här, eller är det bara du som blir upprörd över att någon råkat rikta kritik mot en ideologi som du har en väldigt stark känslomässig anknytning till?

Att iklä sig en offer/martyr roll vinner inga debatter vettu.

Permalänk | Anmäl #28 Johan L, 2009-08-05, 15:51

Jag förstår att du vågar skriva ner kristendomen det är ju inga problem och leder inte till några problem för dig, men hade du skrivit om islam på detta sätt hade du fått problem...

Permalänk | Anmäl #29 Fredrik, 2009-08-05, 16:02

Välskriven och intressant skildring av din din "religiösa" uppväxt.

@sewmi
Folk får i stort sett uppfostra sin avkomma hur de vill och det är just därför jag tycker det är viktigt att ungarna förutsättningslöst får lära sig om andra trosföreställningar samt "icke-tro".
Sen förstår jag inte riktigt var din rädsla för militanta ateister kommer från. Var i finns poängen för en "icke-troende" att skada någon enbart för den personens tro?

@Fredrik
Varför skulle Patrik skriva om islam när det tydligt framgår att det är kristendom och Hinduism han har en direkt erfarenhet av?

MVH
Fredrik E

Permalänk | Anmäl #30 Fredrik Englund, 2009-08-05, 16:59

Det roliga med personer som författaren är att vetenskapligt räknar och bevisar och då ska troende (läs kristna) förstå att detta med reliogion bara är dumheter. De saknar flera saker varav den viktigaste är empati, eftersom den inte kan räknas ut...

Religion är både en tillgång och en fara, som allt annat. Kan bara konstatera att personer som författaren gör mig rädd. Inte misnt för att de verkar sakna just empati och tro på något högre än det som kan ledas i bevis. Med personer som författaren så skulle människor förmodligen ha dött ut med neandertalarna.

Permalänk | Anmäl #31 BluePrint, 2009-08-05, 17:10

att komma fram till något - alla kommer vi att komma fram till något - kalla det att "gå ur tiden" eller något annat - alla kommer vi att komma fram till "det". Du, Patrik Lindenfors, har redan nu - "i levande livet" - kommit fram till något! - Det kanske känns bra för dig...G r a t t i s i så fall! (Det är faktiskt inte alla som har kommit så långt som du - ska man tycka synd om människor som inte kommit så långt som du - eller kanske man kan tolka det på precis rakt motsatt sätt ? - Det var bara en öppen fråga - inget annat - Tack för ordet...)

Permalänk | Anmäl #32 Marianne Johansson, 2009-08-05, 17:57

@BluePrint
Varför du tror att empati, förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta, skulle saknas hos personer som inte tror på gud övergår mitt förstånd. Du behöver inte vara rädd för artikelförfattaren eller någon annan humanist, vi kommer alltid att respektera ditt fria val att tro på vilken gud du vill. Intressant med neanderthalreferensen, dessa dog ju ut för ca 30000 år sedan, d.v.s. omkring 24000 år innan jorden skapades enligt Bibeln. Hur får du ihop det?

Permalänk | Anmäl #33 Ola, 2009-08-05, 18:27

@ BluePrint,
Förstår inte-- Varför skulle människan dö ut utan religion när alla andra djurarter tycks klara sig?

Permalänk | Anmäl #34 enros, 2009-08-05, 18:30

Om ni vill förstå kristendomens innersta väsen och hur dom som går upp i Jesus fungerar - slå upp Lukas 14:26.
Det roliga med det bibelcitatet är att nästan ingen kristen kan komma ihåg att dom har läst det - trots att det handlar om hur man ska vara i församlingen med Jesus...

Permalänk | Anmäl #35 Aribus, 2009-08-05, 19:21

Varför fokuserar Lindenfors i så hög grad på en rit, dvs. nattvarden, när han kritiserar kristendomen? Riten är ett sätt för den troende att skapa och återknyta kontakt med Jesus. Fungerar det inte för dig så är det väl bara ett intyg på att du inte är troende, inget annat.

Som de flesta kristna baseras min tro på en personlig relation med den levande Guden. Lindenfors verkar anse att jag ska förkasta denna för mig betydelsefulla relation och ersätta den med budskapet från honom och andra ateister. Varför skulle jag erätta något så värdefullt med något så tråkigt, monotont och inspirationslöst?

Permalänk | Anmäl #36 Elin Eriksson, 2009-08-05, 20:01

Bravo. Bästa artikeln på newsmill någonsin! (hade nästan gett upp p.g.a alla trend-katoliker a la Birro som sprider dynga här). Humanisterna, ni har snart en ny medlem!

Permalänk | Anmäl #37 Bo Skap, 2009-08-05, 20:16

Lindenfors har lämnat kyrkan ryggen, vilket han är i sin fulla rätt att göra, och det är ingen som har minsta möjlighet att tvinga honom åter, men en kritisk uppgörelse med nattståndenheten kan förtstås alltjämt ha värde som eftersläckning.

