Malte Perssons förakt för nya medier handlar om dålig självkänsla

Det är inte lätt att kommentera Maltes navelskådande.

Jag har absolut ingen aning vem Malte Persson är, eller vad han gör. Faktum är att jag inte hört namnet förut i mitt liv. Jag läser inte poesi, jag läser inte svenska böcker längre (tacka Guillou för det, en halv sida av Coq Rouge och jag insåg att jag var för gammal för att läsa sånt skräp...då var jag 16).

Intellektuell har jag nog aldrig kallat mig själv, även om jag läst ett par böcker och innehar viss kunskap om lite av varje. Jag ser tyvärr ner på intellektuella då de sällan har något att tillföra. Intelligenta människor däremot är jag väldigt förtjust i och önskade att vi hade fler av. Det finns några som är både och, de flesta är varken.

Min poäng är alltså att det lär vara relativt få i vårt land som vet vem Malte är, vad han gör och bryr sig om vad han har att säga. Det i sig betyder ingenting, det svenska folket är inte precis kända för att vara överdrivet intelligenta (Mona Sahlin är partiledare för Sveriges största parti, folk röstar på henne...Sveriges George Bush Junior) men jag gissar att om Malte tillfört något av värde så hade jag vetat vem han var.

Men om han ser negativt på de flesta bloggar och bloggar, då kan jag hålla med. Just Newsmill tycker jag är bra, men en klar majoritet av de bloggar som skrivs är urusla och skrivna av folk som misshandlar det svenska språket och förolämpar logik/intelligens/kunskap. Fria Nyheter är bättre än Newsmill dock, fast det är lite synd att man inte kan få information från regimkontrollerad media.

Varför ge sig på Malte Persson som person när det han diskuterar faktiskt - om än dolt djupt ner i debattartikeln - i grund och botten handlar om tonläget i debatten?

Birro, du har själv beklagat dig över personangrepp på din blogg och i andra sammanhang och nu beter du dig på precis samma sätt gentemot Persson, när han angriper samma mekanism som du själv reagerat emot, i alla fall som jag läser hans artikel. Debattklimatet ÄR lågt, och den här svarsartikeln är så god som någon för att gälla som bevis.

Jag har ingen aning om vad Birro pratar om här. Jag håller med om nästan allt Malte skriver. Framför allt Maltes avslutning är klockren. Behovet av marginalisering har blivit så viktigt att marginalisering nu handlar om positionen till en annan debattör, Inte om huruvida debattören är marginaliserad utan om vilka strukturer som kan åberopas. Allt mindre referenser (fakta), allt mer strukturer (positioner som är ingenting i sig i förhållande till andra positioner som heller inte är någonting i sig). Malte har helt rätt. Vad i hans text är det som Birro menar han inte begriper? Mvh Erik

"Men på uppmärksamhetens marknad är bloggosfären bara det kaotiska basarområdet kring de etablerade butikerna. Småskaligare och högljuddare, men grundad på samma principer.
Säkert är i alla fall att den som vill konsumera åsikter bör se till att vara en medveten konsument." I slutet tycker jag att MP sammanfattar det hele ganska bra.

Vem är Malte Persson? Har aldrig hört talas om karln.. Om han nu finns på riktigt så kan du Birro trösta dig med tanken att din kompis Persson verkar vara rädd för det riktiga livet. Han kanske hamnar i Akademin som en belöning för lyckade dissekeringar, men han blir inte en bättre människa för det. Där har du fältet öppet :) Skriv så läser vi. Debattörerna borde alla lära sig gentlemannamässiga slaktmetoder i debatten. När man hugger av fingrar från den skrivande handen då ska man göra det med stil! om man är ute efter allmän uppskattning.

Man kan tycka vad man vill om Marcus Birro men riktigt kul är det när han försöker skaka liv i jättekloka Maltes (kulturelitens) slappa hand(s)lag. Intellektuella broilers, som endast kopulerar och poserar med sina nära och kära, mår bäst av att nackas, plockas och stoppas i grytan, gärna i sjudande buljong av invektiv som kokar bort fettet och visar hur rangliga dess (läs: Maltes) ben i själva verket är. De är så magra att de inte kan ge stöd och tröst till något annat än en skara bortskämda kycklingar som piper samma visa om och om igen, allt i en enda världfrånvänd röra av banaliteter:

"Jag måste se Robinsonpål sätta på horor i Baltikum för att kunna förstå att trafficking är otäckt"; "USA är dåligt"; "Glass är kolonialpolitik som förstärker 'vi och dom'"; etc.

