Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Feminism

Författaren Maria Sveland går till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt?  Läs (34) Skriv

Pensionerna

Reinfeldt menar att svenskarna måste ställa in sig på att arbeta längre. Bör vi arbeta till 75 år?  Läs (33) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Foto: Jonna Vanhatalo
Dagens Sommarskribent Marcus Birro om något oförklarligt

Jag har löst gothens gåta

"Jag är gothare i själ och hjärta. Det har aldrig gått ur. Goth går aldrig ur blodet. Jag tycker fortfarande den bästa musiken gjordes mellan 1985-1992." Det skriver dagens Sommarskribent, MARCUS BIRRO.


Om författaren

Marcus Birro är författare och poet

Okej... Hur ska vi börja? Jag är ibland på riktigt övertygad om att jag ÄR Andrew Eldritch. Det brukar gå över. Sedan kommer dagar då jag ÄR Wayne Hussey.

De dagarna går aldrig över.

När jag var ung var jag Thåström. Men han är så unik att jag slutade vara honom när jag fyllde nitton. Det gick inte längre.

 

Jag är gothare i själ och hjärta. Det har aldrig gått ur. Goth går aldrig ur blodet. Jag tycker fortfarande den bästa musiken gjordes mellan 1985-1992. Jag är en fossil. Jag är en mygga i den musikaliska bärnstenen. Jag inser att det borde få Fredrik Strage att komma förbi med en yxa.

Musik blir något från det förflutna som hjälper en att sätta ljud på nuet. Man bär med sig bitar av den där (som man tycker) sorglöse jäveln in i nuet och viktigare ändå, in i framtiden. Det är som att sjunka ner i badet med en gammal Knasen. Det måste vara en gammal Knasen. Man måste veta skämten i förväg. Man måste ha skrattat åt dem förut. Man måste ha hört en låt tidigare för att ha utbyte av den. Man är fast i Status quo. Läget alltså. Inte gruppen. Där någonstans går fortfarande gränsen.

Jag har tillbringat tiotusentals timmar (bokstavligen!) åt att diskutera Sisters texter, Missions gitarrslingor och, inte minst, bråket mellan Hussey och Eldritch. Under flera år talade jag uteslutande om detta bråk när jag var på krogen. Med alla. Alltid. Hela tiden. I bland hände det att Fields Of The Nephilim fick vara med på ett hörn.

Den här videon var det länge sedan jag såg. Jag minns att vi brukade kolla på den (på max volym) på Johans VHS-spelare i Gamlestan och sedan gick vi ut i ungefär samma kläder, samma hår, samma spända överläpp och uppvikta skinnjacka medan vi sög in kinderna och blev så fulla att vi knappt kunde stå.

Jag minns att vi tyckte Eldritch var kungen. Att han var allt man kunde vara. Jag minns att vi tyckte Eldritch var Gud. Eller bättre eftersom han levde och andades och eftersom vi kunde sno hans stil när vi hängde som svettiga demoner inne på Magasinet varje natt och rörde på armarna i takt med musiken.

Jag ville vara som han. Nu när jag ser den här videon och hör den här sången är det fullständigt obegripligt. Missförstå mig rätt. Jag älskar The Sisters Of Mercy. Jag fastnade i deras klibbiga nät 1990 och har inte kommit loss. Men jag är en annan nu och kan med ett varmt surr i hjärtat undra hur jag tänkte när jag gick runt och faktiskt trodde att jag var den här mannen.

Några frågor att ha med sig innan ni klickar på länken:

 

1. Exakt hur mycket droger har den lille, svettige mannen i bensinmacksolglasögonen tagit?

2. Vad handlar låten om?

3. Vilken roll har Patricia Morisson i bandet? Egentligen?

4. Vad tänkte egentligen alla pakistanska arbetare på när de tvingades se den korte, svettige, påtända mannen från Leeds springa runt som en darrande dåre med en striptease-stång?

5. Och slutet, på stranden, hur gick resonemanget innan?

 

 

Kan man annat än älska en rättshaverist som Andrew Eldritch.

Som beskriver sig själv som den felande länken mellan Elvis och Kierkegaard

Som kramar sönder telefonluren när han gör intervjuer. Som säger "Jag är inte svår att arbeta med, jag umgås bara med inkompetenta människor" när han sparkar bandmedlemmar eller gör sig omöjlig, Som skickar pressrelease till tidningarna som lyder "Tony James is no longer a part of the Kreml Wall" när ännu en bandmedlem får nog och sticker.