I ett lyckligt slusekulariserat samhälle där ingen tvingas ansluta sig till en religiös tro är det annars ibland svårt att värja sig för intrycket att spökrädda ateister helt enkelt har svårt att tåla avvikande uppfattningar. Man får gärna ha ett positivt budskap, men på sina håll blir det mest bara Gläfs Gläfs Gläfs Gläfs Gläfs Gläfs utan förekommen anledning. Det är intolerans. Jag föredrar för min del den varma kristenheten. Där finns många brister, förvisso, men det är åtminstone högt i tak.

Permalänk | Anmäl #38 Peter Ingestad, 2009-08-05, 20:22

Och så den där Bo Skap, den såg jag inte.Hah, vilken inspirerande grälsjuka! :o)

Permalänk | Anmäl #39 Peter Ingestad, 2009-08-05, 20:23

Det ingår naturligtvis i min plan att Patrik L skulle bli Humanist

Permalänk | Anmäl #40 Gud, 2009-08-05, 20:23

Heja Gud. Humanisterna lockar verkligen eliten, som vi nyss såg! :o)

Permalänk | Anmäl #41 Peter Ingestad, 2009-08-05, 20:26

Hur ända in i, höll på att säga glödheta men gör det inte, kan en person som skall föreställa forskare frånse det faktum att varje människa har sin tolkning av begreppet Gud. Artikeln är utan en sträng definition av vad Gud är för artikelförfattaren totalt värdelös för läsaren.

Permalänk | Anmäl #42 Helge berg, 2009-08-05, 21:04

@Elin Eriksson
Om du har en personlig relation till något du kallar gud och som ger dig kraft och inspiration, då är du bara att gratulera. Då spelar det ju ingen roll om denne gud finns eller inte, så länge du inte förväntar dig att han ska ingripa på något sätt. Det står inte någonstans i artikeln att du borde förkasta din tro, bara att barn ska få chansen att välja, få höra om olika sätt att se på livet och de stora frågorna. Det verkar som om denna öppenhet och jämförelse är en mycket provocerande tanke för dig och många av dina trosfränder. Man undrar varför?

Permalänk | Anmäl #43 Ola, 2009-08-05, 21:20

VEM ifrågasätter vuxna människors rätt att välja.

Permalänk | Anmäl #44 Peter Ingestad, 2009-08-05, 21:35

Peter Ingestad skrev:
-
"Ann Sidbrant är ju virrig. Gud som inte finns bär sig åt som en riktig gris, vad. :o) Så'n tur då att de religiösa samfunden är så mycket beskedligare, det vet väl jag, men den här Sidbrant har ju på sin höjd sett en kyrka på vykort av allt att döma."
-
Peter, jag är uppvuxen bland missionsförbundare och pingstvänner, och jag har sett många kyrkor inifrån under gudstjänsttid. Bibeln har jag också läst bättre än de flesta. Bara så du vet.
-
Och just därför att jag är uppvuxen så att säga mellan två kyrkor, så har jag ju fått en rejäl inblick i hur komiskt det kan bli när två kyrkor gnabbas om vem av dem det är som verkligen predikar Guds ord. Man tycker kanske att Gud själv skulle tala om vilken kyrka han håller på.
-
Nå, sanningen är att jag personligen har blivit ateist. Det vill säga, jag har dragit slutsatsen att det är oerhört mycket troligare att människorna har hittat på Gud för att de vill ha en övermänsklig "superhjälte" som håller just på dem och deras grupp, än att det faktiskt finns en verklig Gud som verkligen har skapat oss människor och som verkligen har synpunkter på hur vi ska leva och tro.
-
Nej, gud är nog nästan alltid först och främst dels en "snuttefilt" som den troende kan använda för att trösta sig själv och rättfärdiga sig själv, dels ett vapen som han kan använda för att förkasta, bestraffa och ibland döda dem som han inte tycker om. En sak är i varje fall säker: det faktum att en person är religiös är VERKLIGEN inte i sig själv ett bevis på att den här personen är kärleksfull och god. Även om, det medger jag visst, det finns religiösa människor som är goda. Också.

