Självklart med vinst i välfärdssektorn

Jag tycker det är ett stort problem att dessa entreprenörer inte lyder under offentlighetsprincipen samt att de anställda inte är fria att kritisera sin arbetsgivare. Nu ska vi rösta med plånboken och då vet vi hur det går - det kommer alltid finnas svaga grupper som av olika anledningar inte gör de bästa och mest informerade valen på marknaden.

Att jämföra med läkemedelsindustrin är ju bara dumt. Läkemedelsmarknaden är global, den kan vi inte styra lika väl som lokal verksamhet. Men nog fan är de giriga alltid. Vi har idag den näst bästa lösningen - att Apoteket sköter inköp och prispress på dessa leverantörer. Nu slås det också i spillror av borgarnas avregleringsiver.

Jag förstår egentligen inte varför privata entreprenörer inom välfärdssektorn ska finansieras av offentliga medel. Det är väl rimligt att begränsa vinstuttagen genom att begränsa eller eliminera den offentliga finansieringen? Kundens/patientens/elevens intresse är att få en så bra tjänst som möjligt inte att kunna välja mellan flera halvbra tjänster. Därför är det viktigt att fokus riktas mot kvalitetsförbättringar i offentlig sektor som måste få kosta pengar. Inom tjänstesektorn är konkurrens i sig sällan en förklaring till en ökad kvalitet i tjänsteutbud som kan väljas av flertalet individer. Tyvärr tror jag att såväl Ulf Lindberg och Carin Jämtin tänker fel.

I den framtida hälso- och sjukvården och äldreomsorgen kommer det att saknas ofantliga resurser för att möta kommande behov. Vi snackar nästan fördubblade kostnader på sikt. Hur detta ska lösas är en svår nöt att knäcka. Jag har inget emot privata leverantörer av offentlig vård och omsorg. Men att kanske en tiondel av varje skattekrona ska försvinna i ner i de privata ägarnas plånböcker tycker iaf inte jag ska få vara en oemotsagd självklarhet. Jag är ju faktiskt själv en av finansiärerna eftersom jag betalar rikligt med skatt. Det är helt enkelt upp till bevis att privata vård- och omsorgsgivare kan erbjuda en mer kostnadseffektiv vård och på så sätt bidra till en framtida lösning. Finansieringsfrågan kräver pragmatiska lösningar, ideologiska diskussioner kommer vi snart att inse att det är en förlegad lyx!

Det är en ren styggelse - även ur marknadsekonomisk synvinkel - med privata aktörer som stoppar skattepengar i egen ficka. Här finns inte den direkta koppling mellan kunden (patienten) och betalaren (skattebetalaren) som krävs för att en marknad ska fungera.
.
En sjuk människa är ofta inte i en situation att hon mäktar med att göra ett informerat val, hon vill i stället att hon automatiskt genom samhällets försorg ska veta att hon får den bästa vården - utan att behöva jämföra reklampamfletter som när man väljer utbud för kabel-TV.
.
En eventuell effektivitetsvinst i en redan köbelastad och underdimensionerad vårdapparat kommer inte kunderna till del i form av högre tillgänglighet eller bättre vård när överskottet av en effektivisering inte återinvesteras i verksamheten. Incitament skapas dessutom för att snålköra verksamhetem med för lite personal, med sämre vård där kunderna/patienterna är svaga och beroende och inte kan hävda sin rätt. Att så redan sker idag finna många exempel på, där dyra behandlingar väljs bort och bonusar utgår till den som INTE tar sig tid med patienten.
.
Vi har i Sverige i demokratisk ordning bestämt att vi ska ha lika vård för alla, såväl kvalitetsmässigt som kostnadsmässigt. Det innebär att privata aktörer inte kan konkurrera med pris, vilket också sätter viktiga marknadsmekanismerna ur spel.