Kan man annat än älska en jävel som skriver låtar som Dominion, Mother Russia eller Flood II... som gör en tolv minuter lång låt baserad på en T. S Eliot dikt och som handlar om hur några människor faller genom rymden, rakt igenom jordklotet och ut på andra sidan och som sedan när skivbolaget (äntligen får man förmoda) rycker till ur sin slummer och säger "Vad är detta för något? Vad handlar den om och varför är den tolv minuter lång. Klipp ner den för helvete" fortfarande vägrar tills han kommer på och upptäcker att vinylen inte räcker och då helt sonika väljer att rycka loss sex minuter ur låten,(som inte handlar om det den övriga låten handlar om), klämmer in den på plasten och kallar den A Fragment...

Kan man annat än älska en blådåre som skriver en enda popdänga till sitt första album, Poison Door, men väljer att inte ta med den, utan gömmer undan den på en b-sida, eftersom den är "för bra helt enkelt."

Kan man annat än älska en rättshaverist till popstjärna som talar flytande kinesiska, flyttar till Hamburg och ägnat de senaste 18 åren åt att turnera med låtar ingen har hört eftersom han inte givit ut någon egentlig skiva sedan 1990, och istället för att göra dessa nya skivor sitter bakom fördragna gardiner och tar droger, klappar katter och ägnar sig åt märklig krigföring mot i stort sett varenda människa inom skivindustrin?

Jag tror man skulle behöva åka ut till ett ensligt torp någonstans med ett helt apotek droger och sedan knarka sig åt helvete med den där skivorna för att ens ha en chans att fatta vad de handlar om.

Tänk dig om man räknade ut hur många timmar man suttit, gått, rest eller bara hängt runt med alla de där sjuka låtarna i skallen... Tänk om man skulle räkna om de där timmarna i pengar... Jag har säkert ägnat BNP för ett afrikanskt land åt att inte förstå låtar med The Sisters Of Mercy.

Det finns olika sätt att fullständigt tappa alla koncept. Det finns många sätt att låta bli att förhålla sig till omvärlden. Det finns fortfarande vägar ut ur alla former av tryckande vanlighet, passager ut ur det normala livet, gå ner och handla lättmjölks-livet.

Andrew Eldritch har nyckeln till några av de vackraste. Här är Hussey och Eldritch tillsammans i sista spelningen med The Sisters Of Mercy splittrades och Hussey ihop med Craig Adams (här på bas) bildade The Mission.

 

 

 

Tycker illa om den svenska ängsligheten. Vi håller ett finger i luften. Det rådande är viktigt för oss. Vi avsäger oss gärna det förflutna. Musikaliska hjältar förpassas till sophögen.

En hjälte är en hjälte för alltid.

Musiken som räddade livet på mig då räddar fortfarande livet på mig.

Alla de där förbannade ensamma timmarna på spårvagnen genom februariregnet, kärlekssorgerna, de tafatta försöken till samförstånd, utanförskapet.

Det var ju sångerna, dikterna som hjälpte en.

Som goda droger. Som salig sprit.

Vadderade hörlurar och en kasse starkbärs på treans spårvagn från Majorna in mot stan, byte vid Brunnsparken och hem till Johan, Peter eller upp till replokalen vid Redbergsplatsen. Mats, Krånne, Morgan, Johan och Andreas.

The Mission. Sisters. Morrissey. Thåström. Scocco. Nick Cave. Joy Division.

Livräddare.

Musikalisk ambulanspersonal.

Jag umgicks mer med mina hjältar än med människor under de där åren. Hjältar. Givetvis fortfarande hjältar när jag sitter på ett tåg som en vuxen man tillsammans med andra vuxna män.

Hjälte är ett slitet ord.

För att vara en hjälte måste man våga vara inkonsekvent, ärlig, begåvad, dumdristig, öppenhjärtlig, sårbar, oerhörd, futtig och hålla en konstant jämn och hög nivå genom hela sin produktion.

Man måste sätta sitt dumma arsle på spel. Man måste tålmodigt och närmast tjurskalligt borra ner skallen mellan axlarna och trotsa regnet när hela värden visar en långfingret. Man ska kunna inspirera och utmana. Man ska inte alltid ha valt den lätta vägen. Föredöme har ingenting med hjältar att göra: för mig är det två helt olika saker.

