Så formade Gud min barndom

Ja du Lennart jag förstår att du känner dig trygg, inbakad och född som du är in i denna gudstro... du har stannat i växten, som jag ser det, och låter som om du lever på 1800-talet. Och det gör du säkert också rent känslomässigt. Men naturligtvis är det möjligt att vara just rikligt omgiven av tillit och tro i denna miljö, där du har valt att befinna dig. Eller befinner dig genom arv och miljö.

Och det du kallar Gud skulle jag nog vilja kalla ett känslomässigt stillastående liv. Men det är helt okej att befinna sig där. Naturligtvis. För dig. Du har uppenbarligen fått många belöningar för det.

Jag känner igen allt från min egen barndom då jag tillbringade somrar i Blekinge. Mor i huset ville att vi skulle lyssna på gudstjänster på radio eller i kyrkan. Gudstro är ett sätt att reglera känslolivet, som har sina rötter långt tillbaka. Och när också den politiska och kyrkliga makten gick ihop här i Sverige, så blev detta ett kompakt maktblock med en statlig kyrka.

Tack och lov är inte vi alla så inlemmade i detta maktsamfund längre. Så att vi kan stå fria att välja ett andligt känsloliv man vill ha. Som jag ser det. Utan förtryck från präster och andra överheter.

Fin berättelse, men den ger inte speciellt mycket.
I min värld har ni levt med en låtsaskompis och varit glada.
Inget fel på det så länge ni inte tvingar andra att leva efter samma osynliga låtsaskompis.

Tack, men detta är svunna tider. Det är för framtiden vi behöver svar på våra livsfrågor, nu när troskyldighetens alla illusioner en efter en krossas. Nostalgisk kristendom ger endast bakåtperspektiv.

Personer med vanföreställningar och låtsas kompisar hör ej hemma i riksdagen. Du får gärna gå omkring där hemma och prata med osynliga små tomtar, men du är långt ifrån politiker material.

Tack för texten. Den ger i alla fall en förklaring till den högerkristna abortmotståndaren och den allmänt bakåtsträvande personlighet som författat den. Att tro förblindar till enfald är en välkänd sanning som i det här får sin bekräftelse.

Jag håller i stort med tidigare kommentatorer. Jag undrar dock, Lennart, hur du motiverar att tro att Guds finns, trots att fakta pekar på att han (och inte Zeus eller Oden heller för den delen) mest sannolikt inte gör det? Hur motiverar du att tro blint istället för att tänka själv, istället för att betrakta världen och dra egna slutsatser? Och hur motiverar du som kristen det moraliska urval som görs ur bibeln, varför inte ta den heliga skrift på allvar om den är helig?

Till Ann Helena Rudberg och Danne: Varför tycker ni att det är så okej att andra tror på något som inte finns?

När jag var liten trodde jag på tomten. Sen fyllde jag 4.

#6Petra
Vilka fakta pekar på att Gud inte finns?

Tack Lennart för den fina berättelsen. Det är alltid inspirerande att få läsa/höra härligheten av kärleken som kommer med Gud. Du för Sverige frammåt och i rätt riktning. Synd att många utav dina partivänner har förlorat sin tro. Jag ska be för dem och tacka Gud för att du fortsätter att finna modet att talar om det dina partikamrater har vänt kappan till.

@Solidar: Fakta ska visa det som finns inte det som inte finns.
Så vilka fakta finns för att Gud finns är en viktigare fråga.

Gud finns!

Tomten, Gud, Påskharen. Troll och älvor. Gubben i månen samt elaka marsmänniskor.
Det finns folk som tror på allt möjligt dumt.

Om dessa personer av olika skäl mår bättre av denna tro, så visst, låt dom tro.
Men försök inte pådyvla mig något skitsnack om gudar, snöman och andra godnattsagor.
.

Skillnaden mellan Sacredeus och en islamist är bara de olika namnen på föremålet för deras kult. Man blir mörkrädd när man läser honom och hans instängda självgodhet.
En västerländsk civiliserad människa bildar sina uppfattningar i viktiga frågor via filosofin.
Där finns de skarpa hjärnorna om de stora frågorna.

#10Geiko
Den materiella existensen med dess urval av naturlagar/konstanter. Universum har inte kommit till av sig själv; inte heller den exakta kalibreringen av de ca. tusen naturkonstanterna - ur en oändlig mängd alternativ har vi fått en antropocentrisk värld.

Den Svenska enfalden slår som vanligt huvudet i taket så fort ämnet religion kommer på tapeten. Då är alla "fria tänkare", "upplysta" och "moderna". Det händer alltid så fort samhällsvinden vänder, och genast tror medborgaren att denne själv har kommit fram till något klyftigt.

Ni har blivit formade av socialismen och deras enträgna försök att göra staten till den enda makten som bör tillbedjas. Ni följer pöbelns utstakade väg i tron att ni själva trampar upp den.

Ni är så fruktansvärt patetiska.

/Icke religiös

Jag rekommenderar att läsa Richard Dawkins brev till sin tioåriga dotter. Kloka tankar om rationalitet och tro.

http://www.rationalresponders.com/richard_dawkins_letter_to_his_10_year_...

Erik S

Kan du möjligen precisera vad du menar med ditt utfall. Innehållet i ditt inlägg är lite för svepande för att vara begripligt...

#16 Jan
Dawkins ser inte teismens rationalitet för allt mytologiskt bråte de många religiösa riktningarna rymmer. Förväxla inte teism med religion. När ateism ställs i motsats till teism avslöjas att ateismen saknar all rationell grund.

Problemet med Sacrédeus och kristdemokraterna är att de värnar mer om "den värdekonservativa tanken" än vad de värnar om "varje människas unika, lika och okränkbara människovärde".

Solidar: Du säger att universum inte kommit till av sig själv som att det vore en självklarthet, men du presenterar inga bevis.

Att argumentera runt naturlagar och konstanter är som att filosofera runt hur det känns att aldrig bli född. Eftersom just de här konstanterna är grunden till livet som vi känner det så går det inte att använda som argument mot slumpen. Hade de varit annorlunda hade livsformer inte ens funnits och då hade ingen kunnat poängtera att det var synd att saker och ting inte vore annorlunda så att vi kunde finnas :)

Du vet lika väl som jag att det inte finns några bevis för att Gud finns. Det behöver inte betyda att man inte får ha en personlig tro. Däremot kanske man inte ska fatta beslut som går ut över andra bara för att man själv är en vettvilling.

Sacre Deus - Helige Gud - lite pretentiöst i mitt tycke. Eller resultatet av en barndom präglad av hjärntvätt , manipulation och lurendrejeri.

#20 Lakarn
Vi talar inte om bevis, vi talar om argument, rationalitet, sannolikhet, trovärdighet. Vetenskapen är agnostisk i gudsfrågan. Vad är mest sannolikt, att en tärning med ett oändligt antal facetter hamnar exakt rätt 1080 gånger i rad, eller att en intelligens utväljer de rätta parametrarna för att lyckas med sitt projekt; ett antropocentriskt universum? Hur trovärdigt är det att världen uppstår av sig själv ur intet? All erfarenhet, även av kvantluddet i ett gravitationsfyllt vacuum, säger oss att allt har en orsak och termodynamikens lagar säger oss att denna orsak måste vara större, energimässigt sett, än resultatet. I fallet med universums tillkomst i en tom rymd, måste orsaken vara immateriell och oberoende av all materiell energi, dvs evig och oändlig som rymden. De två föregående meningarna är argument, inte bevis eftersom sådana per definition inte kan finnas för immateriella viljekrafter.

Vart tog ni vägen, alla raljerande ateister? Kan inte någon av er ge mig ett positivt, affirmativt argument FÖR ateism? Jag väntar otåligt att få sätta tänderna i lite substans tack.

Tanken på någon intelligent kraft större oss har alltid funnits. Men exakt vad detta är och innebär är det ingen som vet...
Att det i religiös mening skulle finnas en "gud" som gett människor instruktioner angående livet och dess mening är dock befängt. För det går inte att bevisa — inte ens påven vet vad han snackar om — utan är snarare ett antagande som ligger helt i linje med vad människan alltid trott; nämligen på högre magiska krafter som vi måste blidka på olika sätt för att det ska gå oss väl i livet.
Och även om flod-, träd och regngudar blivit avpolleterade och i stort sätt även alla andra gudar förpassats till mytologins värld, så bär och när människan ändå fortfarande en tanke på någon form av gud som styr och ställer över allting, och att man måste leva i enighet med dennes vilja för att livet ska bli bra.
Men då denne ende gud är ett precis lika stort fantasifoster som övriga, baserat på det faktum att ingen egentligen vet vad de talar om utan enbart tror, så finns det heller inget fog för religion överhuvudtaget.
-
Detta bevisas inte minst av att denne gud gett olika instruktioner till olika personer vid olika tidpunkter i historien. Men då det minsta man kan förvänta sig- och faktiskt även begära av en allvetande och allsmäktig gud är att "han" är konkret och inte blandar ihop begreppen så faller all religion platt till marken.
Med konsekvens att all religion blir mytologi med, mer eller mindre, intelligenta och verklighetsförankrade inslag; alltså visdomsord som faktiskt berör oss och våra liv på ett eller annat sätt (t ex det du sår får du skörda).
Men då ett rätt inte förlåter 99 fel så blir hela konceptet religion ett stort skämt som knappast innehåller någon sanning värd namnet!
-
Frågan är också var gud kommer ifrån? Vem skapade honom, hur och varför? Och då det inte finns något vettigt svar på dessa frågor, utan enbart spekulation, så går det inte att fastslå någonting annat än att vi skapade denne ende gud som en respons på att våra tidigare gudar inte var rimliga då vetenskapen sågade av dem vid fotknölarna. Vilket i sig gav upphov till ett alternativ som genom åren flyttat längre och längre ut i rymden till en plats där ingen kan hitta honom, men som ändå gör honom till en del i allt — och det trots att inget går att bevisa utan all övertygelse enbart återfinns i tron: Tror man så finns han. Tror man inte så finns han inte. Och då det inte finns något konkret att luta sig emot, annat än vårt behov av större krafters inverkan och välsignelse, så blir även denne gud ett fantasifoster i mängden dylika.

Att jag är så generös och låter Lennart behålla sin Gud är väl självklart... (var visst någon som undrade)han har hjälp av honom (för jag antar att det är den klassiske guden som sitter på sin tron i himmelen)... och naturligtvis är vi andliga varelser likväl som fysiska... det är lika kass att påstå att vi inte är mer än vår kropp, som det är att säga att Gud bestämmer allt.

Vi består av en fysisk, en mental, en känslomässig och en andlig del, så väldigt självklart... fast allt numera ska komma från hjärnan... man behöver inte förkasta gamla tiders tro på tomten eller älvor eller något alls... låt allt finns bredvid vartannat... så länge det inte blir sekter av det.

Det är när människor gör religion av det så att detta ska bestämma andra människors liv som det blir fel... då handlar det om makt inte andlighet.

Men numera ska vi bara tro på vetenskapen... en mycket inskränkt tro det också.

Det var en mycket fin berättelse och - inte minst - ett starkt vittnesbörd om vad Gud kan göra i en människas liv. Halleluja!

Gud välsigne dig och ditt parti! (Även om jag tror att Han lite tagit sin hand ifrån partiet pga alla era kompromisser)

Jag blir, tvärtemot den bildsköna berättelsen och musiken, rädd av denna artikel. Att det år 2009 fortfarande finns människor som ska styra oss medan de blint tror på något som bara finns i deras huvud är skrämmande.
/H.
P.S. @Solidar om du läser detta: jag undrar vad som skulle hända om människor slutade sprida den parasit som är "tro" till andra människor. Tror du att religionerna skulle finnas kvar? Religion behöver människor för att överleva, för att religion endast finns i de troendes huvuden i form av hjärnspöken. Gud kommer aldrig att skicka blixtar eller döda tusentals människor för att de inte vördar hans namn. Utan hjärntvättning - ingen Gud.

Citat och Henke.
Ännu inga sakliga argument för eller emot teism. Jag har presenterat rationella argument för tron på en mäktig skapare. Ingen har visat att mitt resonemang har brister. I en tom rymd uppträder universum med ett tusental exakt kalibrerade lagar/konstanter. Alla tänkande - rationella - människor inser att en intelligent makt ligger bakom detta fenomen.

Religion kan vara kärlek och försyn, men också förtryck och maktmissbruk. Personligen känner jag förundran inför en lågande stjärnhimmel och finner frid i att påta i jorden. En slags tröst i att veta att liv, nedbrytning, nytt liv, är ett kretslopp i vilket jag själv liksom alla andra ingår. Påtagligheten blir liksom uppenbar, när man som jag komposterar, planterar och skördar. Om detta är Gud som talar i mig har jag ingen aning om, men känslan är stark och förtröstan till naturens krafter bär mig "som en bro över mörka vatten" i de stunder då död och sorg hotat att slå hål på min tillvaro.

Jag lever ju i Sverige just nu, behöver inte bekymra mig för religiös eller politisk förföljelse, har mat, värme och en trygg tillvaro, Men om jag skulle levt t ex i Polen eller Nicaragua under de våldsamma eruptiva historiska förändringar som ägde rum där i slutet av 1900-talet, ja kanske hade då befrielseteologin blivit den tillflykt även jag valt.

Med detta vill jag säga, att vi omöjligt kan ringa in "Guds existens" enbart utifrån vår egen moderna tid. Kan ju vara en kraft, en överlevnadsmöjlighet i svåra tider, en samlande energi som berör oss och ger oss mod. Något som också många människor i vår egen tid vittnar om. Folk som tar sig ur ett missbruk t ex, som blir "frälsta" och som med religiösa koders hjälp kan hantera sin vardag.

Sen har vi naturligtvis den dömande moralismen som tycks ovanligt livskraftig i hägnet av kyrkan - men som även finns på andra håll icke att förglömma. Kärleksbudskapet verkar ibland helt bortglömt när ambitionen att vara moralens väktare tar överhand.

Hej Solidar!
Egentligen är en debatt mellan troende och ateister meningslös och jag håller på att tröttna. Men du frågar vad det finns för argument FÖR ateism, det finns inga! För mig är ateism grundtillståndet sedan kanske det kan komma argument som visar på något annat, jag har inte funnit några skäl att tro på några sådana.

Solidar: du förutsätter att det bara finns en rymd (dvs, uppsättning av parametrar) och du förutsätter också att livsformerna som vi ser (och är) är det enda acceptabla utfallet.

Som andra sagt: ateism är ett grundtillstånd. Det är avsaknaden av tro. Den varken kan eller behöver bevisas.

Jag för min del undrar vem som skapade gud och var den energin i så fall kom ifrån, om nu gud skapade universum. Och vem skapade i så fall det som skapade gud, och så vidare.

Kreationistförespråkarnas argument är lätta att svälja för att de ofta är enklare, men ofta ger de upphov till fler frågor än de besvarar.

Det är märkligt hur många blir så upprörda av en person som är så pass slätstruken som Lennart, en slags svenssonrebell, där fru och tre barn likställs med AK-47 och extremism.

Många verkar knappt tolera hans existens men kan på sin höjd låta honom röra sig fritt i samhället OM han i princip avsäger sig allt offentligt agerande. Ord som vettvilling, att han lider av vanföreställningar och hans tro är som att tro på Tomten förekommer.

Själva förekomsten av sådana idéer visar att många anser sig stå för den så eftertraktade "Sanningen". Intressant minsann i dessa relativistiska tider!

Skulle vilja påminna folk att vi i Sverige har en grundlag som bland annat innefattar Religionsfrihet. Många verkar tro att det innebär frihet från religion vilket INTE är fallet, även fast den friheten ges till den som inte bekänner sig till någon religion.

Religionsfriheten ger alla och envar rätt att utöva sin religion, ensam och med andra. Det är med andra ord ingen fråga hurvida Tro kan utesluta någon från samhällsdebatt eller annan opinionsbildning. Spelar ingen roll vad du känner för det eller om du känner dig kränkt av det.

Dock verkar det som att många verkar förspråka ett samhälle där politiker ska "godkännas" utifrån någon slags ickekonfessionell antimoral för att få vara med och bestämma.

Min uppfattning är att många nutida "liberaler" och "vänsterliberaler" fortfarande har en föreställning av att politiker eller "Staten" ska bestämma och härska över samhällsmedborgaren. Att det är statens uppgift att inpränta medborgaren med de "rätta" åsikterna. I den bilden får inte Lennart plats eftersom han inte står för den "rätta" doktrinen.
Därför ska han fråntagas sin påstådda makt och ersättas med en rättroende politiker. Inte speciellt liberalt i någon vidare mening alltså.

Gammal unken socialdemokratisk komformitet är vad som ligger bakom dessa idéer, det är vad jag tror. Det är ingen slump att Olof Palme var med i religionsboken på gymnasiet.

Ann Helena Runberg skriver ovan.
"Det är när människor gör religion av det så att detta ska bestämma andra människors liv som det blir fel... då handlar det om makt inte andlighet."

Det är ett påstående som inte är något annat än en rökridå. Alla människor vill utöva makt över andra, mer eller mindre. Det är inget som religionen har patent på. Men i en föreställningsvärld där socialdemokratisk materialism fått råda så skapar man onda galjonsfigurer av präster och andliga företrädare, en värld där religionen endast är döda ritualer, betydelselös och marginaliserad.
Då kan den rena makten utövas med ett välfärdsevangelium och metodik bestående av den "Goda Staten" som accepterar allt och alla så länge som dessa betalar skatt och ställer sig i ledet. Det verkar vara ett paradis på jorden för många.

Summan är alltså att vi alla har en grund som vi står på, given från ovan eller från annan, som bygger på påståendet om den absoluta Sanningen.
Passa därför på att vända argumenten mot dig själv så kommer du upptäcka att även du sitter i en grotta, iförd talibanskägg.

Nu ska jag försöka trimma mitt!
Slut.

Tack, Håkan!
Äntligen en ateist jag kan ta på allvar och vara ense med i åtminstone ett centralt avseende. Jag har länge frågat mig vilka positiva argument en ateist kan tänkas ha och inte funnit några. Det här med ateism som grundtillstånd är dock en lite överraskande vinkel; jag har utgått från att agnosticism är det enda vetenskapligt hållbara grundtillståndet. Jag är därför agnostiker, men till detta kommer en rationellt/filosofiskt motiverad tro på en skaparmakt, som faller sig naturlig i och med att det filosofiska grundtillståndet är att allt måste ha en tillräcklig orsak. Och den yttersta grunden till den materiella tillvaron måste vara immateriell eftersom vi annars hamnar i oändlig regress. Prima causa är alltså ande, evig ande, rent medvetande. Detta är grundläggande för alla religioner, men det betyder inte att jag måste tro på någon av dem. Man kan vara ren teist. Nu är jag inte det, jag har en tro på en specifik gud och detta eftersom jag i ljuset av teismen har funnit denne gud högst trovärdig. Det är Kristus jag talar om eftersom hans historia och etik, utlevd i praktiken till sin yttersta konsekvens, överträffar allt annat jag har stött på.

#31Lakarn
Agnosis i gudsfrågan är det vetenskapliga grundtillståndet. Ateism är en tro som behöver motiveras. Se i övrigt mitt svar till Håkan.

Och min barndom präglades av psykiska övergrepp från tanter och farbröder i pingstkyrkan som inte lät oss barn, som tvingats med våra föräldrar på möte, vara ifred utan bli uppsökta i bänken för att övertalas gå fram och bli frälsta/överlämna oss till Gud.

Mer än 50 år senare kan jag inte se TV-reportage från extatiska väckelsemöten utan att få magknip!

Solidar har rätt. Jag skulle gå såp långt att agnosis är också det rätta förhållningssättet för den sant religiösa människan.

heder åt lennart sacredeus (som av våra förnamn att döma är i
samma ålder, varför är det så få bebisar som heter lennart idag?)
Jag uppskattar en politiker som står för sin kristna tro
( även om språket är litet ålderdomligt )
Personligen tycker jag fler politiker skulle inse kristendomens betydelse för ett gott samhälle. Det var ju faktiskt i de länder i norra europa där refomationen la grunden för en kristen världbild som vårt västerländska demokratiska samhälle växte fram med medborgerliga rättigheter och alla människors lika värde.
jag vill påstå att ingen annan värdsbild har kunnat göra detta.
mvh
lennart nr 2

@Solidar: Ateism kan ses som grundtillståndet ända tills någon kommer och påstår att något obevisbart existerar. Sen kan man bli agnostikere och börja tvivla helt på sitt förnuft eller så kan man tycka att det hörs alldeles upp åt väggarna osannolikt och förbli ateist. Jag kan ju till exempel börja hävda att det finns en omnipotent allvetande krummelkvant som fixar allt i universum. Du har då att välja på att vara agnostisk inför detta påstående eftersom du inte kan bevisa att det inte förhåller sig så. Eller så kan du vara ateist gentemot min ståndpunkt. Jag skulle tro att du väljer det senare...

Solidar igen!
(Denna diskussion är ständigt återkommande, men ett inlägg till).
Ateist eller agnostiker är val av ord och jag kan bekänna mig till båda. Enligt Wikipedia:
.
Agnosticism = uppfattningen att det inte går att veta om det finns någon gud eller att få någon kunskap om densamma.
.
Ateism = avsaknad av tro (på någon eller några gudar eller högre makter).
.
Det finns flera definitioner men dessa är väldigt bra och passar in på mig. Antagligen är eller borde alla människor vara agnostiker, även religiösa (eller?).

Det är väl klart att man skall tro poå nånting alldeles osannolikt. Ateister är ena riktiga DUMMINGAR!!! :o(

" Antagligen är eller borde alla människor vara agnostiker, även religiösa (eller?)."
.
Ja, det tycker jag för min del, ochb jag är religiös.

Tack, Lennart Sacrédeus, för dina vittnesbörd om dina föräldrar, din bakgrund och din tro. Att Gud sannerligen finns visar sig i att kraften ges att stå emot de anklagelser och anspråk som möter dig och oss andra kristna t.ex. här bland kommentarerna.

Gud är inte minst en förnuftsenlig förklaring till att någon ordning finns som gäller för oss alla. Det ologiska med att sätta resultatet av en omröstning mellan människor som en regel ovanför oss för att styra fortsatta omröstningar kommer aldrig att överkommas. Förnuftet kräver en högre makt för en högre ordning, inte en tidigare omröstning. Vissa säger att resultatet inte är någon högre ordning, men låt oss då säga det reservationslöst. Det är det inte. Självfallet deltar jag i det rådande politiska systemets politiska omröstnigar, men då röstar jag på förnuftets kandidater, som Lennart Sacrédeus, som förutsätter att upphovet ska redovisas till det som ska räknas som gällande.

Agnostiker kan jag känna viss sympati för men när jag hör dessa trosvissa ateister som i övermod och med påtaglig aggresivitet vill få människor att överge sin religiösa tro så tänker jag alltid på ett särskilt bibelställe.

Det är vid korset när soldaterna och rådsmedlemmarna hånar Jesus. "Om du är Guds Messias så bevisa det nu". Lite samma attityd tycker jag många ateister uppvisar i trosfrågor.

@Peter Ingestad: "Det är väl klart att man skall tro poå nånting alldeles osannolikt. "

Kan du utveckla denna kärnfulla mening en aning?

Nej.

http://evolution.berkeley.edu/evolibrary/misconceptions_faq.php

"Religion (troendet) must die, so that mankind may live" - B. Maher

http://www.imdb.com/title/tt0815241/

Tack Lennart, för din artikel! Nu vet jag att jag absolut inte kommer att rösta på KD.

#38Thommy
Eftersom du vänder dig direkt till mig så svarar jag, trots att du inte är seriöst insatt i frågeställningen ännu. Den enda vetenskapliga inställningen i frågan om tillvarons yttersta grund är den agnostiska. Alla människor, även troende teister, borde vara agnostiker. Det finns ingen logisk konflikt mellan dessa båda hållningar - den ena gäller vetande, den andra gäller tro. Det finns förnuftiga argument för tron på en immateriell skaparmakt. Att tro att universum uppstått av sig själv ur intet är direkt oförnuftigt.

Solidar:
Det går inte bevisa att gud inte finns därför finns gud för det står så i bibeln, där har du det solkala beviset.

Och till alla beslutsångest-agnostiker:
Ateism är en brist på tro vilket är det sundaste i motsats till er som säger att Jesus kanske var gud eller kanske inte, att muhammed kanske var profet eller kanske inte, att gud finns eller kanske inte finns, att Zeus finns eller inte finns, för ni vet inte ett skit om något om varken sunt förnuft, logik, filosofi eller religion egentligen.

Q.E.D.

Problemet med Sacrédeus och kristdemokraterna är att de värnar mer om "den värdekonservativa tanken" än vad de värnar om "varje människas unika, lika och okränkbara människovärde".
Jag kunde skrivit det bättre själv.
Jag skulle vilja fråga Lennart hur det är möjligt att skriva så vackert om den store guden och samtidigt kränka andra människor kärlek till varandra.
Lennarts syn på homosexuella och på abort bl.a. borde innebära att Kristdemokraterna en gång för alla stök honom från alla sina listor inte bara inför EU valet.
Sedan vill jag tacka "ett guds barnbarn" jag vet precis vad du menar. Jag tycker det är misshandel inte minst av barnen.