Litteraturvetaren Lena Kjersén Edman är dagens sommarskrivare:

Därför grälade jag med Turkiets mest kände konstnär

Publicerad: 2009-07-23 12:07, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

"Jag anar varför nobelpristagaren Orhan Pamuk räds för sin och sin dotters liv och inte kan bo kvar i Istanbul som han älskar. I det förvirrade Turkiet är det förenat med livsfara att "förolämpa turkiskheten" men tillåtet att sprida hat mot minoriteter." Det skriver litteraturvetaren LENA KJERSÉN EDMAN.

30 millningar
13 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Lena Kjersén Edman är fil dr i litteraturvetenskap.

I Istanbul har jag varit i fem dagar. Jag blev uttittad. Och så hamnade jag i gräl med landets store konstnär.

Han som glodde på mig med glödande blick var Kemal Ataturk. Den icke-religiöse landsfadern Ataturk stirrade blåögt på mig på sedlarna, på vykorten i tobaksffären, på Republikmonumentet, på universitetkaféets och de trendiga restaurangernas affichtavlor.

Oj, vad kemalismen är stark - särskilt bland de turkar som kallar sig progressiva.

Allra mest stirrade turkarnas fader stint på mig från den berömda konstnären Bedri Baykams jättelika tavlor med fotbollsmotiv när denne Baykam stolt visade mig runt i sin ultramondäna konstalong "Piramid Art Center" i den eleganta stadsdelen Taksim.

Detta hände innan han Bedri Baykans ögon mörknade. Om det ska jag berätta snart - först:

När jag inför resan till Turkiet läste Orhan Pamuks roman "Snö" hade jag svårt att riktigt förstå varför romanens unga flickor kämpar så envist för rätten att få bära slöja. De fem dagarnas erfarenheter, särskilt samtalet med konstnären Bedri Baykam, gör inte att jag nu förstår.

Men jag anar varför nobelpristagaren Orhan Pamuk räds för sin och sin dotters liv och inte kan bo kvar i Istanbul som han älskar. I det förvirrade Turkiet är det förenat med livsfara att "förolämpa turkiskheten" men tillåtet att sprida hat mot minoriteter, I februari förra året åttalades Orhan Pamuk - åter igen - vilken gång i ordningen? - för att ha "förolämpat turkiskheten" genom sitt uttande om morden på armenier och kurder.

Mitt turisthotell låg nära Topcapipalatset och basarkvarteren i gamla delen av Istanbul. Det var sent på natten när jag skulle hämta min dörrnyckel hos den mycket unge och uttråkade portiern - som plötsligt såg med uppspärrade ögon på mig, den svenska turisttanten på andra sidan hans disk. Han hade fått syn på den färgstarka utställningskatalog som jag bar under armen.

Portiern brast ut i gällaste falsett: "Oh, BEDRI BAYKAM! The most famous artist in Turkey. Famous all over the world. Have you seen his art! REALLY!"

Jag berättade för den imponerade unge mannen att jag (och tjugo svenska konstnärer) under natten hade lyssnat till en föreläsning på Piramid Art Center av kändisen, popkonstnären, författaren, politikern Bedri Baykam. Ämne: Bedri Baykams storhet.

Jag berättade inte för portiern om att jag sedan hade hamnat i onåd hos den intensive Baykam.

Bedri Baykam är en stilig karl, född i Ankara för femtio år sedan. Han fick mycket beröm för sin första konstutställning - då var han sex år. Tio år gammal ställde han ut första gången i Sverige, på Konsthögskolan. I flera perioder har han bott i Sverige och kan därför en hel del svenska. Förklaringen till det:
"Jag var ju nästan gift med fyra svenska kvinnor".

För drygt tjugo år sedan återvände Baykam från Sverige, Frankrike och USA till hemlandet. Åter i Turkiet grundade han " den patriotiska rörelsen" och har sedan dess en revolver hängande i bältet under den obligatoriska svarta konstnärströjan. Bedri Baykan försvarar militärens starka roll i turkisk politik.

När de svenska konstärerna applåderat färdigt efter Badri Baykams föreläsning om sig själv bad jag att få ställa rågor.

Fråga 1: Varför finns det ingen enda kvinna på Baykams tavlor?

Fråga 2: Varför är Kemal Ataturk med på ett hörn på alla fotbollstavlorna?