Jag älskar med vilken naiv romantik de gick in i rockmyten. Gothare med ett snett leende i mungipan. Fantastiska låtar helt enkelt. Givetvis grovt underskattade och bespottade av media. Jag förälskade mig i dem 1989 och älskar de fortfarande. The Mission finns i ryggraden.

Jag kan inte uttrycka det på ett bättre sätt.

 

För några veckor sedan skickade Wayne Hussey 28 låtar till mig. Vi har inlett samarbete. Jag fick ta en promenad och nypa mig i armen flera gånger.

Jag skickade för en tid sedan en del av mina texter översatta till engelska och han gillade dem så nu blir det en skiva i slutet av året.

Det är helt osannolikt. Det är overkligt. Fy fan vad det är mäktigt. Om någon hade sagt det till mig för bara några år sedan hade jag inte ens garvat.

Att få ge ut en skiva med mina texter och Husseys musik.

Det är en pojkdröm på speed.

Det är en dröm som blir sann.

Precis som den blev sann när jag fick skriva boken om Imperiet till den nyligen utgivna boxen. Det är sådant som räddar livet på en när man blir äldre. Att få jobba med sina hjältar.

Hjältar dör aldrig.

Historien är skoningslös och orättvis. Vem talar alls om Sven Delblanc i dag? Eller den gravt underskattade Beppe Wolgers? Vem minns Alastair Gray som skrev romanen Lanark? Mannen som ägnade tio år att skriva historiens vackraste och hemskaste debutroman. Hur många har läst den boken? Historien är proppfull av författare och konstnärer som glömts bort men som säkert dog i förvissningen om att de skulle bli hjältar för tid och evighet, få stå statyer på gator och torg. Som uppburna och framgångsrika kunde tillåta sig att dö med välbehag, men som nu långsamt men tålmodigt trängs undan från scenen. Men lika många är de som dog i slutet av en brant sluttande karriär, övertygade om sin egen uselhet, sin totala brist på talang. Författare och konstnärer med hela sin samtids totala bris på erkännande för ögonen, och med sina tillkortakommanden som enda polare vid dödsbädden, men som nu, efter sin död, genomgått en fullständig revidering och hyllas i tid och otid.

För att bli ihågkommen efter sin död måste man ha trängt in i folklagren. Det är alltid folket som räknas. Kulturmaktens män och kvinnor är i det sammanhanget endagsvarelser. Deras makt sträcker sig till skymningen.

Jag blev helt iskall när jag såg den här videon tidigare idag.

 

Jag förstod att jag aldrig kommer att förstå. Jag älskar ändå. Som all kärlek är kärleken till musiken förutsättningslös.

Jag insåg att jag löst gothens gåta. Den är olöslig.

 






Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9170

78 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

????????????
Är det bara jag eller är det någon annan som inte fattar något om vad Birro skriver!??!?!

Permalänk | Anmäl #1 Jerry Kando, 2009-07-24, 12:35

Jerry, Lyssna igenom några Sisters plattor och läs texten igen ;).

Permalänk | Anmäl #2 Kalle21, 2009-07-24, 13:00

Ord för ords skull.

Permalänk | Anmäl #3 Ludde, 2009-07-24, 13:01

Goth, gothi, goth, goth - Carlshamn mejerier

Permalänk | Anmäl #4 Huskvinnan, 2009-07-24, 13:02

Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar.

Permalänk | Anmäl #5 Valerie, 2009-07-24, 13:12

Jag förstår precis vad han skriver. Spot on!

Permalänk | Anmäl #6 Missionarywoman, 2009-07-24, 13:21

jerry

Det är enkelt. Han är nostalgisk. Nu har vuxenheten krånglat till livet.

Själv längtar jag ofta till de känslor som jag minns från mitten av 70 talet.

The Mahavishnu Orchestra var mina gother.

http://video.google.com/videoplay?docid=425099801869161388&ei=0KdpSsDoCZ...

Permalänk | Anmäl #7 Anders B Westin, 2009-07-24, 13:27

Andrew´s texter är bara plattityder, det finns följaktligen ingenting att förstå. Det förstår man såvida man inte befinner sig i ett postpubertalt tillstånd.

Permalänk | Anmäl #8 mondrian, 2009-07-24, 13:34

Förutom att älska sådana gamla hjältar (jävlar, grattis till samarbetet med Hussey!) kan man möjligen försöka uppskatta de hjältar som fortfarande gör ngt bra, typ Bargeld. Han såg ju till att skaffa sig en kinesisk partner, istället för att bara sitta och häcka i Tyskland, t.ex.

Permalänk | Anmäl #9 Irene, 2009-07-24, 13:56

Birro... varför just Birro på Newsmill? Vad har han åstadkommit, ja förutom än att som alla alkoholister bli frälst för att kunna sluta supa!? Tänk, han klarade det inte ens utan en tomte att hålla i handen, svagt. Finns massor av nyktra alkoholister att ha som förebild, bjud in en av dem, de är beundransvärda. Den kommersielle överexploaterade Birro är ju ryggradslös!

Permalänk | Anmäl #10 Charlotte T., 2009-07-24, 13:58

GRYMT! Sisters of Mercy är väldigt bra att kura med när man har neuro-borrelia, är utkastad från försäkringskassans varma famn.....har två barn att försörja och inte får någon medicin eller vård i Göteborg.

Ett gratis konto på Spotify så låter det riktigt bra över gården när den arga mamman på Guldheden kämpar med hälsan och livet.
TAck Birro för en bra krönika!

Permalänk | Anmäl #11 KB, 2009-07-24, 14:07

Marcus! Du talar ofta om att du är äldre... Vi är dock många som är äldre än du. Dock kan en som är ca en generation äldre än du ändå uppskatta dej som person och poet! Din direkthet - ärlighet - och personliga uttryck - speciellt när det gäller ord... Tack för att du finns! Du berikar tillvaron!

Permalänk | Anmäl #12 Marianne Johansson, 2009-07-24, 14:17

slutet med stranden är verkligen helt otroligt.ha ha!!
Videon är så dålig att den är bra och Lucretia ser ju ut som Kitty Jutebring.
Underbart!

Permalänk | Anmäl #13 KB, 2009-07-24, 14:16

Anledningen att man aldrig fattar vad Birro skriver är att hans enda mål är att vara pretentiös. Allt är bara en sörja. Birro är patetisk, han verkar slängas mellan att smeka upp sitt eget ego och hata sig själv, och på det sättet är han obekvämt mycket som mig själv. Men det här är bara löjligt.

Permalänk | Anmäl #14 åke, 2009-07-24, 14:37

Bla bla bla. Ge killen begränsat antal tecken för sitt navelskåderi nästa gång...

Permalänk | Anmäl #15 Sara, 2009-07-24, 14:40

Det här kan vara bästa texten Birro någonsin spytt ur sig.
Äntligen steg karln lite i mina ögon.

Permalänk | Anmäl #16 Nöjd, 2009-07-24, 15:04

# 1 Jerry Kando - du är inte ensam. Jag begriper inte heller vad det är han skriver om. Men det gör inget, för jag bryr mig inte håller om vad han skriver - även om jag skulle begripa vad han skriver om.

Permalänk | Anmäl #17 Observatör, 2009-07-24, 15:05

Kul kåseri. Ett försök att skriva en artikel som en Sisters låt. Med mörk passion. Lite lång men Birro - du får en stjärna i kanten av mig i alla fall.

Och till klagokören - stäng av datorn och gå ut i sommaren istället för att sitta här och gnälla med tangentbordet som enda polare

Permalänk | Anmäl #18 Erik Mabe Malmberg, 2009-07-24, 15:16

Sluta gnälla! Ni är väl inte tvingade att läsa Birro om ni nu inte gillar honom. Håll er till lågt stående kvällstidningsbjäfs om det faller er mer på läppen! Personligen sympatiserar jag, även om jag har litet andra på mina pidestaler. The Cure, Kate Bush mfl. F ö ligger även Strage högt på min favvolista. Har v ä l d i g t svårt att föreställa mig honom komma efter nån med yxa. Har jag dålig fantasi?

Permalänk | Anmäl #19 dalmatian, 2009-07-24, 15:33

Vad Birro tråkigt nog sällan nämner är alla år som scoutledare i Göteborg. Vi hade många fina läger tillsammans och jag tycker att det hade varit kul om han hade fortsatt som scoutledare. Vi kallade honom "Birran" och han var en jäkel pa att elda. Goth kanske kan funka ibland men scoutliv är inte dumt det heller!

Permalänk | Anmäl #20 Elias, 2009-07-24, 15:58

Tveksamt. Och har man inte lyssnat på Världens Största band alla kategorier THE BEATLES så har man missat det mesta. Om 50 år kan ju stackars Birro konstarera att Beatles betraktas som genier samtidigt Sister of Mercy är bortglömda.
"The Beatles are the most famous group of musicians in the history of music. Combined, the FabFour have sold since 1961, over 1,200,000,000, that's twelve hundred million, records, albums, tapes, CD's and videos. The very biggest pop-stars of today, sell only around 100 million, in their pop-careers, if they are lucky."

