Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Lotta vs Anders

Foto: Scanpix
Den legendariske göteborgaren Marcus Birro utropar sommarens vinnare:

Lundins folkliga punk vann över Lottas harmlösa stil

Stockholm är en långt mycket mer tolerant stad än Göteborg. Lundin sjunger, spelar och programleder på ett utmärkt sätt och har tagit Allsången vidare in i nya rum och därmed också nått ny publik. Det skriver poeten och göteborgaren MARCUS BIRRO.


Om författaren

 

Marcus Birro är poet och författare. Han utkommer 2010 med romanen "Att leva och dö som Joe Strummer", om Göteborg under tidigt nittiotal.


 

Jag var i Göteborg igår, kom med buss från Trollhättan efter att ha varit i Håverud, Dalsland och uppträtt. Det gick bra, det kom mycket folk och jag sålde slut på alla böcker. Jag vet hur en del genast börjar treva efter revolvern när jag skriver så där, men jag tycker jag är i min fulla rätt. Jag har en del Björn Ranelid-drag i min karaktär och med tanke på hur oförskämt mycket skit jag får utstå är det fan inte mer rätt att jag får forma mina framgångar till långfinger.

Det ligger i blodet, känslan av att ständigt vara usel. Man får leva med det. Jag minns hur jag skakade lite lätt förbryllat på huvudet åt Ulf Lundell någon gång på nittiotalet när han ännu en gång "lät faxarna gå" och var arg för en dålig recension. Jag tänkte "Men han har ju allt, framgång, pengar, publik, talang i överflöd, utsålda sporthallar, han har ju allting. Varför ska han bry sig om vad en inhyrd semestervikarie tycker om hans nya singel?"

Därför att han inte kan låta bli. Jag är inte i närheten av att besitta Lundells talang eller framgångar men i takt med att karriären (ett hemskt ord) börjat gå bra de senaste två åren har jag fått utstå mer spott och spe än vad som är rimligt för en poetjävel från Norrköping. Jag känner igen den där stanken. Det är en stank av tillkortakommande, av oförlöst sorg, av otillräcklighet. Den läcker ur mina porer. Det är inte synd om mig. Jag har bett om en del av den där skiten. Det tycks dock föreligga en felaktig uppfattning om att människor i offentligheten ska tåla mer än alla andra. Ingen annan yrkesgrupp skulle tolerera att bli kallad jävla fitta, lögnare, tattare, galet fyllo, idiot. Ingen annan yrkesgrupp får sin morsa kallad spritluder av uppburna bloggare.

Sedan jag blev nykter har jag levt i en rätt naiv rosaskimrande värld. Jag har trott gott om alla. Jag har utgått ifrån att alla vill mig väl och att de som tycker jag är en idiot inser det lämpliga i att hålla sig borta från den lilla delen av den litterära världen som jag håller upplyst. Istället har det blivit tvärtom. De som tycker illa om mig och det jag skriver flockas som kråkor. Ett av skälen till att jag flyttade från Göteborg var att stadens mediala och kulturella etablissemang pissade på mig. Det är ingen hemlighet. Jag gick min egen väg. Det var en väg som kantade av sprit, gap, skrik, sönderslagna fönster och drömmar. Jag kan förstå om folk tyckte jag var en störig jävel. Men jag jobbade också. Jag skrev och gav ut böcker. Jag skymde mina egna böcker. Diktsamlingen Skjut dom som älskar från 1997 är tryckt i fyra upplagor. En kioskvältare inom poesin. Men inte en rad eller ett ord om det. Bara avträdesstinkande och demonstrativ tystnad. I trettio år satt jag fast. Sedan flyttade jag. Det är det valet man har. Det är det valet man måste ta. Man kan inte sitta och lipa på sina kammare. Man har ett ansvar. Man flyttar. Jag gjorde det. Jag flyttade till Norrköping och vann Nöjesguidens Göteborgspris för "människor som betytt extra mycket för Göteborg under 2006." Då hade jag flyttat därifrån 2004. Jag var knappt där alls 2006. Rörande och rätt hemskt om man tänker på det.