Permalänk | Anmäl #45 Ann sidbrant, 2009-08-05, 21:57

Hej
Som 15 årig katolik har jag lätt att se stora luckor i din logik. Först och främst förstår jag inte hur du kan beskriva förföljelsen av kristna som finns historiskt dokumenterad av tex tacitus och många andra som myt. Skulle judeförföljelsen i tyskland också vara en myt bara för att tyskland förlorade kriget? Att förneka den är dessutom ett hån mot de som gav sitt liv för sin tro. Skulle det vara okej bara för att de inte dog "i modern tid"?
Varför skulle lidande vara omöjligt? Det är ju trots allt vi människor som ligger bakom mycket av lidandet, inte gud. Ateister/agnostiker osv verkar ofta tro att vi kristna tror gud är nån stor polis som rättar till allt direkt. Helt fel. Istället tror vi att gud ger oss fri vilja att handla som vi vill och göra oss förtjänta av himlen. Lidande finns men vi litar på att han har en plan med det. Hans allsmäktighet kan man dock se tex i transsubstantiationen, som du verkar tro är en transformation eller konvertion. Bara för att vi inte kan fatta något måste det inte vara osant.
Snälla, varför skulle kristna skolor vara mer indoktrinerande? Jag går i en vanlig skola men får mängder med värderingar som jag indoktrineras i. Du verkar utgå ifrån att agnostisism eller ateism är det självklara och allt annat avvikelser, men vad säger att den skulle vara helt neutral? Löjligt hur du tror att kristna indoktrinerar sina barn medans ateister inte skulle göra det. Det är väl lika naturligt att föräldrar ger med sina barn av deras egna värderingar, erfarenheter och tro som att de får språk och kultur ifrån dem.
Visst, kristna har utsatt andra för lidande men bara för kristendomen uttnyttjats måste den inte i sig vara ond.
Slutligen: Självmord??? Han blev avrättad ifall du sov igenom varenda skoltimme på st. eriks.

Permalänk | Anmäl #46 Martin j, 2009-08-05, 22:04

RE: #34 enros, 2009-08-05, 19:30

Människan är en ganska skör varelse som har lyckats ganska enastående. Från vem vet vad via jägarsamhällen till dagens samhälle. Vi är det enda djuret från jorden som har tagit oss ut i rymden och som finns på alla kontinenter. Jag tror att en del av förklaringen till detta är att vi har klarat hyfsat av att balansera religion OCH vetenskap. Jag tror att vi behöver både tro och vetenskap för att skapa en bättre värld eller om jag säger hjärta och hjärna. Fantasi och tro kan försätta berg, det kan inte strikt logiska resonemang.

Permalänk | Anmäl #47 BluePrint, 2009-08-05, 22:45

RE: #33 Ola Hjert, 2009-08-05, 19:27
Du ar bevisat ganska bra varför jag inte tror på er goda sida. Jag ser skapelseberättelsen som annat än en sifferexercis tex,

Jag har även sett "humanisternas" ordförande begå lustmord på en kvinna i TV som utgav sig för att ha gåvor. Naturligtvis är det kanske strunt. Vad som fick mig att ta avstånd var inte att han avslöjade henne utan att han förlöjligade henne på ett ganska genant sätt. Allt i sin nit att bevisa. Jag har inte så mycket till övers för den människorsynen. Om nu ordföranden i er förening kan genera någon sådär utan refelektion så... Kanske förstår du.

Permalänk | Anmäl #48 BluePrint, 2009-08-05, 22:53

@BluePrint
Jag försöker inte förlöjliga, utan förstå. Jag vet att många kristna är mer välutbildade och intelligenta än jag själv och jag vill gärna höra mer om hur man kan förena tro på bibeln med tro på t.ex. arkeologiska fynd av neanderthalmänniskor och dinosaurier eller Darwins teorier om arternas uppkomst. Min fråga är alltså ärlig - hur får du ihop det?
För mig, som vuxit upp utan gudstro och religion, är det uppenbart att det som står i bibeln inte stämmer och jag kan inte riktigt förstå varför den inte har omvärderats genom historien i takt med att våra kunskaper inom t.ex. biologi, arkeologi, geologi och antropologi har ökat.
En kunskapsstyrd livsåskådning behöver inte alls vara oempatisk eller cynisk, läs Mats Dagerlinds artikel här på newsmill om att ateismen är en tro - på människan. Han uttrycker det bättre än jag.

Permalänk | Anmäl #49 Ola, 2009-08-06, 00:33

Det är lite begränsat att denna typ av debatter alltid handlar om huruvida "Gud", dvs. den gud som det talas om i Bibeln, finns eller inte.
Personligen tycker jag den diskussionen är rätt ointressant.
Det kan mycket väl finnas någon sorts kraft(-er) i Universum som vi inte förmår uppfatta med våra begränsade sinnen. Det lämnar jag öppet, då jag själv upplevt saker som inte dagens vetenskap kan förklara.

Däremot är det i mitt tycke rätt meningslöst att vuxna människor idag debatterar huruvida den "gud" som omtalas i Bibeln finns eller inte. Man kunde lika gärna fundera på om Tor eller Oden "finns"... För mig är bibelns gudsgestalt rätt osmaklig.

Permalänk | Anmäl #50 Kai Virihaur, 2009-08-06, 00:35


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.