Permalänk | Anmäl #21 Jonas, 2009-07-24, 17:14

#18 Erik Mabe Malmberg, 2009-07-24, 16:16 :

"Ett försök att skriva en artikel som en Sisters låt."

Jaha, då måste jag nog lyssna igenom dom här Sister´s...

Permalänk | Anmäl #22 Bob Lunchdröm, 2009-07-24, 17:15

Å Birro - du är min nya idol! Jag förstår PRECIS vad du menar!! Goth är ju inte bara en musikstil, det är... det är... eh - det bara är! Däremot hade jag aldrig hört Nephilim, det ska bli en spännande bekantskap. Vet du - jag har en konserttröja från Sisters konsert 1989 i Globen Annexet - vad ger du för den ;-)?

Permalänk | Anmäl #23 Veronica, 2009-07-24, 17:52

Nu har F Strage roat sig med att svara på frågorna om videon samt talat om att det inte blir nån yxjakt. Se hans blogg under DNpåstan. Mmmmm - vad var det jag skrev i förra kommentaren?

Permalänk | Anmäl #24 dalmatian, 2009-07-24, 18:36

Skrev en låt med en kompis för några veckor sedan. Vi tänkte att vi skulle ge oss in i genren Happy hardcore, fast då istället göra Sad hardcore.

Feeling very sad today
Gonna give it alll away
There's nothing you can do
'Cause your love is never true

Fattar inte vad det är med folk och musik som är så jävla ledsen. Och att enbart lyssna på ledsen musik. Skärp er vafan! Ha en bred musiksmak istället, smaka på olika genrer.

Man går ju inte till smörgåsbordet och käkar enbart ost för att man verkligen älskar ost. Ändå så är det precis vad folk gör när det gäller musik. Det finns genrer att välja på hip hop, black metal, breakcore, synthpop, ambient, EBM, goth, acid, house, rock, singer/songwriter, folkmusik, psytrance, bitpop, blues, soul, country, DnB, punk, industrial, reggae, IDM, indiepop, och så vidare!

Var inte inskränkt! Ta en av genrer ovan som du inte känner igen och försök lära dig att uppskatta åtminstone något element i någon av de låtarna.

Permalänk | Anmäl #25 Jonas, 2009-07-24, 20:32

@Marcus!
Krönikan uppskattas mycket! Kul läsning!
Jag tycker många saker om Marcus Birro men kan inte förneka att det kommer mycket bra ur mannen också :)
Crappy video med Jesus and the mary chain "Teenage lust"
http://www.youtube.com/watch?v=pooN0LZv7zM&fmt=18&checkedhd=t

Permalänk | Anmäl #26 Petter, 2009-07-24, 21:49

Birro, jag höll dig högt tidigare. Du har dock fallit ned många pinnhål på min stege de senaste åren. Men med denna artikel visar du att du innerst inne är en man av rätta virket! Har man vuxit upp med denna mörka, tunga och vackra musik samt hängivit sig åt att analysera texter som egentligen inte kan tolkas så sitter de i ryggraden.
Några komplement till Sisters, Mission och Joy D kan också nämnas; Cure, Echo & The Bunnymen samt svenska bandet Camouflage.
Till de som klagar, jag har för länge sedan slutat bry mig om att kalla musik som jag inte gillar för dålig. Musiksmak är subjektiv, jag lyssnar på det som jag uppskattar och klankar inte ned på sånt som andra gillar.

Permalänk | Anmäl #27 Håkan Thorsell, 2009-07-24, 21:54

Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma när jag 1) hade något gemensamt med, och 2) insåg att jag inte längre kunde avsky Marcus Birro, men då var den alltså här. Ännu osäker på om detta är ett trevligt eller obehagligt faktum, men min värld har i alla fall förskjutits lite.
Gratulerar till Hussey-samarbetet - och vi är åtminstone tre stycken till som läser och uppskattar Alisdair Grey! (Min kompis bor i närheten av honom och springer på honom ibland på stan.)

Permalänk | Anmäl #28 Molly, 2009-07-24, 22:03

Alla kan inte förstå allt, då skulle alla vara smarta

Permalänk | Anmäl #29 kaya, 2009-07-24, 22:11

Jag har sett det många gånger tidigare. Folk som blir vuxna slutar att utveckla sin musiksmak och fastnar i det som var "inne" när de var tonåringar. Birros musik är skräp idag men var top-of-the-line för 20 år sedan. Våga lyssna på ny musik och om du inte har märkt det görs det utmärkt musik idag. Jag är några år äldre och många av mina kamrater tror att all musik som är bra gjordes på 80-talet men tyvärr kan jag bara konstatera att de är mina kamrater som fastnat och inte musiken. Det görs massor av bra musik idag och det gäller bara att lyssnaren vågar lämna sina tonår.

Permalänk | Anmäl #30 Qaz, 2009-07-25, 00:13

Tja till kontentan,

Är ni alla konst/underground folk alltid lika efterblivna. Kan ni inte snälla sluta med att försöka nörda er in för att ni fått för er när ni var små att kulturgenren var något att klämma sig fast vid. där kunde man vara obskyr. Var någonstans får ni plats 2009? svara!

Alltid finns det folk som vill extrapolera sig över de andra, gärna inn i dimman där ingen kan följa med :|

Permalänk | Anmäl #31 Niklas P, 2009-07-25, 02:45

" Jag tycker fortfarande den bästa musiken gjordes mellan 1985-1992. Jag är en fossil. "

Jag tycker fortfarande den bästa musiken gjordes mellan 1785 och 1791 (Mozarts mogna år). Jag är en superfossil.

Varför envisas pop-flummarna med att generalisera sin genre till att vara THE music.

Och varför envisas man med att kalla det musik då man i själva verket talar om TEXTER.

Permalänk | Anmäl #32 Torvarg, 2009-07-25, 02:46

Ibland misstänker jag att Marcus Birro är ett journalisttroll. För på något vis så måste han ju förstå hur uttjatade, slitna och meningslösa alla de klichéer han använder sig av är. Antingen förstår han det, men inser att han inget annat kan, och därför måste fortsätta med det för att ha mat på bordet, eller så förstår han det och finner det underhållande att sådan extrem underprestation tillåts och till och med belönas med reda pengar. Jag skulle i alla fall fnissa lite glatt för mig själv om jag lyckades göra just som Marcus Birro och leva gott på det.

Sakkritik? Sisters of Mercy är ett band som gör precis lika monoton och simpel musik som 50 Cent. Skillnaden är väl att 50 Cent faktiskt kan vara underhållande. Om man vill studera något så bör man studera något som faktiskt gör att studera. Jag förstår mig inte riktigt på vuxna människor som är "deep" med kulturen men ändå lyssnar på banal popmusik och ser det som en prestation.

Fan vad skönt det är att vara anonym näthatare.

Permalänk | Anmäl #33 Signatur Khapi, 2009-07-25, 03:47

Khapi: "Jag förstår mig inte riktigt på vuxna människor som är "deep" med kulturen men ändå lyssnar på banal popmusik och ser det som en prestation."

Exakt! Det finns ingen kongruens mellan att tala om diktare som TS Eliot och fullkomligt ointressant popmusik samtidigt.

Eliots "Four Quartets!" hör hemma i Mozarts och Stravinskys värld.

Men det värsta var den hysteriska uppblåsningen av en totalt banal
popstjärna som Michael Jackson. Som om en enda takt av honom hade något som helst musikaliskt intresse av större dignitet än Calle Jularbo eller Thore Skogman!

Läste ni Mona Sahilns pinsamma hyllning?

Västerlandets ledare har tappat sin kulturella identitet. I ett sådant ödeland väntar skräckscenarios som islamism att ta över...

Permalänk | Anmäl #34 Torvarg, 2009-07-25, 06:22

Kul att du varit ung Marcus. Trist att du tror att ingen annan minns hur det var. Men du fick ju med lite reklam iaf.

Permalänk | Anmäl #35 aprumpa, 2009-07-25, 09:02

Efter detta är ju inget Birro skriver av nån som helst relevans - om det nu varit det. Ordbajseri om ett skitband som Sisters om Mercy frontat av en nolla som Eldritch med en kass trummaskin som ende permanente medlem. "Goth" är ju ett skämt både som stil och musiktyp. Plockade fram ett par gamla spår med SoM när jg läste detta men tyvärr ät det ännu sämre idag än det var för 25 år sedan. Precis som så många andra har Birro fastnat i tiden, i hans fall gothen, en snuttefilt för en förvirrad ordbajasare utan relevans år 2009.

Permalänk | Anmäl #36 Jonny Rotten, 2009-07-25, 09:28

Starkt jobbat Birro!

Permalänk | Anmäl #37 Drum machine. Smoke machine. Amphetamine., 2009-07-25, 11:02

här om kvällen körde jag hem och lyssnade på p4 och sportradion ...
som övergår i . karla....birro på p4 ... i var det 3 veckor ? birro i p1 .... birro på tv4 ... birro i expressens sportbilaga .... till och med när jag tar mej en öl tänker jag ... en birro till ? det är mycket nu ...... finns det lättbirro ?

Permalänk | Anmäl #38 algoriker, 2009-07-25, 11:27

"Vem minns Alastair Gray som skrev romanen Lanark? Mannen som ägnade tio år att skriva historiens vackraste och hemskaste debutroman. Hur många har läst den boken?"

Jag minns den! Den står i min bokhylla och pryder sin plats. Mr. Gray lever forfarande i Glasgow så vitt jag vet. En man som vore väldigt intressant att träffa för en pratstund.

Permalänk | Anmäl #39 porphyr, 2009-07-25, 12:17

Banalt.

Permalänk | Anmäl #40 Peter Ingestad, 2009-07-25, 12:26

Det skall en framgångsrik skribent som Birro till för att få och våga skriva passionerat om sin tonårsmusik på Newsmill. Han är väl en av de få som VÅGAR vara pretentiös och allvarlig samtidigt.
Jag kan hålla med om att Birro kunde variera språket lite,
var är all Strindberg han lär ha läst?
Musikaliskt är det rätt enformigt men effektivt, precis som 50 cent, MEN skillnaden är att på Eldrichs texter kan man projicera sitt eget inre, dvs. de kan ges en känslomässig relevant. 50 cents texter är väldigt tydlig, rak och kallt banal "Get rich or die trying". Djupare än så blir det inte. Det går inte att jämföra med Mozart pga hans musik har prövats i över 200 år och befunnits hålla måttet. Stort grattis till samarbetet - måste kännas helt surrealistiskt!

Permalänk | Anmäl #41 M, 2009-07-25, 12:30

Kan någon - i detta interaktivitetens tidevarv (se Alexander Bards utläggning) - förklara för mej, vad GOTH är? Har GOTH något med GOTHENBURG att göra? Jag som undrar : En 30 år äldre människa än du (vilket kanske är förklaringen till min undran...) Birro Marcus. // PS 1 : Eller är det - GOTH alltså - något som är oförklarligt? - Som livet självt - ett under - "helt enkelt"? // Kan någon förklara för mej vad ett under är? Nej! - Det är just det som är förklaringen: att det är oförklarligt - undret alltså... // PS 2 : När jag körde spårvagn (ja faktiskt!), så brukade jag ibland - när vagnen var tom - sjunga "Det är något bortom bergen - bortom heta hjärtat mitt..." som en tröst för mej själv - och jag tackade Dan Andersson i mitt hjärta - att han hade funnits- och på ett sätt - du förstår nog vilket, Birro Marcus - fortfarande fanns - och finns...

Permalänk | Anmäl #42 Marianne Johansson, 2009-07-25, 12:53

M:
"Det går inte att jämföra med Mozart pga hans musik har prövats i över 200 år och befunnits hålla måttet".

Naturligtvis. Men då skall Birro inte heller komma dragandes med T.S. Eliot som också hör hemma i en annan värld än dagens poptrivia.

Hur kommer det sig att "intellektuella" snobbar med namesdropping av de stora poeterna men manifesterar utan att skämmas en ytterst banal och outvecklad musiksmak?

Birro generaliserar som så många i media den efemära popgenren till att konnotera MUSIKEN, det var även därför som jag erinrade om Mozart.

Och slutligen; tala inte om MUSIK då ni i själva verket syftar på TEXTER. Muisk kan aldrig ha en kognitiv mening, aldrig ha ett budskap. Det finns ingenting som heter "progressiv" musik. Det kan finnas "progressiva" texter, det är allt.

Permalänk | Anmäl #43 Torvarg, 2009-07-25, 16:02

Birro har alltså diskuterat musiktexter konstant i 4 års tid? (Förutsatt att han sover runt 8h per natt och tar en och annan paus för mat och toalettvanor) Jättekonstig kille...

Permalänk | Anmäl #44 André, 2009-07-25, 16:35

Alla med lite förnuft är gothisar. Så även Fredrik Strage.

Och Lars Winnerbäck!

Permalänk | Anmäl #45 Niclas Kuoppa, 2009-07-25, 17:01

"De gamla tror allt, de medelålders misstror allt, de unga vet allt."
Oscar Wilde

Helt ärligt så fattar jag nada av vad du snackar om...

"Jag tror man skulle behöva åka ut till ett ensligt torp någonstans med ett helt apotek droger och sedan knarka sig åt helvete med den där skivorna för att ens ha en chans att fatta vad de handlar om."
Visst Droger kan ha en betydande influens i skapandet och upplevelelsen av musik... Men Är rent skit snack att säga att det skulle vara någon form av nyckel till att förstå musiken...

Musik Överlag handlar om ens inre... Oavsett om det är i form av röst eller ton...

Ju mer du gått igenom I ditt liv enligt mig ökar din förståelse för hur man uppfattar musiken.... Nej att du inte förstår vad viss musik handlar om... Det har jag inga problem att förstå men att du sedan säger att 'ne men jag fattar inte denna musik fan snubbarna måste ju gå tok mycket på droger'... Bisstro Man kan inte förstå allt ;).... Du säger ju själv att du verkligen gillar musiken varför börja dra extrema klandringar om droger till saken ??... Musik är Logisk... Det finns bevisade studier på att t.ex. Klassiskt musik förenklar för dig när du studerar (speciellt matte)... Även Kallat rhytm...

Musiken underlättar ditt sinne att tänka...... När du väl hittat din nyckel in i "din" rhythm och vill fortsätta leta ;) Så kommer du se att via din första ingång til musiken kan leda varsomhelst.... Din förståelse ökar med musiken... Låten som du inte fattade för ett halvår sen är helt plötsligt solklart =)...

Nej ingen idé att gå vidare I detta inlägg för helt ärligt jag fattar inte något av vad du snackar om....

Permalänk | Anmäl #46 M, 2009-07-25, 17:13

"De gamla tror allt, de medelålders misstror allt, de unga vet allt."
Oscar Wilde

Helt ärligt så fattar jag nada av vad du snackar om...

"Jag tror man skulle behöva åka ut till ett ensligt torp någonstans med ett helt apotek droger och sedan knarka sig åt helvete med den där skivorna för att ens ha en chans att fatta vad de handlar om."
Visst Droger kan ha en betydande influens i skapandet och upplevelelsen av musik... Men Är rent skit snack att säga att det skulle vara någon form av nyckel till att förstå musiken...

Musik Överlag handlar om ens inre... Oavsett om det är i form av röst eller ton...

Ju mer du gått igenom I ditt liv enligt mig ökar din förståelse för hur man uppfattar musiken.... Nej att du inte förstår vad viss musik handlar om... Det har jag inga problem att förstå men att du sedan säger att 'ne men jag fattar inte denna musik fan snubbarna måste ju gå tok mycket på droger'... Bisstro Man kan inte förstå allt ;).... Du säger ju själv att du verkligen gillar musiken varför börja dra extrema klandringar om droger till saken ??... Musik är Logisk... Det finns bevisade studier på att t.ex. Klassiskt musik förenklar för dig när du studerar (speciellt matte)... Även Kallat rhytm...

Musiken underlättar ditt sinne att tänka...... När du väl hittat din nyckel in i "din" rhythm och vill fortsätta leta ;) Så kommer du se att via din första ingång til musiken kan leda varsomhelst.... Din förståelse ökar med musiken... Låten som du inte fattade för ett halvår sen är helt plötsligt solklart =)...

Nej ingen idé att gå vidare I detta inlägg för helt ärligt jag fattar inte något av vad du snackar om....

Permalänk | Anmäl #47 M, 2009-07-25, 17:14

http://www.youtube.com/watch?v=fbouGF4Ca80

Q.E.D.

Permalänk | Anmäl #48 ecke, 2009-07-25, 21:06

bra bild. bästa bilden

Permalänk | Anmäl #49 ett, 2009-07-25, 22:03

För mig som gillade Sisters of Mercy utan att vara fanatisk, men verkligen delar din uppskattning av Alasdair Grays "Lanark" som en av dom bästa romaner som någonsin skrivits gav denna krönika en koppling som jag aldrig hittat tidigare men som känns 100% logisk när man väl sett den. Tack Marcus Birro!

Tråkigt däremot att se så många sura och negativa kommentarer från trötta individer som inte för en sekund försöker sätta sig in i vad du skriver om. Man måste inte kommentera allt man inte förstår. Det går att låta bli att skriva.

Permalänk | Anmäl #50 BJ, 2009-07-25, 23:33


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.