Jag älskar Göteborg. Men för mig är Göteborg allting annat än gröna kaniner, skämda räkor i trälådor och goa gubbar. För mig är Göteborg Broder Daniel. Göteborg är en Cruel Town. Jag såg BD tidigt, på någon fest någonstans och jag drömde om att få skriva som de spelade musik men jag kom aldrig i närheten. Vi var aldrig så bra, så coola, så rädda och så fantastiska som Broder Daniel. Bara lika rädda, och antagligen lika packade och påtända. Jag var stolt över BD, över all svärta, alla svartklubbar, Håkan Hellström, Timo, Emrik, Sator, Easy, Freddie Wadling, Bad Cash Quartet, alla halvpackade smågangsters i randiga tröjor längs långgatorna.

Rockklubbarna. Magasinet. Valvet. Göteborg var ett paradis för en kajalmålad drömmare. I början såg jag motståndet som hälsosamt. Det var som det skulle. Men till slut insåg jag att Göteborg förändrats. Det var inte längre min stad. Henrik Berggren och Håkan Hellström flyttade till Stockholm. Göran Johansson tog över allting. Göteborg gick från pigg underdog till hysterisk evenemangsstad. Oskulden förlorades i Fri-idrottsVM 1995. Sedan dess är ingenting sig likt. Allting är klämkäckt intill förbannelse. Alla ler. Men ingenting fastnar. Ingenting varar. Hela staden är som en dröm som löses upp, en brustablett glädje. Ingenting består. Göteborg blir Sveriges vackraste fasad, ett soligt vykort bara. Det är synd.

Det farligaste man kan göra är att lösgöra sig från människors uppfattningar om en. Det gör man aldrig ostraffat. När Lundell blev nykter (eller gjorde sig nykter, för man BLIR inte nykter) så var det många i hans närhet som svor i tysthet över hur förbannat besvärlig han blivit. När man omvärderar saker i sitt liv och har modet (eller dumheten) att göra det offentligt kan man vara säker på att det finns människor som kommer berätta för en att man svikit, ljugit, förtalat sig själv. Själv tycker jag det är uppfriskande med människor som utmanar konventioner och sig själva. Som när Thåström slängde Bellmanmanteln och grottade ner sig i Peace, Love and Pitbulls eller som när Lundell ena dagen säger att han ska sluta turnera och sedan vill fortsätta turnera. Folk blir förbannade. Han har ju sagt att han ska sluta! Men han gör väl vad han vill? Eller?

När jag fick reda på att Allsång på Skansen inte haft en levande poet på scenen under trettio år tänkte jag att det var en stor skam. Därför hörde jag av mig till programmet och fick i år en förfrågan om jag ville vara med. Aftonbladet gjorde en stor sak över att jag skrivit nedlåtande om programmet på min nedlagda blogg.

Hade de letat där och i intervjuer och böcker hade de kunnat hitta mig säga saker om tvåsamhet, om lycka, om aborter, om livet, om Stephen King, om bloggar, om snårig poesi, om Karlavagnen, om nykterhet, om spriten och tusen andra grejer som jag fått revidera genom livet. Jag förändras dagligen. Jag blev en helt annan 2006 när jag slutade dricka sprit. Då hade jag druckit sedan 1989. Det tar tid för denna nya man att hitta en plats i tillvaron. Jag är inkonsekvent. Liksom du. Det är en del av våra villkor.

Jag skrev ett litet nummer, eller en dikt om man så vill, och framförde den på Sollidens scen den 14 juli. Sedan fick jag sjunga Jungman Jansson av Dan Andersson med kulturministern och publiken. Jag var mycket nervös. Jag var rent skräckslagen. Under hela dagen hade jag en känsla av att ha tagit mig tjugo tusen liter vatten över huvudet. Jag kunde inte äta. Jag frös. Till saken hör att jag uppträtt med min poesi på scener runt om i landet sedan 1989. Jag har gjort det här i tjugo år. Jag har hela tiden försökt få poesin att bryta sig in på fler och större scener, på Hultsfred 1991, i Frank i P3 1999, på Arvikafestivalen 2002, på teatrar runt om, i Karlavagnen 2009.

Poesin är för viktig för att överlämnas åt tråkmånsarna och kultureliten. Poesi är ingen exklusivt för en liten, utvald krets eller ett hörn i P1 eller någon annanstans. Poesin hör till folket. Och vad är mer folkligt än Allsång på Skansen?

Poesi borde våga mer. Poesin borde ge sig ut på en mission och erövra folks hjärtan. Det är allt jag försökt göra.

Jag är väldigt glad och tacksam över att jag gick och tog chansen. Det är ingen slump att jag medverkade på Skansen, i Stockholm, och inte i Göteborg. När jag slutade på Frank i P3 2002 hörde jag av mig till SR Göteborg men fick inte ens ett svar tillbaks. Jag fick sparken från GT.GP lyckades låta bli att skriva en rad om mina böcker under tio år.

Nu sänder jag Karlavagnen i P4 och skriver för Expressen. Långt mycket större författare och konstnärer än jag har känt samma sak. Harry Martinsson uttryckte det kanske allra bäst: "Göteborg är en jävla stad för poeter." Han vann nobelpriset sedan.

Anders Lundin är Ebba Grön i jämförelse med Lotta Engberg. Men jag förstår att hon är populär i Göteborg. Hon är harmlös. Hon är säkert trevlig på riktigt, det betvivlar jag inte ett dugg, jag har bara hört fina saker om henne. Men hennes program är en enkel bris i jämförelse med Allsången som är en institution i svenskt nöjesliv.

Jag hade väntat mig en lite lätt dryg storstadsdistans men möttes av samkväm, genuin värme och en fantastisk yrkesstolthet från exakt alla i produktionen. I programmet som jag medverkade i var Alexander Rubak den stora stjärnan och det är inte fel att säga att jag nog var den minst namnkunniga av alla i årets startfält. Men alla i produktionen såg till att jag istället kände mig som en superstjärna för en dag.

Stockholm är en långt mycket mer tolerant stad än Göteborg. Lundin tycker liksom undertecknad att det är roligt att göra mer än en grej i livet och blir naturligtvis ifrågasatt dagligen. Han sjunger, spelar och programleder på ett utmärkt sätt och har tagit Allsången vidare in i nya rum och därmed också nått ny publik.

Som poet vill jag nåt ut med det jag skriver. Det har alltid varit lite suspekt. För att vilja nå ut med det man skriver bör man skriva deckare. Då är det plötsligt okej.

Jag är stolt och glad över min medverkan på Allsången. Det var en fantastisk tripp, en grym kick. Det blev aldrig någon egentlig strid om allsången i sommar. För det var Allsången allt för överlägsen. Det var aldrig någon tvekan om att jag skulle medverka i Stockholm och inte i min gamla hemstad.

Jag tänker fortsätta göra vad som faller mig in. Jag tänker fortsätta älska Göteborg men bo närmare Stockholm än min gamla hemstad. Livet är inte färdigt med mig än på länge. Jag hoppas få chansen att utmana mig själv tusen gånger till innan jag demonerna tar mig lägger mig i min grav.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9457

19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Såååå - du jämför dig med Ranelid och Lundell? Du blir bara roligare och roligare. I högerkristfundamentalistiska tidningen "Världen idag" (som du tydligen avlönas av) öser du tacksamhet över alla som höjer dig till skyarna, på Newsmill och i Expressen gråter du för allt förakt du får ta emot. Hur ska du ha det? Kappvändare? Trovärdighet = 0.

Permalänk | Anmäl #1 Lilith, 2009-08-04, 13:32

Det är lite sorgligt att Birro ägnar så mycket tid och kraft åt att gnälla på sin gamla hemstad. Jag tror att alla som orkar lyssna har förstått att Birro spelar samma skiva om och om igen. Han är bitter och arg på Göteborg, han blev illa behandlad av Göteborg, han tycker bättre om Stockholm och han är numera nykter.

Fast han kanske kommer att omvärdera detta också, Hoppas i alla fall att han behåller nykterheten,

Permalänk | Anmäl #2 Ibgbg, 2009-08-04, 14:24

Det var småkul att läsa, det får mig att minnas sommaren 1996 då jag var sjutton år och totalt hade kapitulerat för Broder Daniels andra skiva, jag ville också kunna skriva lika bra som de spelade. En tillfällighet som kan nämnas är att jag läste Peter Birros två romaner den sommaren (och i alla fall den första utspelar sig i Göteborg).

Visserligen kan man tycka att den här typen av kommentarer med min nostalgi skulle passa bättre på en blogg, som bara skulle läsas av mina närstående, men jag skrev ner det i alla fall.

Permalänk | Anmäl #3 Anders E., 2009-08-04, 14:58

Jag älskar Göteborg och avgudar Tjörn. Stockholm är tjusigt och elegant, Göteborg är bonnigt och fyllt av värme och all sköns kulturella inslag.

Varför ska man överhuvudtaget kora en vinnare? I Göteborg är alla vinnare som är med på Liseberg och hör Lotta live. I Stockholm är vinnarna de som kan vara med Jonas live på Skansen. Vi som glor på burken och inte tar oss till respektive stad, vi njuter av båda städernas charm, programledare och känner oss som vinnare eftersom inte programmen spelas ut mot varandra.

Nej, jag gillar inte ditt inlägg Marcus. Det behöver inte ALLTID vara ett för och ett emot. Ibland funkar det jävligt bra med både och!

Permalänk | Anmäl #4 Ramona Fransson, 2009-08-04, 16:14

Marcus Birro: Det finns något som heter "hatkärlek" - det har jag lärt mej i Göteborg. Innerst inne tror jag du allra helst vill - och önskar dej - komma in Svenska Akademien - alternativt få Nobelpriset i litteratur! Du är väl inte en stor Poet för inte - nu är det bara världsberömmelse som återstår... (tro nu inte att jag skulle ha några såna fantasier eller drömmar - jag är inte ens en poet med litet p...) (på sej själv känner man andra heter det - men icke i detta fall...)

Permalänk | Anmäl #5 Marianne Johansson, 2009-08-04, 16:19

"se hur hela stockholm står i lågor " hurra hurra hurra ... sjöng göran johansson.. " det bästa med stockholm är tåget till göteborg"
"sveriges framsida" ( där solen går ner ) bla bla bla zzzzzzzzzz
det slutar aldrig ... och varför ? på alla nivåer ... minns fru gyllenhammar när pg fick sparken och hon skrev i gp (släktens tidning) " att ingen jävla norrlänning (sören gyll) skulle komma hit och ta göteborgarnas volvo" sen sparkades alla göteborgare ur volvos styrelse och företaget gick som ..hm tåget ... puh

Permalänk | Anmäl #6 algoriker, 2009-08-04, 16:22

Hörru Birro.

Starta en blogg vettja.

Permalänk | Anmäl #7 Oscar, 2009-08-04, 17:11

Klart att Allsång på Skansen med Anders Lundin är det program som går bäst hem hos TV-tittarna. Är född och uppvuxen där, så "Stockholm i mitt hjärta" nynnar jag på dagligen. Bor sedan 2002 i Västergötland, men hjärtat finns för evigt kvar i Stockholm. Så jag tror inte det stämmer som Paul Young sjöng på 80-talet, "Wherever I lay my hat theres my home". Där du växt upp är där du har dina rötter och ditt hjärta, alltid.

Permalänk | Anmäl #8 Gunsan007, 2009-08-04, 17:59

"Jag är väldigt glad och tacksam över att jag gick och tog chansen. Det är ingen slump att jag medverkade på Skansen, i Stockholm, och inte i Göteborg. När jag slutade på Frank i P3 2002 hörde jag av mig till SR Göteborg men fick inte ens ett svar tillbaks. Jag fick sparken från GT.GP lyckades låta bli att skriva en rad om mina böcker under tio år.-"
Det andas "Stackas mig" i allt skriver. att inte Göteborg förstod din storhet.
Varför ska man överhuvudtaget kora en vinnare?
Jag gillar inte ditt inlägg,det behöver inte alltid vara ett och ett emot. Sedan är det mer tröttande att du tror att du är lika stor som Gud.

Permalänk | Anmäl #9 Lisbeth Pipping, 2009-08-04, 18:12

Man kan ju som bekant aldrig bli profet i sin egen stad. Så vad gör man, om man är frustrerad och mer mediekåt än en dokusåpakaraktär på Stanozolol? Jo, man drar igång en debatt på Newsmill, som man tror ska tända en gammal krutdurk.

Lill-Birro är en ganska hygglig kåsör, en medelmåttig sidekick och en kriminellt usel författare/poet. Han är proggaren som föddes en generation för sent.

Allt Lill-Birro gör är för att väcka uppmärksamhet. Han är pojken som defekerede i sina byxor för att få en effekt.

Sthlm vs. Gbg kan hålla på i all oändlighet. Nästan alla, iaf som läser här, är nog ganska medvetna om sakers egentliga tillstånd.

Väldigt få människor i Gbg, år 2009, sitter med vegamössa i fiskhamnen och spottar snus samtidigt som man å ena sidan är bittert politisk å ena sidan och ruralt ordvitsande å den andra.

Väldigt få människor i Stockholm, år 2009, sitter i en park på Söder och skrattar åt när Tjadden fes på Nalen. Lika lite är alla i Sthlm finansjurister med en vass ironisk humor som bara äter Somalisk mat, om den är kocher.

År 2009 är här, Marcus Birro. Kan du inte göra nåt för P4 i Östergötland? Gärna nu. Gärna för all framtid.

Permalänk | Anmäl #10 Fruktstund, 2009-08-04, 22:52

Tack Fruktstund!

Permalänk | Anmäl #11 Lisbeth Pipping, 2009-08-05, 09:10

Nä, nä Frukstund & Pipping!!!!!

Jag bor i Norrköping..... Det räcker med att vi har haft Tjadden.

Permalänk | Anmäl #12 Lilith, 2009-08-05, 15:54

Jag förstår inte det där med Ebba Grön och Anders Lundin å ena sidan och Lotta Engberg å den andra. Fattas det inte något i det andra ledet?
Om Lundin är Ebba Grön, så är Engberg - vadå?
Förklara!
På vad sätt var det som du läste på Skansen poesi?
Vilka är de alla andra poeterna - de som, till skillnad från dig, inte vill erövra hjärtan?
Kristina Lugn?Lennart Hellsing? Povel Ramel?
Ragnar Thorsie? Lars Forsell? Eeva Kilpi?
Hör inte kulturministern till kultureliten?

Permalänk | Anmäl #13 kanel, 2009-08-05, 17:37

Genant att denne man vill framstå som någon slags outsider när han verkar trivas utmärkt på insidan.
Att påstå sig rebellera mot något samtidigt som man rapar upp gammal unken skåpmat och urinet strömmar nedför benen imponerar inte.
Detta ignorerar fåret, tar istället på sig ulvakläder och hoppas att ingen ska höra bräkandet bakom den illasittande kostymen.
Varför så desperat försöka övertyga folk om att man sover i rännstenen när man i själva verket
vilar tryggt på x antal madrasser utan den minsta lilla ärta under?
Varför utge sig för att vara en djärv visionär, svingandes en machete i den snåriga djungeln i sökandet efter nya marker,
när man bevisligen tragglar runt i samma gamla exkrementfyllda tråg som människan gjort sedan tidernas begynnelse?
Varför slänga sig med ett ord som "punk" i tid och otid när man uppenbarligen spelar på en helt annan planhalva?
Att så tandlöst, über-gubbigt och Ulf Lundell-mässigt döpa en bok till "Att leva och dö som Joe Strummer" (ett namn som inte så sällan nämns i tv-program som "så ska det låta") fastslår detta.
Denne nedspydda poet är allt det som får mig att se mig om efter ett andningshål, en ventil i form av musik, det skrivna ordet, bilder, ljud, färg, form, något som ger puls, något som tar mig bort från misären, något som ger livet mening.
Birro går istället åt helt andra hållet; in i de varma stugorna, upp på Skansens belysta scen, fram till fotbollfantaster och präster,
och det var väl dit han egentligen alltid ville får man anta.
Skönt för honom att han hittade hem till slut.
Men bunta inte ihop mig med Marcus Birro.

Permalänk | Anmäl #14 mai arrendersi, 2009-08-05, 22:37

Jag har turnerat Sverige runt i alla möjliga kulturella sammanhang. Jag är inte stockholmare, men bor sedan ett par år i Stockholm.
I ingen annan stad i Sverige är detta ett problem.
Förutom i Göteborg.
Det är ett evigt ältande och klagande och "skämtande" om nollåttor och stockholmsjävlar hit och dit.
När man blivit traditionsenligt förnedrad för att man har fräckheten att inte vara född i Majorna, kommer det självklara, och till gränsen på narcissistiska, förhärligandet av göteborgarna själva. "Göteborgare är roligast. Rockband från Göteborg är dom bästa. Den bästa filmen görs i Göteborg."
Det är outsägligt tjatigt, och blir i längden rätt generande att lyssna på varje gång man är på besök.

Permalänk | Anmäl #15 Karlsson, 2009-08-06, 09:48

Fruktstund!

Permalänk | Anmäl #16 Lars, 2009-08-06, 09:59

Rätt på spiken, Stockholm är mer tolerant än Göteborg. Men samtidigt tror jag detta ofta är en fasad, man är bättre på att följa trender och därmed även tolerans, som är trendigt. Kanske är Göteborg bättre på att följa sitt hjärtas röst, och det är inte alltid vackert. Då blir det dessutom bättre med något som är svårt att ifrågasätta som ledare för en allsång. Den farligaste formen av intolerans är trots allt den som helt och fullt tror sig vara tolerant och agera på bästa sätt. Vackra ord, skärande handlingar som bit för bit trycker ned en på bottnen, helt omöjlig att komma åt.

Men vem av allsångsledarna skulle jag helst fastna i en hiss med, under oöverskådlig tid (säg fyra timmar, till slut) med en flaska hallonläsk? Ack så tolerant jag är, brukar säga whiskey. Ja inte vore det Lotta Engberg, inte för att jag känner henne. Men hur man tänker när man kommer fram till det är alltid intressant. Säkert helt olika för olika personer.

Permalänk | Anmäl #17 Åsa Backman, 2009-08-06, 23:43

Jag slipper gärna både Anders Lundin och Lotta Engberg, har inte sett tjusningen i den där sortens program. Jag är så less på sånt där "Gbg v/s Sthlm"-snack, man hör det aldrig från stockholmare, utan alltid från göteborgare, de måste alltid älta på vilka sätt de tycker att Göteborg är så mycket bättre än Stockholm. Varför hålla på och hela tiden spä på fördomar och hat mellan olika städer. De som trivs i Gbg kan bo där och de som trivs i Sthlm kan bo här och de som trivs på andra ställen bor på de ställena, men jag tycker att det är så tröttsamt med den här eviga pajkastningen.

Permalänk | Anmäl #18 Livia, 2009-08-07, 16:57

Jag bor sedan många år i Göteborg (egentligen lite utanför). Jag har aldrig fått gliringar för det från någon stockholmare, eller från någon annan heller för den delen. Jag känner någon som är från Uppsala men som har fräckheten att bo i Göteborg. Han får ständiga gliringar från allt och alla om hur mycket bättre det är i Gamla Goa Götet än i Stockholm.

I början tyckte jag att denna uppstudsighet mot Stockholm var fyndig och rolig. Men man tröttnar. Göteborg och göteborgarna borde verkligen skärpa till sig och växa upp. Kanske borde man ha ett möte i Majorna och lova sig själva att ha tillräckligt med självrespekt för att inte tala illa om Stockholm eller nollåttor i ett år, bara för att se om det går.

Bor numera i Mölndal, och där är vi så trötta på uppblåsta och överkäcka Göteb… nej jag skämtar bara…

Om herr Birro har jag väl egentligen ingen åsikt. Han gillar fotboll och det gör jag också, och det är väl bra!

Permalänk | Anmäl #19 Anders, 2009-08-10, 08:58


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.