Jag läser inte Expressens kultursida och visste inte vem Malte Persson var. Jag tycker dock att hans artikel är helt OK. Han beskriver hur inget egentligt samtal längre äger rum i det offentliga rummet utan hur olika skribenter och medier positionerar sig på ett för dem fördelaktigt sätt i förhållande till andra aktörer på spelplanen. En riktig iakttagelse!

Magnus Birros inlägg däremot andas självgodhet och spelad missförståddhet.

Inte tycker jag att Malte Perssons inlägg är så obegripligt... läs själva:

http://www.expressen.se/kultur/1.1653646/asiktsnischer

Det han skriver om Mohamed Omar håller jag i alla fall helt med om:

"Det är förvisso märkligt att han fortfarande får uttala sig i stora media, när inte andra högerextrema konspirationsteoretiker får det. Men lika intressant är hans roll som mediefenomen innan han öppet kom ut som kvasifascistisk dårfink.
I själva verket är Omar den perfekta produkten av det system som har beskrivits. Han var, i egenskap av svensk muslimsk kulturskribent, en efterfrågad resurs som det fanns begränsad tillgång av. Han var dessutom beredd att stå för i stort sett vilken åsikt som helst som passade beställaren.
Hans mytomana eller åtminstone högst flexibla förhållande till sanning var knappast okänt. Ändå lät en stor del av svensk kulturpress (från Aftonbladet till Axess, från FIB kulturfront till Expressen, från Ordfront till Kyrkans tidning och Judisk krönika…) sig å ena sidan utnyttjas av honom och utnyttjade honom själva å andra sidan för sina egna syften. Hade de inte gjort det skulle han inte ha den position han har idag. Men särskilt mycket självkritik från dem som skapade varumärket Omar har inte låtit sig höra."

Men Perssons kritik mot bloggvärlden håller jag inte med om. Nya media är nödvändiga för ett öppet demokratiskt samtal - och för information som inte de etablerade media vill ska komma fram.

Jag vet vem Persson är, och förstod alldeles utmärkt vad han försökte säga. Birro bekräftar tesen i Perssons kolumn: Det blir personliga påhopp, handlar om Perssons individ (dålig "självkänsla" etcetera) och inte sakfrågan. En pseudodebatt. Och som grädde på moset: Birro spelar ut sig som en underdog; en folklig proletär mot eliten---och bekräftar problemet som Persson följde upp i Ekmans DN inlägg om Arena: det handlar om att måla ut sig som en outsider och marginaliserad---och därmed framställa sin åsikt som förtryckt----som i sin tur ökar värdet på ens "åsikter"----för att till slut kunna höras och säljas i mediebruset.

Jag läser Birro och gillar det han skriver. Men här är han helt fel ute.

Ps. hellre picknick i ett bårhus med döingar än disco med en bunke ytliga åsiktsmaskiner. DS

Hade ingen aning om att Malte fanns!

Det är intressant att läsa Marcus Birro och jag tycker att det han skriver alltid väcker intresse. Marcus är enastående fri från PK- debattens oroliga sneglande vilket skänker liv även i så kall gröt som gammelmedias kultursidor.
Men visst hade även Malte en poänger i sin artikel om hur gammelmedia i princip skapar en person och sedan unisont använder samma person för att bevisa riktigheten i vad det vara må.

Birros eget inlägg kan väl enklast sammanfattas i orden: "Se mig! Älska mig! Jag är äktast! Jag är bäst!"

Medan Malte satsar på Akademien drömmer Birro om jublande folkmassor och kranskullor som ger honom förstapris i känslighet och mänsklighet. Konstigt bara att han måste tigga kärlek på detta sätt, genom att ösa förakt över en kollega. Var det inte Birro som beklagade sig över näthatet nyss?