Fråga 3 (och den ställde jag när jag kom på tu man hand med konstnären): Varför delade Bedri Baykam ut flygblad med appeller mot Orhan Pamuk då Pamuk år 2005 åtalades i ett yttrandefrihetsmål?

De två första frågorna besvarades skrattande.

Att det inte finns några kvinnor med på de jättelika tavorna beror på att kvinnor inte är intresserade av fotboll. Att Bedri Baykam däremot är intresserad av kvinnor, det trodde han att jag och de svenska konstnärerna skulle förstå när vi fick se konstnärens vräkiga dubbelsäng i ateljén i våningen ovanför föreläsningssalen.

Att Mustafa Kemal Ataturks bild finns med på allt som Baykam skapar beror på att Baykam ÄR kemalist.

Fråga 3: När Bedri Baykam senare föreläste på tu man hand för mig om sin "förre vän" Orhan Pamuk, då skrattade han inte. Inte heller jag skrattade.

Stämningen var spänd. Den karismatiske konstnären och jag kunde inte se varandra i ögonen.

Baykam försökte övertyga mig om att Pamuks syn på turken som en multietnisk konstruktion är opatriotisk. Att Pamuks uttalande i "Snö" om folkmorden är falska och osanna.

"Men" försökte jag svara på osäker engelska "Orhan Pamuk är ingen politiker. Han har heller aldrig velat kalla sig modig i sitt lågmälda förvar för yttrandefrihet. Pamuk vill inte vara hjälte, Han vill vara det han är: Författare."

Då mörknade Bedri Baykams ögon: "Vi är många som är lyckliga över att Orhan Pamuk inte finns i Istanbul längre".

Sedan ville inte denne hängivne kemalist tala mer med mig. Jag ville inte heller tala med honom. Och fotbollstavlorna var grälla.

Jag lämnade dock inte tillbaka presenten som jag hade fått tidigare under kvällen, det vuxna underbarnet Bedri Baykams färgsprakande utställningskatalog.

Katalogen skänkte jag till den unge portiern på hotellet.

Han blev så lycklig så.

LENA KJERSÉN EDMAN

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9137

13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag vet inte om anledningen men jag tror att det är på grund av kolonialismen och sedan nationalismen som sedan fördes in genom väst till mellanöstern så kokar hela området med både religös och etnisk extremism. Området bebos av massor av etniska grupperingar och de flesta tål inte varandra (kurder, turkar, armenier, assyrier/syrianer, araber för att inte nämna in greker, judar och perser). De som är religösa är oftast djupt fundamentalistiskt religösa och de som är "progressiva" vill i många fall vara motsatsen till religös extremister så de hittar det i sin etniska extremism som Kemalism. Skrattretande är att de tror att alla språk har sitt ursprung i Turkiska men samtidigt är det turkiska de pratar mestadels en blandning av persiska och arabiska och lite gammalturkiska.

Permalänk | Anmäl #1 ching iz, 2009-07-28, 22:58

PR-trick? Jag föreslår att du gör en Anna Odell..

Permalänk | Anmäl #2 Hamodi, 2009-07-29, 08:13

Tack för artikeln, den upplyser om ett land vars problem jag inte har särsklit stor koll på. Det är nog sant att extremism föder extremism, som kommentatorn ovan skriver.

Permalänk | Anmäl #3 Alex Puhakka, 2009-07-29, 08:27

Kemal Ataturk troligen utnyttjas i mörka syften. Han ville nog göra Turkiet till ett land i Europa. Satte nationalitet före religion, fast förbjöd att bära fez. EU bör ställa krav inför inträdande att typ lag om antiturkiskhet försvinner, att alla ska kunna tala och skriva på sitt modersmål. EU bör motverka mot all nationalism, ingen europe är bättre eller sämre, en alla andra.

Permalänk | Anmäl #4 Laszlo Donat, 2009-07-29, 10:15

Kemal Atatürk var en upplyst despot i Peter den Stores anda, vilket skiljer sig skarpt från europeisk kultur. Med den hysteriska nationalism som här skildras är det svårt att förstå hur Turkiet skulle kunna platsa i EU inom överskådlig framtid. Problemet är nämligen starkt förankrat i det linda folkdjupet och kan naturligtvis inte åtgärdas effektivt med påbud uppifrån en upplyst statsledning. På denna viktiga EU-punkt är den franska linjen korrekt och den svenska felaktig, helt klart.

Permalänk | Anmäl #5 Peter Ingestad, 2009-07-29, 11:01

>I det förvirrade Turkiet är det förenat med livsfara att "förolämpa turkiskheten"<
Tja, möjligt. Nånting som definitivt är förenat med livsfara är dock att lämna islam, till och med i turkiet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Malatya_bible_publishing_firm_murders
Så det kanske finns ett visst fog för konstnärens brinnande kemalism.
.
Ärligt talat tyckte jag artikeln var insinuant och slem. Var den tänkt som en konstkritik? Eller var konstnären en dålig konstnär för att han hade politiska ideer som artikelförfattaren inte delade? Eller var argumentet i själva verket att han fått anseende som en stor konstnär för att han stödjer en stark politisk faktion i Turkiet?

Permalänk | Anmäl #6 Martin A, 2009-07-29, 12:43

Men snälla klas. Skribenten kritiserar kemalchauvinismen som företeelse. Den blir inte bättre av att islamismen är lika dålig. Artikeln handlar inte om konstkritik utan om något helt annat i konstens kontext och den är inte alls "insuant" utan ger en skarp och konkret närbild av mentaliteten i praktiken. Ta och läs ordentligt och sitt inte där och skäm ut Newsmill med insinuanta dumheter.

Permalänk | Anmäl #7 Peter Ingestad, 2009-07-29, 12:50

@Peter Ingestad,
Mm, men jag tycker mig upptäcka ett tema i artikeln av att förlöjliga hans konst. Och jag frågar då om detta är för att hon inte håller med om hans politiska åsikter? Läs George Orwells artikel om Salvador Dalis autobiografi så förstår du vad jag menar.(http://www.george-orwell.org/Benefit_of_Clergy:_Some_Notes_on_Salvador_D...)
Vidare så tar hon upp motrörelsen mot Kemalismen med sitt romanexempel:
"...varför romanens unga flickor kämpar så envist för rätten att få bära slöja..."
Så att ta upp problemen med den motrörelsen tycker jag är relevant. Särskilt som jag bifogade en länk där någon verkligen hade blivit dödad av anhängare till de religösa. Mycket möjligt att denna författare hon nämner var tvungen att fly för att rädda livhanken, men då hade det varit lämpligt att kanske nämna ett exempel på fanatiska kemalistiska medborgargarden som slagit ihjäl folk. Tycker jag.
Vidare tycker jag inte newsmill behöver någon hjälp med att skämma ut sig, det gör dom så bra själva, nu senast genom att ta in en skribent som försöker tigga pengar till FARC och nån palestinsk terroristorganisation.

Permalänk | Anmäl #8 Martin A, 2009-07-29, 18:59

Tillägg:
Fast jag antar att det är bra att alla får komma fram på nätet, så jag kanske fel när jag kritiserar newsmills brist på censur.

Permalänk | Anmäl #9 Martin A, 2009-07-29, 19:04

Klas, "den författare hon nämner" är ingen mindre än nobelpristagaren Orhan Pamuk :)

Boken "Snö" som omnämns innehåller en av dom bästa diskussionerna av konflikten mellan sekularism och islamisk traditionalism jag läst.

Permalänk | Anmäl #10 Erik S, 2009-07-29, 22:20

Ah, visste jag inte. Får jag läsa den och se om jag ändrar mig.

Permalänk | Anmäl #11 Martin A, 2009-07-29, 23:06

Föreslår att Lena åker till Iran, Irak eller Syrien så kanske hon förstår varför kemalismen är stark i Turkiet. Dessutom är det fasligt tröttsamt med naiva svenskar med sina pekpinnar.

Permalänk | Anmäl #12 Owe Thulin, 2009-07-31, 17:55

Hej trötte Owe!
Svensk är jag.
Särskilt naiv tror jag inte att jag är.
Vad grundar du den karakteristiken av mig på?
Några "pekpinnar" finns inte i mitt sommarkåseri som handlar om en förvirrande nattlig upplevelse i Istanbul tillsammans med ett gäng konstnärer från Sverige.
Vart skulle de pinnarna peka?
undrar
Lena - som tror det finns mycket positivt i en måttfull kemalism

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Terrorism

Politiker och ersättningar

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Därför grälade jag med Turkiets mest kände konstnär

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar