Greenpeace bekänner färg om modern växtförädling

På 1980-talet hade forskarna just lärt sig en metod för att genmodifiera växter, i betydelsen att ta en enskild gen från vilken organism som helst och stoppa in i en växt. Detta var något helt nytt i den vetenskapliga växtförädlingens drygt hundraåriga historia och oanade möjligheter öppnades. Samtidigt så började politikerna diskutera behovet av kontroll av denna nya genteknik och år 1990 antogs ett direktiv i EU (dåvarande EG) om reglering av GMO, genetiskt modifierade organismer. Detta direktiv blev till viss del uppdaterat år 2001, men definitionen av vad som är och inte är GMO-tekniker var i stort sett oförändrad. Direktivet om reglering av GMO har alltså nästan 20 år på nacken och en ordentlig uppdatering är nödvändig. Många nya metoder har sedan dess utvecklats som hamnar i en gråzon. Just nu sitter en arbetsgrupp och granskar de nya metoderna för att utreda vad som egentligen ska räknas som GMO eller inte. Några av de metoder i gråzonen som arbetsgruppen tittar på är följande:

1. Ympning på GM-grundstammar
Inom förädling på fruktträd ympar man ofta in växtmaterial på grundstammar. Om man då använder genmodifierade grundstammar, till exempel för förbättrad rotning, och konventionellt material som ympas in, så blir inte frukten som plockas genmodifierad. Frukten är exakt likadan som frukter odlade på konventionella grundstammar. Ska dessa frukter klassas som GMO eller ej?

2. Cisgena grödor
Man nämner ofta "transgen" när man pratar om GM-grödor, och det betyder att växten har fått gener från annat håll, till exempel från en bakterie eller från en obesläktad växt. Nuförtiden så har man dock börjat särskilja "transgen" och cisgen". Cisgen betyder också att växten är genmodifierad, men att man antingen har jobbat med växtens egna gener eller stoppat in en gen från en växt som är korsningsbar med den man har modifierat. Detta skulle alltså kunna göras med traditionella korsningar, men det skulle ta mycket längre tid och vara mindre specifikt. Ska cisgena grödor, som är helt likvärda konventionellt förädlade grödor, gå under samma regelverk som transgena grödor?

3. Riktad mutagenes
Under många årtionden har man använt mutagena kemikalier och strålning för att skapa mutationer i växtgener. Dessa mutationer har varit helt slumpmässiga och man har sedan screenat många tusentals plantor för att hitta några fåtal med lämpliga egenskaper. De senaste åren har forskare utvecklat ett par olika gentekniker som gör att man kan mutera en specifik gen helt och hållet kontrollerat och med avsedd effekt. Till exempel så har företagen Cibus och BASF tagit fram en herbicidresistent raps med en sådan metod. I USA klassas Cibus/BASF:s raps ej som GMO. Hur ska den klassas i EU?

4. Reverse breeding
I utsädesproduktion så vill man gärna ha ett växtmaterial som är homozygot för vissa anlag. Det innebär att samtliga frön (avkomman) kommer att bära på de önskade anlagen, till skillnad från ett heterozygot material då man får en blandning av anlag i avkomman. Att ta fram homozygota linjer tar flera generationer och väldigt lång tid. Man har nu utvecklat en metod där man genmodifierar utgångsmaterialet för att få det att producera homozygota linjer direkt. Hälften av avkomman kommer att bära på transgenen. Man kan sedan välja ut de homozygota plantor som har de önskade anlagen och som inte bär på transgenen och använda dessa för utsädesproduktion. Det kommer alltså att vara GMO under ett steg i processen, men utsädet man producerar i slutänden är inte GMO, och inte heller plantorna som utsädet kommer direkt ifrån. Metoden kallas "reverse breeding" och fördelen är alltså att det spar väldigt mycket tid. Frågan är hur utsädet ska klassas?

Tilläggas bör att när det gäller flera av dessa metoder så får man i slutänden en produkt som inte på något sätt går att särskilja från konventionellt förädlade jordbruksprodukter. Om då dessa likväl ska klassas som GMO så blir ju frågan om spårbarhet och märkning omöjlig att lösa.

Greenpeace har i ett brev till EU-kommisionen den 25 maj 2009 framfört åsikten att en revision av regelverket för GMO är onödig. Brevet (som finns länkat till på Forskarbloggen) är författat av Dr. Janet Cotter, geolog på Greenpeace Research Laboratories i Storbritannien. Hon skriver: "Whilst new techniques are becoming available, Greenpeace does not think it is necessary to re-evaluate the definition of a GMO." Redan här visar hon att deras inställning till genteknik aldrig kommer att ändras, oavsett hur mycket riskforskning som utförs, oavsett hur mycket vi lär oss om hur gener fungerar. Det spelar ingen roll att nya tekniker utvecklas - en GMO är en GMO, punkt slut. Men faktum är ju att den nuvarande definitionen av GMO i direktivet gör klassificeringen av vissa nya tekniker svår, för att inte säga omöjlig. Hon skriver sedan: "The deliberate release of GMOs is of concern, not only because of the consequences of the introduced trait, but because of the genetic modification process." Det spelar alltså ingen roll att GM-grödor påvisas vara helt likvärdiga konventionella grödor - en GMO är potentiellt farlig, punkt slut. Hon går vidare med att kritisera metoden som Cibus/BASF har utvecklat och hon tycker att risken är stor att oförutsedda saker ska hända i växten på grund av de enstaka nukleotider (DNA:s byggstenar) som de använder när de muterar en gen. "Although only a few base pairs are changed, there are unanswered questions regarding the unintended effects of the changes. For example, what happens to the ejected base pairs or the carrier DNA?" Då kan jag upplysa Dr. Cotter om att varje gång hon äter så får hon i sig ett antal biljoner nukleotider, som tas upp i kroppen. Det cirkulerar hela tiden ett oräkneligt antal av dessa DNA-byggstenar i våra celler, som används och återanvänds. Byggstenarna är i sig inte farliga. De fåtal nukleotider som frigörs i Cibus/BASF:S metod kommer antingen att användas av växten eller brytas ned.

Greenpeace vill tydligen att samtliga nya tekniker som utvecklas ska GMO-klassas. "With this in mind, we hope you will not change the definition of GMOs in the EU, but evaluate new techniques within the existing process-based definition." Även om teknikerna inte ger upphov till GMO. För säkerhets skull, liksom. En ny teknik är ju en ny teknik. Även om de förädlade grödor som den nya tekniken ger upphov till verkar vara normala och smakar som de brukar och växer som de alltid har gjort, så finns det säkert något farligt med dem någonstans som vi inte kan upptäcka vare sig i växthus eller fältförsök.

I brevet framgår det tydligt att Greenpeace överhuvudtaget inte bryr sig om slutprodukten (den förädlade grödan) eller hur den uppför sig och fungerar i sin miljö. Det enda de bryr sig om är processen, dvs den teknik som används. Det är uppenbart att det inte är målet (ett hållbart jordbruk) som är det viktiga för Greenpeace, utan snarare vägen (en ideologiskt romantiserad bild av det "naturliga" och "traditionella" jordbruket). Vart vägen leder hän spelar mindre roll. Jag gillar inte ordet reaktionär, men när det gäller Greenpeace inställning till modern växtförädling så är det verkligen motiverat att kalla dem reaktionära.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9371

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

http://www.aaemonline.org/gmopost.html

Permalänk | Anmäl #1 Pål Bergström, 2009-07-31, 18:32