Käre Birro, känslokungen: Vad är det som gör att ditt förakt är bättre än andras? Fanns det ingen sakfråga du kunde bemött, istället för att, som vanligt bara kråma dig och råma efter kärlek, beröm, beundran, tillbedjan, som en vårrusig råbock?

Birro är inte nöjd förrän alla andra älskar honom lika mycket som han älskar sig själv. Helst vill han springa ut på planen medan 50 000 vrålar hans namn på läktarna. Det kommer aldrig att ske, han kommer aldrig bli lycklig. Med detta menar jag mig ha bemött sakfrågan i denna artikel - minst lika tydligt som han bemött Maltes.

Kram

Jag håller med Åsa Roos och de flesta andra här. Birro använder sig av den sortens personangrepp han själv brukar kritisera. Han tillskriver Malte Persson åsikter som denne aldrig uttryckt.

Visst har Malte Persson rosats på kultursidorna, men främst är det för att han är stilistiskt modig och rätt rolig. Jag ser honom inte som någon stel och dammig finkultursnubbe. Snarare är han en saklig och tystlåten undergroundförfattare som inte skriver för alla, och inte vill skriva för alla, utan för dem som hans stil passar för.

Själv tycker jag att Birro skriver tråkiga dikter och att han borde sluta sitta i tv-soffor, bli lika tyst som Persson och ägna sig åt sitt yrke: Skriva böcker. Här försöker han bara piska upp nån onödig debatt med den stackars Malte Persson för att få mer mediautrymme. Låt karln vara, han har ju glasögon!

Ännu en krönika av Birro som mest handlar om ämnet Birro än något annat. Maltes krönika har för all del sina poänger men i det stora hela ganska intellektuellt klyschigt, troligen mest en piruett för inbördes beundran och inte så mycket ett försök att nå ut till den vanlige expressen läsaren.

Mainstream media are dying

Asch, den Självupptagne lanserar sig själv såklart, helt OK, han har sin fulla rätt att leva och slå sig fram liksom alla andra inklusive mig själv, men det blir lite för yvigt och genomskinligt bara. Nytta hursomhelst, den här Malte Persson ska jag för min del ta och titta närmare på. Har för mig att jag läst nåna dikter av hoinom som var ganska bra, Birro däremot har jag inte läst alls.

Själv vill jag tro att jag förstår vad Birro menar, att Malte Persson tar avstånd för debatter skapade och diskuterade av vanligt folk.
Jisses, taskiga kommentarer läser man ju även dagligen i den "halv-och helseriösa" pressens tidningssidor som de numera har på de flesta artiklar. Tyck till... Och Proust i all ära, men att skriva i kvällstidningarnas Se&Hör, Expressen är väl inte något jag tänker på i första hand, när någon självutnämnd "jagärbättretyckareochskribent" som Malte anser om sig skulle vara det forum som skulle höja sig, än folkets egen Proust, Newsmill och sk folket äntligen själva får bestämma de ämnen som intresserar.
Och av all elak kritik av de som "vet bäst" som oroligt florerar kring bloggar och Newsmill och att folk får komma till tals, påminner snarare om gamla tiders Fabrikörer som slog bakut när folket gick samman till fackföreningsrörelsen för att utvidga sin talan och sina rättigheter.
Och vill jag veta något som kan likna sanningsenliga, ej vinklade artiklar utan CHOCK-verkan, ja inte blir det Expressen. Det förstår till och med barn.

Detta är ju genialt!
Konstigt att inte fler skribenter parar ihop sig av strategiska skäl. Malte skriver en mycket genomtänkt analys av dagens mediala klimat. Han vet att ingen läser expressens kultursidor. Kompisen Birro skriver då en parodi på sågning av Maltes analys på newsmill (de låga påhoppen på Maltes person gjorde strategin lite väl uppenbar), som indirekt bekräftar Maltes analys och dessutom 100-faldigas Maltes lasekrets. Mycket strategiskt uttänkt! Malte vinner läsare och får sin poäng exemplifierad. Fler luras att läsa och försöka förstå Maltes genomtänkta analys. Enda problemet är förstås att Birro kan framstå som en pajas om folk inte genomskådar strategin. Men Malte kanske betalar tillbaks på annat sätt...

Maltes analys blinkar lätt förvirrat och yrvaket mot den nya mediala och kulturella världen. Hur ska nu detta hanteras?
Det gäller att hitta och peka på fel och brister i det nya som kan förhöja det gamla och bevara de kulturella gräddfilerna för ryggdunkareliten så länge som möjligt.

Det är en snäv analys utan perspektiv.
Som en bild tagen från stort avstånd med ett långt teleobjektiv. Fångar ett fåtal detaljer, mycket snävt, utan djup och med en kontext i total oskärpa.

Det som visar upp självgodheten i all sin vederstygglighet är en passus som bara den kan skriva som ligger mycket nära hybris:
"...skapa ett publiceringsforum som på ett naturligt sätt saknar nedre idiotigräns...".
Det är oss Malte talar om. Vi som skriver och kommenterar här.
Våra synpunkter och åsikter är intet värda. Vi skriver om fel saker på fel sätt, med fel insikter, fel formuleringar och fel språkbruk. Malte och Maltes ställe för inbördes (själv)beundran är det enda som räknas. Men dit får vi lägre stående neandertalare säkert inte komma.
Vi är pöbeln, patrasket, idioterna - vars åsikter Malte anser att världen mår bättre utan.

Varför han skrivit "Åsiktsnischer" vet kanske inte ens han själv. Kanske tror han att utvecklingen ska kunna hindras? Kanske är det ett tafatt försök att själv ge sig ut i den stora världen?
Eller för att få några extra ryggdunkar från sina själsfränder i eliten?

Birro då?
Han tar naturligtvis chansen att visa upp sitt varumärke på någon annans bekostnad.
Nu kan han dessutom tjäna några poäng hos pöbeln (dvs från oss), genom att ge sig på en "gemensam fiende" från de fina salonger han inser att han ändå aldrig får beträda.

Jag blev irriterad på Birro när han med "teleobjektivet" gav sig på anonymitet och, likt Malte, de med andra åsikter och som formulerar sig sämre, i sin debattartikel om näthat.

Men han gör rätt som tar chansen, rätt som marknadsför sig. Han har fattat hur man får uppmärksamhet och var publiken (och därmed intäkterna) finns.
Det mesta är öppna forum, så det går att ge mothugg. Då är det ganska ok, tycker jag.

Malte Perssons artikel är banal pseudointellektuell sörja. Den innehåller ingenting i sak utan bara uppblåst tyckande. Det här är en monopolistisk kulturvänster som lever på bidrag och ser sin skyddade verkstad hotad. Därför vill den tysta folket. Om hans iofs berättigade avsky för idiotin var grundad i egen excellens vore det OK, men det är precis det den inte är. Vad det handlar om är inbilskt snobberi och inget annat. Den här gången har Birro alltså rätt.

Jag har läst Malte Perssons medieanalys och oavsett vad man tycker om den har jag svårt att man kan kalla den ”banal pseudointellektuell sörja”. Den är ganska rak och enkel om man bara tar och läser igenom den och tar sig en minut att reflektera lite. Dessutom så hatar han inte nya medier och bloggosfären. Han riktar samma kritik mot traditionella medieplattformar som mot nya medier. Medielogiken genomsyrar alla plattformar. Visserligen skriver han att inträdes kravet för att skriva på Newsmill är lägre och det kan leda att fler människor känner att de vill skriva debattartiklar om ämnen de inte alltid har så stora kunskaper i, men det är ju sant. Och bra. Newsmill är en blandning av debattsida och ambitiös insändarsida och med tanke på hur många som läser inläggen och kommenterar så är den välbehövlig.

Jo, jag vidhåller. Vid en noggrann genomläsning upplöser sig de "seriösa formuleringarna" i gängse slapptyckeri med den allmännast möjliga poängen att Vänster är bra och Höger är dåligt. Den slingrande tankegången rör sig para perifert i ett på förhand bestämt polemiskt syfte, och är därför i egentlig mening ingen tankegång alls. Jag vet inte vad jag avskyr mest, kulturvänsterns fisförnämhet eller aphuset flashback.

Jag går vidare. Malte Persson är uppenbart hånfull och förringande mot fria media. Han vill behålla sitt monopol. När man läser vad han skriver ser man den sakligt tomma schablonmässigheten, samt den uppenbara biaseringen. Det som per definition amhällskritik, när det är Vänster är per definition Kommersiell Sensationslystnad, när det är Höger. Den omfattande namedropping visar sig inte ha sustans, utan är bara till för att impa. Det är kort sagt banalitet alltihopo, och inom vid den numer helt utarmade svenska "vänstern" finns överhuvud taget ingen vital kraft. Internationellt har vi däremot superstjärnor av största magnitud, som Naomi Klein och Robert Fisk, för att ara nämna två, så vänsterideologi som sådan är det absolut inget fel på.

Jag förstår inte Birros problem med MP:s artikel. Där står - nedkokat till essensen - bara att medierna lever cyniskt på uppmärksamhet. Han undantar inte sin egen tidning.

Apropå rubriken är det väl snarare Birro själv som avslöjar dålig självkänsla, främst via de hatiska utfallen mot MP.

Jag söker förgäves efter ett ställe i texten där det skulle framgå, ens antydningsvis, att MP anser att "en författare med många läsare "genast" skulle bli "förkastlig".

Birro beskriver hur det "skallrar bland löständerna hos döingarna i plåtskåpen" runt omkring MP, på det "bårhus" där Birro menar att han vistas. Det är en livlig tablå, men det framgår inte på vilket vis den är relevant. Satiriska bilder måste ha en underbyggnad om de inte genast ska börja svaja och rasa ihop inför läsarens ögon.

Jag förstår inte Birros problem med MP:s artikel. Där står - nedkokat till essensen - bara att medierna lever cyniskt på uppmärksamhet. Han undantar inte sin egen tidning.

Apropå rubriken är det väl snarare Birro själv som avslöjar dålig självkänsla, främst via de hatiska utfallen mot MP.

Jag söker förgäves efter ett ställe i texten där det skulle framgå, ens antydningsvis, att MP anser att "en författare med många läsare "genast" skulle bli "förkastlig".

Birro beskriver hur det "skallrar bland löständerna hos döingarna i plåtskåpen" runt omkring MP, på det "bårhus" där Birro menar att han vistas. Det är en livlig tablå, men det framgår inte på vilket vis den är relevant. Satiriska bilder måste ha en underbyggnad om de inte genast ska börja svaja och rasa ihop inför läsarens ögon.

Förtydligande:

Jovisst, Birro påstår att Malte Persson är kall, men sedan visar han inte hur känslohämningen yttrar sig. Istället svävar Birro ut i ett barnsligt, makabert bildspråk. Det duger inte.

"Show, don´t tell" ; att visa, utan att behöva påstå. Lektion #1 i Poetisk grundkurs.

Förtydligande:

Jovisst, Birro påstår att Malte Persson är kall, men sedan visar han inte hur känslohämningen yttrar sig. Istället svävar Birro ut i ett barnsligt, makabert bildspråk. Det duger inte.

"Show, don´t tell" ; att visa, utan att behöva påstå. Lektion #1 i Poetisk grundkurs.

Ursäkta dubbleringarna. Jag har hicka.

Haha, ja, Birro måste sannerligen skämta genom att kasta sig in i "positionerings-debatten" och för femtielfte gången slå fast hur han är en självlärd intellektuell outcast som fladdrar fritt över alla boklärda viktigpettrar... dags att ta itu med bildningskomplexet? Är det någon förutom Birro själv som fäst någon som helst vikt vid hans bakgrund och akademiska meritlista?

- men kan han - Malte Persson - r å f ö r att han är som han är ? - N E J !

Innerbär det att Malte Persson stänger sin blogg?

Det är visst rötmånad... Birro mot Persson noll noll.

Åh vilket skämt. Alltsammans. Malte Birro och Marcus Persson -- goa gubbar, yin och yang i form av två herrar medieposörer -- Ack! -- är allt som finns bara posörer som positionerar sig, den ene värre än den andre.. ? Maltes artikel är väl en uppvisning i medial självkritik, men den innebär ju fortfarande ett kyligt kalkylerat positionerande av den egna pennan som den rabiate outsiderns (Omars) motsats, dvs Malte är behärskad, rationell, etablerad och distanserat beräknande i sin strategiskt uppstakade strävan mot parnassen. Jag tror att Malte är Birros skuggjag -- han personifierar allt det elitistiska diktarhögmod som Birro vägrar se hos sig själv (gillar särskilt passagen där han påpekar att han minsann hinner läsa både Proust och King på en och samma dag) och som Birro därför måste projicera på någon annan. Och Omar är väl antagligen då Maltes skuggjag. Med sitt komplett galna behov av medial bekräftelse. Jag undrar varför Persson kände sig nödgad att skriva artikeln, vad som var hans bakomliggande motiv?

En av de absolut mest intressanta bloggarna av dem som jag följer är Errata -
Malte Perssons blogg.
En av de absolut bästa romanerna som kom ut under 2008 är Malte Perssons augustprisnominerade historiska roman "Edelcrantz förbindelser". Den otroligt välskrivna och underhållande boken har förnöjt mig denna sommar!
Vilken otrevlig ton du har i detta inlägg Marcus Birro.
Varför har du det?
Är du månne avundsjuk?

lena kjersén edman

Jag har aldrig hört talas om denne Malte innan. Jag är 42 år. Har varit på nätet 75% av min vakna tid sedan 1998.
Jag läser inte Expressen eller Aftonbladet av principiella skäl. Jag gjorde nu ett undantag och klickade på länken till Maltes text. Texten kändes oangelägen. Förstår inte varför man ens ids att reta upp sig på den (?).
Min omvärldsbevakning får jag genom Flashback - denna sajt han sågar i artikeln. Han och jag lever i olika världar. Det är inget jag beklagar.

HAHAHA!! Att den timide Malte Persson kan reta upp någon till den grad att Birro håller på att koka över är ju bara det komik på hög nivå...

Hur ska du ha det? Är nya medier bra eller dåliga?
http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/08/marcus-birro-om-blogghatet

Ack, ack Birro.... Nu har du väl skitit i det blå skåpet! Att först gå ut vitt och brett med en snyftvals om "förföljelse" och sedan dra på sig kängorna med stålhätta för att sparka någon annan.... ajajaj, inte bra. Att du dessutom farit med osanning (se Thereses blogg) ökar väl knappast på din trovärdighet. Sluta putsa på din egen gloria, för tusan, och se dina begränsningar. Det gör vi andra. Du har stängt din blogg, tydligen. Men det hindrar dig inte från kväka i alla möjliga sammanhang. Varför gör du det? Om du inte kan ta kritik, sluta att sticka ut hakan och skriv (om du måste) under pseudonym. Nu gör du dig bara till en mediapajas. Och det var väl inte det du ville?

Jag tror tyvär att Birro inte förstår vad Persson skriver.
Jag förstår knappt vad Birro skriver men det är för att det är värre Coq Rouge.

Jag finner Birros angrepp otroligt komiskt. I grunden handlar det väl om att Birro inte kan acceptera ett författarskap som drivs av intellektuell nyfikenhet istället för ressentiment, klasshat och fåfänga. Birros åsnespark är symptomatisk för svensk kulturhistoria där man alltid rackat ner på dem som inte gärna krumbuktar sig för den stinkande plebsen. Birros krav på äktehet, hans virilitetskult (märk gliringen om Maltes handslag vars bristande fasthet förvånar grottmannen Birro) hans längatn att nå ut till "vanliga männsikor" är bara olika masker för att inte röja sin sanna identitet, sin hemliga agenda: ett proletärsvin som svängt ihop några oläsliga böcker för att öka sina chanser på datemarknaden och knulla sig in i medelklassen. Jag känner igen en liten kuk när jag ser den. O cinaede Birro! te pedicabo et irrumabo!

När blev "intellektuell" ett okvädingsord för den flitige skribenten Marcus Birro?

Jag har läst mycket av det som den ännu rätt unge litteratören och författaren Malte Persson har skrivit (två romaner bland annat) och uppfaftar honom som en del av Sveriges intellektuella elit som, utanför akademierna, inte är särskilt stor.
Men viktig.

Att vara intellektuell innebär - tror jag - att inte snabbt haspla ur sig tvärsäkra kommentarer utan att dels kunna tänka självständigt och kreativt, dels kunna väga sina argument.
Jag uppfattar till exempel Barack Obama som en intellektuell person och är tacksam för att Obama i demokratiska val blev USAs nye president.

(Vi är en hel del som behöver en dos Malte då och då för att inte förslappas. Vi vill nämligen också vara intellektuella - och det är ingen ironi alls. Sedan är det trevligt att Malte Person också kan vara väldigt rolig!)

lena k e

Ojojoj. Värsta personangreppet på länge! (och mycket långt ifrån den Tranströmer han säger sig beundra.) Jag har inte läst just DENNA MP-artikel. Men jag tycker att han brukar vara lite klurig. Och absolut ingen som man kan vrålhata!
Jag tänker på såna underdogs som Harry Martinson. Han höll inte på med "Stackars mig som kommer från botten! Tyck synd om mig! Jag var påtrampad, såld och krälade på samhällets botten!" (nä han satte envetet igång med att bilda sig. Med välkänt resultat!) (t.o.m. min morfar som var adlig och historieprofessor läste honom. Det äkta talar till alla!)
Sen är kanske inte en stark självkänsla ett krav för att få uttrycka sig offentligt? (för då skulle det väl bara bli Tranströmer och nåra till som kom ut i tryck.)
Hälsningar från en åsiktskonstnär!
(som jämt måste lägga näsan i blöt.) :-D

Ojojoj. Värsta personangreppet på länge! (och mycket långt ifrån den Tranströmer han säger sig beundra.) Jag har inte läst just DENNA MP-artikel. Men jag tycker att han brukar vara lite klurig. Och absolut ingen som man kan vrålhata!
Jag tänker på såna underdogs som Harry Martinson. Han höll inte på med "Stackars mig som kommer från botten! Tyck synd om mig! Jag var påtrampad, såld och krälade på samhällets botten!" (nä han satte envetet igång med att bilda sig. Med välkänt resultat!) (t.o.m. min morfar som var adlig och historieprofessor läste honom. Det äkta talar till alla!)
Sen är kanske inte en stark självkänsla ett krav för att få uttrycka sig offentligt? (för då skulle det väl bara bli Tranströmer och nåra till som kom ut i tryck.)
Hälsningar från en åsiktskonstnär!
(som jämt måste lägga näsan i blöt.) :-D

Sen är det jättekul att vara intlektell. Och grubbla över exenstella frågor! Och vem vill inte name-droppa? (t.ex berätta om sin kompis Tompe.) (varvid man givetvis syftar på Tomas Tranströmer.) Nä nu tar jag och ringer Janne! (Troell alltså.) Kan inte nån fråga Bosse hur Maggan och Nicke mår? (ni får själva lista ut vem jag syftar på.) :-D
Kultur ska vara kul! (hörs ju på ordet. Kul-tur.)
Glada hälsningar från Malla! (Silverstolpe.)

Persson, jag, och många med oss är trötta på detta prat om hur outsider alla vill verka. Birro är ett praktexempel. Det räcker att citera:

"Jag bloggar, skriver krönikor i både SR P1 och P4. Jag uppträder på Dan Anderssonveckan, rockfestivaler, Allsång på Skansen, bibliotek och litterära sammanhang."

och tre meningar längre ner:

"Malte Persson är djupt insyltad i svenskt kulturliv. Jag är inte det."

Antingen fattar inte Birro vad han skriver, eller också har han en jävligt inskränkt syn på vad "svenskt kulturliv" är.

Det här med att Malte Persson inte skulle tycka om eller acceptera "vanliga dödliga" kulturskribenter eller vad Birro nu menar är hur som helst bara bullshit. Poäng i litteraturvetenskap gör inte en bra recensension, en bra recension är full av verket ifråga, inte skribenten. Att skilja på kultur och kultur betyder inte nödvändigtvis betyda att de värderas olika. Och framförallt: En bra bok blir inte sämre av ett bra, genomarbetat språk. Persson är inte svår att förstå, utan ärlig, förvaltande. Vi behöver hans språk likaväl som alla andras.