Johans sommarvisa:

Du ska inte tro det blir sommar

Publicerad: 2009-07-20 12:07, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Vår idé om semester handlar om något som faktiskt inte finns. Barnets sommar är bara möjlig så länge allting i livet fortfarande är på lek. Det skriver dagens Sommarskribent JOHAN WIRFÄLT, kreativ för Rodeo Magazine.

24 millningar
6 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Johan Wirfält är kreativ för Rodeo Magazine.

"Sommarskriva": jag tolkar det bokstavligt. Detta plitas alltså ner från en klipphäll i Vasaparken, klockan är elva på förmiddagen, det är i början av juli. Texten kommer handla om sommaren.

Sluttningen här, ner mot fotbollsplanerna och konstgräset, är ganska öde. Några mammor, en pappa, deras barn i Polarn & Pyret. Dessutom en skapelse som jag inte noterat tidigare: den neongult lysande, klassiska vägarbetarvästen, nu i babystorlek. Västen har så att säga parkanpassats, man vill ju inte tappa bort ungarna. Längre ner på slänten några rökande ungdomar på en filt, och till höger om den första fotbollsplanen en samling människor som spelar världsmusik på congas och panflöjter.

Jag tänker att de kanske gått på Rytmus.

Jag tänker också att sommaren inte har börjat. Det är nästan 30 grader i skuggan, jag har shorts, ingen tröja, jag svettas. Men jag blir fortfarande irriterad när jag ser en överbeskyddande förälder klä sitt barn i parkanpassad vägarbetarväst. Jag kan inte slappna av. Jag har uppenbarligen inte semester.

Nej, sommaren har inte börjat.

I en bil för ett par veckor sedan pratade vi om det där. Vi var på väg till Öland för att fira midsommar, och känslan när vi närmade oss toppen av den kutryggiga betongbro som leder över Kalmarsund var så tydlig och bekant: nu, snart börjar det. Lugnet. Semestern. Sommaren. Men bara så länge vi är på Öland.

Det är brokrönet, och att köra över det, som är det avgörande.

Sedan hävde jag säkert ur mig något om att det ju måste bevisa att sommar - snarare än dygnsmedeltemperaturer, podcastad P1 på stranden och förlupna hickorysåsångor från utegrillen - är en fråga om geografi.

På Öland är det sommar, åker man därifrån är det inte sommar. Fråga Kungen.

Så kan man ju hålla på efter ett par timmar på E22:an, men egentligen är det förstås ännu enklare: sommar är Öland för mig eftersom jag tillbringade alla mina barndomssomrar, från 0 till 14 år, där.

Det är på Öland jag haft semester.

Så länge jag kan minnas är det där jag cyklat på grusvägarna, gapat på någon ko, spelat Risk som min lillebror oftast vann, badat vid samma stenbod och krupit upp i samma läshörna - nu en utrangerad soffa från mina farföräldrar, länge var det en urgammal fåtölj i 40-kilosklassen men den kollapsade strax efter millenieskiftet.

Det är också där, i det mest självklara, som det blir intressant att rota lite mer.

För varför är den kollektiva idén om sommaren så naturligt marinerad av nostalgiska barndomsminnen?

Varför är det så givet att tänka på sig själv som nioåring när man försöker framkalla den känsla av lugn som är målet med semestern?

The Style Council - Long Hot Summer: Video (Version 2)

Thomas Steinfeld, kulturchef på Süddeutsche Zeitung i München, skrev en bra understreckare i Svenska Dagbladet häromveckan, den handlade om Pippi Långstrump men berör åtminstone indirekt frågorna ovan.

Steinfeld visar hur Pippi står ensam bland Astrid Lindgrens figurer. Ronja, Mio, bröderna Lejonhjärta - alla är bär de på ett bagage, ett mörker som liksom ödesbestämt dem att bli brickor i ett större spel. De är i någon mening redan vuxna.

Så inte Pippi.

Pippi är det eviga barnet, alltid redo för nya upptåg som lyckas förarga vuxenvärlden. Men Astrid Lindgren visar också att detta tillstånd egentligen är en omöjlighet. Pippi kan bara leva som hon gör för att hon har en outtömlig skattkista och en övermänsklig förmåga att ta vara på sig själv, ensam i sitt stora hus.

Men i slutänden är hon ändå dömd.

Steinfeld skriver: "Priset som hon måste betala för all rikedom, kraft och frihet, för hela sitt anarkistiska liv, består i att hon utesluts från tiden, att hon, som om hon vore en seriefigur som Kalle Anka, är frusen i ett enda ögonblick av sin egna historia."

På samma sätt kan man säga att vår idé om semester handlar om något som faktiskt inte finns. Nioåringens sommar är ju bara möjlig så länge allting i livet fortfarande är på lek.

Det är förresten roligt hur den där Thomas Steinfeld-texten hamnade i mina händer. Jag fick den utriven ur Svenska Dagbladet av Christopher Sander en sympatisk sångare som gjort en av de två-tre finaste skivor som släppts i Sverige i år. Albumet heter Hej och hå, och blandar hans egna låtar med covers på bland annat Astrid Lindgrens visor. I mina öron präglas hela Christopher Sanders skiva av sökande efter oskuld i ett samhälle mättat av normer och mer eller mindre konstruerade krav. Det handlar om en längtan efter en sorts romantiserad renhet som åtminstone hos Sander får sitt tydligaste uttryck i ett par rader på öppningsspåret Hjärtat slår sällsynta slag: "Timmar och dagar håller alla i en bur / Den här maskinen slaktar drömmare som djur / Jag har en bild, jag var sex år eller sju / En blåögd pojke framför ett tegelstenshus / Jag bara undrar, var är han nu?".

Det är innerligt och naivt på det där sättet som bara texter från begåvade svenska indiemän kan vara. Men också, tycker jag, något att bygga vidare på just nu när du läser och det blivit riktig juli.

För vad Christopher Sander menar är ju att drömmarna är det viktiga. Om det krävs lite självbedrägeri för att faktiskt kunna ha semester, gör det så mycket?

Nej, det gör ju inte det.

JOHAN WIRFÄLT

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9034

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vi svenskar är alla bönder, som plötsligt kastats in i Metropolis främmande värld där vi vantrivs, i dunket från maskiner, och klapprande skrivare som ständigt kräver nya prestationer av oss.

Vi som hamnat i den nya tidens slaveri, våra liv förvaltas efter sekunder och minuter, ord som kostnadsmassa och effektivitet piskar ständigt våra samveten och när vår fruktan för utanförskap,någon plats på dygnet skall vi klämma in "kvalitetstid", det är tid då barnen får se hur föräldrarna ser ut, det är också en tid att dämpa föräldrars dåliga samvete.

semestern är den tid på året då samveten skall lättas och de sociala banden skall stärkas,mäniskor som inte sett varandra under resten av året skall nu umgås 7/24, alla undanstoppade konflikter kommer upp till ytan, man har äntligen tid att gräla.

Hur kul är det med semester?

Permalänk | Anmäl #1 Svenne, 2009-07-20, 16:20

En kommentar. Jag tror att den svavelgula arbetarvästen för småbarn är nåt som daghemmen börjat med för att småttingarna i gruppen ska synas bättre när de hamnar på avvägar....

Permalänk | Anmäl #2 Lars Wetterström, 2009-07-31, 14:31

We offer all of your favorite designer handbag, from louis vuitton to Chanel to Jimmy Choo. We also provide a huge selection of replica accessories, including (but not limited to) Tiffany jewelry, prada, Versace shoes, and Alexander McQueen scarves. Whether you want the newest seasonal pieces or the must-have classics, we're dedicated to providing you with high-quality and affordable add-ons for every occasion.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Pensionerna

Feminism

EMU

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Du ska inte tro det blir sommar

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar