Människors lika värde är högst relativt

Säkert tror de flesta av oss att vi värderar alla människor lika. Men eftersom vi alla är en produkt av det samhälle där vi lever, och de kretsar vi rör oss i, blir vår människosyn högst relativ. Vilket också har synts i den pågående debatten. Särskilt allvarligt blir detta eftersom vi nu globalt står inför ett generationsskifte inom makteliten. Stafettpinnen ska lämnas över från 68-generationen, den som sprang ur fred, frihet och kärlek (hur vi lyckades kan diskuteras), till de barn vi fostrat i individualism (ofta egoism) och kvartalskapitalism.

Sverige var länge en föregångsnation i social rättvisa. Under ett tungt skattetryck fördelades resurserna någorlunda rättvist. En social modell som studerades av andra nationer. Sedan kom kapitalismen som en modern frälsare och tog udden av solidaritet och lika värde. Nu är nedmonteringen av den svenska välfärden i full gång och även här på hemmaplan börjar skillnaderna i människovärde bli alltmer tydliga. Långt bortom strandskyddat område.

Det är absolut inget fel i tankemodellen att kapitalismen står för utveckling. Problemet är att fokus i kapitalförvaltningen inte ligger på just människors lika värde. I stället ligger det på bonusprogram och aktieutdelningar. Och ryggdunkningar i form av olika privilegier. Det är ytterst få kapitaltillväxter som inte på ett eller annat sätt profiterat på den lilla människan.

Självklart ska innovatörer och entreprenörer ha sin lön för mödan. Men till vilket pris? Är deras människovärde större bara för att de ger jobb åt andra? Ser man på saken på det sättet har man totalt missuppfattat själva grundmeningen i människovärdet.

Människan har alltid strävat uppåt. Inte minst efter makt och pengar. Det ger nämligen kontroll. Tyvärr också en berusning som gör att många tror att de blir onåbara i sin höga position. Att de står över mänsklig hänsyn och det faktum att alla ska vara lika inför lagen.

Detta hade inte varit möjligt om inte makteliten bildat sina pakter, där de alltid håller varandra om ryggen. Där belöningssystemen grundar sig i girighet och lojalitet mot de egna, snarare än på alla människors lika värde.

Missbrukare av maktbegäret har skyndat till landshövding Marianne Samuelssons försvar. Ett av de mer klantiga försöken stod Ulf Adelsohn för, där han irrade runt i ett gammalt öltält från fotbolls-EM. Tack och lov är han så pass till åren kommen nu att han inte kan göra någon större skada. Dessutom är han svår att ta på allvar.

Värre är det då med Johan Staël von Holsteins inhopp i en debattartikel i Expressen den 30 juli. En av it-bubblans mer kända entreprenörer, också en medieprofil som hör till dem som greppat stafettpinnen inför framtiden, anser att företagare ska ha en gräddfil. Att visa på sin framgång i form av lusthus, tennisbanor och golfhål är en självklar rättighet för framgångsrika företagare. Även om det går emot strandskyddslagar och annat. Holstein menar att de som protesterat mot landshövding Marianne Samuelssons egenmäktiga förfarande på Gotland bara är avundsjuka anhängare av den svenska Jantelagen.

Problemet, enligt Holstein, är att den svenska befolkningen (de som inte är framgångsrika företagare då, får man förmoda) lider av "brist på eget ansvarstagande". Om Sverige inte kan "sminka sig i skönhetstävlingen" för framgångsrika entreprenörer går vårt land mot en katastrof, profeterar Holstein, som också suttit i Statens kulturråd 2007-2008. I nästa andetag pekar han på att tillväxt är nödvändigt om vi ska stoppa världssvälten.

Det ekonomiska hjulet måste till varje pris hållas igång för den mänskliga utvecklingen, påpekas det ofta. Hur då? Genom att läkemedelsindustrin inte längre tar fram mindre lönsamma mediciner för tredje världen? Genom att företagen exploaterar de globala naturtillgångarna och sätter miljön på spel? Genom att produktionen ständigt flyttas till marknaden för den billigaste arbetskraften? Genom att orättvisorna i världen ger krigsindustrin nya marknader?

"Alla former av privilegier som kan sporra och inspirera till entreprenörskapets hjältedåd måste prövas", skriver Johan Staël von Holstein. Som också tycker att de framgångsrika företagarna "bör tilldelas medaljer och plakat, köras i vagnar genom staden och firas som hjältar och varför inte adlas av kungen".

Driver han med oss, eller är han cynismen personifierad? Ett av kapitalismens svårare offer. Tyvärr lutar jag åt det senare och det skrämmer mig i en värld, där de enda som borde privilegieras är alla de reportrar, hjälparbetare, läkare och andra som med risk för eget liv i krigszoner och flyktingläger sätter ljuset på orättvisorna i vår omvärld. De som kanske kan få oss att vakna upp inför hur ett människoliv värderas. Inte bara på plats, utan också genom vårt eget agerande.

I ett program på CNN under rubriken Witness to war får korrespondenter som under ett decennium varit på plats i Afghanistan och Pakistan ge sin syn på vad som händer. De ger en helt annan bild, inte mindre skrämmande, än den vi matas med dagligen om terrorismens tillväxt i området. Men det är inte det som griper tag mest. Det är i stället en scen från en matdistribution i ett flyktingläger. Maten räcker inte åt alla och det är den starkes lag som gäller. En liten flicka sträcker förtvivlat upp sin buckliga matskål i folkhopen. Ögonblicket innan hon trampas ner i den desperata trängseln får en av matutdelarna syn på henne, tar tag i hennes ena arm och sliter upp henne på flaket.

Det är den lilla flickan som Samuelsson, Adelsohn, Holstein, politiker och alla framgångsrika företagare borde sätta i fokus. Inte ytterligare privilegier för egen del. Eller någon gräddfil för de som tvingas välja mellan att sätta sig bakom ratten på sin Ferrari, eller en Mercedes. Eller någon företagare som kan vara en fjäder i hatten att ha på strandskyddad mark i sin kommun.

ulla gabay (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9405

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Företagare och entreprenörer som vinner sina framgångar genom att åsidosätta gemensamma spelregler och få oskäliga fördelar gentemot andra, är knappast de som vare sig vill eller kan föra utvecklingen framåt på ett hållbart sätt. Det är knappast sådana vi vill ska sätta mallen för samhällssystemet. Då börjar det lukta "vilda västern" eller anarki om det hela.

Är inte företag och företagare beroende av samhället och vice versa? Skulle någon kunna finnas utan den andre?
Allvarligt - skulle mänskligheten överleva 10 år om alla vore entreprenörer och/eller egna företagare? Vem skulle göra jobbet?

Holstein är väl ett bra exempel på en företagare som bara lyckas när hela konjunkturen pekar uppåt och investerarna lägger sina pengar på allt och alla som bara pratar tillräckligt fort.
Vad har han åstadkommit i kärvare tider?

Lika värde är svårt.
Är den som vet hur man odlar säd mer eller mindre värd än den som vet hur man handlar aktier?
För den som tror att ekonomi är svaret på alla världsproblem är naturligtvis entreprenörer av stort värde.
För den som värdesätter friskt vatten och mat åt alla är det någon annan som betingar högsta värde.
Beroende på betraktningsvinkel blir värdet olika för olika kategorier.

Om inte annat därför, bör vi sträva efter att behandla alla lika utifrån de gemensamma regler vi satt upp. Regler som förhoppningsvis satts upp utifrån mer än en betraktningsvinkel.

Klart att den som satsar extra och bidrar med något extra också ska få något i utbyte. En nätt liten vinst till exempel.
Men vill vi premiera fuskare?
Eller de som medvetet sätter orättvisor i system?

Permalänk | Anmäl #1 pr1vat3, 2009-08-02, 19:18

Somliga är likare än andra! :o)

Permalänk | Anmäl #2 Peter Ingestad, 2009-08-02, 20:51

Johan Staël Von Holstein är patologisk narcisst, det borde inte ha undgått någon vid det här laget.

Permalänk | Anmäl #3 Hmmmm, 2009-08-03, 07:42

Ulla Gabay är ute och seglar. Det här har inget med kapitalism att göra. Det handlar snarare om motsatsen - att alla människor ska leva under samma regelverk.

Den självklarheten kan ett land sätta åt sidan - oavsett om det är kapitalistiskt, har blandekonomi eller är socialistiskt länder.

Och här landar Ulla Gabay helt snett i sin analys.

För i just det fåtal länder som INTE är kapitalistiska, finns verkligen exempel på att vissa individer kunnat passera utanför regelverket och få förmåner som går emot lag och rätt och som vanligt folk bara kan drömma om.

Förmåner för den politiska klassen - helt utanför regelverket - var norm i gamla Sovjet och i östblocket och finns fortfarande i många länder i Afrika osv.

Permalänk | Anmäl #4 Ingemar, 2009-08-04, 21:13

Det är skönt med någon som ställer relevanta, grundläggande frågor och försöker finna och belysa problemens rot istället för att bara skumma runt på ytan som dom flesta tycks göra.

Permalänk | Anmäl #5 Jonte, 2009-08-05, 02:42

De som är de första att svamna om "människors lika värde" är de första att förneka det i handling, som vi har sett. Vilket avskyvärt hyckleri!

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-08-05, 10:50

Hur länge var Sverige föregångsland i fråga om social rättvisa? Det är tröttsamt när folk förutsätter att tanken om människors lika värde är sprunget ur svensk tradition. Har alla glömt rasbiologin? Mätningarna av samernas skallar? Beslagtagandet av samers kvarlevor "i forskningssyfte"? Rashygienen? Tvångssteriliseringarna?

Att rangordna människor är allmänmänskligt eftersom alla människosamhällen är hierarkiska. För att komma åt problematiken behöver vi komma åt hierarkierna. Om det nu går.

Permalänk | Anmäl #7 Sara, 2009-08-10, 15:27