Varför ska jag behöva vara "skild" när jag är sambo?

Varför ens »ogift«, eller om man vill vara mer i tiden »ingen registrerad partner«? Att vara gift är väl ingen norm? Varför ska samhället sätta upp äktenskap som ett mål att uppnå för varje individ? Från början hörde det till civilståndet om man var av äktenskaplig eller utomäktenskaplig börd...

På rak arm kan jag inte komma med något bättre ord än en negation. Till exempel har »ensamstående« en negativ klang, medan relationsbeskrivande ord som »singel« inte har något att göra med ens familjerättsliga ställning.

Att över huvud taget ha lagar som reglerar ekonomin baserat på vad man har för kärleksrelationer är medeltida. Det hjälper inte att frisera ytan och ta bort ord som »skild«.

Vad har man personbevis till? På Skatteverkets hemsida står det:
.
- när du ska skaffa ID-kort
- när du ska söka olika utbildningar/skolor/stipendier
- om du ska ansöka om svenskt medborgarskap
- när du/ni ska ansöka om skilsmässa
- om du ska ha utländskt pass, främlingspass eller liknande
.
Behövs det överhuvudtaget anges civilstånd? (Om man ska skilja sig förutsätter det ju att man är gift.)
Nu känns ju detta inte som något stort problem, personbevis är ju inget som man strör omkring sig varje dag precis!

Du är nog väldigt ensam om att uppröra dig över en sådan sak och har helt klart för mycket fritid om du skriver en artikel på det.
Vid ansökan om lån (där civilstånd framgår) och medborgarskap kan det t ex vara av stor betydelse att veta.

Jo jag har nog tänkt på det också vid enstaka gånger. Speciellt "ogift" känns osmakligt på nåẗ sätt. Som om det finns nåt man inte gjort än. Singel låter mkt bättre om jag får välja. Angående

Re: sambo
Jo, livet är gjort av detaljer, och d e sant att det är en liten grej, men varför inte ändra det när det är väl opassande. Mkt tid har hon, det har du rätt i :), men jag förstår att man kan bli upprörd över en dån sak, speciellt om hon helst vill glömma äktenskapet och om det varit svårt när de skilt sig.

Första tiden efter skilsmässan såg jag det som ett personligt misslyckande, och då sved civilståndet "skild". Nu tycker jag mest att det är en märklig sedvänja som jag förbryllas över och t o m finner komisk.
Och ja, jag har tid att göra ett litet inlägg om detta, bry mig om detaljer som faktiskat kan svida mer för andra.
Livet är här och nu, njut av det kära vänner! Kul att ni tagit er tid i ert pressade chema att kommentera så konstruktivt, denna lilla detalj...
Jag håller med om "ogift", också märklig benämning såsom ofärdig och omogen.
Lev gott och fortsätt bry er!