Allt talar för att ett strikt krav på begränsning av vinstuttag i välfärdstjänster är högst motiverat. Egentligen har inte privata aktörer i denna sektor att göra, utom möjligen i form av kooperativ och liknande, där det som arbetar i en verksamhet ges inflytande över den pga att de brinner för verksamheten - inte för att här finns skattepengar att stoppa rakt ned i fickan.
.
Tyvärr är ju sossarna alldeles för flata här också. Jämtins utspel är bara en halvkvädd flirt med kritikerna till den privatiserade vården, friskolor osv. Allt handlar om att vinna väljare och Jämtin vet precis som andra sossar i makteliten att svenskarna har gått på mycket av den borgerliga myten om att privatisering av offentliga tjänster ger valfrihet, bättre kvalitet, effektivitet osv. Sossarna törs inte stå för det samhälle man byggt upp med en stark offentligt finansierad offentlig sektor där verksamheten också drivs i offentlig regi eftersom man vet att man då förlorar de viktiga marginalväljarna 2010. Först när Sverige gått ned sig i samma dyra, krångliga och djupt orättvisa träsk av privat vård och försäkringar som USA nu försöker att ta sig ur kommer opinionen att vända.

Och med den nya skolan ser vi hur bra det har slagit ut.
Skolor ger Elever högre betyg än de förtjänar för att få mer pengar/elever till skolan.

Vi har även många skolor som lär ut kreationism som naturvetenskap och påstår att Darwin hade åsikter och påståenden.

Det blir säkert bra nu när vi snart kommer att återinföra fattighjon

Tycker detta är så enkelt så det finns inte!
.
Låt oss som vill ha våra barn i friskolor ha det och så kan de som vill ha sina barn i nivellerande kollektivistiska G/IG-skolor ha dem där?
.
Självklart skall vi ha lika stor tillgång till våra egna pengar som vi betalar till staten i form av skatt.
.
Så länge en friskola följer skollagen och läroplan förstår jag inte hur ni sossar kan få för er att ni har med mitt val av skola för mina barn att göra?
.
Att mina inbetalda medel till statskassan då inte går till att bekosta en plats för min telning i er fina kommunala skola innebär förståss att jag antingen drar av samma subvention som ni får via skatten eller att samma summa utbetalas till min tjänsteleverantör.
.
Så till den skapade halmgubben och ickefrågan om vinstutdelning: Varför skall en Sjuksköterska kunna tjäna så mycket att hon skall kunna spara pengar (nu gör hon ju bara det i privata alternativ så det kanske är ett dumt exempel om ni förstår dubbel-skämtet), är inte det en vinst-utdelning.

"Sossarna törs inte stå för det samhälle man byggt upp med en stark offentligt finansierad offentlig sektor där verksamheten också drivs i offentlig regi eftersom man vet att man då förlorar de viktiga marginalväljarna 2010", skriver illröde bakåtsträvaren Dagerlind.

Naturligtvis törs inte sossarna stå för att de vill ha den gamla planekonomiskt styrda vanvården, med oändliga vårdköer, lögner, vanvård och oändligt mänskligt lidande det innebär, åter. Därför försöker Jämtin med denna fega halvmesyr. Genom att försöka förbjuda vinst så förbjuds ju i praktiken också allt incitamet till att förbättra och utveckla vården. Den svenska vårdens största problem är just planekonomin och budgetstyrningen som leder till att ineffeltivitet och inkompetens belönas och effektiviseringar bestraffas. Den klinikansvarig som ständigt drar över sin budget och ständigt har överbeläggning och köer belönas i den planekonomiska sossevården med större budget nästa år, medan den som istället effektiviserar, hittar andra lösningar och därmed sparar pengar får se sin budget minskas till nästa år. Därför är det också vanligt inom offentlig verksamhet (och även storföretag med liknande styrning) att försöka "bränna" eventuellt överskott i december för att inte drabbas av nedskärningar. Detta visar med tydlighet varför vinst är absolut nödvändigt, speciellt inom vård och omsorg, då det är ett kvitto på att mna gör rätt.

I likhet med tidigare inlägg undrar jag också hur långt förbudet mot vinst ska sträcka sig? Läkaren som opererar ska inte kunna vara en del av ett vinstdrivande bolag, men får dem som tillverkar skalpellen gå med vinst? Får företaget som byggde operationssalen gå med vinst? Var ska vänsterns bakåtsträvande hat mot framsteg och utveckling sluta?

Grundläggande vård är att ta hand om sjukdomar. Sjukdom är inget som flertalet väljer, det är något de drabbas av.
Därför kan vårdföretag bara till viss del jämföras med andra företag, där en vara eller tjänst bjuds ut till konsumenter som kan välja om de vill ha varan eller tjänsten.
Det är svårt att säga "idag vill jag inte ha min ledsjukdom" och välja bort att bli vårdad.

Den begränsade mängd pengar som finns måste räcka även till vård av tunga och krävande tillstånd. Inte bara "förbättringsvård" som t ex skönhetsoperationer eller att åtgärda irriterande men egentligen inte särskilt hämmande eller livshotande åkommor.

Så länge gemensamma offentliga medel används måste garantier finnas för att lika villkor gäller även vid svårare, mer tidskrävande och vårdtunga tillstånd. Eller för elever med särskilda behov.
Om inte gemensamma medel används som huvudfinansiering, riskerar vi en situation där tillgången på egna pengar och inte behovet blir styrande för vilka alternativ som är tillgängliga.
För att upprätthålla rättvisa och "behovet först" kommer skatten troligtvis behöva vara fortsatt hög, plus ytterligare en avgift för "bättre" kvalité. Hur många vill ställa upp på det?

I vinstsyfte görs tyvärr ofta en selektering av "lätta" elever och patienter. De som kräver relativt liten insats per krona. Selekteringen kan ske direkt på individnivå eller genom att t ex låta bli olika typer av funktionshinderanpassning, vilket stänger ute vissa grupper.
De som behöver lite mer stöd eller vård i något avseende är inte lika lönsamma och manipuleras tillbaka till den gamla vanliga vården, som får ta smällen. På köpet också sämre rykte eftersom resultatet självklart ser sämre ut när patient- och elevunderlaget är tyngre och svårare att hantera.

Vinst, javisst. Men bara med noggrann insyn, kontroll och krav på likabehandling och kvalité.
Jag tror privata alternativ kan vara bra, men bara med fungerande spärrar mot lycksökare. Och att alternativen är fullt tillgängliga för de allra flesta, oavsett ekonomiska förutsättningar och behovstyngd.

Käre Tom Crocker. Visst får du (enligt min åsikt i alla fall) välja att avstå från den offentliga vården. Och för mig får du gärna kräva att slippa betala din del av den offentliga vården. Men... och detta är viktigt! Då får du också räkna med att avstå från _all_form av offentlig vård. Mödravård, förlossningsklinik, bvc, skolhälsovård mm. Då kanske det inte längre är riktigt lika intressant?

Jag (som _inte_vill ha vinstintresse som drivkraft inom vården) vill nämligen inte betala till din privata vård utan den får du stå för själv. Det blir väl rättvist och bra?

Med vänliga hälsningar
Maggan, multisjuk.

Maggan har en poäng här.

Man får välja om man vill köra privat eller kollektivt. Kör man privat så kanske man skulle kunna skriva av all skatt som man beräknats betala för vård. Men då skall ej heller vård och läkemedel subventioneras och tillträde förvägras på allmänna sjukhus.

Eller så tar man att betala kollektivt istället.

Först och främst var väl ändå tanken att sjukvården genom privata aktörer skulle effektiviseras - då faller argumentet platt om kostnaderna istället går UPP.

Här ser jag alltså inte problemet. Att privatisera skulle bli effektivare - alltså bättre vård för samma kostnad. Fungerar inte det kan vi ju lika gärna behålla den offentliga vården istället och se vad som kan förbättras.
Då MÅSTE det ju till kravet att privat vård ej får kosta mer än den offentliga - alltså måste man begränsa hur mycket vinst de privata sjukhusen får ta ut för att kostnaden skall vara samma.

Tanken på att "Staten inte skall begränsa" blir då rent och skärt nonsens. Staten har en budget, de aktörer som på ett bra sätt kan fullfölja den budgeten får jobbet.

Maggan,

Får en statligt anställd sjuksyster ha så hög lön att hon kan använda det hon kan spara efter att allt är betalt (vinsten) till sparande (dvs investeringar) till sin framtid?

Om du svarar ja faller ditt resonnemang.

Om du svarar nej inser jag att Mona Sahlin fortfarande har en viss chans.

Fall inte i fällan att rika ska kunna välja bort att betala skatt och istället betala allt ur egen ficka. Det har de nämligen råd med!

Vinner vänstern ett nationellt demokratiskt val betyder det att deras politik ska gälla hela befolkningen. Högern får inte välja att bryta sig ur och bilda en egen liten stat i staten där de slipper betala skatt solidariskt. En fördelningspolitik behövs som motvikt till alla de möjligheter som ett fåtal har att berika sig genom onormalt höga löneökningar, bonusar, överpriser på produkter, etc.

Mattias X

Din Halmgubbe som du sedan väljer att attackera var osedvanligt klantigt hoplimmad.

De flesta högermän/kvinnor jag känner har aldrig närt tanken på att en generellt god sjukvård skall vara tillgängliga för alla svenskar och andra som vistas i Sverige.

Det där är bara något ni rödingar måste ta till för att ha ett case för era plansocialistiska drömmar.

Det räcker med att försöka ringa sin landstingsdrivna vårdscentral och boka tid, så förstår man varför det är bra med konkurrens och alternativ inom vården.

Lös de problem som finns med privata vårdgivare istället för att låtsas att allt är bra med den vård Landstinget ger. Det är fler än jag som är trötta på köer och vård som inte fungerar.

Det är en hårfin linje för privata företag i välfärdsektorn mellan att maximera vinsten och att uttnyttja sina brukare. Sagda brukare har dessutom ofta svårt att hävda sig och visa på missförhållanden. Skolor betalas av föräldrarna som i bästa fall kommer på föräldramöte någon gång per termin. För en friskola är det till exempel ofta mer lönsamt med en vacker katalog än med behöriga lärare. Demensboenden bebos av människor som inte längre kan protestera effektivt.

Det är uppenbart för mig att om vårdföretagen går med vinst har någon betalat för mycket. Om det sedan är brukaren själv eller allmänheten via skattemedel som betalar spelar mindre roll.

Nåja, kanske finns det pengar att spara i en effektivare organisation? Men i det ögonblick man börjar minska på personaltätheten, i tiden per läkarbesök eller kvaliteten på maten -inte i syfte att få verksamheten att klara budgeten, utan att maximera vinsten åt ägarna- så är det ren ondska man håller på med.
Tyvärr finns det gott om samvetslösa entreprenörer som gärna lägger matpengarna i egen ficka istället. För det mesta ser de inte ens något fel i det, det är ju så det går till i företagsvärlden.

Var kommer vinstmarginalen ifrån, Ulf Lindberg?

Jag märkte direkt kvalitetshöjningen när jag kunde välja en privat vårdcentral. Jag får träffa samma läkare varje gång och inga överbetalda stafettläkare som arbetar på ackord.
Jag har en tid och den hålls. Jag får träffa en som talar mitt språk och förstår min bakgrund.

Det enda som motiverar ett företags existens är dess möjlighet att överleva på sikt OCH generera vinst åt dess ägare.
Finns inte båda så startar inte företaget. Alltså om vi vill ha valfrihet så måste vinst få tas ut.
Dock skall inte de allmänna sjukhusen indirekt subventionera de privata.

MatsRG

MatsRG

Och självklart skall inte de av marknaden pinade effektiva privata inrättningarna subventionera de offentliga med skatter eller...

A Jonsson: Jag håller med om att socialdemokratin genom att tillåta vårdköer och dålig tillgänglighet i den offentliga vården har skapat grogrund för den borgerliga kritiken och argument för privata aktörer som gärna vill stoppa en bit av skattebetalarnas pengar i fickan.
.
Det är ju betydligt lättare att "knoppa av", som det så varckert heter, en etablerad inarbetad av andra uppbyggd skattefinansierad offentlig vårdenhet och kalla den privat trots att man som "entreprenör" fortfarande plockar pengarna ur statskassan med den skillnaden att det som blir över inte återinvesteras i mer och bättre vård utan i "entreprenörens" privata bil, villa, sommarställe, förmögenhet osv..
.
Vad är det för vits med om en sådan "entreprenör" hittar ett kostnadseffektivare sätt att driva verksamheten när det inte resulterar i att de skattepengar som därmed frigörs går till att göra vården bättre och mer tillgänglig utan försvinner ut och ned i privata fickor?
.
Inte heller behöver man konkurrera med någon genom att erbjuda ett lägre pris för tjänsten. Nej, här råder fullständig kartellbildning, alla "entreprenörer" är skyddade mot priskonkurrens.
.
Att inse att vård inte är nåt man väljer utan nåt man måste ha när man blir sjuk eller skadad och att inse att en sjuk och skadad människa inte är den mest välinformerade kunden och i en situation att fatta sådana beslut och att inse att offentligt finansiering och drift utan vinstintresse inom denna sektor därför är att föredra - det är inte planhushållning, det är realism och humanism. Att inse att privata aktörer inte har i ett sådant skattefinansierat system att göra är inte heller planekonomi - det är tvärtom att värna en sund marknadsekonomi att kräva att dessa två saker hålls isär.

Här har Mats Dagerlind en poäng: Sjukvård är inte en artikel man har ett val att använda sig av eller inte. Det är en livsnödvändighet.

Att marknaden borde vara öppen för privata aktörer kan ses som en god sak. Men enbart om tanken var att det medför en effektivisering av det offentliga kapitalet. Regeringen "inhandlar" sjukvården åt oss med våra skattepengar och är då skyldig att ta tillvara det mest ekonomiska och bästa alternativet.

Som skattebetalare anser jag då att om privat sjukvård blir kommer att vara mindre kostnadseffektiv för mig som konsument än vad den gamla offentliga vården var, så anser jag inte att den privata vården borde erbjudas subventionering.

Alltså i så fall privat sjukvård som skulle finansieras ENBART av de privatpersoner som är villiga att betala den fulla kostnaden. All subventionerad vård skall då vara offentlig.

Kan däremot privat sjukvård täcka de behov som ställs bättre och billigare än vad den offentliga kan så skall den självfallet kunna anges som alternativ.

Och DÄR har vi den springande punkten i argumentet. Naturligtvis skall privata aktörer ha rätt att sätta sitt eget pris och göra vad de vill med sin förtjänst. Men det är vi som konsumenter som sätter budgeten och kraven. Kan de privata aktörerna inte överträffa konkurrensen - offentlig sjukvård - så skall de inte anlitas. Punkt Slut. Allt enligt marknadens regler.

Att göra företagsamhet av vård låter väldigt suspekt.

Etik och moral är aldrig ledstjärnan i en affärsverksamhet utan får alltid snällt lämna företräde åt lönsamheten. Om det är önskvärt under det nämnda verksamhetsområdet tvivlar jag på.

Dessutom fungerar inte utbud/efterfråge -argumentet som artikelförfattaren tar upp. Dels på grund av stor divergens av informationstillgängligheten mellan producenter och konsument och dels på grund av bristande konkurrens. Köparens makt är därför väldigt begränsad.

Lön är ett fullgott sätt för att bedriva arbete och engagera sig. Tänk nytt, och anställ de kvaliteter som man anser att privat ägande utgör.

Det här snacket om valfrihet och att kunden kan gå någon annan stans är ju rent nonsens. Vården är ett naturligt monopol. Vårdföretag eller andra skattefinansierade företag är inte som hårfrisörskor.
Endast riktigt stora orter kan ha någon konkurrens. De flesta kommuner har kanske en friskola och en privat vårdcentral.
Eftersom kunden har så få val är den privata verksamheten inte kapitalistisk utan mer att betrakta som en brukspatron eller feodalherre.
Dvs stykeförhållandena mellan kunden och företaget är så ojämna att det inte går att tala om kapitalism i någon modern betydelse.

Artikelförfattaren förstår inte eller är han lobbyist.
På en fri marknad kan du välja bland många aktörer när du köper en tjänst, i vårdsektorn fungerar detta möjligen i Stockholm ,men på de flesta orter finns i princip bara ett sjukhus eller åldringsvård.
Kunden, som är gammal eller sjuk kan inte och får inte heller bara välja var han/hon ska vårdas, det är inte bara att flytta på dagen om inte någon hjälpt mej att byya blöja efter 6 timmars väntan.

"Företagare inom välfärdssektorn är där eftersom de brinner för det de gör, de vill utveckla, de vill hitta nya sätt bla bla bla.

Bullshit, ingen ska tro att det är några typ Florence Nightingale som driver dessa företag, självklart vill de tjäna pengar som alla andra, och det gör man genom att spara in på så mkt som möjligt samtidigt som man försöker kräma ut så mkt som möjligt från skattebetalarna som betalar.